Inlägg

Ljus tradition tänder hoppets låga

Stämning, stillhet och förtröstan. Allhelgonahelgen är den helg då vi särskilt uppmärksammar våra döda. Döderhults församling håller såväl kyrkor som kyrkogårdar öppna för ljuständning och eftertanke. 

Under, och även före, allhelgonahelgen vallfärdar besökare till kyrkogårdarna för att smycka minneslundar och gravar med blommor och ljus. På Alla helgons dag, som i år infaller den 31 oktober, lyser hoppets låga över minnet av våra nära och kära.  

– Det är en stark och viktig tradition och den helg då vi har i särklass flest besökare på kyrkogården. Många kommer hit bara för att uppleva stämningen, säger Anders Byström, kyrkoherde i Döderhults församling. 

Öppet för besökare

Men årets allhelgonahelg blir av förklarliga skäl inte som alla andra. Från församlingens sida vill man dock understryka att såväl kyrkorna som kyrkogårdarna kommer att stå öppna för besökare.

– Det kommer att finnas möjlighet till ljuständning och vi kommer att ha präster och diakon på plats. Vi har dessutom planerat för ett musikprogram under helgen. Men vi undviker att samlas i större grupper och vi respekterar avståndet till varandra. Tillsammans gör vi det så bra vi kan efter förutsättningarna som vi har, säger Anders Byström. 

Kyrkoherde Anders Byström ser allhelgonahelgen som en allvarstyngd men samtidigt ljus högtid.

Tänder hopp

Kyrkoherden ser allhelgonahelgen som en allvarstyngd men samtidigt ljus högtid. Den hjälper till att tända ett slags kollektivt hopp, menar han. 

– Det är som en folkrörelse, något som alla har en relation till. Sorg och saknad är något som de flesta har mött i sina liv och tillsammans kan vi finna tröst i att ljuset förjagar mörkret. Ljuset bär hoppet. När vi går på kyrkogården är det inte mörkret vi ser, det är ljuset, konstaterar Anders Byström. 

Varje år bjuder församlingen in anhöriga till personer som har gått bort under året till en minnesgudstjänst på Alla helgons dag. I samband med minnesgudstjänsten läses namnen på de avlidna upp och anhöriga får ljus att ta med sig. Till skillnad från tidigare år kommer man inte att kunna samla lika många människor denna allhelgonahelg, men det kommer ändå att kunna genomföras någon form av minnesstund.

– Församlingen kommer att kommunicera tydligt med de anhöriga vad det är som gäller. Minnesgudstjänsterna är en starkt rotad tradition med många besökare. Därför tittar vi på lite olika alternativ för hur vi kan genomföra detta på bästa sätt, i stället för att ställa in helt och hållet, säger Anders Byström. 

Monia Ivarsson tänder ljus i Stillhetens kapell, som kommer att hållas stängt under allhelgonahelgen.

Samtal mildrar ensamheten

En plats att dela med sig av – och känna igen sig i – berättelser och känslor. Döderhults församling­ ­erbjuder en kravlös samtals­gemenskap för personer som har förlorat en närstående. 

Varje höst och vår bjuder Döderhults församling in personer som har förlorat en närstående att delta i församlingens samtalsgrupp för stöd i sorg. Vid 6–7 tillfällen träffas gruppen under ledning av församlingens diakon Monia Ivarsson.  

– Vi börjar med att fika tillsammans. Sedan flyttar vi oss till en lugn plats, tänder ett ljus och först då börjar samtalet. Vi ser till att ha ett tillåtande klimat där alla får komma till tals och bli bekräftade i sin sorg. Sorgen har många färger och tar sig olika uttryck. Sorg går inte över av tid utan av att vi bearbetar den, berättar Monia Ivarsson.

Återträff

Efter 2–3 månader arrangeras en återträff för deltagarna i gruppen och det finns även möjlighet till extra stöd och enskilda samtal vid behov. Monia förklarar att målet är att livet ska gå vidare men att sorg också tar tid. Det är viktigt att dela vanmakten och låta det vara så svart som det kan vara. Ljuset kommer inte förrän man låter det vara svart. Hon understryker alltjämt att samtalsgruppen är helt kravlös. 

– Ingen är där för att prestera något. Utan det handlar om att möta människor där de befinner sig i sin sorgeprocess och finnas där för dem med stor försiktighet. Träffarna är ett tillfälle att få dela med sig av det som bråkar och skaver, samtidigt som man får känna att man inte är ensam i sin situation. Att höra saker från andra kan ge hopp.

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Digital ljuständning

Den som av olika skäl inte har möjlighet att ta sig till kyrkan och kyrkogården under allhelgonahelgen kan i stället använda sig av Svenska kyrkans bönewebb. Skriv din bön, tänd ett ljus eller gör både och genom din mobil, läsplatta eller dator. Alla kan ta del av bönen när den blivit publicerad. Bönewebben hittar du på be.svenskakyrkan.se.

Andlig ledare ger sportsligt stöd

Inte kroppsligt, men väl själsligt. Stödet till IK Oskarshamn intar nya dimensioner när ­publiken inte får vara på plats i arenan. För IK-supportern och kyrkoherden Anders Byström är den andliga världen ingen ny bekantskap.

För Anders Byström kommer ishockey i första rummet när det gäller sport. Han följer både IK Oskarshamn och Luleå Hockey med stort intresse och går gärna på IKs hemmamatcher. 

– Som norrbottning är jag uppvuxen med ishockey och i Oskarshamn är hockey alltid ett samtalsämne som kommer upp, även i kyrkan. Säsongen då IK Oskarshamn gick upp i SHL var väldigt speciell, det var en häftig resa som verkligen engagerade hela staden – det snackades hockey överallt, minns Anders Byström. 

Enligt kyrkoherden råder det inget motsatsförhållande mellan att vara kristen och att vara hockeyintresserad. Snarare blir det som berör många människor per automatik angeläget även för kyrkan. 

– Vi människor är ju inte uppdelade i delar, en som är kristen och en som är intresserade av andra saker. Utan vi är en helhet som människor och det ryms många olika saker i oss, konstaterar Anders Byström. 

Anders Byström är kyrkoherde i Döderhults församling och har ett hjärta som klappar för IK Oskarshamn.

Häftigaste hockeyminnet

När Stadsmagasinet ber honom dela med sig av ett speciellt hockeyminne behöver han inte fundera länge. 

– Jag har förstås många fina minnen av IK Oskarshamns framgångar, men mitt häftigaste hockeyminne är faktiskt från 1994, när Bodens IK var ett topplag i allsvenskan. De skulle spela en avgörande match i kvalseriens sista omgång mot AIK i Globen. Boden hade råd att förlora med två mål och ändå gå upp i elitserien, berättar Anders Byström. 

Dömde straff

Det skulle komma att bli en av svensk hockeys mest dramatiska matcher. I matchens slutskede ledde AIK med 3–0 och var därmed klara för elitserien med ett måls marginal, när AIK-backen Rickard Franzén visades ut för att avsiktligt ha flyttat målburen. Bodens lagledning, med Niklas Wikegård i spetsen, hade stenkoll på regelboken och påpekade för domarteamet att Boden hade möjligheten att välja straff i stället för utvisning eftersom det var mindre än två minuter kvar av matchen. Då åkte domaren Roger Öberg till sekretariatet för att läsa regelboken noga innan han kunde konstatera att Boden hade rätt. 

– När domaren dömde straff blev AIK-fansen helt tokiga. De började kasta in mängder med föremål på isen, så funktionärerna fick rycka in och städa upp och spola om isen. Efter en kvarts väntan i omklädningsrummet blev det skyttekungen Ulf Sandströms uppgift att lägga straffen som skulle ta Boden till elitserien. Sandström var normalt säkerheten själv, men den här gången blev det för mycket på hans axlar och han missade, berättar Anders Byström. 

Ett av Anders Byströms starkaste hockey­minnen är från 1994 när Bodens IK spelade en avgörande match mot AIK och kunde gå upp i elitserien.

Små marginaler

Efter att ha varit ett mål från uppflyttning kom Bodens IK aldrig i närheten av högsta serien igen och tio år senare gick klubben i konkurs. Det nervkittlande matchavgörandet är ett exempel på idrottens små marginaler och på ishockeyns förmåga att engagera människor. 

– Jag minns att jag var på läger då och satt i ett kök och lyssnade på radio. Samma kväll var det meningen att jag skulle hålla i aftonbönen. Men jag sa till min kollega: ”Det här går inte, du får ta den åt mig”. Jag var ju tvungen att följa upplösningen av matchen, säger Anders Byström och skrattar. 

Följer laget

Om den kommande SHL-säsongen blir lika dramatisk för IK Oskarshamn återstår att se. Men en sak är säker, Anders Byström kommer att följa laget på nära håll. Han har redan bekantat sig med IKs nya huvudtränare Martin Filander i samband med försäsongsmatchen mot Växjö Lakers. 

På plats var också biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, som även han är mycket sportintresserad. Biskopen, som är född i Jönköping, har jobbat i Oskarshamn och bor i Växjö vill dock förhålla sig neutral när det gäller de tre småländska SHL-lagen. 

– I min roll som biskop representerar jag hela stiftet och det här med hockey är känsliga saker, säger han hemlighetsfullt. 

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Anders Byström

Ålder: 49

Gör: Kyrkoherde i Döderhults församling och kontraktsprost i Stranda-Möre kontrakt

Bor: Hus i Döderhult

Favoritlag: IK Oskarshamn och Luleå Hockey

Glädjefylld gemenskap för barn och unga

I Döderhults församling finns det grupper och aktiviteter för barn och unga i alla åldrar. Kyrkorna i Döderhult, Kristdala, Bockara och Påskallavik bjuder in till samlingar som bygger på gemenskap och glädje. Var med och delta i sångstunder, lekar, fikastunder och andakter. Alla är välkomna!

 

Döderhults församlingshem

47:an

En grupp för barn i klass 4-7. Mellanmål, ­pyssel, gemenskap och andakt.

Ledare: Helena och Milda.

Tisdagar kl. 15.00 (direkt efter skolan) till kl. 16.40.

Nimbuskören 

En kör för barn i klass 4-7.

Ledare: Madeleine .

Tisdagar kl. 16.40-17.20 .

Kyrkis med musik

För barn 0-5 år tillsammans med vuxen. 

Enkel frukost, lek, sång, pyssel och andakt.

Ingen föranmälan. Ingång för barnvagnar på baksidan.

Ledare: Kerstin och Madeleine.

Torsdagar kl. 9.00-11.00.

Himlakul

En grupp för barn i förskoleklass-klass 3.

Körsång, lek, pyssel, gemenskap och andakt.

Vill du att ditt barn skall hämtas på fritids kl. 16.00 skriv då upp barnets namn på listan som finns där.

Ledare: Madeleine och Kerstin.

Torsdagar kl. 16.15-17.45.

 

Kristdala församlingshem

Kyrkis 

För barn 0-5 år tillsammans med vuxen.

Lek, sång, fika och gemenskap.

Ingen föranmälan.

Ledare: Ulla.

Fredagar 9.30-11.00.

Miniorer

För barn i förskoleklass till klass 3.

Fika, andakt, lek och pyssel.

Föranmälan till Ulla.

Vi hämtar/lämnar vid skolan och ­Regnbågens fritids.

Ledare: Ulla och Sharelle.

Onsdagar 13.00-14.30.

Barnens kyrka

Vid söndagens gudstjänst i Kristdala kyrka har barnen en egen samling i sakristian. Ingen föranmälan. 

After School med chill

för barn i klass 4 till 6.

Mellanmål, andakt, pyssel med mera.

Ledare: Sharelle och Hugo.

Torsdagar 14.45-16.30.

Kristallen

En kör för dig som är 10 till 16 år.

Ledare: Hugo och Sharelle.

Torsdagar 16.30-17.15.

 

Påskallavik – Kyrkans hus

Kyrkis med sångstund

För barn 0-5 år tillsammans
med vuxen.

Lek, fika, sång och andakt.

Ingen föranmälan.

Ledare: Helena.

Måndagar kl. 9.30-11.00.

Barnkör

För barn i klass 1 till 3.

Vi hämtar/lämnar barnen på fritids efter överenskommelse. 

Ledare: Björn.

Måndagar 15.30-16.15.

 

Bockara församlingshem

Barntimmar

För barn som är 4-7 år.

Andakt, musik, lek och pyssel.

Vi hämtar barnen från förskola/fritids 15.00

Obs! Föranmälan.

Ledare: Björn och Sharelle.

Tisdagar 15.15-16.30.

 

Kontakt:

Madeleine Åverling: 0491-76 11 21, 070-286 14 03

Milda Jonasson: 0491-76 11 22, 073-723 96 92

Björn Alexandersson: 0491-76 11 23, 070-321 41 18

Kerstin Jutterdal: 0491-76 11 30, 070-148 82 11

Helena Karlsson: 0491-76 11 31, 070-672 81 39

Ursula ”Ulla” Mecke: 0491-76 11 32, 072-516 60 56

Sharelle Sånglöf: 0491-76 11 33, 073-035 95 65

Hugo Sjögren: 0491-76 11 34

E-postadress: fornamn.efternamn@svenskakyrkan.se

Döderhults församling

Hemsida: svenskakyrkan.se/doderhult

Facebook: @doderhultsforsamling

Instagram: #doderhult.forsamling

 

Nytt kapitel för familjekär präst

Hon är mästare på att fånga ögonblick på bild. Både på fritiden och i det kyrkliga arbetet.
Möt Marie Darte, ny präst i Döderhults församling.

– Kyrkorummet har alltid känts hemma för mig. Det är min plats på något sätt, säger 37-­åringen som är bosatt i Högsby tillsammans med kyrkoherden i Högsby pastorat, Jonathan Darte, och deras fyra barn.

Den 1 februari börjar Marie Darte som komminister i församlingen och kommer att hålla i gudstjänster i framför allt Döderhult, Påskallavik och Bockara kyrkor. Ett mycket efterlängtat tillskott i präststyrkan som består av Anders Byström, Anders Duvlund och Stefan Lindholm.
– Jag tror mycket på Marie, med den erfarenhet hon har och det intryck jag fått. Har också hört väldigt mycket gott om henne från hennes tid som präst i Fagerhult. Det känns kul att hon vill börja hos oss och att även att församlingen får en kvinnlig präst, det har vi aldrig haft förut, säger Anders Byström, som är kyrkoherde.

Fotar ögonblicken

Marie Darte ses ofta med en kamera i handen, vilket också är hennes stora intresse. Det är vardagsögonblick hon vill fånga, både på sin fritid och i församlingsarbetet. Bilderna lägger hon sedan ut på sitt Instagram, med en passande text till.
– Det kan vara något jag ser på en promenad eller något annat. Jag vill fånga de små, men viktiga stunderna. Samtidigt reflek­terar jag över tron och livet, berättar hon.

Den kristna tron har alltid varit en del av Marie Darte. Hennes mamma var barnledare i kyrkan i Lund och tog med dottern redan som liten bebis.
– Fortsatte att spendera mycket tid i kyrkan även som barn. Följde ofta med på guds­ tjänster, pratade med präster och diakoner, gick alla barnverksamheter som fanns och så vidare. Den tiden var väldigt viktig för mig. Kyrkorummet är för mig en plats där livet ryms som det är. Det är en plats för alla.

En kallelse

Intresset för kyrkan och den kristna tron gjorde att hon efter gymnasiet började läsa teologi på Lunds universitet. Enskilda kurser som bibelvetenskap, missionsvetenskap och den kristna dogmatiken. Två­tre år senare kom insikten – det var präst hon skulle bli.
– Satt på en gudstjänst i Domkyrkan i Lund. 22 år gammal. Frågan ekade runt i mig hela gudstjänsten tills det helt plötsligt stod helt klart. Det var som att Gud satte en post it­lapp framför ögonen på mig. Den inre kallelsen var så tydlig.

Och eftersom hon läst sida vid sida med prästkandidaterna var det inte svårt att väva ihop fortsättningen på utbildningen för att kunna bli vigd som präst. Under samma utbildning träffade hon också sin stora kärlek. Det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet.
– Jonathan stod ofta med en kaffekopp i handen, i samtal med andra. Jag såg honom på avstånd och visste på något sätt att det här är min man. Det var en känsla av samhörighet, något han utstrålade. En dag hamnade vi helt ensamma. Min föreläsning var inställd och han kom fram till mig. Vi kände båda två, väldigt starkt, att vi hörde ihop.

Två veckor innan paret prästvigdes samma dag, var bröllopet ett faktum. Därefter beslutade de att flytta till Luleå och börja sitt gemensamma prästliv där. Jonathan kommer från den norrländska landsbygden och Marie ville uppleva något annat än i sin hembygd Skåne.
– Jag längtade efter något annat. Men efter något år där uppe började vi känna att vår pusselbit fanns någon annanstans på kartan. En dag 2009 slog vi upp tidningen och såg att det fanns tjänster i Växjö stift. Just en av tjänsterna, präst i Fagerhult/Fågelfors, till­ talade mig otroligt mycket. Jag kände mig kallad dit. Är övertygad om att det var vägledning från Gud.

Flyttade tillbaka

De tog sitt pick och pack för att satsa på ett liv i Småland. Och så blev det i några år. Därefter flyttade de tillbaka till Lund för att komma närmare familjen.
– Men våra äldsta barn slutade aldrig prata om Småland som hemma. I december 2018, fyra år senare, flyttade vi tillbaka.

Närmare bestämt till Högsby där familjen numera bor. Jonathan blev kyrkoherde i Högsby pastorat samtidigt som Marie var mammaledig med den yngsta sonen Vide. Nu kan hon knappt vänta på att få börja som präst i Döderhults församling.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

Uppskattad familjemiddag

En god middag tillsammans med andra barnfamiljer, i en avslappnad miljö. Runt en gång i månaden är det familjemiddag i Döderhults församlingshem.

– Det är alltid jätteroligt att träffa föräldrarna. Vi träffar ju deras barn regelbundet via barn­ grupperna och körerna, men inte föräldrarna i samma utsträckning, säger församlingsassistenten Kerstin Jutterdal, en av dem som förberett maten denna torsdagskväll.

Strax innan klockan 17 står också kött­ bullarna och potatismoset rykande redo, tillsammans med lingonsylt och rårivna morötter. Det dröjer inte många minuter innan församlingshemmet sakta men säkert fylls med hungriga familjer. Middagen är vältajmad – vid samma tid slutar nämligen barnen i Gloriakören och Himlakul sin övning.

– Det ska bli så gott med köttbullar, säger sexåringen Ida Ström som är en av de första i kön till maten.

Avbrott i vardagen

Familjemiddagen är till just för familjerna vars barn är aktiva i Döderhults församling. Många uppskattar ett avbrott i vardagen och slippa laga mat för en kväll.
– Vilken förmån att komma till ett dukat bord! Fantastiskt initiativ av församlingen. Det är väldigt trevligt att träffa andra föräldrar och se alla barn ha roligt tillsammans. Kul att det blir fler och fler familjer för varje gång, säger Catrin Alfredsson som är här med sin man Pär och dotter Ebba.

Stämningen är hög under kvällen och det är strykande åtgång på maten. Barnen i Gloriakören samlas vid pianot och sjunger några låtar inför de stolta föräldrarna, ackompanjerade av församlingsmusikern Madeleine Åverling. Kyrkoherde Anders Byström tar tillfället i akt och säger några väl valda ord till barnen.
– Det är väldigt kul att se församlings­ hemmet fullt av glada familjer. Precis som i skolan finns det saker att lära sig här i kyrkan. Jesus har sagt att vi ska älska och ta hand om varandra. Det är livets stora skola, säger han.

När middagen börjar lida mot sitt slut, springer barnen ner i församlingshemmets stora källare som är inredd just för barn och ungdomar. Några av barnen hittar en fotboll och en vänskaplig match blir en perfekt avslutning på en redan lyckad kväll.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

Paret som förgyllt kyrkorummet

Kyrkokonstnärer av rang. Oskarshamnarna Gertrud och Allan Lindholm, som varit trogna Döderhults församling i 50 år, imponerar stort med sina hantverk i församlingens olika kyrkor.

Vart än du tittar i Döderhults kyrka, finns det handgjorda föremål som med sina skickligt utförda och vackra detaljer bidrar till både kyrkan och gudstjänsten. Det kan vara alltifrån sakramentskåpet för det invigda nattvardsbrödet till den förgyllda duvan i lindträ ovanför dopfunten. Eller de många ikonerna som tagit lång tid att slutföra.
– Det är inte bara dekorationer, utan föremål som starkt hör ihop med gudstjänsten. Vi är otroligt tacksamma över att ha två guds­tjänstbesökare som bidragit på detta sätt en längre tid, säger kyrkoherde Anders Byström.

Döderhults församling har varit en självklarhet för oskarshamnarna Gertrud och Allan Lindholm i runt 50 år.
– Det har alltid varit så mycket glädje och liv i Döderhults församling. När vår son Björn ville bli en av kyrkans scouter, det som hette Ansgarsförbundet, började vi engagera oss som ledare, berättar Gertrud Lindholm.

Stort engagemang

Det blev starten på ett engagemang som pågick under många år. Allan var en tid sakristan i församlingen, vilket innebär att han hjälpte till före och efter mässan. Gertrud utbildade sig till diakon och arbetade som detta på frivillig basis i Döderhults kyrka. Bland annat hjälpte hon till att dela ut natt­ varden varje söndagsgudstjänst, göra hem­ besök hos äldre församlingsmedlemmar och hålla andakter på äldreboenden.
– Eftersom jag jobbade som sjuksköterska på nätterna kunde det ibland bli lite skraltigt med sömnen, säger hon med ett skratt.

Nu är Allan 89 år och Gertrud 87 år, men kommer fortfarande regelbundet för att delta i söndagstjänsten.
– Det skulle vara väldigt konstigt för oss att inte vara med. Vi känner oss hemma i Döder­hults kyrka och även med rytmen i kyrkoåret som återfinns i text, musik, färg och form, säger Allan Lindholm.

Renoverar skåp

Om inte annat har paret verkligen satt sin prägel på kyrkorummet. Gertrud har målat flertalet ikoner och Allan står för ett 30­-tal föremål. Med sin bakgrund som slöjdlärare och en egen verkstad bredvid bostaden i Ernemar, har han faktiskt tillverkat – och gör fortfarande – kyrkokonst till kyrkor runt om i Sverige. Från Lund i söder till Falun i norr.
– Just nu håller jag på att renovera ett sakramentskåp som jag själv gjorde till Sankt Ansgars kyrka i Uppsala för många år sedan. De fick inbrott och skåpet skadades, berättar han och öppnar det omsorgsfullt nyrenoverade skåpet.

Han började med kyrklig brukskonst när han arbetade som slöjdlärare i Fliseryds skola och fortsatte sedan efter pensionen.
– Det är helt egna konstruktioner och designer. För mig är det viktigt att föremålet ska stämma in i miljön där det ska vara. Jobbar huvudsakligen i björk, men även andra träslag. När det är ett särskilt svårt uppdrag, då är det som roligast. Ett av de svåraste var nog att förlänga den stora tavlan i Döderhults kyrka, den tavla där alla lokala kyrkoherdar från tidernas begynnelse finns uppskrivna.

Det allra första uppdraget i Döderhults kyrka var den stora dopljusstaken som står längst fram till höger om altaret. En konstruktion som Allan gjort själv och som faktiskt även Gertrud bidragit till, med ikoner på sidorna.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

FAKTA Allans brukskonst

  • 25-30 olika föremål i Döderhults kyrka, alltifrån sakramentskåp till kredensbord
  • Altare och sakramentskåp i Påskallaviks kyrka
  • Mariaskulptur och bokstöd till altaret i Bockara kyrka
  • Sedilior (särskilda sittplatser till bland annat prästen) till alla kyrkor i Döderhults församling
  • Sakramentskåp på pelare till Laurentiistiftelsen i en av Lunds kyrkor
  • Knäfall till Kristine kyrka i Falun
  • Stor Petrusskulptur som står i en båt, till Berga kyrka i Lagan, Kronobergs län
  • Ett tiotal ambor (talarstolar) till kyrkor i Sverige
  • Sakramentskåp till Visby domkyrka
  • Dopträd och dopfunt till Högsby kyrka Och mycket, mycket annat…

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

page2image3679792

Tufft arbete på himmelska höjder

Utsikten går inte att klaga på. Däremot kan det tyckas aningen vanskligt att hänga i rep på drygt 3o meters höjd för att tjära spåntaket på tornet till Kristdala kyrka.

– Det här är det absolut smidigaste sättet att utföra den här typen av jobb. Säkerheten är prioriterad och det viktigaste är att förankra utrustningen på ett tryggt sätt innan vi hänger oss ut i linorna för att genomföra vårt arbete. Här var det inga problem att fästa repen runt hjärtstocken som går upp till spiran, förklarar de erfarna industriklättrarna John Bister och Karl Sörskog från Kyrktak Bygg och Konsult.

Kyrkvaktmästare Bertil Josefsson berättar att spåntaket på tornet byttes i början av 2000­-talet och att de mest vind-­ och väder­utsatta sidorna mot syd och väst har tjärats en gång sedan dess.
– Det krävs regelbundet underhåll och nu var det dags att ge hela taket en omgång tjära för att det ska hålla tätt och fortsätta vara i fortsatt gott skick, säger han.

Hettas upp på marken
På marken intill kyrkan hettas den dalbrända tjäran upp till cirka 80 grader innan de båda klättrarna häller upp den i mindre dunkar som de fäster i sina säkerhets­selar tillsammans med hink och pensel.
– Det gäller att vi får med oss allt vi behöver på en gång. Man springer helst inte upp och ner i tornet mer än nödvändigt, konstaterar Karl Sörskog leende.

Kyrktak Bygg och Konsult renoverar och utför tak­arbeten på kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader över hela Sverige och även i övriga Norden. För John Bister och Karl Sörskog, som frilansar inom så kallad rope access, är tjär­målningen av spåntaket på tornet till Kristdala kyrka ett i raden av liknande jobb.
– Vi jobbar med alla typer av industri­klättring. Jag har bland annat klättrat på Kaknästornet och DN-­skrapan i Stockholm, säger John Bister.

Höjden inget problem
De mest avancerade jobben är slaggskrotning i pannan på kraftvärmeverk och liknande, berättar John Bister och framhåller just tjäran som den största utmaningen med kyrktak.
– Höjden är sällan några problem. Man vänjer sig ganska fort oavsett om det handlar om 20 eller 40 meter. Däremot blir utrustning snabbt kladdig och svårarbetad på grund av tjäran. Det gäller att byta rep ofta för att hålla säkerheten på topp, säger han innan det är dags att klättra ut genom tornfönstret för ännu en dag på jobbet.

Texten kommer från Döderhults församlingsblad, som är en systertidning till Stadsmagasinet, gjord av kommunikationsbyrån KrePart AB. Läs hela tidningen här.  

Barnsligt kul i alla kyrkor

Behöver du tips på vad du kan hitta på med familjen? Döderhults församling har 20 grupper och körer, utformade just för barn och unga. Samtliga fyra kyrkor i Döderhults församling erbjuder något för alla åldrar.

På Kyrkis i Kyrkans Hus, Påskallavik, träffas föräldrar och barn varje tors­dagsförmiddag. Barnen är 0-­5 år och kommer alltid i en vuxens sällskap.

Trebarnsmamman Sandra Nilsson tog med barnen Isak, Linnéa och Emil till Kyrkis i Påskallavik. På bilden syns också ledaren Helena Karlsson.

– Är här nästan varje torsdag. Delvis för min son Wilmers skull, men också för att jag ska komma ut och träffa andra mammor. Kyrkis är givande på många sätt och faktiskt den enda träffpunkten för föräldrar i Påskallavik, säger mamman Isabelle Berg.
Den härliga stämningen med mycket lek och skratt gör också att barnen trivs. Pyssel, fika och sång är en perfekt sysselsättning för de små.
– Kyrkan ska vara en mötesplats för alla åldersgrupper. Samtidigt får vi chansen att träffa föräldrar som bor här i Påskallavik och berätta det kristna budskapet, säger ledaren Helena Karlsson.
Kyrkis, som även finns i Kristdala och Döder­hults kyrkor, är bara en av församlingens alla aktiviteter för barn. Faktum är att det finns något för alla åldersgrupper, med start vecka 36.

I Döderhults församlingshem:
• Kyrkis med musik för barn 0­-5 år till­sammans med vuxen. Torsdagar kl 9­-11.
• Himlakul. En ny kör för barn i förskole­klass och klass 1. Tisdagar kl 16­-16:45.
• 123:an för barn i klass 1­-3. Torsdagar kl 17­-18.
• Gloriakören för barn i klass 2 och 3. Torsdagar kl 16:15­-17.
• 47:an för barn i klass 4­-7. Tisdagar kl 14:45-­16:30.
• Nimbuskören för barn i klass 4­-6. Onsdagar kl 15:15-­16. Fika från kl 14:45.
• Nya lovsångsbandet Vox för dig som går i årskurs 7 och uppåt. Onsdagar kl 17-­18.
• Kyrkans Unga för ungdomar 15 år och uppåt. Onsdagar kl 18-­21.
• Gospelkören. För dig som är 15 år och uppåt. Tisdagar kl 18­-19:30.

I Bockara församlingshem:
• Barntimmar för barn 3-­7 år. Torsdagar kl 15­-16:30.
• Miniorer & juniorer för barn i klass 2 och uppåt. Torsdagar kl 17:30-­18:45.

Snart treåriga Wilgot Blixt är gärna med på sångstunden på Kyrkis som leds av Helena Karlsson.

I Kyrkans Hus, Påskallavik:
• Kyrkis med sångstund för barn 0-­5 år tillsammans med vuxen. Torsdagar kl 9:30-­11.
• Miniorer för barn i förskoleklass till klass 3. Torsdagar kl 13:30-­14:30.
• Juniorer för barn i klass 4-­6. Torsdagar kl 14:30-­15:45. Efteråt: Kyrkans Hus­häng.

I Kristdala församlingshem:
• Barnens kyrka. Samling för barn i alla åldrar samtidigt som det är söndagsgudstjänst kl 11 varje söndag.
• Kyrkis för barn 0­-5 år tillsammans med vuxen. Tisdagar kl 9:30-­11.
• Kristallen. En barnkör för barn i klass 2 och uppåt. Torsdagar kl 17­-17:45.
• Miniorer. För barn i förskoleklass till klass 3. Onsdagar kl 13-­14:30. Förskole­klassen från kl 12.
• After School med chill för barn i klass 4-­6. Torsdagar kl 14:45-­17.
• K­-dalarna. För ungdomar från klass 6 och uppåt. Nyhet! Håll utkik i sociala medier för datum och tider.

Välkommen att besöka alla våra kyrkor! Mer information hittar du på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/doderhult.

Texten kommer från Döderhults församlingsblad, som är en systertidning till Stadsmagasinet, gjord av kommunikationsbyrån KrePart AB. Läs hela tidningen här.  

Församling satsar på ny tidning

Det kristna budskapet, modernt paketerat och lättillgängligt för alla. Döderhults församling satsar på en tidning av senaste tappning.
– En otroligt bra kanal för att nå ut till församlingsmedlemmarna, säger kyrkoherde Anders Byström.

Satsningen sker i samarbete med kommunikationsbyrån KrePart i Oskarshamn, som är experter på bland annat produktion av tidningar.
– Med professionell hjälp tar vårt marknadsarbete ett steg in i en ny dimension. Att kommunicera på rätt sätt är oerhört viktigt i dagens häftiga mediabrus. Vi jobbar hela tiden med att försöka nya former att nå ut på, som kan spegla vår verksamhet och vad vi står för, säger Linda Tiri, informatör i Döderhults församling, och får medhåll från Anders Byström:
– Det är otroligt bra att kunna använda sig en lokal aktör. KrePart jobbar på vårt uppdrag men också tillsammans med oss. Tanken är att lyfta fram allt bra som församlingen uträttar, inte minst alla våra eldsjälar som får verksamheten att snurra.

Nytt omtag
Tidningen är ett helt nytt omtag från det tidigare Kyrkbladet som funnits i många år. En produktion som varit mycket uppskattad, under ledning av Leif Norrgård.
– I och med att samarbetet med Högsby församling avslutades i höstas, upphörde även det gemensamma Kyrkbladet. Nu är det dags att tänka nytt, säger Anders Byström.
Och nytt ska det bli. På 16 sidor, fem gånger om året, ska församlingens arbete marknadsföras på ett lättillgängligt och trovärdigt sätt. Djupdykningar i verksamheten, personporträtt på goda förebilder och spännande artiklar om alla aktiviteter som församlingen erbjuder. Tanken är att nå både aktiva och mindre aktiva församlingsmedlemmar.
Tidningen ska till hundra procent stötta verksamheten och medverka till ett ökat intresse för församlingens aktiviteter och gudstjänster. Som bonus också visa på allt bra som kyrkoavgiften finansierar.

Inspirationsmagasin
– Ett spännande uppdrag som handlar om att föra in det kristna budskapet både i stort och smått. Tanken är att vi tillsammans med församlingen ska skapa ett inspirationsmagasin som ger glädje och hoppfullhet – men som också manar till en smula eftertanke. Därför kommer alla texter ha ett tillhörande bibelcitat, säger Mikael Petersson, vd KrePart AB.

Här är en blädderbar länk till tidningen:
http://issuu.com/krepartab/docs/nr_1_2019_doderhults_forsamling?e=8642328/67230093

Linda håller på traditionerna

Allhelgona är helgen vi smyckar gravar, tänder ljus och särskilt minns våra döda. Det är också en av de stora kyrkohelgerna och för Linda Tiri och hennes kollegor i Döderhults församling råder full aktivitet.

Hur firas Allhelgonahelgen i Döderhults församling?
– På själva Alla helgonsdag, på lördagen, firar vi som vanligt Högmässa i Döderhult där temat är just ”Helgonen”, sedan ligger största fokuset på Alla själars dag…

Vad är Alla själars dag (den 4 november)?
– Detta är den dag då man särskilt minns de som gått bort. I Döderhult är det särskilda Minnesgudstjänster på lördagen med ljuständning för de som gått bort under året.

Hur många ljus räknar ni med att det kommer att tändas i Stillhets kapell under helgen?
– Många hundra!

Kommer du själv att uppmärksamma Allhelgonahelgen på något sätt?
– Jag kommer besöka kyrkogården där min mamma är begravd och tända ljus hos henne och på lördagen leder jag kyrkokören på Minnesgudstjänsten i Påskallaviks kyrka.

Vilken tradition uppskattar du mest under Allhelgona?
– Det är alla ljus som tänds på kyrkogårdarna. Väldigt vackert att gå där på kvällen. Att få visa tacksamhet och omtanke för de som gått bort och stillheten som är i kyrkan denna helg.

Fakta Linda Tiri

ÅLDER: Rena ungdomen! 40 år!

FAMILJ: Dottern Wilma 18 år

BOR: Norrby Gård, Oskarshamn

JOBBAR SOM: Musiker/informatör Döderhults församling

GÖR PÅ FRITIDEN: Umgås, pratar, skrattar, promenerar, sjunger, spelar, är och finns