Inlägg

Oskarshamn – en skräckfilmsstad

Nervkittlande spänning, en genomtänkt story och välgjorda specialeffekter. Gärna med ett övernaturligt fenomen eller ett skräckinjagande monster.
– Skräckfilmer går alltid superbra hos oss. Oskarshamn är något av en skräckfilmsstad, säger Jonas Frykman på Sagabiografen.

Den 31 oktober infaller skräckens egen högtid, Halloween. I samband med detta infaller biopremiärerna på tre efterlängtade skräckisar – Doctor Sleep (uppföljaren till klassikern The Shining), Zombieland 2 och Familjen Addams.

Doctor Sleep har premiär på Saga 31 oktober.

– Skräckfilmer är bäst på bio, så är det. Den läskiga musiken och alla häftiga ljudeffekter blir så mycket mer kraftfulla i biosalongen. Det är svårt att få den volymen hemma, säger bioföreståndaren Jonas Frykman.

Det var inte länge sedan skräckfilmen IT 2 hade premiär. En film som genererade bra respons på en gång, det tog inte lång tid efter att biljetterna släpptes som premiärkvällen blev fullsatt. Något som personalen på Sagabiografen tog fasta på och dekorerade foajén med mängder av röda ballonger samt låtsasblod på dörrar och fönster.
– Självklart ville vi försöka sätta den rätta stämningen på en gång. Dessutom satte vi in dubbla föreställningar varje dag under premiärhelgen. Nyversionen av den första IT-filmen var också omåttligt populär hösten 2017. Fullsatt gång på gång. Det är något med skräckfilmer som baserar sig på böcker av Stephen King. Han är också något av en favorit för egen del.

Skräckfilmer går inte hem hos alla – vissa undviker dem helt. Men i Oskarshamn är det en uppskattad och populär genre.
– Så är det verkligen. Många oskarshamnare älskar skräckfilm. Fler jämfört med andra städer av samma storlek, det som inte funkar där funkar här. Vi får ofta frågan ganska tidigt om vi kommer visa en specifik skräckfilm och i såna fall när.

Vad är det då som gör att man vill se en skräckfilm? En längtan till att vilja bli skrämd kan tyckas ologisk. Men faktum är att det finns en helt naturlig och fysisk förklaring. Anna Höglund, lektor i litteraturvetenskap på Linnéuniversitetet, har i många år forskat om just skräckfilmer. Hur dessa påverkar oss människor och om de kan förklara djupare sanningar om vad som pågår i samhället under just det årtiondet filmen släpptes.
– Otroligt intressant forskning, skräckgenren har alltid fascinerat mig. Har skrivit om alltifrån monstruösa vildsvin till vampyrer, hur de fiktiva figurerna i filmerna avspeglar och påverkar samhället. Är ett riktigt monsterfreak, säger hon med ett skratt.

Vad är det som gör att många tycker om skräckfilm?
– Mycket handlar om att fly vardagen, att få tänka på något annat en stund. Skräckfilmer är också ett starkt stimuli. Det är lätt att dras med i de starka känslorna i filmen och då händer det också saker i kroppen.

Vad är det som händer i kroppen?
– Flera forskare hävdar att man får en adrenalinkick från just genren skräckfilm. Vi möter något vi blir skrämda av, reagerar kemiskt i kroppen som om vi står inför ett reellt hot och producerar adrenalin. Men eftersom det inte är ett verkligt hot, vi sitter ju där trygga i soffan eller biosalongen, utsöndras må bra-hormoner när rädslan gått över.

Vad ser du helst en fredagskväll?
– Skräckfilm är konstigt nog avkoppling för mig. Det är härligt att sjunka ner i soffan och bara njuta av en gammal klassiker – det är inte mycket som slår det. Steven Spielbergs film Hajen från 1975 är en favorit, vet inte hur många gånger jag sett den. Det kryper fortfarande i mig när hajen närmar sig. En riktigt genialisk film.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Herrgårdsmysteriet

Spökvandring i 1700-talsanda. Missa inte den kusliga vandringen på Fredriksbergs herrgård, den 29-31 oktober.

– En helt unik upplevelse där deltagarna får vara med och lösa ett mysterium: Herrgårdsmysteriet. Perfekt om man vill bli lite lagom skrämd, säger Martin Lundgren, ansvarig på Kulturhuset för verksamheten på Fredriksbergs herrgård.

Spökvandringen anges vara lämplig för barn från fem år. Alla under tolv år bör komma i vuxens sällskap.
– Det kan ju bli lite läskigt emellanåt… Vi riktar oss framför allt till barnfamiljer, men alla är välkomna att träffa mystiska varelser och spöken på herrgården.

Spökvandringen sker inomhus i herrgårdens dunkla 1700-talsrum. De spöklika miljöerna är anpassade efter mysteriet som ska lösas. Totalt blir det sex vandringar, två varje dag klockan 17 och 19, den 29-31 oktober.
– Herrgårdsmysteriet är gratis, men föranmälan krävs eftersom det är ett begränsat antal platser. De två tidigare åren har det varit helt fullbokat, så det gäller att anmäla sig i tid, tipsar Martin Lundgren som kommer vara på plats, men i en annan skepnad…

Föranmälan sker till Kulturhusets reception, 0491-880 40 eller kulturhuset@oskarshamn.se.

Sprider skräck i Kristdalas skogar

Läskigare än aldrig förr. Spökvandringen i Kristdalas skogar är som hämtad från skräckfilmernas värld.
– Kom om du vågar, hälsar de övernaturliga varelserna inför den spöklika kvällen den 29 oktober.

Slutet av oktober går i skräckens tecken, tack vare den kommersiella traditionen med Halloween. I Oskarshamn finns inte mindre än tre spökvandringar att välja emellan – eller varför inte gå på alla tre?

Förutom spökbingot på Fallebo gård och Herrgårdsmysteriet på Fredriksbergs herrgård, har ungdomsrådet i Kristdala samhällsförening en spökvandring för tredje året i rad vid Kristdala motionsspår.
– Utan att avslöja för mycket satsar vi i år ännu mer på effekter och ljud av olika slag. Det händer skrämmande saker längs hela slingan, så det kommer definitivt bli läskigare denna gång, säger Viktor Hultgren, som är initiativtagare tillsammans med Ebba och Emmy Poopuu.

Skogen är också den perfekta miljön för en spökvandring. Vad kan bli läskigare än en mörk skog bara upplyst av marschaller och månens sken, med skrämmande ljud i bakgrunden och spöklika varelser som dyker fram utan förvarning?
– Det är inte som att gå på spökhus på Gröna lund precis. Jag skulle beskriva det som att besökarna befinner sig mitt i en skräckfilm. Stämningen är häftig att uppleva – både roligt och skrämmande på samma gång, säger Viktor Hultgren.

Eftersom spökvandringen kan bli rätt så läskig, har ungdomsrådet satt en rekommenderad nedre åldersgräns på tolv år.
– Det är lite upp till en själv vad barnet klarar av, men känner han eller hon att modet finns kanske det är bra med en vuxen som sällskap.

Spökvandringen kom till på höstlovet 2017 efter att ungdomsrådet bestämt sig för att hitta på fler aktiviteter för ungdomar i Kristdala.
– Jag, Ebba och Emmy fullkomligen älskar skräckfilm. Det är nog därför vi brinner så mycket för just spökvandring. Underligt nog är det riktigt kul att bli skrämd. Adrenalinkicken efteråt slår allt i hela världen, säger Viktor Hultgren.

Den 29 oktober, alltså tisdagen under höstlovet, klockan 18 är det dags för spökvandringen. Håll gärna utkik på Kristdalabygdens hemsida och i sociala medier för mer information. Tävlingen med att hitta flest spöken under vandringen genererar finfina priser. Bland annat är förstapriset ett presentkort sponsrat av Jailbreak i Oskarshamn.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Vill sprida ljus genom andevärlden

Hon har stått på klippans kant. Men valde att stå upp för sig själv och tro på sina förmågor. Sara Ringberg har haft kontakt med andevärlden ända sedan hon var liten. I februari startade hon sitt företag Andlig frid.
– Kände ett starkt kall att jag ville hjälpa andra.

Det övernaturliga är något som engagerar många och åsikterna går isär. Men för Sara Ringberg är andarna och änglarnas existens helt självklar. Lika självklar som den svartvita valpen Hedda som glatt springer runt med en nyfunnen pinne under intervjun.

– Är faktiskt uppväxt med den kristna tron. Under lång tid trodde jag att det var Gud jag pratade med. Men det var något helt annat. Jag har valt att kalla honom för min guide.
Ända sedan Sara Ringberg var liten har hon känt sig annorlunda. Hon såg saker ingen annan såg.
– Änglar har följt mig jättelänge. När jag var yngre var jag ofta ute och red sena kvällar och nätter i skogarna runt Berga. I becksvart mörker. Ändå var jag aldrig rädd. Stora änglar var med som beskydd.
Hur såg änglarna ut?
– Det är väldigt svårt att förklara. Som stora energifält av skiftande färger. De går inte, de bara ”är” på något sätt. Otroligt skön känsla att ha dem med.
Under många år höll Sara Ringberg sina upplevelser mest för sig själv. Misstron från andra var stor, även från dem som stod henne närmast. Vilket i sig ledde till osäkerhet och tvivel.
– Trodde ett tag att jag var psykiskt sjuk. Mådde väldigt dåligt och stod på klippans kant. Allt rann över när jag flyttade till ett hus i grannbyn vid 20 års ålder. Satte en kopp på bordet och den åkte i golvet av sig självt. Stora speglar sprack, lamporna blinkade och jag hörde både barnskrik och bestämda kliv. Började må på ett konstigt vis och hamnade sittandes på en stol i köket, jag vägrade att lämna mitt hem för allt oväsen. I mitt hem bestämmer jag.
Nog fick vara nog och Sara Ringberg tog kontakt med mediet Katarina Nykvist utanför Oskarshamn. En modig akt som visade sig vara räddningen.

Sara Ringberg har hittat sin väg i livet. Efter år av misstro från andra och självtvivel, hittade hon till slut sig själv via mediet Katarina Nykvist. Nu har Sara Ringberg startat företaget Andlig frid och erbjuder healing, privata sittningar och vägledningar.

– Gick flera mediala kurser hos henne och lärde mig stänga av mina förmågor när jag behövde. Sen den dagen i huset insåg jag, att det inte fanns något alternativ om jag ville leva ett normalt liv. Brukar kalla Katarina för min andliga mamma.
Nu lever hon familjelivet med man, två små barn och renovering av sitt hus. Precis som vem som helst. Hon är också stolt över sina mediala gåvor.
– Ju mer jag följde min inre röst och välkomnade det andliga, desto bättre mådde jag. Lyckades hitta mig själv. I vintras tog jag och min man beslutet att jag skulle satsa helhjärtat och starta företaget Andlig frid, säger hon.
Sara Ringberg kallar sig själv för ljusbärare eller ljusarbetare. Och det är hon – i dubbel bemärkelse. Hon tillverkar olika sorters miljövänliga doftljus av rapsvax, men hon sprider också ljus via vägledningar och hjälper andar att hitta ljuset, samt förmedla sin närvaro och kärlek till oss på jorden, genom privata sittningar.
– Det är många som bokar sittningar. Ibland står personen i ett vägskäl i livet, kanske vill byta jobb eller funderar över sin kärleksrelation. Då fokuserar jag på personen i fråga och ber änglarna och min andliga guide om hjälp. Jag gör allt med personens bästa för ögonen, vill sprida ljus och kärlek. Mycket kommer till mig via bilder och intuition. Genom att skriva ner det får jag insikterna som behövs, säger hon och fortsätter:
– Ibland kan det vara en anhörig från andra sidan som har svårt att släppa taget. Lyssnar på deras frustration, visar respekt och ber dem gå mot ljuset. Det händer att anden inte vill, då gäller det att vara bestämd och sätta gränser. Är faktiskt bättre på att sätta gränser i andevärlden, än i vår värld, säger hon med ett skratt.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

FAKTA SARA RINGBERG
Ålder: 30 år
Bor: I Basebo utanför Berga, Högsby
Jobbar som: Egenföretagare med företaget Andlig frid
Familj: Mannen Per, barnen Olle, 4 år och Nils, 2,5 år, två hästar, en hund, tre katter
Fritidsintressen: Husrenovering, hästarna och familjelivet med allt vad det innebär

Lever nära andevärlden

Spöken, eller andar som de också kallas, är högst verkliga. I alla fall om man frågar Katarina Nyqvist i Sörvik utanför Oskarshamn. Hon har sett och hört andar ända sedan hon var liten.

Numera arbetar Katarina Nyqvist som medium och healer via sitt företag Andligt ljus. En heltidssysselsättning sedan januari, då hon sade upp sig efter 27 år i äldreomsorgen.andligt-ljus-15-katarina-nyqvist
– Jag kände en dag att det var dags. Har haft det mediala som fritidssysselsättning länge och till slut kände jag starkare för det. Hade nog ångrat mig om jag inte vågat satsa.
För Katarina Nyqvist har ”andevärlden” haft en stor påverkan på hennes liv ända sedan barnsben.
– Har ett starkt minne från när jag var elva år gammal. Farfar hade precis gått bort, men jag kunde se honom ändå. Kände att han strök mig över håret, berättar hon.
Som barn var det förstås svårt att greppa vad som försiggick. Känslan att vara annorlunda var överhängande.
– Har alltid känt mig konstig, aldrig passat in. Det fanns ingen att prata med som förstod vad jag gick igenom. Trodde ett tag att jag blivit knäpp och mådde faktiskt riktigt dåligt som tonåring. Ljuset från andevärlden och tydliga, nästan bibliska budskap därifrån fick mig att kämpa vidare. Efter en medial utvecklingskurs 1999 fick jag verktygen som behövdes för att kunna leva i två världar samtidigt.
Såhär i efterhand är Katarina Nyqvist tacksam över den inre resan hon gjorde som ung. Självkänslan är en helt annan och hon kan använda sina erfarenheter i sin strävan att förstå och hjälpa andra.
– Har alltid berättat för folk om det jag sett, aldrig hymlat. För mig är ärlighet och sanning prioritet nummer ett. Därför ber jag mina kunder att inte berätta något om sig själva förrän de kommer hit. I stället ber jag mina guider om vägledning och läser av auran på kunden.
Katarina Nyqvist arbetar från sitt hem i Sörvik, alldeles invid gamla Påskallaviksvägen. Här utför hon privata sittningar, gruppseanser, auramålning, healing och endagskurser för dem som vill prova på sin mediala förmåga. Dessutom gör hon husreningar i ”hemsökta” hus.
– Det kan vara andar som inte är färdiga med sina liv och kanske inte ens medvetna om att de gått bort. Det kan skapa frustration hos både anden och de som bor i huset. Då fungerar jag som en kanal till andevärlden. Pratar med anden om hur det ligger till, han eller hon får tala ut om sina känslor och är efter det oftast redo att gå över till ljuset, säger hon.
Finns det onda andar?
– Ja. Inte demoner som man ser i skräckfilmer dock. En ond ande är en person som inte var särskilt snäll i sitt jordeliv. Dessa andar kan vara riktigt envisa att bli av med. Ibland måste jag till och med bli arg. Hade en kund som stördes av en ond ande som spökade, väckte dem om nätterna. Sedan jag var där och renade energin, har allt spökeri försvunnit.
Har du själv blivit rädd av en ande?
– När jag var yngre, 26-27 år gammal, och dottern bodde hemma. Blev helt vettskrämd vid ett tillfälle. Hörde ljud från trappan och såg andar sitta i sängen. Trodde det var farligt och otäckt, så jag höll kudden över huvudet. Nu vet jag bättre.
Du pratade förut om dina guider, vad är det?andligt-ljus-7-katarina-nyqvist
– Alla har guider här på jorden, en form av ande som hjälper och stöttar en. Jag har lärt mig att prata med mina, lyssna på dem och till och med se dem.
Hur fungerar healing?
– Egentligen är det andarna som gör själva jobbet, jag använder bara min kropp som kanal till andevärlden. Det handlar om att balansera kundens egna energier.
Vad gör du på en gruppseans?
– Då länkar jag in mig till andevärlden och förmedlar budskap och hälsningar från nära och kära. Ett lättsamt tillfälle för exempelvis ett kompisgäng eller kollegor. Andevärlden tycker att det är roligt att visa upp sig och jag lämnar förstås inte ut personliga saker utan tillåtelse.
Vad är din mest extraordinära upplevelse med andevärlden?
– Det var när min biologiska pappa, som jag aldrig hann träffa, dök upp här hemma en långfredag. Han sa till mig att hämta dragspelet och vi sjöng sedan en väldigt vacker vaggvisa tillsammans. Texten har jag numera inramad över sängen. Det var en helt otrolig upplevelse som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv.

Text: Kristin Ekstrand
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Halloween hela året för Minette

Halloween firas alltid den 31 oktober. Men för Minette Warsson i Fårbo är det Halloween hela året. Ett 100-tal dödskallar pryder hemmet – och kroppen.

Redan vid husdörren finns en ledtråd vad som komma skall. En dödskalle på två benknotor i ett kors hälsar besökare välkomna.
– Den sitter där hela året, förutom när julkransen är uppsatt förstås, säger Minette Warsson och visar in till vardagsrummet där den största delen av hennes samling finns.b41a0053
– Många dödskallar har jag fått av vänner och släktingar. Tycker mest om när dödskallarna ser realistiska ut, inte så mycket bling bling som det kan vara nu för tiden. Tycker också att det är roligt att samla på andra saker som hör mörkret till, så som zombies, demoner och vampyrer.
Just dödskallen är för många en symbol för döden, pirater eller gift. Men för Minette Warsson betyder den något annat.
– En påminnelse om att alla ser vi likadana ut inuti, säger hon.
Samlandet började i form av pegs med dödskallar när hon var tolv år gammal. Sedan utvecklades intresset till att bli en del av henne själv.
– Som tonåring stack jag ut från mängden. Svarta kängor, nitbälte och nithalsband, lång svart kappa och vita linser. Håret varierade i färg, alltifrån rosa till grönt. Var också väldigt svartsminkad, berättar hon.
Nu har hon lagt de mer extrema klädvalen åt sidan, men dock inte helt. Då och då tittar gamla Minette fram.
– Den sidan kommer nog alltid att finnas där. Det händer att jag tar på mig de vita linserna, mörklila läppstift och nitarna. Men roligast är att sminka mig inför Halloween – lätt den roligaste högtiden på hela året.
Då går hon också all in vad gäller utklädnad. Även om sminkningen till exempelvis en dödskalle eller en zombie tar flera timmar. I år väntar en fasansfullt rolig Halloweenfest med släkten hemma i Fårbo.b41a0074
– Behöver inte tänka så mycket på utsmyckning av huset – det är ju redan förberett, säger hon och skrattar.
– Men givetvis måste jag baka mina traditionsenliga häxfingrar (se recept här nedan), göra spökgodis och fixa svart bål (monsterdricka mixat med hallondricka). Det blir nog också Halloween-frågesport, spökvandring utanför och någon läskig skräckfilm.
Skräckfilmer är naturligtvis hennes favoritgenre vad gäller film. Hon har till och med ett motiv från skräckfilmen Silent hill tatuerat på armen. Dessutom har hon hela ryggen full med dödskallar.
– Har 13 stycken totalt på kroppen. Som tur är tycker min sambo Christopher om dödskallar också – det var hans dödskalle-tatueringar som gjorde att jag lade märke till honom från allra första början, berättar hon.

Text: Kristin Ekstrand
Foto: Albert Chalmers

Recept Häxfingrarfingrar
0,75 dl strösocker
1 dl florsocker
1 tsk vaniljextrakt
2 st stora ägg (1 ägg + 1 äggula. Spara den överblivna vitan till att pensla kakorna)
115 g rumstempererat smör
4,5 dl mjöl
1-2 tsk kakao att borsta kakorna med
Mandelflarn

Gör så här:
Blanda strösocker, florsocker, vaniljextrakt, det hela ägget samt äggulan i en stor skål. Blanda väl. Rör i det mjuka smöret. Tillsätt mjöl och rör till en jämn deg. Knåda degen lätt, slå in i plastfolie och lägg in i kylen cirka en timme.
Värm ugnen till 175 grader. Ta en liten bit deg och rulla ut långa och smala ”häxfingrar” av degen. Nyp till dem här och där så att de blir ojämna och gör skåror i dem med en kniv. Lägg dem på ett bakplåtspapper och pensla med äggvita. Tryck i ett mandelflarn på toppen av varje kaka. Ställ in plåten med kakor tio minuter i kylen. Därefter grädda dem cirka 10-12 minuter i ugnen eller tills de är gyllenbruna. Låt svalna. Pensla med röd karamellfärg runt ”naglarna” och där fingrarna är ”avhuggna”. Pudra med kakao. Färdiga!