Sportkrönika

I slutet av 80-talet började jag spela golf. Anledningen till att jag började var ett vad med en kollega på Barometern. Han hade spelat sedan han var liten. Men jag spöade honom i tennis och i en del andra sporter. Kaxig som jag var slog jag vad om en flaska skotsk dricka att jag skulle slå honom inom ett år.

Då spelade jag med ett mycket begagnat golfset innehållande riktiga träklubbor. Det vill säga att de faktiskt var gjorda av trä. I dag finns det inte tillstymmelse till trä i någon klubba. Nu är de gjorda av olika metaller för att skapa de optimala slagen. Och när man ser reklamen i golftidningar blir man sugen på att köpa nya, för att kanske kunna slå bollen några meter längre.

Jag har testat några nya klubbor i år, med olika skaft, vridstyvhet och flex. Jag kan konstatera att det är bättre jag lägger pengarna på lektioner i stället. Det tror jag att många andra också borde göra. Men ni vet hur det är med utrustning, det är lite coolt med nya grejer. Allra helst det absolut senaste. Det finns ju en typ av människor som bara älskar att ha det allra bästa. Du känner säkert en sådan person, om du inte är sådan själv. Det är tack vare dem som utvecklingen av nya grejer inom många områden finansieras.

För det är inte bara inom golfen, utan i många sammanhang som hysterin över ny utrustning och nytt material existerar. Exempelvis är Formel 1-cirkusen totalt beroende av att materialet utvecklas. Det finns inget team i världen som kan mäta sig med Mercedes, för de har bäst material i bilarna just nu. Punkt slut. Datorer, kameror, mobiltelefoner, ljud- och musikanläggningar är andra exempel på att utvecklingen överträffar sig själv ibland.

Hockeyn har sin materialhysteri. Precis som inom golfen handlar den bland annat om klubbor som är svindyra och inte längre är gjorda av trä. Och i fotbollens värld är det skorna det snackas om. Därför är det ganska häftigt att Johan Niklasson, kanske den mest meriterade spelaren i OAIK, spelar med den legendariska skon Adidas Copa Mundial, som släpptes ut på marknaden redan 1979. Den funkar bevisligen fortfarande och är värd sin egen krönika.

Ni kanske undrar hur vadet och golfmatchen gick? Svaret är att min kollega blev jätteglad över flaskan. Men hade jag bara haft lite annat material i mina klubbor…

 

Text: Klas Häll