De byggde staden Oskarshamn

Johan Fredrik Hultenheim på Fredriksbergs herrgård, skeppsbyggmästare Carl Thorén samt varvsägarbröderna Gustaf och Fredrik Johansson, varav den sistnämnda även uppförde anrika Saltsjöbad, ligger i mångt och mycket ­bakom Oskarshamns framväxt.

De tidiga näringsverksamheterna i Döderhults socken drevs från Fredriksbergs herrgård. Förutom att herrgården var det största jordbruksföretaget i socknen var ägaren Johan Fredrik Hultenheim en av de som kämpade för stadsrättigheter och ett fritt näringsliv. Herrgården startade 1846 ett skeppsvarv som var beläget där järnvägsstationen ligger idag. Herrgården hade tidigare anlagt ett järnbruk vid Fredriksfors en knapp mil väster om Oskarshamn. Hultenheim startade även ett pottaskebruk och planer fanns att även starta ett glasbruk.

När Oskarshamn fick stadsrättigheter i maj 1856 var invånarantalet drygt 2100 personer. Staden expanderade snabbt och uppnådde 2202 invånare den 31 december 1856.

Carl Thorén byggde upp sitt skeppsvarv längst in i Döderhultsviken. Varvet hade två stapelbäddar. Skeppsvarvet var i drift från 1854 fram till 1909. De sista åren förekom endast fartygsreparationer och underhåll av fartyg vid Thoréns varv.

De som lockades att flytta till den unga staden såg möjligheten till anställning eller förutsättningar för att starta och utveckla egna verksamheter. 

En av de inflyttande var skeppsbyggmästare Carl Thorén. Han var utbildad till fartygskonstruktör vid örlogsvarvet i Karlskrona. Thorén var född i Kalmar och flyttade till Döderhultsvik år 1854. Han köpte ett stycke mark av Hultenheim på norra sidan av Döderhultsviken. Där byggde Thorén upp sin varvsverksamhet. När Thorén vid 1900-talets början sjösatte sitt sista bygge hade han ritat och byggt ett hundratal vackra segelfartyg. Den ordinarie arbetsstyrkan vid skeppsvarvet var 12 man.

Skeppsbyggmästare Carl Thorén.

Från Madesjö socken flyttade två bröder Johansson till Döderhultsvik år 1836. Efter något år anslöt ytterligare en bror och en syster. De tre brödernas namn var Johan, Fredrik och Gustaf, systerns namn var Helena Maria.

I Döderhultsvik startade bröderna affärsverksamhet med inriktning på export av timmer och sågade trävaror. Som bas för verksamheten fick trion hyra en tomtplats på Brädholmen, som på den tiden ägdes av Hultenheim på Fredriksbergs herrgård. Bröderna Gustaf och Fredrik startade snart eget rederi och ett skeppsvarv byggdes på den plats där Oskarshamns stadshus ligger idag. Flera stora seglande fraktfartyg byggdes på brödernas varv.

 

Under 1860-talet byggdes kajen på södra sidan av Döderhultsviken viket innebar att bröderna fick överge sin varvsverksamhet. Stapelbädden revs, tiden för sjösättningar vid bröderna Johanssons varv var över. Bröderna fortsatte med handel och utskeppning av trävaror. 

År 1869 påbörjades bygget av järnvägen Oskarshamn – Nässjö. Första byggåret blev sträckan genom Döderhults socken färdig. Järnvägen togs i bruk efterhand den blev färdig för transport av virke och sågade trävaror till Oskarshamn för vidare utskeppning. Hela järnvägssträckan öppnades för trafik 1874. Till vänster i bild skymtar en del av gamla järnvägsstationen.

Efter Gustafs död 1880 fortsatte Fredrik i egen regi med egendoms- och penningaffärer. Affärerna gick mycket bra och Fredrik Johansson var miljonär vid slutet av 1880-talet. Familjen Johansson ägde och bodde på adressen Kungsgatan 5 i Oskarshamn, kanske mer känt som Herssons hus vid Kråkerumsbacken. 

Fredrik Johansson köpte så småningom Kolberga gård och uppförde år 1898 den byggnad som numera är känd under namnet Saltsjöbad. Fredrik Johansson försattes i konkurs i maj månad 1899 och den 31 oktober samma år avled han. 

Text: Thomas Gren

Foto: Thomas Gren, Arkivbild