test annons

Filmkrönika

Stockholm, Malmö, Göteborg, Trollhättan. Fyra svenska städer där det regelbundet spelas in film. Nu kanske det är läge för en uppstickare? Oskarshamn, filmens Mecka. Vi har ju i alla fall fått en väldigt fin start med tv-serien Eagles.
Visst vore det väl häftigt att se svenska giganter som Persbrandt och Kinnaman spankulera på gatorna i vår lilla stad? Och visst vore det spännande att se Flanaden spärras av för en rafflande actionscen i en ny svensk film? Ja, den här krönikan handlar nog egentligen mer om Oskarshamn och tv än om bio som den brukar. Men jag kan inte låta bli att förundras över den utveckling som staden fått de senaste åren. Vem hade väl trott att en välproducerad och proffsig tv-serie skulle kunna utspela sig här? Men nu är det så och Eagles blev en omedelbar succé. Kanske kan den bana vägen för att fler kreatörer inom tv och film upptäcker fördelarna med Oskarshamn? Kan vi kanske bli ett nytt Trollhättan som hittills stått värd för ett antal succérullar så som Fucking Åmål, Ett Öga Rött och Tillsammans.

Jag njuter lite extra av Eagles på SVT Play då bekanta platser och bekanta statister susar förbi. Ibland kan det dock bli lite dråpligt då skådisarna sitter i en korridor på Oscarsgymnasiet i väntan på en audition som helt plötsligt förvandlas till stora scenen på Forum. Men det är ju bara vi som vet hur det förhåller sig, eller hur? Bio då? Jo, men visst händer det saker inne på Saga också. Filmvåren är i full gång och en rulle som folk skriker efter just nu är filmatisering nummer två av Stephen Kings Jurtjyrkogården. 30 år har gått sedan den första filmen kom. Nu är den nya på gång och vi hoppas självklart på en än mer skrämmande film med hjälp av dagens teknik.

Drömparken.

För den lite yngre publiken väntar både en ny Asterix-film och ett härligt äventyr i Drömparken. Två riktiga kvalitetsfilmer som kommer att bli riktiga långkörare. Månaden avslutas sedan med Avengers: Endgame, där självklart bioaktuella Captain Marvel dyker upp igen. Snacka om att vara i hetluften! Så var det det där med Thunderwood då (se rubriken). Oskarshamn blir i folkmun ibland Åskeshamn. Åskeshamn kan ju föra tankarna till åska. Åska på engelska blir thunder och kombinerat med allsmäktiga Hollywood blir det Thunderwood. Eller?

Jonas Frykman- Filmentusiast & biografföreståndare på Sagabiografen.

 

KOMMANDE FILMER I URVAL:
Shazam! – 3 april
Jurtjyrkogården – 5 april
Asterix: den magiska drycken – 12 april
Drömparken – 12 april
Hellboy – 12 april
The Curse Of La Llorona – 17 april
Den siste gentlemannen – 19 april
Avengers: Endgame – 24 april

Sportkrönika

För några år sedan lurade min fru, som är hårt engagerad i Oskarshamns Ridklubb, med mig till stallet för att rida. Jag blev tilldelad en häst. Han hette Chili, ett namn som jag själv kopplar samman med styrka och hetta. Ni kan ju ana vilka tankar som gick igenom mitt huvud just då och det blev inte bättre när jag såg hur stor han var. Omöjligt, tänkte jag, att denna animal kan bli så gigantisk genom att bara äta, typ, gräs. Jag är helt övertygad om att de glufsar i sig något litet barn emellanåt när ingen ser på. Men det har man lyckats mörka ner och hålla tyst om i hela hästsportsverige.

Väl uppe på hästryggen, med hjälp av instruktören, en pall samt utrustad med både säkerhetsväst och hjälm, kändes det ganska bra. Vi fick börja med att skritta, det var bara att smacka lite så gick han framåt. Drog jag lite i ena tygeln gick han åt det hållet. Det här verkade lätt. Bromsen slog till när jag drog bägge tyglarna bakåt. Jag kände mig modig och ville börja trava. Då skulle jag trycka inåt med benen, skänkla som ryttarna själva säger. Hästen började trava och jag började studsa i sadeln. Och precis då förstod jag varför även killar bör ha åtsittande ridbyxor som håller saker på plats. För det gjorde inte mina joggingbrallor. Med en hand skulle jag rätta till det som liksom hade hamnat mellan mig och den hårda sadeln, samtidigt som jag skulle styra ett halvt ton muskler med den andra handen.

Att rida är ett samarbete mellan häst och ryttare. Precis som i all form av styrning gäller det att vara tydlig och konsekvent för att få alla att gå åt samma håll. De allra duktigaste ryttarna har utvecklat ett sådant samarbete att de knappt behöver använda tyglarna för att hästen ska veta vad som gäller. Så jag har full förståelse för att Chili satte av rakt mot sargen, med mig viftandes med såväl tyglar som ben. Han tröttnade på att inte få tydliga instruktioner. Så han travade på och tvärnitade. Jag fortsatte dock luftvägen ett par meter till. Då kom dagens andra aha-upplevelse; vad bra med säkerhetsväst och hjälm. Kontentan av denna story är hur viktigt det är med tydlighet och konsekvent agerande. Speciellt för tränare och ledare inom idrottens värld, men även inom yrkeslivet. Många hästmänniskor blir ju ofta duktiga ledare.

 

DET HÄR ÄR KLAS HÄLL

Aktuell: Krönikör i StadsMagasinet
Arbete: Vallhallaskolan, har tidigare jobbat på bland annat Vingresor, Oskarshamns-Tidningen och Intersport
Engagemang: Latitud 57 sedan starten
Familj: Frun Eva och tre söner (Häll´s Angels)
Fritid: Golf, pendlar runt 10 i hcp.
Äter: Dry Martini-marinerade oliver en gång i veckan
Dricker: Gärna spansk brandy

Glad sommar!

Vi på Stadsmagasinet vill önska alla våra läsare och annonsörer en riktigt glad sommar! 

Hemsidan och vår Facebook-sida kommer att uppdateras sporadiskt under sommaren. I mitten av augusti kommer vi tillbaka från semestern och då börjar allt att uppdateras regelbundet igen.

Nästa nummer av Stadsmagasinet kommer ut i september.

Är det något finns vi på mejl: alexander.carlsson@stadsmagasinet.se.

Ha en skön semester, för det tänker vi ha 🙂

//Redaktionen