Inlägg

Hjärtligt engagemang för anrik byggnad

Ett ståtligt landmärke som ska återfå sin forna glans. Att renovera Saltsjöbad är ett hjärteprojekt för Patrik och Helen Lundström.
– Många ­oskarshamnare har en relation till den här byggnaden och vi vill ­bevara den för kommande ­generationer, förklarar de.

De 23 nya fönstren i originalstil mot sjösidan är kanske det mest synbara beviset på den genomgripande renoveringen av de yttre delarna av Saltsjöbad. Men den omfattar så mycket mer än så: det gamla plåttaket har vattenblästrats och målats om, 1000 fiskfjällslika takspån som pryder den övre delen av fasaden har bytts ut samtidigt som hela fasaden och alla snickerier samt befintliga fönster har målats om.

– Vi har verkligen gått igenom och gjort iordning varenda kvadratcentimeter av fastighetens exteriör, förklarar Patrik och berättar stolt att han till och med fick återuppliva sina gamla svarvkunskaper från grundskolans träslöjdslektioner för att tillverka en ny stolpe till räcket på en av husets altaner.

Höjdarjobb med utsikt. Mikael Oscarsson på Lundblads Måleri ser till att alla delar får rätt nyans när hela fasaden på Saltsjöbad målas om i tidstypiska kulörer.

Uppfördes 1897

Tillsammans med hustrun Helen köpte han den anrika fastigheten för tre år sedan. Den uppfördes redan 1897 och har bland annat verkat som privat-bostad och festlokal. Sedan några decennier tillbaka har det varit hyreslägenheter i huset.

– Vi brukade promenera förbi på strandpromenaden och tyckte att det var ett fantastiskt fint hus. Men samtidigt började det se lite förfallet ut. Så när vi började trappa ned våra arbeten och fastigheten samtidigt blev till salu så bestämde vi oss för att slå till, berättar Helen.

Patrik beskriver deras yrkesliv, där han själv har varit vd för papperstillverkningsföretaget Okab under många år, som otroligt hektiska och med ständiga deadlines.

– Det har varit hjärnprojekt som har krävt väldigt mycket. Det här gör vi med 100 procent hjärta och låter det ta den tid det tar, säger han leende.

Patrik och Helen Lundströms hjärteprojekt. När paret köpte Saltsjöbad för tre år sedan inledde de den omfattande renoveringen av fastighetens exteriör och trädgård. Syftet är att bevara den anrika byggnaden till kommande generationer.

Originalskick

Ambitionen är att återställa så mycket som möjligt av Saltsjöbads stora trädgård och fastighetens exteriör till originalskick. Paret har dock bestämt sig för att kompromissa lite och i stället satsa fullt ut på ett generellt tidstypiskt utseende.

– Vi har haft direktörsvillan i parken vid Ronneby Brunn som förebild och tagit del av dokumentationen kring den för färgval och liknande, berättar de.

Upprustningen av trädgården har redan inletts. Bland annat har häck planterats runt hela tomtgränsen och originalgrindarna återmonterats, den asfalterade entrégången ersatts av en grusgång, en fruktlund med såväl päron som plommonträd har anlagts och delar av tomten som tidigare var igenväxt har röjts, fyllts upp och såtts in med gräs.

– Vi har även gjort iordning den ena av trädgårdens damm med fontän och tillhörande Arvid Källströmstaty. Även den andra dammen och fontänen står på tur att göras iordning. Dessutom finns det ytterligare en Källströmstaty på tomten – ”Flicka med spegel” – som är i väldigt dåligt skick. Vi har börjat undersöka möjligheterna till bidrag för att renovera den och är tacksamma för tips hur kan gå vidare med det, säger Helen.

Snickare Jonas Ström på ByggTEQnik har haft ett digert jobb med att byta ut cirka 1 000 takspån som täcker de övre delarna av Saltsjöbads fasad.

Positiva kommentarer

Reaktionerna kring paret Lundströms satsning på att återskapa Saltsjöbads storhetstid har inte låtit sig vänta. Positiva kommentarer och glada tillrop från förbipasserande har gett dem ny energi.

– Det här är en byggnad som många har ett förhållande till och de tycker det är väldigt roligt att vi gör det här. För oss handlar det absolut inte om att tjäna pengar eller bli några fastighetsmagnater. Tvärtom. Vi gillar gamla hus och gör det här för att även kommande generationer ska kunna njuta av Saltsjöbad och den här fantastiska miljön, framhåller de.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Trio sätter Kolberga på pränt

Saltsjöbad har en central plats i den kommande boken om Kolberga gård. De tre lokalhistorikerna Magnus Ekstrand, Åke ­Henning och Thomas Gren gör en grundlig dokumentation av stadsdelen och dess fastigheter.

Den exakta lokaliseringen av huvudbyggnaden på Kolberga gård, med anor från mitten av 1500-talet, är inte känd. Likaså finns det hittills inte heller några bilder eller illustrationer på den ursprungliga gården.

– Vi vet i alla fall att den låg någonstans på tomten till dagens Saltsjöbad och att gårdens ägor sträckte sig mellan Kolsö i öster och Rosendalsgränd i väster samt Fiskarstigen i norr och Fyrvägen i söder, berättar Magnus Ekstrand som är initiativtagare till boken.

Till sin hjälp har han Åke Henning och Thomas Gren. Samtliga tre med gedigna kunskaper kring Oskarshamns lokala historia.

– Vi har länge pratat om att dokumentera de här delarna av Oskarshamn eftersom det inte har gjorts tidigare. Det känns extra kul att göra det tillsammans, framhåller Åke Henning.

Detektivarbete

De beskriver researchen till boken som ett riktigt detektivarbete. Att hitta information kring samtliga 90 fastigheter som fanns inom Kolberga gårds ägor har krävt såväl telefonsamtal till både när och fjärran som dörrknackning i området. Syftet är att göra en så grundlig genomgång som möjligt och att även ge boken undervisande kvaliteter.

– Det enklaste har kanske varit att hitta information kring just Saltsjöbad och dess spännande historia. Byggnaden uppfördes av den förmögne grosshandlaren och skeppsredaren Fredrik Johansson med start 1896. En stor del av virket hämtades från Fagerhults gamla 1700-talskyrka, berättar Magnus Ekstrand.

Klassisk skylt

Saltsjöbads historia och dess olika ägare under årens lopp avhandlas i ett eget kapitel i boken. Likaså den klassiska Saltsjöbadsskylten som härstammar från 1930-talet då det bedrevs restaurangverksamhet i byggnaden.

– Skylten var ursprungligen belyst. Tyvärr fick den förfalla under många år. Men nu har skylten, tack vare de nya ägarna, återfått sin forna glans och även belysning, konstaterar Åke Henning tacksamt och passar samtidigt på att ge paret Lundström en stor eloge för den pågående renoveringen.

– Det är väldigt värdefullt att de bidrar till att bevara detta fantastiska hus. Och dessutom gör det med egna medel, inflikar Thomas Gren.

Trion bakom boken om Kolberga gård räknar med att de cirka 200 sidorna ska vara färdiga och tryckta någon gång under nästa år. Förhoppningen är också att få med Hembygdsföreningen som finansiär i projektet.

– Vi vet att det finns ett stort intresse för den lokala historien och vi ser fram emot att få delge läsarna om allt intressant vi har hittat kring Kolberga gård, säger de.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Välgrundad hyllning i stadsparken

Två herrar sitter på Alphyddans veranda och smider planer. De diskuterar vad som skulle kunna vara en passande hyllning till personen som de anser vara Oskarshamns egentlige grundare.  

Det här är berättelsen om hur en måltid och en ­eftermiddagsgrogg resulterade i ett minnesmärke
över en avliden ryttmästare. 

De båda hade adressen Varvsgatan och var grannar med stadsparken. Den ena boende i gamla sjömanshuset intill läroverket. Den andra i villan som källarmästare David Andersson byggde om till hotell. I dag har stadshuset sin parkering vid den gamla hotellträdgården och hotellet har blivit kontor. Den ena inflyttad från Blekinge, den andra västgöte född i Vänersborg.  Det var det vanliga när Oskarshamn växte och utvecklades som stad under andra halvan av 1800-talet. De nya invånarna kom från andra platser och såg möjligheten till anställning eller möjligheten att starta nya verksamheter i den växande staden. 

Nya sjömanshuset var klart för inflyttning år 1911, adressen är Båtgatan 3. På första våningen fanns lokaler som användes vid på och avmönstring av ombordanställda och vid mönstring av värn­pliktiga. Här hade också sjömanshusdirektionen sina kontor och sammanträdesrum. I övrigt rymde huset lägenheter. I den stora lägenheten på andra våningsplanet bodde direktör Carl Johan ­Schylander med sin familj under många år.

Gamla sjömanshuset med adress Varvsgatan 17 i Oskarshamn. Familjen Bergström bodde på övre våningen. Huset är kvar men saknar tornet idag.

Skrev om historia

Carl Fredrik Bergström hade till yrket varit telegrafkommissarie, anställd vid Telegrafverket i Oskarshamn. Bergström ägnade under flera år sin tid åt att skriva stadens historia. Hans intressanta bok gavs ut vid Oskarshamns stads 50-årsjubileum 1906, även hans två tidigare kalendrar över Oskarshamn hade rönt ett stort intresse. 

Nu förde han ett lugnt och hedersamt privatliv efter ett väl förrättat livsverk. Vid lediga stunder ägnade han sig åt uppdraget i styrelsen för stadsparken. Hans skötebarn var stadsträdgården med växthusanläggningen som försåg stadens planteringar med blomsterprakt. Även till många privata trädgårdar levererades blommor från stadsträdgården. 

Den andra var ingenjör Carl Johan Schylander född i Karlskrona. Han hade efter ett kvarts sekel som disponent inom stenindustrin i Vånevik blivit stadsbo. Nu ägde han stenbrotten i Uthammar och Flivik i Misterhults socken.

Stadsträdgårdsmästaren Iwan Lindvall och telegraf­kommissarien Carl Fredrik Bergström vid stadsträdgården.

Populära gravstenar

Schylander hade också öppnat ett gravstenshuggeri intill berget vid Besvärsgatans trappa. Där hade han ett par verkligen skickliga stenhuggare anställda. Schylanders deltagande i verksamheten krävdes dock någon dag i veckan. Att gravstenarna blev populära kan man se på de båda begravningsplatserna i Oskarshamn.

Halva september var gången och träden i stadsparken hade så smått börjat fälla sina löv. 

Under promenaden till Alphyddan hade de båda suttit ner en stund vid vattenkiosken. Där serverades -herrarna ett gott och svalkande isvatten från bryggeriet. Bergström berättade om de två parkfester han ordnat och som genomförts med stor uppslutning av stadsborna. Nu planerade han för ytterligare en stor fest i stadsparken. 

Det var dags för årets sista besök vid Alphyddan. Väl framme vid sommarrestaurangen välkomnades de båda av den leende källarmästaren Fredrik Nilzén. Efter måltiden intog herrarna eftermiddagsgroggen på Alphyddans veranda. På verandan diskuterade Bergström och Schylander den gamla idén att hylla ryttmästaren Johan Fredrik Hultenheim med en minnessten i stadsparken. Bergström ansåg att Hultenheim var stadens egentliga grundare. De sista åren hade ryttmästaren varit bosatt i staden. Redan året efter hans död hade en fond stiftats som skulle bekosta ett minnesmärke över ryttmästaren. Under sin levnad hade han ivrat för köpingen Döderhultsviks stadsrättigheter. När det målet var uppfyllt hade han engagerat sig i frågor som rörde den unga stadens utveckling.

J F Hultenheims minnessten avtäcktes vid en festdag i stadsparken den 11 juli 1899.

Medaljong i brons

Bergström berättade att han träffat skulptören Sigrid Blomberg från gården Skärshult i Fliseryds socken. Sigrid Blomberg hade just avslutat sin långa utbildning vid konstakademin i Stockholm. Hon befann sig nu i Oskarshamn för att utföra en altarutsmyckning i stadens kyrka.

Sigrid Blomberg hade lämnat ett förslag som innebar att hon skapar en medaljong i brons med ryttmästarens porträtt. Medaljongen skulle monteras på en sten i röd granit med inskriptionen J F Hultenheim. Den röda graniten skulle Schylander leverera från sitt stenhuggeri i Uthammar.

Med tiden fick även Carl Fredrik Bergström sin minnesplats i stadsparken. Den ligger strax öster om kyrkan. Platsen som kallas ”Bergströms kulle” är utsmyckat med ett rådjur i brons skapat av skulptören Arvid Källström. 

Text: Thomas Gren

Foto: Arkivbild

Med känsla för Oskarshamn

Skeppsvarv, stenbrytning och industrier. Personer, ­händelser och platser. Stadsmagasinets egen konnässör Thomas Gren ­kommer att guida läsarna genom Oskarshamnstraktens rika historia. 

Med start i detta nummer ­påbörjar Stads­magasinet en artikelserie om ­personer, händelser och platser med anknytning till Oskarshamnstraktens historia. Vid rodret står Thomas Gren som kan titulera sig både författare och föreläsare i ämnet. 

– Det är ett intresse som har ­funnits med mig länge. Jag flyttade till ­Oskarshamn i slutet av 70-talet och läste historia redan innan jag kom hit. Och väl här började jag intressera mig allt mer för just Oskarshamns historia, berättar Thomas Gren. 

Jubileumsbok

Anknytningen till Oskarshamn har bara blivit starkare med tiden eftersom Thomas, som nu är pensionär, tillbringade större delen av sitt yrkesliv i stadshuset – först på kulturförvaltningen och senare som kommun­sekreterare och nämndsekreterare. Lagom till ­stadens 150-årsjubileum 2006 skrev han boken Oskarshamn – vid Smålands­kusten.

– Det finns mycket ­intressant ­material att plocka fram om ­Oskarsham. Min tanke är att ­koppla berättelserna om olika personer, ­platser och händelser till kalendern. I första avsnittet skriver jag till ­exempel om att dricka brunn i Norrby, vilket främst var en sommaraktivitet. 

Föreningsmänniska

Genom åren har Thomas också ­varit ­engagerad i föreningslivet med styrelse­­uppdrag i både hembygds­föreningen och museiföreningen Hård klang. Även sjöfartsföreningen har fått en del av hans tid.

– Det är extra roligt på en sådan här plats där sjöfarten har haft en så stor betydelse. Det har funnits inte mindre än nio skeppsvarv här i Döderhults­viken och det första varvet kom till redan på 1600-talet, berättar Thomas. 

Just varven, sjöfarten och inte minst Oskarshamns industrihistoria finns det stor anledning att återkomma till i kommande artiklar, menar Thomas. 

– Det finns ett stort sug efter att få veta mer och det ska bli roligt att få vara den som står för berättandet. 

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

THOMAS GREN

Ålder: 68 år

Bor: Oskarshamn

Gör: Pensionär med stort historieintresse. Håller föredrag, stadsvandringar med mera.  

Aktuell: Skriver historiska följetonger i Stadsmagasinet med start i detta nummer.