Sportkrönika: Kampen mellan ligorna

Det enda konstanta i världen är förändringarna” har den grekiske filosofen Herakleitos sagt någon gång för länge sedan. Visst stämmer det än i dag? Allt förändras hela tiden. Landgränser, attityder, bilmodeller, frisyrer, tandborstar och till och med godis förändras. För att inte tala om vilka fotbolls- och ishockeylag som dominerar i de olika serierna.

IFK Göteborg mot Öster

I mitten på 70-talet då jag gick på mellanstadiet i Åseda började en kille från Göteborg i vår klass. Han hejade på IFK Göteborg. Till råga på allt hette han Glenn. Vi andra i klassen, som var Öster-fans, skrattade åt honom, så som fotbollsfans kan göra utan att det kallas mobbning. För IFK var ju inte ens ett allsvenskt lag och hade inte varit det på flera år. Hur kunde han ens heja på dem?

Öster däremot, hade varit långt framme i den allsvenska tabellen under flera år och skördade guld 1978, 1980 och 1981. Sedan hände något och Blåvitt tog över den röd-blåa dominansen i allsvenskan och tog två UEFA-cupvinster, 1982 och 1987 och massor av allsvenska guld. De har alltså, sedan 1976, alltid legat i Allsvenskan medan Öster åkt jojo mellan division 1 och Allsvenskan. Det är alltså alla jävla Glenn som har fått garva mest de senaste 40 åren.

Det bästa med nationella ligor

Men nu ligger de blåvita pyrt till. Inte för att jag vill dem illa, men jag älskar att det ibland åker ur etablerade storlag ur de högsta ligorna i såväl fotboll som hockey. Att dessa klubbar måste ta nya tag och visa ödmjukhet i en lägre serie. Samtidigt som det ger ett nytt lag chansen att få spela på högsta nivå. Det är det som är det bästa med öppna nationella ligor: att de stora lagen kan åka ur och de små gå upp.

Storlagens kamp

Det är tack vare den modellen som vi har ett IK Oskarshamn i högsta ligan. Vi kommer säkert inte bli förvånade om det blir ett storlag som får ge plats åt Timrå eller Björklöven – något av dessa lagen går ju upp, eller hur? Två storlag är exempelvis HV71 och Djurgården som inte rosat marknaden i säsongsinledningen och kanske riskerar en vända ned i Hockeyallsvenskan. Vem vet? Men det är långt tills dess.

Att mitt Milan har skärpt till sig och leder Serie A – åtminstone i skrivande stund – är inte en förändring, det kallar jag en återgång till det ­normala. Och ibland gillar jag det normala, i varje fall när det gäller mina egna favoritlag.

Klas Häll
sportintresserad lokalprofil