Yvonne kämpar för jämställdheten

För 100 år sedan fick även kvinnorna rätten att rösta i riksdagsval.
– Kampen för jämställdhet är lika viktig nu som då, säger Yvonne Bergvall (S), den första och enda kvinnliga ordföranden i både kommunfullmäktige och tekniska nämnden i Oskarshamn.

Den 8 mars är Internationella kvinnodagen. I år är det också 100 år sedan allmän och lika rösträtt för riksdagsval infördes. Stadsmagasinet träffade en av Oskarshamns många starka kvinnor, Yvonne Bergvall. Hon blev nyligen omvald till ordförande för kommunfullmäktige – den enda kvinnan som haft den maktpositionen i Oskarshamn.

Det var i slutet av första världs­kriget, den 24 maj 1919, som riksdagen beslutade om att införa allmän och lika röst­rätt. 1921 var första riksdagsvalet när både män och kvinnor kunde gå till valurnorna.
En stor seger för alla kvinnor som förenats i kampen för sina politiska rättigheter.
– Alla, oavsett kön, har rätt att påverka sin vardag. En självklarhet i dag, men sanningen är den att vi fort­farande kämpar för ett jämlikt sam­hälle. Kvinnors rätt att utvecklas på samma villkor som män, säger Yvonne Bergvall, som i oktober blev omvald till ordförandeposten för kommun­ fullmäktige i Oskarshamn.
– Genom mitt politiska engagemang vill jag vara en inspiration för andra kvinnor. Att få dem att känna att de också kan vara med och påverka, precis som jag. Det finns alldeles för få kvinnliga förebilder för tjejerna som
är på väg att växa upp. Därför är det jätteviktigt, både för mina döttrars skull och ur ett samhällsperspektiv, att jag engagerar mig.
Yvonne Bergvall blev fullmäktige­ordförande första gången 2001. En titel hon behöll till 2010, då hon istället blev ordförande i tekniska nämnden. Nu är hon bägge delarna.
– De politiska frågorna är och har varit en stor del av mitt och mina döttrars liv. Allt från kvinnlig röst­ rätt till där vi befinner oss i dag. Våra diskussioner har alltid utgått från allas lika värde och målet att bli ett jämställt samhälle.
Hur har ditt politiska engagemang påverkat dig som person?
– Väldigt mycket. Så trygg i mig själv och det tror jag på har jag aldrig varit. Var en ganska tillbaka­dragen tjej när jag växte upp, tog inte mycket plats.
Det har verkligen förändrats.
Hur kom det sig att du började engagera dig?
– Det var när jag fick mitt andra barn Olivia. På den tiden fanns inte 15­timmarsveckorna för det första barnet och min dotter Frida älskade att gå på förskolan. Skrev till social­nämnden, fick avslag, överklagade
och vann. Det var en otrolig lättnad när Frida fick gå på förskolan igen.
Då märkte jag vad det går att åstad­komma om jag bara ville.
Du blev i höstas omvald till fullmäktige efter åtta år. Hur känns det att åter igen vara ordförande?
– Det är ett otroligt roligt uppdrag, samtidigt som det är skrämmande.
Jag kommer ihåg mitt första år som ordförande 2001. Hade en stor klump
i magen av nervositet varje gång. Det finns ingen politisk instans som är så publik som fullmäktige. Media är med, alla ser en. Gör jag ett misstag vet alla.
Hur är det att vara ordförande även i tekniska nämnden?
– Jag bryter ju ny mark där med, ingen kvinna har haft den posten heller. Möter ofta fördomen att jag inte borde kunna tekniska frågor som avlopp och vägar.
Möter du någonsin andra utmaningar i dina politiska roller bara på grund av att du är kvinna?
– Jag upplever att vissa kan kalla mig vad som helst av ren respekt­löshet. Skälls­- och könsord. Saker som de inte skulle säga till en man. Har varit med om det flera gånger, ibland öppet på stan. Det verkar vara väldigt svårt att skilja på sak och person.
Vill du berätta om något sådant tillfälle?
– Mötte tre män på Flanaden en gång som kallade mig ett könsord när jag gick förbi. Jag vände mig om och sa: Jag heter Yvonne. Sen vände jag på klacken och gick.
– En annan gång blev jag totalt utskälld av en främmande person för diskussionen om vingnöten vid järn­vägsstationen. Då var jag på väg till Aidis med mina två barnbarn för att äta pannkakor. De blev så ledsna av mannens uppförande att vi fick gå hem i stället. Otroligt respektlöst både mot mig, som mormor, och mina barnbarn.
Men du känner ändå att det är värt det?
– Möjligheten att kunna påverka gör mig stark. Något mina döttrar stöttar mig i. Faktum är att vi stått på full­mäktigelistan alla tre. Vi har allihop en drivkraft i att vilja ha ett samhälle som både är respektfullt och jämställt. Ett samhälle där alla får växa upp på lika villkor. Om inte för min egen skull – utan för mina barnbarn.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

YVONNE BERGVALL
Ålder: 61 år
Bor: Lägenhet i Kristineberg
Familj: Två döttrar, två barnbarn, en hund och en katt
Jobbar som: Utbildningsledare på Smartworks, ordförande i kommun- fullmäktige och tekniska nämnden i Oskarshamn samt ledamot i kommun- styrelsen
Gör på fritiden: Läser mycket böcker, just nu Mikael Persbrandts biografi
Beskriver sig själv som: Målmedveten, engagerad och omtänksam