Sportkrönika

För några år sedan lurade min fru, som är hårt engagerad i Oskarshamns Ridklubb, med mig till stallet för att rida. Jag blev tilldelad en häst. Han hette Chili, ett namn som jag själv kopplar samman med styrka och hetta. Ni kan ju ana vilka tankar som gick igenom mitt huvud just då och det blev inte bättre när jag såg hur stor han var. Omöjligt, tänkte jag, att denna animal kan bli så gigantisk genom att bara äta, typ, gräs. Jag är helt övertygad om att de glufsar i sig något litet barn emellanåt när ingen ser på. Men det har man lyckats mörka ner och hålla tyst om i hela hästsportsverige.

Väl uppe på hästryggen, med hjälp av instruktören, en pall samt utrustad med både säkerhetsväst och hjälm, kändes det ganska bra. Vi fick börja med att skritta, det var bara att smacka lite så gick han framåt. Drog jag lite i ena tygeln gick han åt det hållet. Det här verkade lätt. Bromsen slog till när jag drog bägge tyglarna bakåt. Jag kände mig modig och ville börja trava. Då skulle jag trycka inåt med benen, skänkla som ryttarna själva säger. Hästen började trava och jag började studsa i sadeln. Och precis då förstod jag varför även killar bör ha åtsittande ridbyxor som håller saker på plats. För det gjorde inte mina joggingbrallor. Med en hand skulle jag rätta till det som liksom hade hamnat mellan mig och den hårda sadeln, samtidigt som jag skulle styra ett halvt ton muskler med den andra handen.

Att rida är ett samarbete mellan häst och ryttare. Precis som i all form av styrning gäller det att vara tydlig och konsekvent för att få alla att gå åt samma håll. De allra duktigaste ryttarna har utvecklat ett sådant samarbete att de knappt behöver använda tyglarna för att hästen ska veta vad som gäller. Så jag har full förståelse för att Chili satte av rakt mot sargen, med mig viftandes med såväl tyglar som ben. Han tröttnade på att inte få tydliga instruktioner. Så han travade på och tvärnitade. Jag fortsatte dock luftvägen ett par meter till. Då kom dagens andra aha-upplevelse; vad bra med säkerhetsväst och hjälm. Kontentan av denna story är hur viktigt det är med tydlighet och konsekvent agerande. Speciellt för tränare och ledare inom idrottens värld, men även inom yrkeslivet. Många hästmänniskor blir ju ofta duktiga ledare.

 

DET HÄR ÄR KLAS HÄLL

Aktuell: Krönikör i StadsMagasinet
Arbete: Vallhallaskolan, har tidigare jobbat på bland annat Vingresor, Oskarshamns-Tidningen och Intersport
Engagemang: Latitud 57 sedan starten
Familj: Frun Eva och tre söner (Häll´s Angels)
Fritid: Golf, pendlar runt 10 i hcp.
Äter: Dry Martini-marinerade oliver en gång i veckan
Dricker: Gärna spansk brandy