Månadens premiärer på Saga

Februari ser ut att bli en hektisk månad för regidebuterande Moa Gammel. Först går nya LasseMaja-filmen upp den 7 februari och fredagen därpå har Breaking Surface premiär. I första filmen regisserar Moa och i den andra skådespelar hon. Två filmer som definitivt sätter färg på februari. Eller förresten…färg och färg? Breaking The Surface är en mörk film. Kall och mörk… och blöt. Två systrar vinterdyker i Nordnorge och råkar ut för ett stenras som sätter deras liv på spel. En krypande, skrämmande historia som verkligen skakar om och får biobesökaren att dra efter andan både en och två gånger.

Om jag ska lyfta någon film lite extra denna årets kortaste månad (trots skottår) så är det Min pappa Marianne. Makalöst vacker och gripande historia om att vara lite annorlunda. I och med den avslöjande titeln så förstår man ju att handlingen kretsar kring en familj och pappans dröm att få klä sig i kvinno kläder. Men det är SÅ mycket mer än det. Här är även dottern en outsider som efter ett misslyckat äventyr i storstaden återvänder till Allingsås för att omedelbart upptäcka att hennes vänner har helt andra drömmar än hon själv. Även sonen i familjen är lite eljest och bor i familjens garage samtidigt som han ständigt underhåller med slagfärdiga t-shirts och ett ständigt dokumentärfilmande med mobiltelefonen.

Rolf Lassgård gör ett enastående rollprestation som Lasse/Marianne och Hedda Stiernstedt är bedårande som dottern Hanna. Ett extra plus i kanten för nyss nämnde son som spelas av Klas Wiljergård.
Det här är ingen transvestitfilm, det här är helt enkelt en otroligt varm rulle om att ha modet att vara sig själv.

Jonas Frykman

 

BIOPREMIÄRER I FEBRUARI:

Birds Of Prey 7/2

LasseMajas Detektivbyrå 7/2

Breaking Surface 14/2

Emma 14/2

Paw Patrol: Redo, rejsa, rädda! 14/2

Sonic The Hedgehog 19/2

Min Pappa Marianne 21/2

The Call Of The Wild 21/2

The Gentlemen 26/2

The Invisible Man  28/2

 

Vård och tro hand i hand

Hon har varvat ett aktivt yrkesliv med ett omfattande engage-mang inom kyrka, föreningar och politik. En hjärtinfarkt för några år sedan fick dock Marianne Ek att dra i handbromsen.
– Nu fokuserar jag på mina uppdrag som ordförande i kyrkorådet och arbetsutskottet samt Röda Korset, säger hon leende.

Att engagera sig kyrkan var en själv­ klarhet för Marianne Ek. Hennes pappa Elias var både politiker och ordförande i kyrkorådet. Att viga sitt arbetsliv åt olika uppdrag inom sjukvården var däremot inte lika givet.
– Jag började halvklassisk utbildning på gymnasiet, då på Valhallaskolan, i Oskarshamn. Men hoppade av efter två år på grund av att det var för mycket språk.

Istället började hon vid Röda Korsets sjuksköterskeutbildning i Stockholm. I samband med utbildningen träffade hon sin blivande man och äldsta sonen föddes innan flyttlasset åter gick till Högsby.
– 1970 var jag med och startade upp Högsby sjukhem, nuvarande Mogården, och sedan fortsatte jag karriären inom vårdyrket.

Typisk föreningsmänniska

Marianne radar upp en mängd olika anställningar. Bland annat avdelningschef på Solhöjden och föreståndare för distriktsvården i länet. 1982 blev hon sjukvårdsföreståndare på Oskarshamns sjukhus och hade sedan olika befattningar som bland annat klinikföreståndare och personalchef.

Vårdyrket och det kyrkliga engagemanget har i mångt och mycket gått hand i hand. Efter att ha varit en trogen kyrkobesökare blev hon förtroendevald redan för 25 år sedan och några år senare ordförande för både kyrko­rådet och dess arbetsutskott.
– Vårdyrket och min gudstro är tätt förknippade. Dessutom är jag en typisk föreningsmänniska som gillar att vara med och styra och ställa, förklarar Marianne som mitt i livet även började engagera sig politiskt som oppositionsråd i kommunen.

I samma veva valdes hon till ordförande för Röda Korset och har varit ytterst delaktig i att bygga upp mötesplats Kupan i Högsby, som i dag säljer kläder och prylar på second hand för 500 000 kronor om året. Pengarna skänks till välgörande ändamål runt om i världen.

Fick hjärtstillestånd

Det hektiska livet hade dock ett pris. Efter en shoppingtur segnade hon ner och hämtades så småningom av ambulans med hjärtstillestånd.
– Jag hade fått en infarkt och låg nedfryst på sjukhuset i Kalmar under flera dygn, förklarar hon allvarligt.

Det blev en tankeställare som medförde att hon drog ned ordentligt på sina olika engage­mang. Ordförandeposterna i kyrkan liksom Röda Korset har hon valt att behålla.
– Kyrkan är viktig. Vi står samtidigt inför stora utmaningar, inte minst ekonomiskt, som måste lösas på något sätt. Jag vill undvika att höja kyrkoskatten. Det riskerar att skrämma bort våra medlemmar, säger hon.

Kyrkan är också viktig för Marianne Ek på ett mera personligt plan. Även om hon numera inte är på plats fysiskt under gudstjänsterna i den utsträckning hon skulle vilja på grund av att orken inte alltid räcker till.
– Jag känner en otrolig frid i kyrkan. Det är en plats för återhämtning, konstaterar hon.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från vår systertidning Tilltro som ges ut av Högsby pastorat. Tidningen kommer ut i brevlådan i dag, torsdag den 30 januari.

Nytt kapitel för familjekär präst

Hon är mästare på att fånga ögonblick på bild. Både på fritiden och i det kyrkliga arbetet.
Möt Marie Darte, ny präst i Döderhults församling.

– Kyrkorummet har alltid känts hemma för mig. Det är min plats på något sätt, säger 37-­åringen som är bosatt i Högsby tillsammans med kyrkoherden i Högsby pastorat, Jonathan Darte, och deras fyra barn.

Den 1 februari börjar Marie Darte som komminister i församlingen och kommer att hålla i gudstjänster i framför allt Döderhult, Påskallavik och Bockara kyrkor. Ett mycket efterlängtat tillskott i präststyrkan som består av Anders Byström, Anders Duvlund och Stefan Lindholm.
– Jag tror mycket på Marie, med den erfarenhet hon har och det intryck jag fått. Har också hört väldigt mycket gott om henne från hennes tid som präst i Fagerhult. Det känns kul att hon vill börja hos oss och att även att församlingen får en kvinnlig präst, det har vi aldrig haft förut, säger Anders Byström, som är kyrkoherde.

Fotar ögonblicken

Marie Darte ses ofta med en kamera i handen, vilket också är hennes stora intresse. Det är vardagsögonblick hon vill fånga, både på sin fritid och i församlingsarbetet. Bilderna lägger hon sedan ut på sitt Instagram, med en passande text till.
– Det kan vara något jag ser på en promenad eller något annat. Jag vill fånga de små, men viktiga stunderna. Samtidigt reflek­terar jag över tron och livet, berättar hon.

Den kristna tron har alltid varit en del av Marie Darte. Hennes mamma var barnledare i kyrkan i Lund och tog med dottern redan som liten bebis.
– Fortsatte att spendera mycket tid i kyrkan även som barn. Följde ofta med på guds­ tjänster, pratade med präster och diakoner, gick alla barnverksamheter som fanns och så vidare. Den tiden var väldigt viktig för mig. Kyrkorummet är för mig en plats där livet ryms som det är. Det är en plats för alla.

En kallelse

Intresset för kyrkan och den kristna tron gjorde att hon efter gymnasiet började läsa teologi på Lunds universitet. Enskilda kurser som bibelvetenskap, missionsvetenskap och den kristna dogmatiken. Två­tre år senare kom insikten – det var präst hon skulle bli.
– Satt på en gudstjänst i Domkyrkan i Lund. 22 år gammal. Frågan ekade runt i mig hela gudstjänsten tills det helt plötsligt stod helt klart. Det var som att Gud satte en post it­lapp framför ögonen på mig. Den inre kallelsen var så tydlig.

Och eftersom hon läst sida vid sida med prästkandidaterna var det inte svårt att väva ihop fortsättningen på utbildningen för att kunna bli vigd som präst. Under samma utbildning träffade hon också sin stora kärlek. Det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet.
– Jonathan stod ofta med en kaffekopp i handen, i samtal med andra. Jag såg honom på avstånd och visste på något sätt att det här är min man. Det var en känsla av samhörighet, något han utstrålade. En dag hamnade vi helt ensamma. Min föreläsning var inställd och han kom fram till mig. Vi kände båda två, väldigt starkt, att vi hörde ihop.

Två veckor innan paret prästvigdes samma dag, var bröllopet ett faktum. Därefter beslutade de att flytta till Luleå och börja sitt gemensamma prästliv där. Jonathan kommer från den norrländska landsbygden och Marie ville uppleva något annat än i sin hembygd Skåne.
– Jag längtade efter något annat. Men efter något år där uppe började vi känna att vår pusselbit fanns någon annanstans på kartan. En dag 2009 slog vi upp tidningen och såg att det fanns tjänster i Växjö stift. Just en av tjänsterna, präst i Fagerhult/Fågelfors, till­ talade mig otroligt mycket. Jag kände mig kallad dit. Är övertygad om att det var vägledning från Gud.

Flyttade tillbaka

De tog sitt pick och pack för att satsa på ett liv i Småland. Och så blev det i några år. Därefter flyttade de tillbaka till Lund för att komma närmare familjen.
– Men våra äldsta barn slutade aldrig prata om Småland som hemma. I december 2018, fyra år senare, flyttade vi tillbaka.

Närmare bestämt till Högsby där familjen numera bor. Jonathan blev kyrkoherde i Högsby pastorat samtidigt som Marie var mammaledig med den yngsta sonen Vide. Nu kan hon knappt vänta på att få börja som präst i Döderhults församling.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

Uppskattad familjemiddag

En god middag tillsammans med andra barnfamiljer, i en avslappnad miljö. Runt en gång i månaden är det familjemiddag i Döderhults församlingshem.

– Det är alltid jätteroligt att träffa föräldrarna. Vi träffar ju deras barn regelbundet via barn­ grupperna och körerna, men inte föräldrarna i samma utsträckning, säger församlingsassistenten Kerstin Jutterdal, en av dem som förberett maten denna torsdagskväll.

Strax innan klockan 17 står också kött­ bullarna och potatismoset rykande redo, tillsammans med lingonsylt och rårivna morötter. Det dröjer inte många minuter innan församlingshemmet sakta men säkert fylls med hungriga familjer. Middagen är vältajmad – vid samma tid slutar nämligen barnen i Gloriakören och Himlakul sin övning.

– Det ska bli så gott med köttbullar, säger sexåringen Ida Ström som är en av de första i kön till maten.

Avbrott i vardagen

Familjemiddagen är till just för familjerna vars barn är aktiva i Döderhults församling. Många uppskattar ett avbrott i vardagen och slippa laga mat för en kväll.
– Vilken förmån att komma till ett dukat bord! Fantastiskt initiativ av församlingen. Det är väldigt trevligt att träffa andra föräldrar och se alla barn ha roligt tillsammans. Kul att det blir fler och fler familjer för varje gång, säger Catrin Alfredsson som är här med sin man Pär och dotter Ebba.

Stämningen är hög under kvällen och det är strykande åtgång på maten. Barnen i Gloriakören samlas vid pianot och sjunger några låtar inför de stolta föräldrarna, ackompanjerade av församlingsmusikern Madeleine Åverling. Kyrkoherde Anders Byström tar tillfället i akt och säger några väl valda ord till barnen.
– Det är väldigt kul att se församlings­ hemmet fullt av glada familjer. Precis som i skolan finns det saker att lära sig här i kyrkan. Jesus har sagt att vi ska älska och ta hand om varandra. Det är livets stora skola, säger han.

När middagen börjar lida mot sitt slut, springer barnen ner i församlingshemmets stora källare som är inredd just för barn och ungdomar. Några av barnen hittar en fotboll och en vänskaplig match blir en perfekt avslutning på en redan lyckad kväll.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

Paret som förgyllt kyrkorummet

Kyrkokonstnärer av rang. Oskarshamnarna Gertrud och Allan Lindholm, som varit trogna Döderhults församling i 50 år, imponerar stort med sina hantverk i församlingens olika kyrkor.

Vart än du tittar i Döderhults kyrka, finns det handgjorda föremål som med sina skickligt utförda och vackra detaljer bidrar till både kyrkan och gudstjänsten. Det kan vara alltifrån sakramentskåpet för det invigda nattvardsbrödet till den förgyllda duvan i lindträ ovanför dopfunten. Eller de många ikonerna som tagit lång tid att slutföra.
– Det är inte bara dekorationer, utan föremål som starkt hör ihop med gudstjänsten. Vi är otroligt tacksamma över att ha två guds­tjänstbesökare som bidragit på detta sätt en längre tid, säger kyrkoherde Anders Byström.

Döderhults församling har varit en självklarhet för oskarshamnarna Gertrud och Allan Lindholm i runt 50 år.
– Det har alltid varit så mycket glädje och liv i Döderhults församling. När vår son Björn ville bli en av kyrkans scouter, det som hette Ansgarsförbundet, började vi engagera oss som ledare, berättar Gertrud Lindholm.

Stort engagemang

Det blev starten på ett engagemang som pågick under många år. Allan var en tid sakristan i församlingen, vilket innebär att han hjälpte till före och efter mässan. Gertrud utbildade sig till diakon och arbetade som detta på frivillig basis i Döderhults kyrka. Bland annat hjälpte hon till att dela ut natt­ varden varje söndagsgudstjänst, göra hem­ besök hos äldre församlingsmedlemmar och hålla andakter på äldreboenden.
– Eftersom jag jobbade som sjuksköterska på nätterna kunde det ibland bli lite skraltigt med sömnen, säger hon med ett skratt.

Nu är Allan 89 år och Gertrud 87 år, men kommer fortfarande regelbundet för att delta i söndagstjänsten.
– Det skulle vara väldigt konstigt för oss att inte vara med. Vi känner oss hemma i Döder­hults kyrka och även med rytmen i kyrkoåret som återfinns i text, musik, färg och form, säger Allan Lindholm.

Renoverar skåp

Om inte annat har paret verkligen satt sin prägel på kyrkorummet. Gertrud har målat flertalet ikoner och Allan står för ett 30­-tal föremål. Med sin bakgrund som slöjdlärare och en egen verkstad bredvid bostaden i Ernemar, har han faktiskt tillverkat – och gör fortfarande – kyrkokonst till kyrkor runt om i Sverige. Från Lund i söder till Falun i norr.
– Just nu håller jag på att renovera ett sakramentskåp som jag själv gjorde till Sankt Ansgars kyrka i Uppsala för många år sedan. De fick inbrott och skåpet skadades, berättar han och öppnar det omsorgsfullt nyrenoverade skåpet.

Han började med kyrklig brukskonst när han arbetade som slöjdlärare i Fliseryds skola och fortsatte sedan efter pensionen.
– Det är helt egna konstruktioner och designer. För mig är det viktigt att föremålet ska stämma in i miljön där det ska vara. Jobbar huvudsakligen i björk, men även andra träslag. När det är ett särskilt svårt uppdrag, då är det som roligast. Ett av de svåraste var nog att förlänga den stora tavlan i Döderhults kyrka, den tavla där alla lokala kyrkoherdar från tidernas begynnelse finns uppskrivna.

Det allra första uppdraget i Döderhults kyrka var den stora dopljusstaken som står längst fram till höger om altaret. En konstruktion som Allan gjort själv och som faktiskt även Gertrud bidragit till, med ikoner på sidorna.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

FAKTA Allans brukskonst

  • 25-30 olika föremål i Döderhults kyrka, alltifrån sakramentskåp till kredensbord
  • Altare och sakramentskåp i Påskallaviks kyrka
  • Mariaskulptur och bokstöd till altaret i Bockara kyrka
  • Sedilior (särskilda sittplatser till bland annat prästen) till alla kyrkor i Döderhults församling
  • Sakramentskåp på pelare till Laurentiistiftelsen i en av Lunds kyrkor
  • Knäfall till Kristine kyrka i Falun
  • Stor Petrusskulptur som står i en båt, till Berga kyrka i Lagan, Kronobergs län
  • Ett tiotal ambor (talarstolar) till kyrkor i Sverige
  • Sakramentskåp till Visby domkyrka
  • Dopträd och dopfunt till Högsby kyrka Och mycket, mycket annat…

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

page2image3679792

Rolig tid som konfirmand i Högsby

En härlig gemenskap, nya vänner och roliga aktiviteter hela året. Och en provsmakning på vad det innebär att vara troende. Konfirmationen är en viktig milstolpe i livet för många ungdomar.

Varje tisdagskväll samlas årets 19 konfirmander i Högsby pastorat för så kallad vardagsläsning. En gammaldags term som inte stämmer särskilt väl med verkligheten nu för tiden.
– Vardagsläsning låter ju ganska tråkigt. Konfirmanderna har allt annat än tråkigt. Vi brukar börja med ett hemmaläger i början av terminen för att stärka sammanhållningen i gruppen på en gång. Det är väldigt viktigt att det är en bra gemenskap där alla kan umgås med varandra. Precis som det kristna livet som bygger på gemenskap, säger den engagerade prästen Ola Emilsson.

Därefter träffas ungdomarna varje vecka för att lära sig mer om vad det kristna livet innebär. De behöver inte vara troende själva. Frälsarkransens olika pärlor går som en röd tråd genom hela undervisningen. Högsby pastorat har som ambition att göra konfirma­tionstiden så olik skolan som möjligt.
– Vi förstår att de är trötta efter att ha gått i skolan hela dagen. Det sista vi vill är att trötta ut dem ännu mera. Därför försöker vi uppfinna något nytt, ta till alternativa metoder. Humor och glädje är ledorden.

Fika och lekar brukar höra till träffarna om tisdagarna. Ibland ombeds ungdomarna att gestalta en historia från Bibeln genom drama. Det kan också bli en pilgrimsvandring utom­ hus, bara vara ute i naturen eller en meditation.
– En gång hade vi faktiskt chokladmedi­tation. Konfirmanderna fick smaka choklad, behålla den i munnen för att verkligen ta in smaken och sedan vara i tystnad. Just tyst­ nadsmetoden använder vi ofta. Det finns ett skriande behov av tystnad i en värld som bullrar allt mer, säger Ola Emilsson.

Under konfirmationstiden får ungdo­marna även testa på ministrantlivet. Att vara ministrant innebär att hjälpa till under gudstjänsterna med alltifrån att tända ljus till att gå i procession in i kyrkan, iklädd särskilda ministrantkläder. Ett omtyckt inslag som är direktimporterat från Döderhults församling där ministrantkåren varit en stor och viktig del av verksamheten de senaste 30 åren.
– Vi utbildar konfirmanderna i början av året och sedan vill vi att de hjälper till som ministranter minst tio gånger totalt under konfirmationsåret, i olika kyrkor i pastoratet. Därtill också vara vanlig gudstjänstbesökare vid ytterligare tio tillfällen för att de ska få känna på båda delarna.

Allt avslutas med ett roligt och något längre hemmaläger vid Kristi himmelsfärds­helgen. Då får konfirmanderna öva på sin gemensamma predikan inför konfirmationsgudstjänsten, där de ska gestalta och uttrycka glädjebudet kring Jesus och hans liv.
– Att prästen håller förhör med ungdomarna är ett minne blott. Istället får de uppföra något tillsammans inför föräldrarna, släkten och vännerna. Det brukar vara väldigt uppskattat, säger Ola Emilsson och nämner att årets kon­ firmation blir på Pingstdagen den 31 maj.

Nästa grupp av konfirmander förväntas bli ovanligt stor, tack vare att årskullen av ungdomar är större. Runt 40 procent av alla ungdomar i pastoratet brukar konfirmera sig.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från vår systertidning Tilltro som ges ut av Högsby pastorat. Tidningen kommer ut i brevlådan i dag, torsdag den 30 januari.

Tilltro för framtiden

Tuffa utmaningar väntar i landsbygdskommunen Högsby. Men 40-åriga Jonathan Darte vågar se framtiden an på ett annorlunda sätt. Efter ett år som kyrkoherde i Högsby pastorat är han varm i kläderna och redo att satsa fullt ut på en kyrka i tiden.

– Samhället förändras och vi behöver hänga med. Vägen framåt är inte att bara göra det vi redan gjort. Kyrkan måste finnas till för alla målgrupper, unga som gamla. Många har en tro på en högre makt men har ingen naturlig mötesplats för det. Det är där vi kommer in, säger han.

Högsby pastorat består av fyra olika församlingar, som täcker ett stort geografiskt område. I dagsläget finns två präster som håller i gudstjänsterna och annat i alla fem kyrkor i Högsby, Berga, Långemåla, Fagerhult och Fågelfors. En av dessa präster är Jonathan Darte.
– Förra året gjorde jag om diakontjänsten till ytterligare en prästtjänst för att täcka behovet. Den är nu vakant. Vi sökte med ljus och lykta efter en tredje präst, men har nu beslutat att lösa det på annat sätt. Många församlingar i landet har liknande situation.

Högsby känns hemma

Jonathan Darte själv från den norrländska landsbygden och har vuxit upp på landet. Det gör också att han trivs väldigt bra i Högsby. Likaså hans fru Marie Darte, som även hon är präst, och deras fyra barn.
– Det har funkat otroligt bra med skolan här. Högsby känns lite som hemma, väldigt skönt att ha nära till skog och natur. Köpte faktiskt en enduromotorcykel, som enligt somliga beskrivs som ett svårtyglat monster, i höstas och det blir att jag tar en tur om helgerna när vädret tillåter. Hade ett stort motorintresse som ung och det är lite kul att komma ut på två hjul igen. Testa gränserna, säger han med ett stort leende.

Förutom motorcykeln har han ett stort intresse för musik. Mer specifikt hårdrock och metal. Kanske lite otippat vid första anblick, men faktum är att det inte var länge sedan Jonathan Darte snaggade av sitt midjelånga hår, som ständigt var uppsatt i tofs.
– Mitt intresse för den här typen av musik började faktiskt redan i högstadiet. Tilltalades mycket av rytmen, mindre av den typiska subkulturen. Lyssnade mycket på Metallica, Slayer, Meshuggah och Alice in Chains. Det fanns också många kristna alternativ till hård­ rocksband – allt är inte mörker. Lyssnade även en hel del på klassisk musik och jazz.

Musiken tilltalade honom så mycket att han flyttade hemifrån redan vid 16 års ålder för att börja på Estetiska programmet i Boden. Här var han också med i många olika bandkonstellationer, även i kyrkan. Då var det ofta akustisk gitarr och lovsång.
– Kyrkan och gudstron har varit en stor del av mitt liv ända från barnsben. Det var naturligt att vara i kyrkan om helgerna och jag började hjälpa till som konfirmandledare om somrarna, berättar han.

LAN-helg för ungdomar

Vid ungefär samma period gick han med i en datorförening som kopplade upp sig mot fast internet i en källarlokal i Boden. Vilket i sig var väldigt ovanligt och häftigt på den tiden.
– Vi spelade framför allt onlinespel, text­baserat sådant, och pratade med folk från hela världen. Kanske inte så bra för min skolgång, men jag lärde mig mycket tekniskt. Har alltid byggt mina egna datorer och pysslat en del med programmering. Var faktiskt och föreläste på en kvällsgudstjänst i Vasakyrkan i Kalmar nu i höstas, då det var en LAN-­helg för ung­ domar. Det var otroligt kul och jag har planer på att försöka hålla en liknande helg hos oss i Högsby lagom till Allhelgona.

Just barn och ungdomar är en stor, och inte minst viktig, målgrupp för Högsby pastorat. Det är här framtiden finns.
– Vi måste skifta fokus från det vi alltid gjort. Istället leva som att vi är till för alla målgrupper. Möta barn och unga på deras nivå. En LAN-­helg är ett perfekt forum för det, exempelvis. Det är i de små sammanhangen vi bygger kyrka, säger Jonathan Darte och fortsätter:

– Vårt budskap handlar om hopp, men också om sårbarhet. Att vara människa är att vara sårbar och kunna dela det med andra. Vad passar bättre än att göra det i huset av hoppet – kyrkan? Erbjuda en erfarenhet av Gud som hållit i tusentals år.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från vår systertidning Tilltro som ges ut av Högsby pastorat. Tidningen kommer ut i brevlådan i dag, torsdag den 30 januari.

Biokrönika: 2019’s filmår

Självklart kan vi än så länge inte presentera några exakta siffror för 2019. Men ska vi gå på magkänsla så känns det ändå som ett bra filmår. Och det är inte slut än… 

Året började lite tveksamt då 2018 inte bjöd på någon riktig juldagssuccé, men visst var det skönt att ha Sune vs. Sune att luta sig mot. Det var en film som drog folk långt in på sportlovet. En riktig långkörare som vi hoppas få en repris på nu i december då nästa Sunefilm har premiär. Januaris största succé var väl annars ”Britt-Marie var här”, en film som kanske inte upprepade ”föregångaren” En man som heter Oves succésiffror, men ändå en klassisk svensk publikdragare.

Kollar vi de första sex månaderna av 2019 så finns det dock ett par filmer som verkligen står ut och som verkligen fick Saga att blomma. Draktränaren 3 och den sista Avengers-filmen – Endgame. 2019 var också året då Disney’s nya live-action-filmer dundrade in: Dumbo, Aladdin och Lejonkungen. Tre givna succéer kunde man ju tro. Tyvärr dök Dumbo direkt (trots öronen), Aladdin spelade blygsamt medan Lejonkungen var den enda som stod upp till förväntningarna. Vilken kioskvältare!

När det kommer till musikfilmer så är det två stycken jag kommer minnas länge: Rocketman om Elton John, Yesterday om killen som helt plötsligt vaknar i en värld där ingen känner till The Beatles. Två fantastiska rullar som fortfarande värmer. När sedan hösten rullade in så hoppades vi självklart på del två av DET. DET blev ingen succé den här gången. På något sätt misslyckades filmmakarna och uppgiften att följa upp den första filmen blev dem övermäktig. Synd.

Men nu kan vi blicka framåt mot ett riktigt skön avslut av 2019 – Star Wars, Frost 2 och En del av mitt hjärta. Tre filmer som kommer förgylla julhelgen för både barn och vuxna. Och så Sune-filmen så klart – räkna aldrig ut Sune. Hoppas ni får en härlig december-månad och att ni tittar in på en julmust, en bra film och lite popcorn någon dag.

Jonas Frykman

KOMMANDE FILMER I URVAL:

Jumanji – The Next Level – 6 december
Black Christmas – 13 december
Star Wars – The Rise Of Skywalker – 18 december
En del av mitt hjärta – 25 december
Frost 2 – 25 december

 

Uppskattat godis i lösvikt jubilerar

Sedan mitten av 1980-talet har lösgodiset regerat. På KåBe Hallen firas detta uppskattade 35-årsjubileum med endast 35 kr/kg varje lördag under hela december.
– Vi har ett fantastiskt sortiment. Alltid pinfärskt, framhåller butikschef Therese Ragnar.

Att köpa snask styckvis över disk är sedan länge ett minne blott. I mitten av 1980-talet rekommenderade livsmedelsverket hälsovårdsnämnden att tillåta självplock för kunderna – under förutsättning att produkterna var hygieniskt placerade, att konfektyren låg i separata behållare och endast fick plockas med hjälp av tång, slev eller skopa.

Sedan dess har godis i lösvikt regerat och står i dag står för runt en tredjedel av den totala godiskonsumtionen i landet. Sverige ligger dessutom i topp i världen när det gäller att äta lösgodis med omkring 18 kilo godis per person och år.

Något som givetvis även märks i försäljningen hos KåBe Hallen.
– Vi säljer närmare sex ton lösgodis per år. Den absoluta toppen är inför påsk. Men även jul är en stor högtid för lösgodis, förklarar Therese. Hon betonar att godiset är viktigt för butiken som helhet. Därför byttes nyligen leverantör. Numera är det ICAs egna lösgodiskoncept Plocka & Njut som står för det lockande och färgglada innehållet i plastlådorna längs med lösgodisväggen. Ett koncept som består av ett högkvalitativt sortiment lösviktskonfektyr från kända varumärkesleverantörer.

– Genom vår nya leverantör får vi leverans tre gånger i veckan. Det innebär att vi alltid har färskt och fräscht godis och att det aldrig är tomt i någon behållare då vi alltid fyller på och ser över vårt lösgodis i samband med leveranserna, berättar Therese.

Det är också kundernas efterfrågan som styr utbudet. Det godis som inte plockas ersätts efterhand med nya och mer omtyckta sorter.

För att fira 35-årsjubileet av lösgodisets intåg erbjuder KåBe Hallen lösgodis för 35 kr/kg varje lördag under hela december.
– Det är ett fantastiskt tillfälle att kunna fylla godispåsen till ett bra pris med sina egna favoriter ur vårt fina sortiment, konstaterar Therese Ragnar som själv håller Bubs med lakrits-och kolasmak som sin absoluta favorit.
– Jag tycker egentligen om allt. Men lakrits och kola är två favoritsmaker. Tillsammans i en lagom stor och seg godisbit är det oslagbart, säger hon leende.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist

TOPPSÄLJARE HOS KÅBE HALLEN:

1. Center
2. Lysmelk
3. Geisha
4. Frukt Toppar
5. Dumle original

Nyårslyx på bästa sätt

Slipp stå vid spisen på nyårsafton. Restaurang Fingerkroken erbjuder både tre- och fyrarättersmenyer för avhämtning, från en person och uppåt.

Vår nyårscatering har blivit otroligt populär. Förra året lagade vi mat till runt 500 personer, säger krögaren Henrik Nilsson.

Det som skiljer årets menyer åt, är dels köttet, dels den extra rätten i form av jordärtskockssoppa med rotfruktschips och örtolja. I trerättersmenyn är fläskfilén huvudnumret, tillsammans med tryffelkryddad schalottenlöksås, semitorkad tomat och västerbottengratinerad potatisbakelse. I menyn med fyra rätter är det samma huvudrätt, men med helstekt oxfilé. Förrätten är lika lyxig oavsett vad man väljer – löjromstoppad Toast skagen á la Fingerkroken.
– Vi ville lyxa till det med löjrom som garnering. När vi planerat menyerna har vi tänkt klassiska rätter som många känner igen, samtidigt som det ska kännas lite extra, säger Henrik Nilsson.

Båda menyerna avslutas med en traditionell vaniljpannacotta med hallon och proseccosås. En sås som passar otroligt väl dagen till ära.
– Tror att de flesta tycker att det är skönt att slippa stå i flera timmar och laga mat på nyårsafton, säger Henrik Nilsson och fortsätter:
– Allt du behöver göra är att ringa eller mejla oss din bokning senast den 23 december, så vi hinner få hem alla råvaror innan helgdagarna. Sedan hämtar du smidigt och enkelt din nyårssupé med dryckesförslag mellan klockan 12 och 14 på nyårsafton, hos oss på Fingerkroken. Perfekt sätt att avsluta året på, att bara få njuta av god mat!

För att alla ska få möjlighet till detta, finns det inte någon minimigräns på antal supéer.
– Det har faktiskt redan kommit in ett flertal bokningar, trots att vi inte marknadsfört det alls. Samma sak med vår julcatering som erbjuder något för alla, alltifrån julsmörgåsar och jultallrikar till stora julbord, säger Henrik Nilsson.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

NYÅRSSUPÉERNA

Trerättersmenyn

• Löjromstoppad Toast skagen á la Fingerkroken
• Fläskfilé med tryffelkryddad schalottenlöksås, semitorkad tomat och västerbottengratinerad potatisbakelse
• Vaniljpannacotta med hallon och proseccosås
Pris: 299 kronor/person

Fyrarättersmenyn

• Löjromstoppad Toast skagen á la Fingerkroken
• Jordärtskockssoppa med rotfruktschips och örtolja
• Helstekt oxfilé med tryffelkryddad schalottenlöksås, semitorkad tomat och västerbottengratinerad potatisbakelse
• Vaniljpannacotta med hallon och proseccosås
Pris: 389 kronor/person