Inlägg

Nytt kapitel för familjekär präst

Hon är mästare på att fånga ögonblick på bild. Både på fritiden och i det kyrkliga arbetet.
Möt Marie Darte, ny präst i Döderhults församling.

– Kyrkorummet har alltid känts hemma för mig. Det är min plats på något sätt, säger 37-­åringen som är bosatt i Högsby tillsammans med kyrkoherden i Högsby pastorat, Jonathan Darte, och deras fyra barn.

Den 1 februari börjar Marie Darte som komminister i församlingen och kommer att hålla i gudstjänster i framför allt Döderhult, Påskallavik och Bockara kyrkor. Ett mycket efterlängtat tillskott i präststyrkan som består av Anders Byström, Anders Duvlund och Stefan Lindholm.
– Jag tror mycket på Marie, med den erfarenhet hon har och det intryck jag fått. Har också hört väldigt mycket gott om henne från hennes tid som präst i Fagerhult. Det känns kul att hon vill börja hos oss och att även att församlingen får en kvinnlig präst, det har vi aldrig haft förut, säger Anders Byström, som är kyrkoherde.

Fotar ögonblicken

Marie Darte ses ofta med en kamera i handen, vilket också är hennes stora intresse. Det är vardagsögonblick hon vill fånga, både på sin fritid och i församlingsarbetet. Bilderna lägger hon sedan ut på sitt Instagram, med en passande text till.
– Det kan vara något jag ser på en promenad eller något annat. Jag vill fånga de små, men viktiga stunderna. Samtidigt reflek­terar jag över tron och livet, berättar hon.

Den kristna tron har alltid varit en del av Marie Darte. Hennes mamma var barnledare i kyrkan i Lund och tog med dottern redan som liten bebis.
– Fortsatte att spendera mycket tid i kyrkan även som barn. Följde ofta med på guds­ tjänster, pratade med präster och diakoner, gick alla barnverksamheter som fanns och så vidare. Den tiden var väldigt viktig för mig. Kyrkorummet är för mig en plats där livet ryms som det är. Det är en plats för alla.

En kallelse

Intresset för kyrkan och den kristna tron gjorde att hon efter gymnasiet började läsa teologi på Lunds universitet. Enskilda kurser som bibelvetenskap, missionsvetenskap och den kristna dogmatiken. Två­tre år senare kom insikten – det var präst hon skulle bli.
– Satt på en gudstjänst i Domkyrkan i Lund. 22 år gammal. Frågan ekade runt i mig hela gudstjänsten tills det helt plötsligt stod helt klart. Det var som att Gud satte en post it­lapp framför ögonen på mig. Den inre kallelsen var så tydlig.

Och eftersom hon läst sida vid sida med prästkandidaterna var det inte svårt att väva ihop fortsättningen på utbildningen för att kunna bli vigd som präst. Under samma utbildning träffade hon också sin stora kärlek. Det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet.
– Jonathan stod ofta med en kaffekopp i handen, i samtal med andra. Jag såg honom på avstånd och visste på något sätt att det här är min man. Det var en känsla av samhörighet, något han utstrålade. En dag hamnade vi helt ensamma. Min föreläsning var inställd och han kom fram till mig. Vi kände båda två, väldigt starkt, att vi hörde ihop.

Två veckor innan paret prästvigdes samma dag, var bröllopet ett faktum. Därefter beslutade de att flytta till Luleå och börja sitt gemensamma prästliv där. Jonathan kommer från den norrländska landsbygden och Marie ville uppleva något annat än i sin hembygd Skåne.
– Jag längtade efter något annat. Men efter något år där uppe började vi känna att vår pusselbit fanns någon annanstans på kartan. En dag 2009 slog vi upp tidningen och såg att det fanns tjänster i Växjö stift. Just en av tjänsterna, präst i Fagerhult/Fågelfors, till­ talade mig otroligt mycket. Jag kände mig kallad dit. Är övertygad om att det var vägledning från Gud.

Flyttade tillbaka

De tog sitt pick och pack för att satsa på ett liv i Småland. Och så blev det i några år. Därefter flyttade de tillbaka till Lund för att komma närmare familjen.
– Men våra äldsta barn slutade aldrig prata om Småland som hemma. I december 2018, fyra år senare, flyttade vi tillbaka.

Närmare bestämt till Högsby där familjen numera bor. Jonathan blev kyrkoherde i Högsby pastorat samtidigt som Marie var mammaledig med den yngsta sonen Vide. Nu kan hon knappt vänta på att få börja som präst i Döderhults församling.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

Uppskattad familjemiddag

En god middag tillsammans med andra barnfamiljer, i en avslappnad miljö. Runt en gång i månaden är det familjemiddag i Döderhults församlingshem.

– Det är alltid jätteroligt att träffa föräldrarna. Vi träffar ju deras barn regelbundet via barn­ grupperna och körerna, men inte föräldrarna i samma utsträckning, säger församlingsassistenten Kerstin Jutterdal, en av dem som förberett maten denna torsdagskväll.

Strax innan klockan 17 står också kött­ bullarna och potatismoset rykande redo, tillsammans med lingonsylt och rårivna morötter. Det dröjer inte många minuter innan församlingshemmet sakta men säkert fylls med hungriga familjer. Middagen är vältajmad – vid samma tid slutar nämligen barnen i Gloriakören och Himlakul sin övning.

– Det ska bli så gott med köttbullar, säger sexåringen Ida Ström som är en av de första i kön till maten.

Avbrott i vardagen

Familjemiddagen är till just för familjerna vars barn är aktiva i Döderhults församling. Många uppskattar ett avbrott i vardagen och slippa laga mat för en kväll.
– Vilken förmån att komma till ett dukat bord! Fantastiskt initiativ av församlingen. Det är väldigt trevligt att träffa andra föräldrar och se alla barn ha roligt tillsammans. Kul att det blir fler och fler familjer för varje gång, säger Catrin Alfredsson som är här med sin man Pär och dotter Ebba.

Stämningen är hög under kvällen och det är strykande åtgång på maten. Barnen i Gloriakören samlas vid pianot och sjunger några låtar inför de stolta föräldrarna, ackompanjerade av församlingsmusikern Madeleine Åverling. Kyrkoherde Anders Byström tar tillfället i akt och säger några väl valda ord till barnen.
– Det är väldigt kul att se församlings­ hemmet fullt av glada familjer. Precis som i skolan finns det saker att lära sig här i kyrkan. Jesus har sagt att vi ska älska och ta hand om varandra. Det är livets stora skola, säger han.

När middagen börjar lida mot sitt slut, springer barnen ner i församlingshemmets stora källare som är inredd just för barn och ungdomar. Några av barnen hittar en fotboll och en vänskaplig match blir en perfekt avslutning på en redan lyckad kväll.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

Paret som förgyllt kyrkorummet

Kyrkokonstnärer av rang. Oskarshamnarna Gertrud och Allan Lindholm, som varit trogna Döderhults församling i 50 år, imponerar stort med sina hantverk i församlingens olika kyrkor.

Vart än du tittar i Döderhults kyrka, finns det handgjorda föremål som med sina skickligt utförda och vackra detaljer bidrar till både kyrkan och gudstjänsten. Det kan vara alltifrån sakramentskåpet för det invigda nattvardsbrödet till den förgyllda duvan i lindträ ovanför dopfunten. Eller de många ikonerna som tagit lång tid att slutföra.
– Det är inte bara dekorationer, utan föremål som starkt hör ihop med gudstjänsten. Vi är otroligt tacksamma över att ha två guds­tjänstbesökare som bidragit på detta sätt en längre tid, säger kyrkoherde Anders Byström.

Döderhults församling har varit en självklarhet för oskarshamnarna Gertrud och Allan Lindholm i runt 50 år.
– Det har alltid varit så mycket glädje och liv i Döderhults församling. När vår son Björn ville bli en av kyrkans scouter, det som hette Ansgarsförbundet, började vi engagera oss som ledare, berättar Gertrud Lindholm.

Stort engagemang

Det blev starten på ett engagemang som pågick under många år. Allan var en tid sakristan i församlingen, vilket innebär att han hjälpte till före och efter mässan. Gertrud utbildade sig till diakon och arbetade som detta på frivillig basis i Döderhults kyrka. Bland annat hjälpte hon till att dela ut natt­ varden varje söndagsgudstjänst, göra hem­ besök hos äldre församlingsmedlemmar och hålla andakter på äldreboenden.
– Eftersom jag jobbade som sjuksköterska på nätterna kunde det ibland bli lite skraltigt med sömnen, säger hon med ett skratt.

Nu är Allan 89 år och Gertrud 87 år, men kommer fortfarande regelbundet för att delta i söndagstjänsten.
– Det skulle vara väldigt konstigt för oss att inte vara med. Vi känner oss hemma i Döder­hults kyrka och även med rytmen i kyrkoåret som återfinns i text, musik, färg och form, säger Allan Lindholm.

Renoverar skåp

Om inte annat har paret verkligen satt sin prägel på kyrkorummet. Gertrud har målat flertalet ikoner och Allan står för ett 30­-tal föremål. Med sin bakgrund som slöjdlärare och en egen verkstad bredvid bostaden i Ernemar, har han faktiskt tillverkat – och gör fortfarande – kyrkokonst till kyrkor runt om i Sverige. Från Lund i söder till Falun i norr.
– Just nu håller jag på att renovera ett sakramentskåp som jag själv gjorde till Sankt Ansgars kyrka i Uppsala för många år sedan. De fick inbrott och skåpet skadades, berättar han och öppnar det omsorgsfullt nyrenoverade skåpet.

Han började med kyrklig brukskonst när han arbetade som slöjdlärare i Fliseryds skola och fortsatte sedan efter pensionen.
– Det är helt egna konstruktioner och designer. För mig är det viktigt att föremålet ska stämma in i miljön där det ska vara. Jobbar huvudsakligen i björk, men även andra träslag. När det är ett särskilt svårt uppdrag, då är det som roligast. Ett av de svåraste var nog att förlänga den stora tavlan i Döderhults kyrka, den tavla där alla lokala kyrkoherdar från tidernas begynnelse finns uppskrivna.

Det allra första uppdraget i Döderhults kyrka var den stora dopljusstaken som står längst fram till höger om altaret. En konstruktion som Allan gjort själv och som faktiskt även Gertrud bidragit till, med ikoner på sidorna.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

FAKTA Allans brukskonst

  • 25-30 olika föremål i Döderhults kyrka, alltifrån sakramentskåp till kredensbord
  • Altare och sakramentskåp i Påskallaviks kyrka
  • Mariaskulptur och bokstöd till altaret i Bockara kyrka
  • Sedilior (särskilda sittplatser till bland annat prästen) till alla kyrkor i Döderhults församling
  • Sakramentskåp på pelare till Laurentiistiftelsen i en av Lunds kyrkor
  • Knäfall till Kristine kyrka i Falun
  • Stor Petrusskulptur som står i en båt, till Berga kyrka i Lagan, Kronobergs län
  • Ett tiotal ambor (talarstolar) till kyrkor i Sverige
  • Sakramentskåp till Visby domkyrka
  • Dopträd och dopfunt till Högsby kyrka Och mycket, mycket annat…

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

page2image3679792

Tufft arbete på himmelska höjder

Utsikten går inte att klaga på. Däremot kan det tyckas aningen vanskligt att hänga i rep på drygt 3o meters höjd för att tjära spåntaket på tornet till Kristdala kyrka.

– Det här är det absolut smidigaste sättet att utföra den här typen av jobb. Säkerheten är prioriterad och det viktigaste är att förankra utrustningen på ett tryggt sätt innan vi hänger oss ut i linorna för att genomföra vårt arbete. Här var det inga problem att fästa repen runt hjärtstocken som går upp till spiran, förklarar de erfarna industriklättrarna John Bister och Karl Sörskog från Kyrktak Bygg och Konsult.

Kyrkvaktmästare Bertil Josefsson berättar att spåntaket på tornet byttes i början av 2000­-talet och att de mest vind-­ och väder­utsatta sidorna mot syd och väst har tjärats en gång sedan dess.
– Det krävs regelbundet underhåll och nu var det dags att ge hela taket en omgång tjära för att det ska hålla tätt och fortsätta vara i fortsatt gott skick, säger han.

Hettas upp på marken
På marken intill kyrkan hettas den dalbrända tjäran upp till cirka 80 grader innan de båda klättrarna häller upp den i mindre dunkar som de fäster i sina säkerhets­selar tillsammans med hink och pensel.
– Det gäller att vi får med oss allt vi behöver på en gång. Man springer helst inte upp och ner i tornet mer än nödvändigt, konstaterar Karl Sörskog leende.

Kyrktak Bygg och Konsult renoverar och utför tak­arbeten på kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader över hela Sverige och även i övriga Norden. För John Bister och Karl Sörskog, som frilansar inom så kallad rope access, är tjär­målningen av spåntaket på tornet till Kristdala kyrka ett i raden av liknande jobb.
– Vi jobbar med alla typer av industri­klättring. Jag har bland annat klättrat på Kaknästornet och DN-­skrapan i Stockholm, säger John Bister.

Höjden inget problem
De mest avancerade jobben är slaggskrotning i pannan på kraftvärmeverk och liknande, berättar John Bister och framhåller just tjäran som den största utmaningen med kyrktak.
– Höjden är sällan några problem. Man vänjer sig ganska fort oavsett om det handlar om 20 eller 40 meter. Däremot blir utrustning snabbt kladdig och svårarbetad på grund av tjäran. Det gäller att byta rep ofta för att hålla säkerheten på topp, säger han innan det är dags att klättra ut genom tornfönstret för ännu en dag på jobbet.

Texten kommer från Döderhults församlingsblad, som är en systertidning till Stadsmagasinet, gjord av kommunikationsbyrån KrePart AB. Läs hela tidningen här.  

Barnsligt kul i alla kyrkor

Behöver du tips på vad du kan hitta på med familjen? Döderhults församling har 20 grupper och körer, utformade just för barn och unga. Samtliga fyra kyrkor i Döderhults församling erbjuder något för alla åldrar.

På Kyrkis i Kyrkans Hus, Påskallavik, träffas föräldrar och barn varje tors­dagsförmiddag. Barnen är 0-­5 år och kommer alltid i en vuxens sällskap.

Trebarnsmamman Sandra Nilsson tog med barnen Isak, Linnéa och Emil till Kyrkis i Påskallavik. På bilden syns också ledaren Helena Karlsson.

– Är här nästan varje torsdag. Delvis för min son Wilmers skull, men också för att jag ska komma ut och träffa andra mammor. Kyrkis är givande på många sätt och faktiskt den enda träffpunkten för föräldrar i Påskallavik, säger mamman Isabelle Berg.
Den härliga stämningen med mycket lek och skratt gör också att barnen trivs. Pyssel, fika och sång är en perfekt sysselsättning för de små.
– Kyrkan ska vara en mötesplats för alla åldersgrupper. Samtidigt får vi chansen att träffa föräldrar som bor här i Påskallavik och berätta det kristna budskapet, säger ledaren Helena Karlsson.
Kyrkis, som även finns i Kristdala och Döder­hults kyrkor, är bara en av församlingens alla aktiviteter för barn. Faktum är att det finns något för alla åldersgrupper, med start vecka 36.

I Döderhults församlingshem:
• Kyrkis med musik för barn 0­-5 år till­sammans med vuxen. Torsdagar kl 9­-11.
• Himlakul. En ny kör för barn i förskole­klass och klass 1. Tisdagar kl 16­-16:45.
• 123:an för barn i klass 1­-3. Torsdagar kl 17­-18.
• Gloriakören för barn i klass 2 och 3. Torsdagar kl 16:15­-17.
• 47:an för barn i klass 4­-7. Tisdagar kl 14:45-­16:30.
• Nimbuskören för barn i klass 4­-6. Onsdagar kl 15:15-­16. Fika från kl 14:45.
• Nya lovsångsbandet Vox för dig som går i årskurs 7 och uppåt. Onsdagar kl 17-­18.
• Kyrkans Unga för ungdomar 15 år och uppåt. Onsdagar kl 18-­21.
• Gospelkören. För dig som är 15 år och uppåt. Tisdagar kl 18­-19:30.

I Bockara församlingshem:
• Barntimmar för barn 3-­7 år. Torsdagar kl 15­-16:30.
• Miniorer & juniorer för barn i klass 2 och uppåt. Torsdagar kl 17:30-­18:45.

Snart treåriga Wilgot Blixt är gärna med på sångstunden på Kyrkis som leds av Helena Karlsson.

I Kyrkans Hus, Påskallavik:
• Kyrkis med sångstund för barn 0-­5 år tillsammans med vuxen. Torsdagar kl 9:30-­11.
• Miniorer för barn i förskoleklass till klass 3. Torsdagar kl 13:30-­14:30.
• Juniorer för barn i klass 4-­6. Torsdagar kl 14:30-­15:45. Efteråt: Kyrkans Hus­häng.

I Kristdala församlingshem:
• Barnens kyrka. Samling för barn i alla åldrar samtidigt som det är söndagsgudstjänst kl 11 varje söndag.
• Kyrkis för barn 0­-5 år tillsammans med vuxen. Tisdagar kl 9:30-­11.
• Kristallen. En barnkör för barn i klass 2 och uppåt. Torsdagar kl 17­-17:45.
• Miniorer. För barn i förskoleklass till klass 3. Onsdagar kl 13-­14:30. Förskole­klassen från kl 12.
• After School med chill för barn i klass 4-­6. Torsdagar kl 14:45-­17.
• K­-dalarna. För ungdomar från klass 6 och uppåt. Nyhet! Håll utkik i sociala medier för datum och tider.

Välkommen att besöka alla våra kyrkor! Mer information hittar du på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/doderhult.

Texten kommer från Döderhults församlingsblad, som är en systertidning till Stadsmagasinet, gjord av kommunikationsbyrån KrePart AB. Läs hela tidningen här.  

Församling satsar på ny tidning

Det kristna budskapet, modernt paketerat och lättillgängligt för alla. Döderhults församling satsar på en tidning av senaste tappning.
– En otroligt bra kanal för att nå ut till församlingsmedlemmarna, säger kyrkoherde Anders Byström.

Satsningen sker i samarbete med kommunikationsbyrån KrePart i Oskarshamn, som är experter på bland annat produktion av tidningar.
– Med professionell hjälp tar vårt marknadsarbete ett steg in i en ny dimension. Att kommunicera på rätt sätt är oerhört viktigt i dagens häftiga mediabrus. Vi jobbar hela tiden med att försöka nya former att nå ut på, som kan spegla vår verksamhet och vad vi står för, säger Linda Tiri, informatör i Döderhults församling, och får medhåll från Anders Byström:
– Det är otroligt bra att kunna använda sig en lokal aktör. KrePart jobbar på vårt uppdrag men också tillsammans med oss. Tanken är att lyfta fram allt bra som församlingen uträttar, inte minst alla våra eldsjälar som får verksamheten att snurra.

Nytt omtag
Tidningen är ett helt nytt omtag från det tidigare Kyrkbladet som funnits i många år. En produktion som varit mycket uppskattad, under ledning av Leif Norrgård.
– I och med att samarbetet med Högsby församling avslutades i höstas, upphörde även det gemensamma Kyrkbladet. Nu är det dags att tänka nytt, säger Anders Byström.
Och nytt ska det bli. På 16 sidor, fem gånger om året, ska församlingens arbete marknadsföras på ett lättillgängligt och trovärdigt sätt. Djupdykningar i verksamheten, personporträtt på goda förebilder och spännande artiklar om alla aktiviteter som församlingen erbjuder. Tanken är att nå både aktiva och mindre aktiva församlingsmedlemmar.
Tidningen ska till hundra procent stötta verksamheten och medverka till ett ökat intresse för församlingens aktiviteter och gudstjänster. Som bonus också visa på allt bra som kyrkoavgiften finansierar.

Inspirationsmagasin
– Ett spännande uppdrag som handlar om att föra in det kristna budskapet både i stort och smått. Tanken är att vi tillsammans med församlingen ska skapa ett inspirationsmagasin som ger glädje och hoppfullhet – men som också manar till en smula eftertanke. Därför kommer alla texter ha ett tillhörande bibelcitat, säger Mikael Petersson, vd KrePart AB.

Här är en blädderbar länk till tidningen:
http://issuu.com/krepartab/docs/nr_1_2019_doderhults_forsamling?e=8642328/67230093

Linda håller på traditionerna

Allhelgona är helgen vi smyckar gravar, tänder ljus och särskilt minns våra döda. Det är också en av de stora kyrkohelgerna och för Linda Tiri och hennes kollegor i Döderhults församling råder full aktivitet.

Hur firas Allhelgonahelgen i Döderhults församling?
– På själva Alla helgonsdag, på lördagen, firar vi som vanligt Högmässa i Döderhult där temat är just ”Helgonen”, sedan ligger största fokuset på Alla själars dag…

Vad är Alla själars dag (den 4 november)?
– Detta är den dag då man särskilt minns de som gått bort. I Döderhult är det särskilda Minnesgudstjänster på lördagen med ljuständning för de som gått bort under året.

Hur många ljus räknar ni med att det kommer att tändas i Stillhets kapell under helgen?
– Många hundra!

Kommer du själv att uppmärksamma Allhelgonahelgen på något sätt?
– Jag kommer besöka kyrkogården där min mamma är begravd och tända ljus hos henne och på lördagen leder jag kyrkokören på Minnesgudstjänsten i Påskallaviks kyrka.

Vilken tradition uppskattar du mest under Allhelgona?
– Det är alla ljus som tänds på kyrkogårdarna. Väldigt vackert att gå där på kvällen. Att få visa tacksamhet och omtanke för de som gått bort och stillheten som är i kyrkan denna helg.

Fakta Linda Tiri

ÅLDER: Rena ungdomen! 40 år!

FAMILJ: Dottern Wilma 18 år

BOR: Norrby Gård, Oskarshamn

JOBBAR SOM: Musiker/informatör Döderhults församling

GÖR PÅ FRITIDEN: Umgås, pratar, skrattar, promenerar, sjunger, spelar, är och finns

Nu kör vi!

Några mindre rockader och ett helt nytt ansikte. Ledarna för den omfat­tande körverksamheten i Döderhults församling är laddade inför hösten.

Hugo Sjögren är inte bara ensam kille i sällskapet. Han är dessutom nyanställd musiker med huvudsakligt ansvar för kyrkokören i Bockara.
– Eftersom jag precis har återvänt till Oskarshamn och börjat studera till kantor känns det jättebra att kunna kombinera det med jobbet som körledare, konstaterar han.
Kantor Milda Jonasson gör sitt fjärde år som ledare för kyrkokören och Kristallen i Kristdala.
– Vi är ett kul arbetslag inom körverksamheten som kan dra stor nytta av varandras erfarenheter, framhåller hon.
De rutinerade kantorerna Madeleine Åverling och Anna Rosén ansvarar i höst för Klanglådan, Gloriakören, Nimbuskören och Katarinakören respektive Gospelkören, Manskören och Kammarkören i Döderhult.
– Vi har gjort en uppdelning där jag har hand om barn- och ungdomskörerna, förklarar Madeleine.
– Det är stort intresse för alla våra körer och vi välkomnar ännu fler, tillägger Anna.
Något som församlingsmusiker och informatör Linda Tiri instämmer i till fullo. Hon ansvarar för Laudate samt kyrkokören och projektkören Gubbröra i Påskallavik.
– Vi har närmare 250 aktiva totalt i våra körer och plats för ytterligare intresserade. Om någon är intresserad av att sjunga i kör är det bara att kontakta oss!

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist

KÖRVERKSAMHETEN I DÖDERHULTS FÖRSAMLING
• Klanglådan (Döderhult). Barn 5-6 år
• Gloriakören (Döderhult). Barn klass 1-3
• Nimbuskören (Döderhult). Barn klass 4-6• Katarinakören (Döderhult). Tjejer klass 7 och uppåt
• Gospelkören (Döderhult). Ungdomar och vuxna
• Laudate (Döderhult). Vuxna kvinnor
• Manskören (Döderhult). Vuxna män• Kammarkören (Döderhult). Vuxna avancerad nivå
• Kyrkokör (Bockara, Kristdala, Påskallavik). Vuxna
• Kristallen (Kristdala). Barn klass 2 och uppåt• Projektkören Gubbröra (Påskallavik). Män alla åldrar

Öppet hus för hela verksamheten

Den 10 mars arrangerar Döderhults församling ”En plats för alla” i Parken med en rad olika aktiviteter samt konsert med Lifvens uppbackade av ett 100-tal medlemmar från församlingens olika körer.

Precis som namnet antyder är syftet med arrangemanget att visa upp allt som händer inom Döderhults församling och även välkomna flera intresserade att delta i de olika aktiviteterna.
– Det är många som inte vet om allt vad vi sysslar med i Döderhults församling. Det här är ett tillfälle att synliggöra vår verksamhet. Samtidigt stärker vi gemenskapen hos både anställda och alla övriga som är engagerade församlingens aktiviteter och arbete på olika sätt, säger kyrkoherde Anders Byström och musiker Anna Rosén.
Programmet för öppet hus omfattar allt från olika barnaktiviteter och tipspromenader till musikaliska framträdanden och möjlighet att stifta närmare bekantskap med församlingens präster. Representanter från såväl barn- och ungdomverksamheten som syföreningarna, körverksamheten och Svenska kyrkans internationella arbete kommer att finnas på plats i Parken under dagen.
– När det gäller gruppen inom Svenska kyrkans internationella arbete kommer de att informera och samla in pengar till Fastekampanjen 2018 – ”Att resa sig starkare”. Alla intäkter från öppet hus och konserten kommer för övrigt att gå till just Svenska kyrkans internationella arbete och Fastekampanjen, berättar Anders Byström.
Inledningsvis var detta en dag som framför allt var tänkt att uppmärksamma församlingens olika körer. Även om det sedan dess har utvecklats till öppet hus för hela verksamheten kommer körerna att stå i centrum. Inte minst under eftermiddagens konsert då det välkända bandet Lifvens från Hultsfred/Vimmerby kommer att backas upp av totalt ett 100-tal körmedlemmar från Döderhults församling.
– Det kommer att bli en väldigt speciell konsert med Lifvens egen repertoar och låtar som exempelvis ”Mjölkbilen” och ”Vene kanal” där våra körsångare kommer att vara med och ge uppträdandet en ytterligare dimension, framhåller Anna Rosén.
Att arrangemanget hålls i Parken beror delvis på att det är en passande lokal med centralt och lättillgängligt läge. Delvis på att det är en neutral plats där även besökare utan tidigare kontakter med Döderhults församling ska känna sig välkomna.
– Vårt öppet hus-arrangemang den 10 mars ska helt enkelt var en plats för alla där vem som helst ska känna sig välkommen, betonar Anders Byström och Anna Rosén.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Mikaela Lindholm

HÅLLPUNKTER I ROTUNDAN
10.00 Dörrarna öppnas. Anders Byström inviger dagen och brasset spelar.
10.30 Personalen tar sig ton.
11.00 Barnkörerna sjunger.
11. 30 Utmana en musiker – önska!
12.00 Duvlund vs Lindholm
12.30 Linedance
Övriga aktiviteter under dagen
Information om internationella arbetet, lotteri, bokbord, bössinsamling, frälsarkransen, bönevrå, pysselhörna, prästostförsäljning, stick- och virkhörna, Örtagården, information om begravningsverksamheten, fikaförsäljning, chokladhjul, fiskedamm, popcorn, lämna in gamla mynt och sedlar…

Sprider ljus i mörkret

Allhelgona är den helg då vi uppmärksammar våra döda. Kyrkoherde Anders Byström i Döderhults Församling framhåller traditionen att tända ljus och minnas nära och kära.

– Det här är en tid då vi särskilt minns de som gått före oss och där ljusen lyser upp i novembermörkret. I dagsläget har vi dessutom så mycket mörker omkring oss i övrigt att vi behöver återvinna ljuset. Det vittnar om både vår dödlighet och vårt hopp, konstaterar han.
Under, och även före, allhelgonahelgen vallfärdar besökare till kyrkogården för att smycka anhörigas gravar med blommor och tända ljus mellan Alla helgons dag och Alla själars dag som i år infaller den 4–5 november.
– Det är en stark och viktig tradition och den helg då vi har i särklass flest besökare på kyrkogården. Det är många som inte har någon anhörig på kyrkogården men som ändå kommer till minneslunden, kapellet eller kyrkan och tänder ljus. Många kommer också hit för att bara uppleva stämningen, säger Anders Byström.
Stillhetens kapell, strax intill Döderhults kyrka, är en central och välbesökt plats under allhelgonahelgen. Att tända ett ljus vid altartavlan och stanna upp för en stunds stillhet och eftertanke är mycket uppskattat bland besökare.
– I samband med minnesgudstjänst i kyrkan läser vi även upp namnen upp på de personer i församlingen som har gått bort sedan förra allhelgonahelgen. Det är också en viktig tradition som vi värnar mycket om, betonar Anders Byström.
Många människor har av olika skäl inte möjlighet att ta sig till kyrkan och kyrkogården under allhelgonahelgen. Informatör Linda Tiri i Döderhults församling berättar att de som inte kan närvara fysiskt ändå kan tända ett ljus symboliskt, och även skriva en bön, via Svenska kyrkans hemsida http:// be.svenskakyrkan.se/.
Såväl Anders Byström som Linda Tiri ser fram emot allhelgonahelgen och anstormningen av besökare till Döderhults församling.
– Det är viktigt att minnas våra döda. Vi behöver även det perspektivet i livet, säger de.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Mikaela Lindholm

DETTA HÄNDER I DÖDERHULTS FÖRSAMLING UNDER ALLHELGONA

DÖDERHULTS KYRKA
Lördag 4/11 11.00 Högmässa. Blockflöjtskvartett. Anders Duvlund.
Lördag 4/11 18.00 Minnesgudstjänst med ljuständning. Johannes Friberg, solosång. Anders Duvlund.
Söndag 5/11 11.00 Högmässa. Stefan Lindholm
Söndag 5/11 18.00 Musikgudstjänst. Döderhults kammarkör med solister. Birger Marmvik, ackompanjemang. Anders Duvlund

BOCKARA KYRKA
Lördag 4/11 18.00 Minnesgudstjänst med ljuständning. Kyrkokören. Stina Brockman, flöjt. Bengt-Göran Nilsson

KRISTDALA KYRKA
Lördag 4/11 18.00 Minnesgudstjänst. Kyrkokören. Isabell Hedlund, solosång. Stefan Lindholm

PÅSKALLAVIKS KYRKA
Lördag 5/11 16.00 Minnesgudstjänst med ljuständning. Kyrkokören. Birger Marmvik, orgel. Anders Duvlund

www.svenskakyrkan.se/doderhult