Läskigt värre på spökvandring

Galgbacken i Krokstorp har ett blodigt förflutet. Här avrättades folk som offentligt nöje och avskräckande exempel.

Oförklarliga ljud av fotsteg. Piano som spelar av sig självt. Dörrlås som vrids om fast ingen är där.
Det finns gott om spökupplevelser runt om i Oskarshamns kommun. En av dessa utspelade sig i huset Grönlid vid Krokstorp, utanför Kristdala, under en period om 42 år.
– Den numera bortgångne landsfiskalen (polisen) Karl Wijkström bodde här i början av 1900-talet och skrev ner sina iakttagelser, berättar Thomas Gren i början av spökvandringen.
Landsfiskalen hade fast tjänst på tingshuset i Ishult, deltog ofta på rättegångar och var en välrespekterad man i samhället. Då förtroende var viktigt för honom, var han noga med att skriva ner även andras iakttagelser i samma hus. Bland annat hörde tjänstefolket hur pianot spelade av sig självt om natten och ljud av tassande fotsteg i tomma rum. Även vänner och släktingar rapporterade om samma sak.
Så här skrev hans vän Werner Lindström:
”Låset i denna dörr, som alltid var svårt att få upp och ännu svårare att få på igen, gammaldags som det var, vreds tydligt om. Dörren slogs igen med en skräll, så kraftig att min säng riktigt skakade till. Steg hördes fortsätta ner för trappan…”
Wijkströms syster, fru Hilma Wiik, tillbringade sommaren 1927 i Grönlid och det blev en upplevelse att komma ihåg. En natt hördes tydliga ljud av häst och vagn på gårdsplanen, men någon häst och vagn fanns inte. Dörrar öppnades av sig själva och fotsteg hördes i trappan.
”Det tassande ljudet avlöstes med ett trevande på min dörr efter nyckeln, som jag hade tagit ur /…/ Låset i dörren mellan mitt rum och spökrummet vrides plötsligt om, liksom av en kraftig hand. Detta var mer än jag kunde härda ut med, varför jag gav till ett galltjut, varefter det blev alldeles tyst”.
Spökerier eller inte, närliggande Krokstorp har som många känner till ett förflutet som kan vara obehagligt. Här ligger nämligen Tunna län härads avrättningsplats, precis intill nuvarande Furulids festplats. Trots att tingshuset flyttades härifrån till Ishult, fortsattes galgbacken att användas. Den 30 augusti år 1829 ägde den sista avrättningen rum. Torparen Anders Blomberg i Gryssebo, Högsby miste livet efter att ha mördat en knalle från Västergötland vid namn Lars Svensson.
– På den tiden var det vanligt med dödsstraff. Avrättningarna var ett offentligt nöje men skulle också verka som avskräckande exempel, säger Thomas Gren och visar minnesstenen som finns uppsatt precis vid vägen.
Ett annat minnesmärke, men av det mer okonventionella slaget, går att hitta på gamla landsvägen till Mönsterås mellan Emsfors och Forsa. Det är ett så kallat riskast, som fortfarande är aktivt, från 1600- eller 1700-talet (det råder delade meningar om när).
– På den här platsen ska två pojkar blivit ihjälslagna av en man som upprördes för att de lekte med en brödkaka. Det var svält och ont om mat, berättar Thomas Gren.
Numera ligger det en hög med gran- eller tallris på platsen där det hände. Alltid färskt. Så har det varit så länge någon kan minnas. Folktron är nämligen att den som går förbi utan att kasta ris får höra pojkarna jämra.
– Ett annat barn som sägs ha råkat illa ut var född av en piga på Fredriksbergs herrgård på 1800-talet. Barnet togs av daga och blev en myrling, alltså ett litet odöpt barn som går igen. Mycket mystiskt, säger Thomas Gren och tittar ut över Fredriksbergs gårdsplan där det precis börjat skymma.

Text: Kristin Ekstrand
Foto: Curt-Robert Lindqvist