Clara Högberg föddes döv, in i en värld av tystnad.
– Jag har aldrig tänkt att jag är annorlunda utan snarare att de som inte kan teckenspråk är annorlunda.

Efter fyra år på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro tog kärleken henne till ostkusten och Oskarshamn. Till en ny miljö där förståelsen för döva människor inte är så stor, allt beroende på att det inte finns så många döva i kommunen.

Men Clara är en tuff tjej, som inte låter sig nedslås av handikappet. Hon kräver inte någon empati för sin dövhet och vill inte på något sätt bli särbehandlad.

Den stora frågan är ”Hur är det att som döv leva i ett samhälle som är byggt för hörande?”

– Känns inte speciellt. Jag har aldrig hört några ljud och därför har jag inte något att relatera till. Det är dock en situation som på riktigt är jobbig. När en döv sitter med en större samling hörande människor känns utanförskapet som allra värst. Under lång tid kan den som är hörselskadad bara få sitta och titta på när de övriga pratar. När du sedan frågar vad gruppen har talat om svarar någon…”Mest om vädret”. Ett samtal om vädret i två timmar, suck…

Hela familjen döv

Hela Claras familj, mor, far och tre syskon, är födda in i ett liv i tystnad.

– På pappas sida är dessutom hela släkten döv, berättar 27-åringen.

Många i din omgivning är döva. Känns det som ni har drabbats hårt?

– Vad menar du med drabbats? Vad är ett ljud? Jag har aldrig hört ett endaste ljud och vet inte vad det är. Hur kan jag ha drabbats eller förlorat något okänt som jag aldrig haft?

Kan man uttrycka sina känslor och sitt mående via teckenspråk?  

– Ja självklart. Det känns faktiskt som vi döva har en fördel där. Vi behöver inte en timma för att förmedla vårt mående, det räcker vanligtvis med några tecken 

Diskriminering, fördomar, brister eller negativt bemötande?

– Visst förekommer det, konstaterar hon med en axelryckning.

Clara var tidigare var anställd på ett större serviceföretag och ibland blev det problem.

– De flesta kunderna var väldigt vänliga och förstående men det hände till och från att kunder irriterat lämnade mig och sökte upp en kollega i stället. Det blir också lätt missförstånd i matbutiken. Ibland händer det att kassörskan bara oförstående tittar tittar på mig, inte så sällan behöver jag fråga tre gånger efter penna och papper för att skriva att jag är döv och inte svagbegåvad. 

Det är ingen lek att vara döv i trafiken. Clara Högberg måste hela tiden vara på helspänn för att undvika olycks­tillbud.

Mycket kan bli bättre

Clara vill inte framstå som negativ men menar att det finns mycket i samhället som skulle kunna förbättras för en döv.

–  Mer textade program på tv och snabbare information, när det hänt något akut i Sverige eller världen, skulle vara bra. Och det är ingen lek att åka tåg. Nästan all akut information om ändrade tider eller byte sker via högtalare och där står vi, hörselskadade, helt ovetande, och läser på skyltar och missar all information. 

För en döv individ är arbetsmarknaden begränsad.

– Det beror till stor del på att samhället inte satsar på tolkresurser, det finns inte pengar. En av mina närmaste vänner fick exempelvis hoppa av sin floristutbildning då ingen instans ville betala för tolkning. Rätt insatser och tidiga insatser är helt avgörande för att vi ska kunna integrera oss i samhället. Utan ett kvalificerat teckenspråk och lärare med specialpedagogik blir vi begränsade. Tyvärr finns det stora brister på dövskolorna. Många lärare har inte tillräckligt med utbildning i teckenspråk, vilket skapar frustration och leder till bråk och missförstånd mellan lärare och elever, säger Clara.

Hur ser situationen ut på arbetsmarknaden för dig?

– Tyvärr ser det inte ljusblått ut. Jag är utbildad svetsare men en ridolycka satte stopp för den karriären. Jag fick en häst över mig och ett ordentligt slag mot huvudet. Sedan dess dras jag med en ständig huvudvärk. Mitt mål är naturligtvis att komma ut i arbetslivet så fort som möjligt. Frågan är vem som vill anställa?

Text: Roger Gabrielsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Hörselskadade i Sverige

Kommunikationssätten bland personer med nedsatt hörsel varierar. De flesta ­använder talat språk. Andra har teckenspråk som sitt första språk eller har två modersmål – talat språk och teckenspråk. Andra lär sig teckenspråk som andra språk.

Det finns över 1,5 miljoner hörselskadade och döva i Sverige.

Gruppen har olika grader av hörsel­nedsättning, allt från att ”höra lite dåligt” till att inte höra alls.

Cirka 8 000–10 000 är barndomsdöva.