Drömmen blev nästintill en mardröm. Men Joakim Gustavsson och Ingela Svensson såg möjligheterna och gjorde husrenovering till en livsstil. Efter drygt 20 år av diverse omfattande byggprojekt är de snart i mål och kan skörda frukten av sina vedermödor.

För drygt 20 år sedan började Joakim Gustavsson och Ingela Svensson renoveringen av drömhuset i Kärrsvik. Vägen har varit lång och krokig – men snart började de närma sig slutet.

Det krävs nog att man är lite optimist för att fixa det här, säger Joakim leende och blickar ut över den idylliska altanen med den glittrande havsviken som kuliss.
Ingela och döttrarna Ellen, 15 år, och Ebba, 13 år, nickar instämmande. De har alla varit ytterst delaktiga i den genomgripande renoveringen som inleddes redan 1997. Då var det en helt annan resa som gällde för paret Gustavsson/Svensson. Biljetterna till Australien var bokade och resrutten noggrant planerad.
– Så dök det här huset upp. Som hängiven fisketok hade jag länge haft en dröm om att bo vid havet. Efter lite tvekan lyckades jag övertyga Ingela och vi ställde in resan för att bli husägare i stället, berättar Joakim.
Det drygt 100-åriga pittoreska lilla putsade skärgårdshuset i Kärrsvik – mellan Figeholm och Klintemåla – som tidigare härbärgerat traktens skomakare, var den perfekta sommarstugan. Utedass, vatten från pump på gården, bristfällig isolering och visst renoveringsbehov var absolut inget som avskräckte.
– Ganska snart insåg vi att vi var här mera än i lägenheten i stan och bestämde oss för att flytta hit permanent. Då bodde vi i den renoverade gäststugan och hade så smått börjat fixa med det stora huset. Även den tidigare tvättstugan precis intill vattnet hade rivits och byggts upp på nytt för att fungera som snickarverkstad, förklarar Ingela.
Renoveringen inleddes med att laga skorstenen och lägga nytt tak. När det var dags för vardagsrumsgolvet började de stora problemen.
– När jag rev upp golvet och kom ner till bjälklaget insåg jag direkt att det var helt ruttet. Samma sak i köket. Även stommen en bra bit upp i väggarna, över i stort sett hela huset, var helt upprutten. Hade vi inte bytt taket först hade vi nog tagit hit brandkåren och låtit huset vara övningsobjekt så vi kunde ha byggt helt nytt.
I dag kan Joakim le åt minnet. Men då kändes det aningen tufft. Paret bestämde sig trots allt för att fortsätta renoveringen. Om än i betydligt större omfattning än vad som från början var tänkt. Det gamla bjälklaget fick skottas ut och fraktas bort i kärra samtidigt som en stor del av den övriga stommen byttes ut successivt.
– Tack och lov hade vi hjälp av föräldrar, syskon och vänner, säger Joakim Gustafsson som snabbt fick ikläda sig rollen som hantverkare trots att hans tidigare erfarenheter var ytterst begränsade.
– Inledningsvis högg vi även en stor del av virket själva som sedan sågades och hyvlades i verkstaden. Då höll det nästan på att bli lite för mycket, tillägger Ingela.
Varken hon eller Joakim hymlar med att de varit uppgivna stundom. Men trots motgångarna – som även omfattat diskbråck och årslång sjukskrivning – har de hela tiden stretat vidare med det färdiga drömhuset som målbild. Och sakta men säkert har de hela tiden kommit allt närmare slutresultatet.
– När jag insåg hur mycket vi hade att göra intalade jag mig att det skulle vara färdigt inom fem, tio år. Nu har det gått 20 år och det återstår fortfarande en del. Förhoppningsvis ska allt vara klart innan barnen flyttar hemifrån, säger Joakim och skrattar.
Ellen och Ebba föddes när renoveringen var som mest kaotisk och bodde under sina första år i den 20 kvadratmeter stora gäststugan på gården tillsammans med mamma och pappa. De är uppväxta med diverse genomgripande byggprojekt och tar det mesta med lugn och ro.
– Det är fantastiskt med havet som granne. Vi kan inte tänka oss att bo någon annanstans, konstaterar de båda.
I dag finns inte mycket som minner om den ursprungliga stugan. Med alla tillbyggda vinklar och vrår har huset blivit nästan dubbelt så stort och även fått rödmålad träfasad. Med en kombination av innovativa idéer och olika förråds-, auktions- och loppisfynd har familjen dessutom gett huset en egen och karakteristisk inredningsstil.
Under sommaren har de sista delarna av den kringbyggda altanen färdigställts. Härnäst ska bland annat hallen på övervåningen och ytterligare ett badrum fixas. Men det är inte längre någon panik – att renovera har blivit något av en livsstil. Numera handlar det snarare om något lustfyllt än ett överhängande tvång.
– Fast det absolut bästa är att släppa allt, sätta sig på altanen med lite låg musik i bakgrunden. Bara blicka ut över vattnet och höra vågorna klucka. Då känns det definitivt värt allt slit vi har haft för att uppfylla den här drömmen, framhåller Joakim och Ingela samstämmigt.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist