Festligt värre på stort kräfttest

Kräftskivan hör sensommaren till. Men vilken sorts kräfta är egentligen godast? Ett smakuppdrag som Stadsmagasinets testpanel gärna tog sig an. Men för att göra det rätt, utan förutfattade meningar, blev det ett spännande blindtest.

De flesta har någon gång i sitt liv smakat kräftor. Vissa äter det inte alls, medan andra inte kan tänka sig augusti utan en festlig kräftskiva med alla smarriga tillbehör till. Precis så var det även för Stadsmagasinets testpanel som i slutet av augusti fick utmaningen att utse den godaste kräftan. Arne Nilsson, Rose-Marie Probelius Seger och Martin Åkerberg älskar alla kräftor. Men den fjärde testpersonen Linnéa Nicklagård, ja, hon lever helst utan de sötvattenslevande små allätarna.Kräftest 7
– Det är smaken jag inte klarar av. Förra året tänkte jag testa om jag blivit vuxen och kunde äta kräftor, men det smakade inte gott alls, säger hon.
I testpanelen är dock smaken som baken (så som det ska vara!) och Rose-Marie Probelius Seger är kanske den som älskar kräftor allra mest.
– Ingen augusti utan kräftor! Då är det något som saknas. Kan till och med tänka mig att äta det året om, säger hon.
Efter att gänget kommit överens om hur kräftorna ska ätas (se Arnes kräftskola nedan), var testet igång. Den småländska signalkräftan, den som kanske är mest efterfrågad i butiken, visade sig vara en medelmåtta.
– Helt okej, men ändå lam. Inte tillräckligt salt. Hade behövt mer dillsmak, säger Rose-Marie Probelius Seger, som precis som de andra inte visste om vilken sort det var.
Inte heller den färska kräftan på lösvikt från Hjälmaren, den allra dyraste, var något att ha. Den fick något förvånande sämst betyg av panelen.
– Den smakade dy. Typisk svensk flodkräfta. För lite dill och för lite salt, säger Arne Nilsson, som alltså kunde känna på smaken vad det var för kräfta han åt.
– Nummer tre (vildfångad kräfta från Kina) var mycket godare! Precis lagom sälta, fortsätter han.
Även Martin Åkerberg tyckte om den.
– Den smakar som den ska. Fin färg har den också, säger han.
– Lite mildare än de andra, men fortfarande inte gott, säger Linnéa Nicklagård.
Nummer fyra, flodkräfta från Louisiana, var rödare än de andra sorterna vilket också skapade en större förväntan på smaken.
– Den såg godare ut och det var den faktiskt. Gillar den skarpt, säger Rose-Marie Probelius Seger.Kräftest 9
Femman däremot, den turkiska flodkräftan, var inget att ha enligt Martin Åkerberg.
– Den smakade som den såg ut – blekt!
– Den som var godast av alla, protesterar Arne Nilsson som gärna tog några extra av denna sort.

Text: Kristin Ekstrand
Foto: Curt-Robert Lindqvist

BETYGEN FRÅN PANELEN (1-5, där 1 är sämst och 5 bäst)

  1. Småländska signalkräftor
    Rose-Marie: 3
    Martin: 3
    Arne: 3
    Linnéa: Överstruken
  1. Färska kräftor i lösvikt från Hjälmaren (Förloraren!)
    Rose-Marie: 1
    Martin: 1
    Arne: 1
    Linnéa: Överstruken
  1. Vildfångade kräftor från Kina
    Rose-Marie: 3
    Martin: 4
    Arne: 3
    Linnéa: 1
  1. Vildfångade Louisiana-flodkräftor (Vinnaren!)
    Rose-Marie: 5
    Martin: 3
    Arne: 4
    Linnéa: 1
  1. Färska kräftor från Turkiet
    Rose-Marie: 4
    Martin: 2
    Arne: 5
    Linnéa: Överstruken