Sportkrönika: Fler och fler som inte orkar

Jag orkar inte är den vanligaste frasen jag hör om dagarna på mitt jobb i skolans värld. Då är det inte så att eleverna precis har haft idrott på schemat och därför är helt slutkörda. Kommentaren kan komma när som helst på dagen, oavsett vad det är för lektion. Det känns som ett mantra de lärt sig för att slippa göra det som är lite jobbigt. Naturligtvis är de flesta ungdomar på skolan både energiska och väldigt duktiga. Men min känsla är att det blir fler och fler som inte orkar.

Jag läste på Riksidrottsförbundets hemsida att det endast är 22 procent av tjejerna och 44 procent av killarna på högstadiet som rör sig i snitt en timme om dagen. Då snackar vi inte bara aktiv träning utan även rörelse i form av att promenera, cykla, bada eller lattja med boll. Det är alltså 15–20 elever i varje klass som bara sitter stilla, hela dagarna. Inte konstigt att de inte orkar.

Att träna aktivt i en idrottsförening är inte bara mumma för kroppen, man får med sig så mycket mer; samarbete, rättvisa, jämlikhet och andra kärnvärden som finns i det svenska föreningslivet.

Vad gör vi vuxna då för att bidra till detta då? Jo, vi går och tränar på gym för det kan vi göra när det passar oss. Då behöver vi inte räta in oss i ledet, passa tider och ta hänsyn till andra. Det känns som att den svenska modellen som bygger på att ”tillsammans är vi starka” håller på att vittra sönder.

Det kan förklara varför fotbollsklubbarna minskar i antal eller varför inte basketklubben kan ordna ett herrlag. Jag vet inte hur deltagarantalet är inom hockeyn, men visst är det skevt att det behövs värvas utifrån till juniorlagen? Och jag är övertygad om att handbollsklubben och friidrottarna också skulle önska större uppslutning på sina träningar. 

Min medicin för att lösa detta är att dra sladden ur Playstationkonsolerna och ställa krav på rörelse hos våra ungdomar. Lära dem att bita ihop när det tar emot, oavsett om det gäller läxläsning eller mjölksyra och låta dem ha lite tråkigt ibland. Alfons Åbergs kloka farmor lär ha sagt så här: ”Om det är roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt! Var ni glada att ni är ledsna! Tråkiga saker finns till bara för att man ska märka skillnad när det roliga kommer sen.” Hon var en klok kvinna.

Klas Häll
sportintresserad lokalprofil