Hatten av för stor samling
En fez från Turkiet, en hatt för risfält i Laos eller kanske en färgglad mössa från Peru? Jan Reutergårdh har rest över hela världen – och oftast har det följt med en hatt tillbaka hem.
– Har egentligen bara haft två krav – att huvudbonaden ska vara genuin och lokal, berättar han med ett leende.
Stadsmagasinets stora serie om samlare fortsätter. Jan Reutergårdh, 73 år och bosatt på Mysingsö, har samlat på huvudbonader sedan mitten av 1980-talet.
Hans olika yrken, bland annat som chef på Oskarshamnsvarvet under sin storhetstid med runt 1 000 anställda, har lett honom till världens alla hörn. Både på kortare affärsresor och när han bott utomlands ett flertal år i olika länder, så som Singapore, Kosovo, Polen, England och Spanien.
Jan Reutergårdhs stora samling av hattar skänker mycket glädje till andra, i detta fall fästmön Birgitta, barn och barnbarn.
– Det finns ju något som heter 100-klubben (Club100) för dem som varit i minst 100 länder, men där har jag inte riktigt kvalat in än. Är uppe i 97 länder hittills, säger han iklädd en stor, svart pälshatt från Turkmenistan.
Jan Reutergårdh har aldrig varit mycket för klassiska souvenirer. I stället har ländernas huvudbonader blivit en stark påminnelse om resorna och samtidigt skyddat hans kala hjässa från solens strålar. Ofta har han köpt huvudbonaden av någon han träffat på gatan.
– Vill inte köpa dem i en vanlig turistbutik, det ska vara äkta vara. Många gånger säger en landstypisk hatt mycket om landets traditioner eller religionstillhörighet. Brukar säga att ett lands själ sitter i huvudbonaden.
Dessutom är samlingen en fin dekoration på väggarna i huset på Mysingsö. De många gånger färgstarka hattarna skänker också stor glädje hos andra.
– På våra hattpartyn är hattarna ett stort samtalsämne. Gästerna brukar prova dem och vi skrattar en hel del åt hur lustiga vissa huvudbonader är. Ibland har jag och Gittan (fästmön) en tävling där gästerna ska koppla ihop huvudbonaden med landet i fråga, berättar han.
Samlingen sker i samarbete med dottern Lena Reutergårdh. Även hon reser en hel del, men på cykelsadeln. Bland annat har hon cyklat från Sverige till Afghanistan.
– Där har vi en riktig äventyrare! Hon hjälper mig med samlingen och tar också med hattar från olika länder. Är uppe i ett 70-tal nu. Snart skulle vi behöva fler väggar, säger Jan Reutergårdh med ett skratt.
Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist
JAN REUTERGÅRDH
Ålder: 73 år
Bor: Mysingsö och Uppsala
Familj: Fästmön Birgitta Bremer, två barn, tre bonusbarn, ett barnbarn och fem bonusbarnbarn
Gör: Njuter av sin pension och arbetar ideellt i Svenska Kryssarklubben
Fritidsintressen: Samla på hattar, resa, segla, åka skidor
