Inlägg

Cool basist på hal is

Med sina basgångar lägger han grunden för musiken i Murphy ́s Law.
Som nybliven ismaskinsförare lägger Darren Keating även en stabil och vinnande grund för IK Oskarshamns hockeyspelare.

Att spela bas och köra ismaskin har vissa likheter. Darren Keating behärskar både och. Med basen lägger han grunden för musiken i Murphy ́s Law och med ismaskinen en stabil grund för IK Oskarshamns spelare.

Med stadig hand rattar han den stora ismaskinen längs rinken i Be­-Ge Hockey­ center. Trots att det kan te sig nog så knepigt att hyvla bort gammal is och lägga på nytt vatten i lagom mängd tar Darren Keating sin uppgift med ro.
– Det är ju knappast rocketsience, konstaterar han leende med sin irländ­ska brytning. Det är ungefär som att spela bas – det gäller bara att fokusera!
Som basist har han dock betydligt längre erfarenhet än som ismaskins­förare. Det var under uppväxten i Dublinförorten Malahide som några kompisar lockade med honom i ett band.
– Jag jobbade extra som städare på en matvarubutik när de undrade om jag inte ville följa med till Österrike och spela på olika skidorter. Det var inget svårt val att byta kvasten mot basen.
Det var starten på en 15 år lång sejour med musiken som huvud­sakligt levebröd. Med bandet Day Jantus spelade Darren runt om i Tyrolen under vinterhalvåret och på olika semester­ orter vid Medelhavet på sommaren.
– Det var under den här tiden som jag träffade flera oskarshamnare som var i Österrike och åkte skidor. Det slu­ tade med att jag åkte hit och hälsade på några gånger.
Tack vare dessa oskarshamnare, kontakterna med det lokala musiklivet och, inte minst, den blivande sambon bestämde sig Darren för att flytta hit permanent 2009. Inledningsvis jobbade han bland annat som studiotekniker och musiklärare på Senus. Samtidigt spelade han med det lokala cover­bandet The Chimps.
– I samband med Saint Patric ́s Day för några år sedan blev jag tillfrågad om jag ville spela med det då relativt nystartade Murphy ́s Law.
Sedan dess har Darren varit fast medlem och bidrar med, förutom sina basgångar, att ge bandets irländska image en extra touch med sin bak­grund.
– Fast sångaren Victor känns som mer irländare än jag, säger han och skrattar.
Efter ha jobbat som ungdomsledare för ensamkommande på kommunens HVB under flera år började han som vaktmästare på Fritid Oskarshamn i våras. Tvära kast kan tyckas.
– I min ungdom var jag snickar­lärling och är faktiskt ganska händig, förklarar Darren som inte heller hade körkort sedan tidigare.
– Jag har varit på gång tidigare. Men nu gick jag en intensivkurs och fick körkortet i somras.
Med hjälp av mera erfarna kollegor och massor av övning är han numera även redo att ratta ismaskinen under IK Oskarshamns hemmamatcher. Att agera inför fullsatta läktare är inget nytt och absolut inget som avskräcker.
– Fast jag vill ju inte köra in i sar­gen. Eller missa någon del av isen så det blir dåligt underlag för spelarna, säger han och skrattar.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist

DARREN KEATING
Ålder: 42 år
Familj: Sambo Emelie König och dottern Ronja, 4 år
Bor: Lägenhet i centrum och nyligen införskaffad sommarstuga i Stångehamn
Yrke: Vaktmästare på Arena Oskarshamn
Fritid: Musik och cykling (helst fixed – jobbade som cykelbud i Dublin under tre
år och trampade alltid utan frihjul!) samt familjen och sommarstugan
Varför bas: Känslan – det ska fladdra i byxbenen av vibrationerna framför förstärkaren
Favoritbasist: Paul McCartney för sitt sätt att ge Beatles låtar bra flyt
Lyssnar på: Led Zeppelin, Frank Zappa, vissa typer av jazz, reggae och bra popmusik
Favoritspelare i IKO: Vet inte – lär ha bättre koll i slutet av säsongen…

MURPHY ́S LAW
Lokalt band som spelar svängig irländsk folkmusik. Består förutom Darren Keating av Victor Gärdsfelt, Rasmus Kettelhoit och Stefan Hagsten. Släppte en EP i somras med tre nya låtar.
– Vi har tagit det lite lugnt efter förra sommaren som var väldigt hektisk. I vinter är målet att samla bandet ute i stugan och skriva en massa nya låtar. Sedan är det full fart igen.
Den 12 oktober spelar Murphy ́s Law på IKOs grabbkväll/oktoberfest i samband med hemmamatchen mot Karlskrona HK.
– Det ska bli riktigt kul. Under den matchen kommer jag nog inte att köra ismaskinen…

Superfixaren belönad på hockeygala

Han fick inte en enda sekund speltid varken i grundspel eller play off under IKO:s framgångsrika säsong.
Ändå rankas han som truppens värdefullaste lirare.

Materialförvaltaren Benny Boqvist hyllades stort vid Hockeygalan, som IK Oskarshamn arrangerade på Badholmen.
– Klart jag är stolt, konstaterade 23-åringen märkbart rörd, när Malin Brunby intervjuade honom direkt efter prisceremonin.
Utan tvekan har materialaren Benny Boqvist, som via Gislaved, Leksand och österrikiska Klagenfürth kom till IKO inför säsongen, stor del i klubbens framgång. Han sprider god energi i såväl med- som motgång. Är en trivselfaktor och har förmågan att skämma bort spelarna.
– Ett enhälligt val bland spelarna, säger Viktor Ekström, som återigen organiserade den lyckade hockeygalan. Benny är en superfixare.
Att Martin Fehérváry fick pris för ”Årets tackling” var ingen överraskning. Hans höfttackling i slutspelsmatchen mot Almtuna höll världsklass.
Priset för ”Årets räddning” knep Christoffer Rifalk. Hans benparad i den avslutande slutspelsmatchen mot Leksand var helt enkelt omöjlig.
Manuel Ågren belönades för sitt snabba mål (1,14) mot Björklöven, när han tråcklade in pucken köksvägen.
Fansen val till ”Mest värdefulla spelaren” var inte oväntat. Den okände division I-backen Marcus Björk slog alla med häpnad. 41 poäng fördelade på 18 mål och 23 assist talar sitt tydliga språk. Han framfart resulterade också i ett SHL-kontrakt med Örebro.

Text: Mikael Petersson
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Bilaffären knockade hustrun Petra

Renaulteventet på Stureplanskrogen East slutade inte riktig som Skobes platschef och tillika IK Oskarshamns ordförande Johan Franzén hade tänkt sig.
Helt plötsligt hade han köpt värsta racingbilen av MMA-stjärnan Simon Sköld.
Morgonen därpå fick hustrun Petra en upplevelse som bara överträffas av fyra barn och ett bröllop.

Med en av världens snabbaste bilar för banracing gäller det att hålla tungan rätt i mun. Efter debuten på Gälleråsens racingbana har Petra Franzén fått blodad tand.

Petra Franzén ler vid minnet av SMS-meddelandet som väckte henne en tidig lördagsmorgon i november förra året. En bild på den vältränade MMA- ghtern Simon Sköld framför drömbilen Renault Megane RS 275 Trophy-R och texten ”Grattis till nya bilen. Vi ses på racing- banorna i sommar”.
– ”Herregud, vad är detta” var min första tanke. Men när jag förstod att det var Johan som hade varit i farten blev jag inte så förvånad, säger hon. Johan, make och till vardags platschef på Skobes i Oskarshamn, skrattar instämmande och ger sin historia om den speciella presenten:
– Petra har alltid gillat att köra snabba bilar. När yngste sonen föddes bytte vi vår vanliga Megane RS mot en kombi. Mera praktisk – men absolut inte lika kul att köra!
Under en jobbaktivitet i Stockholm med tillhörande middag på restaurang East fick Johan kontakt med Simon Sköld och hörde talas om hans unika banracingbil som var till salu. Det blev affär direkt.
– Megane RS 275 Trophy-R har bara tillverkats i 250 exemplar varav endast tre nns i Sverige. Den byggdes ursprungligen för att slå banrekord på Nürburgring. Både Petra och jag har länge drömt om en sådan bil. Men de är svåra att komma åt.
För att överraska sin fru ytterligare kom Johan överens med Simon Sköld om att han skulle meddela henne om köpet dagen efter.
– När den första chocken lagt sig var jag mest frustrerad över att det inte var säsong att köra med bilen, säger Petra.
Efter en lång, lång vinter gjorde hon debut bakom ratten i våras. Men inte på racingbanan – utan på de dagliga pendlingsresorna mellan hemmet i Högsby och jobbet i Oskarshamn.
– Med tanke på att den är strippad på allt onödig vikt – från ljuddämpade isolering till bakrutetorkare – är det kanske inte bästa komforten. Det nns inte heller något baksäte och racingstolarna har inte många inställningsmöjligheter, konstaterar Petra och tillägger samtidigt:
– Däremot är det fantastisk väghållning och inga som helst problem vid omkörningar. Då det bara nns en passagerarplats brukar barnen bråka om vem ska åka med mig.
I augusti gjorde Petra riktig debut på Gelleråsens racingbana. Något som gav mersmak.
– Jag var jättenervös innan, men det gick riktigt bra. Det är kul när det släpper och gnisslar.
Johan har fortfarande regelbunden kontakt med Simon Sköld. Något som bland annat innebar att han preparerade sin nya tävlingsbil, en Clio RS Trophy, hos Skobes i Oskarshamn.
Till nästa sommar är en racingweekend inplanerad på Gotland Ring för paret Franzén och deras Renault Megane RS 275 Trophy-R.
– Det lär säkert bli ännu er bankörningar. Nürburgring skulle vara kul, säger de leende.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist

RENAULT MEGANE RS 275 TROPHY-R
MOTOR: 2.0 turbo, 325,3 hk, 471,4 Nm
0-100 KM/H
TOPPHASTIGHET: 255 km/h
VIKT: 1 280 kg

Fulltecknat schema

Platschef på Skobes, ordförande för IK Oskarshamn, familjär fyrabarnspappa och ett stort intresse för snabba bilar och racing. Johan Franzén har onekligen ett fulltecknat schema.

Han betonar att det gäller att planera livspusslet väldigt väl för att få alla bitar att passa ihop.
– Samtidigt måste man tycka att det man håller på med är roligt. Och jag har väldigt roligt både på jobbet och privat, framhåller han.
Bilbranschen genomgår just nu en smärre revolution med både digitalisering och elektrifiering av nya modeller. Som platschef på Skobes i Oskarshamn gäller det för Johan att vara ständigt ajour med vad som händer i branschen.
– Det händer nya saker hela tiden som ställer stora krav på oss som återförsäljare. Det är allt från service till hur det framtida bilägandet kommer att se ut.
Även i rollen som relativ nybliven ordförande för IK Oskarshamn står Johan inför stora utmaningar då det är mycket på gång som berör klubben.
Det mesta av sin fritid spenderar Johan tillsammans med familjen som består av hustru Petra och de fyra barnen i åldrarna 1,5 till 16 år. Att den nyligen införskaffade banracingbilen skulle inkräkta på familjetiden håller han inte med om. Tvärtom.
– Det är snarare kul att vi har ett stort och gemensamt intresse, konstaterar Johan Franzén.