Inlägg

Syntmusiken präglar hans liv

Mats Almegård är en av Sveriges viktigaste och mest ­initierade röster när det gäller elektronisk musik. I radioprogrammet Elektroniskt i P2 lyfter han fram musik som sällan eller aldrig hörs på topplistorna.

Resan har gått från ifrågasatt syntare i Figeholm på 1980-talet, via en doktorsexamen i tysk litteratur vid Göteborgs universitet, redaktör för tidningen Optik, diverse frilansuppdrag, till positionen där han befinner sig i dag.

– Jag har lyckats kombinera mina intressen musik, litteratur och språk och gjort det till mitt yrke, säger Mats Almegård, bosatt i Stockholm sedan flera år tillbaka.

I dagsläget är han redaktör för tidskriften Modern Psykologi på deltid. Övrig tid är han frilans, bland annat för DN Kultur och Språktidningen. Men det är i rollen som producent och reporter för radioprogrammet Elektroniskt i P2 som han får fullt utlopp för sitt musikintresse.

Radioprogrammet ”Elektroniskt”

Elektroniskt i P2 spelar allt från den nya technon, den klassiska elektroniska musiken till musikaliska experiment. Grunden i programmet, som sänds varannan vecka, är oftast längre artistintervjuer.

Undergroundartister varvas med kända musiker som syntpionjären Jean-Michel Jarre. Programmet gör Mats Almegård tillsammans med Andreas Tilliander, musikproducent inom genrer som electronica, drone och techno.

– Vi har i princip fria händer och vi lyfter fram artister och trender som vi själva gillar och tycker är intressanta, säger Mats Almegård om arbetet med Elektroniskt i P2.

Programmet tillhör Sveriges Radios kategori av smalare program, men har en stadig och trogen lyssnarskara.

– Programmet sticker ut i P2-tablån. Men vi fyller ett behov, säger Mats Almegård.

På Facebook interagerar han och kollegan Andreas Tilliander med lyssnare som ger beröm och förslag på musik som borde lyftas fram. Hösten 2020 lanserade de också Elektroniskt i P2-podden där de mest uppskattade intervjuerna finns samlade.

Mats Almegård intervjuar Ralf Hütter, grundare av det legendariska syntbandet Kraftwerk.

Synt-intressets ursprung

Mats Almegårds intresse för syntmusik började på 1980-talet i Figeholm. Något han beskriver i förordet till sin bok ”Works on Yellow” som kom hösten 2020. En bok om tillkomsten av det svenska syntbandet Twice A Mans skiva med samma namn.

– Min bror hade en kort karriär som DJ i Oskarshamn runt 1982. Men han tröttnade ganska så snart och skänkte resväskan med sjutumssinglar till mig. Själv var jag elva år gammal och hade plötsligt en skivsamling med guldkorn som Depeche Modes singel ”See You” och Yazoos ”Don’t Go”, Orchestral Manoeuvres in the Darks ”Enola Gay”, Kraftwerks ”The Model”, Duran Durans ”Girls on Film”, Kim Wildes ”Cambodia” och annan syntpop.

Den nya syntmusiken och syntkulturens fascination för maskiner, rationalitet och teknik slog uppenbarligen an en nerv hos den unge Mats Almegård. Men att vara svartklädd syntare var inte helt lätt i Figeholm på 1980-talet.

Det var svårt att få tag på skivor med de senaste syntbanden och som en av få syntare i det lilla samhället möttes han ibland av fördomar om utseende och musiksmak. Men intresset för musiken har hållit i sig sedan dess. Och det ena har lett till det andra.

I början av 2000-talet intervjuade han för musiktidningen Grooves räkning musikproducenten Håkan Lidbo, främst verksam inom electronica. Vänskap uppstod. När Håkan Lidbo några år senare presenterat idén om programmet Ström för Sveriges Radio och fått gehör för den blev Mats Almegård tillfrågad om han ville vara med och göra en serie radioprogram med fokus på musik inom fälten synt, electronica och konstmusik. Med bara väldigt lite erfarenhet av radiojournalistik tackade han ja.

– Det var lite läskigt. Jag hade i olika sammanhang skrivit om musik och var bekväm med det, men bara gjort få radioinslag – något kort inhopp för närradion i Oskarshamn och lite mer kontinuerligt för studentradion Humlan i Umeå, säger han.

Bild från 2006 då programmet hade namnet Ström i P2. Här ses Mats Almegård med kollegerna Håkan Lidbo och Andreas Tilliander.

Redaktör och radio

Vid den här tiden var Mats Almegård redaktör för tidningen Optik, en branschtidning för Sveriges optiker. Tack vare en förstående chef kunde han parallellt med redaktörskapet arbeta med Ström i P2, som efter sju år i radioetern ersattes av nuvarande Elektroniskt i P2.

– Efter 15 år tycker jag fortfarande det är lika roligt att göra radio och få upptäcka ny musik. Det kommer hela tiden fram nya, spännande artister.

Genom åren har han intervjuat och träffat en rad kända artister. Under åren då han frilansade för tidningen Groove intervjuade han ibland världsstjärnor som Mariah Carey, Depeche Mode och Pink. När han 2007 var på plats i Göteborg för att bevaka Gasfestivalen, Göteborgs Art Sounds, fick han det tveksamma nöjet att äta middag med rocklegendaren Lou Reed, känd för att princip äta journalister till frukost.

– Laurie Anderson hade spelat på festivalen. Efter vår intervju frågade hon om jag ville följa med henne, hennes band och hennes man ut på middag. Klart att man tackar ja, säger Mats Almegård.

Mats Almegård med före detta Depeche Mode-medlemmen Alan Wilder. Under sina år i Depeche Mode ansvarade Wilder i huvudsak för den musikaliskt tekniska biten, men han skrev även en del låtar själv till skivorna Construction Time Again.

Rocklegenden och framtidsplaner

Lou Reed pratade med alla – utom med journalisten som han snarare blängde fientligt mot. Men när han frågade om någon visste var man kunde röka en cigarr i Göteborg var det Mats Almegård som gav honom svaret: på andra sidan Avenyn, bara ett stenkast från restaurangen. Den gamle rockräven smälte direkt.

– Efter det började Lou Reed prata intensivt med mig och när vi skildes åt kramades vi och sa ”på återseende”.

Framtidsplanerna för Mats Almegård är att fortsätta skriva och producera radio. Och fortsätta åka till Figeholm på fritiden.

– Jag längtar ofta efter att åka dit. Mamma och pappa och min bror och hans familj bor där, men på något sätt blir det alltid långt mellan varven. Jag kanske borde jobba mindre och åka till Figeholm oftare, säger han och skrattar.

Text: Urban Löfqvist

Foto: Privat

 

 

MATS ALMEGÅRD

Ålder: 50

Bor: Stockholmsförorten Midsommar­kransen

Familj: Dottern Lily, 10 år

Fritidsintresse: Musik, litteratur, film, träning, vin och yoga

Favorit-tv-serie: Mare of East Town och Babylon Berlin är favoriter just nu

Aktuell med: Fast redaktör på Modern Psykologi, en ny säsong av Elektroniskt i P2 och samtal på Bokmässan i Göteborg

Senast lästa bok: Det åttonde livet (till Brilka) av Nino Haratischwili

 

MATS FAVORITER – JUST NU

• FKA Twigs – överraskar alltid med skev och underbar pop-elektronika.

• Future Islands – som om Jerry Williams skulle sjunga med New Order.

• Brian Eno – en av elektroniska musikens viktigaste namn. Jag hoppas få intervjua honom en dag.

• Maria W Horn – en av Sveriges bästa producenter just nu.

• Philip Glass – nutida klassisk musik som alltid är i toppklass.

5 frågor – En sång för Tildas fond

Carl Jörneklint & Vemodet släpper en ­nyinspelning av sin låt ”Allt jag inte sa” till förmån för Barncancerfonden och Tildas ­hjälpande gåva. Fonden ­initierades av den nioåriga ­Oskarshamnstjejen Tilda ­Hildingsson som dog i cancer för tio år sedan.

Vad är bakgrunden till att ni gör detta?

– Målet för Tildas hjälpande gåva är en miljon kronor i insamlade medel. De har gjort ett fantastiskt arbete och dragit in cirka 780 000 kronor fram till nu vilket är imponerande i sig.

Vi vill hjälpa till att hålla fokus och göra vad vi kan för att nå den milstolpen. Vi vill också inspirera andra att göra samma sak, stort som smått, och med gemensamma krafter är jag säker på att vi kommer att nå målet.

Varför just Tildas hjälpande gåva?

–Dels så känner jag pappa Anders vilket gör att jag berörs personligen men också för den energi och kraft som Tilda själv inspirerat med.

Hon ritade till exempel en teckning som hamnade på plastpåsar i affären och såldes till förmån för Barncancerfonden. Hon gick förlorad i kampen men tappade inte modet, det är beundransvärt.

Har ni andra event inplanerade?

– Vi kommer att auktionera ut fem egna konstverk samt en ­begränsad upplaga av 25 cd-singlar. Inkomsten av detta ­kommer att gå oavkortat till Tildas hjälpande gåva.

Vad handlar låten om?

– Den är skriven ur ett jag-perspektiv om en pappa som förlorar sitt barn. Den handlar om känslan av ånger och allt det man borde sagt och gjort när tiden fanns där. Nu är det oåterkalleligen försent att ändra på.

Var kan man ladda ned och lyssna på låten?

– Låten kommer att finnas tillgänglig den 24 oktober, på tio-­årsdagen av Tildas fond, på samtliga kända streamingtjänster.

 

CARL JÖRNEKLINT

Gör: Sångare i Carl Jörneklint & Vemodet och till vardags tjänsteman på Saft

Bor: Radhus i Norrtorn

Ålder: 42

Familj: Sambo och stor familj med sju barn

Fritidsintresse: Träna och springa

Kvalitetskänsla i en klass för sig

Tysk kvalitet och personlig service i oslagbar ­kombination. Elon Ljud & Bild i Oskarshamn ­fortsätter att skörda framgångar med premiumtillverkaren Loewe.

– Oskarshamnsborna har uppenbarligen känsla för ­kvalitet, säger vd Jonas Brixbäck.

En kombination av tre års garanti, avancerad teknik, elegant design och kristallklart ljud gör Loewe till ett uppskattat varumärke över hela världen. Engagerad service, support och proffsig installation från Elon Ljud & Bild har dessutom gjort Loewe till oskarshamnarnas premiumval nummer ett.

– Loewe är ett företag med anor som sträcker sig hundra år bakåt i tiden samtidigt som det är en modern tv-tillverkare i absolut framkant. Det är väldigt få i branschen som satsar lika mycket på forskning och utveckling av sina produkter. Och resultatet blir därefter – det vill säga helt häpnadsväckande, konstaterar Jonas Brixbäck.

Det lokala och personliga möter ansenliga ”Made in Germany”. Jonas Brixbäck på Elon Ljud & Bild i Oskarshamn är stolt återförsäljare av premiummärket Loewe.

Senaste från Loewe

Den senaste innovationen som lämnat fabriken i Bayern är serien We. by Loewe. Serien består av funktionella och intuitiva produkter snyggt designade för den medvetna konsumenten. Moderbolaget Wikstens är i nuläget exklusiv återförsäljare i Sverige för såväl We. By Loewe som för märkets övriga sortiment av förstklassiga tv-apparater, soundbars och högtalare.

– Vi är väldigt glada över att kunna erbjuda hela Loewes sortiment – det är verkligen otroliga produkter att jobba med. Loewe tar sitt rykte på allvar och de är stolta över sitt ursprung och sin kvalitet. Det gör att man som återförsäljare också blir stolt och inspirerad att förmedla deras filosofi till kunderna, framhåller Jonas Brixbäck.

Serien We. by Loewe består av högtalare och tv-apparater i snygg design.

Högteknologi med installationshjälp

Tekniskt sett lämnar Loewes tv-apparater inget övrigt att önska. Toppmodellerna är utrustade med den senaste OLED-tekniken och knivskarp 4K-upplösning för högsta möjliga bildkvalitet. Till de mest utmärkande egenskaperna hör också det inbyggda ljudsystemet samt Loewes smarta stativ och väggfästen.

– Ovärderligt när man vill skapa den riktigt stilrena känslan i vardagsrummet utan sladdar som ligger och skräpar. Och vi hjälper gärna till med installationen för att den ska bli så bra, snygg och användarvänlig som möjligt, säger Jonas Brixbäck.

Text: Jonas Axelsson

Bild: Curt-Robert Lindqvist

 

LOEWE

Loewe är en tysk tillverkare av exklusiva tv-apparater, stereoanläggningar och annan hemelektronik. Företaget ­grundades 1923 i Berlin av bröderna Siegmund och David Loewe och är världens äldsta tv-­tillverkare. I dag har Loewe huvudkontor och produktion i Kronach i norra Bayern.

 

 

 

Sonos Five är en kraftfull högtalare med överlägset ljud.

Givet val för musikälskaren

Smidighet, design och ljud­kvalitet i fokus. Sonos smarta, trådlösa system har revolutionerat musik­lyssnandet i hemmet och är en storsäljare hos Elon Ljud & Bild i Oskarshamn.

Sonos har gjort långvarig succé hos Elon Ljud & Bild i Oskarshamn. I snart tio år har moderbolaget ­Wikstens haft avtal med den amerikanska tillverkaren.

– Vi var tidigt ute med Sonos, långt innan de slog igenom på allvar. Nu vill jag påstå att det är en av världens mest kända högtalartillverkare. Och tack vare att vi har installatörer som har koll på grejerna kan vi, till skillnad från många andra, erbjuda våra ­kunder Sonos hela sortiment, framhåller vd Jonas Brixbäck.

 

Beam (gen 2) sätter en ny standard för kompakta soundbars med sin djupare, mer omslutande lyssningsupplevelse.

Enastående kvalité – lokalt i Oskarshamn

Sonos försäljningsmodell går ut på att erbjuda samma pris i butik som på nätet. Därför finns det många ­fördelar med att handla lokalt hos Elon Ljud & Bild i gallerian.

– Den snabba leveransen över disk och den personliga servicen får man på köpet. Skulle någonting strula så finns vi här och hjälper till. Men det ska sägas att kvaliteten på Sonos produkter är enastående, vilket har visat sig tydligt genom att vi har haft extremt få reklamationer genom åren, säger Jonas Brixbäck.

Det digra Sonos-sortimentet erbjuder allt från soundbars och subwoofers till bokhyllehögtalare och bärbara högtalare. I butiken finns dess­utom mängder med tillbehör ­såsom golvstativ, väggfästen och väskor.

Text: Jonas Axelsson

Bild: Curt-Robert Lindqvist

Park 57 fyller musikbehovet

En mötesplats för musikälskare som längtar efter att umgås. Satsningen på Oskarshamns nya livescen Park 57, med dragplåster som Petra Marklund, Smith & Tell samt Electric Boys och The Quill, har rönt stort intresse.

Christian Åberg på arrangerande Brädholmen Event kan nöjt konstatera att biljettförsäljningen redan har gått över förväntan till de tre första konserterna i oktober.

– Det är stort sug efter biljetterna. Inte minst Smith & Tell som hittills har sålt bäst. Vi gör den här satsningen under mottot ”come together right now” och det verkar uppskattas.

Efter två inställda Latitud 57-festivaler på grund av pandemin ville Christian och övriga gänget i Brädholmen Event återstarta liveutbudet och den speciella känsla som uppstår när människor förenas runt musik.

– Det finns ett stort uppdämt behov av livemusik med allt vad det medför i form av förfester och umgänge. Vi har bestämt oss för att gå all in med Park 57 och hoppas kunna etablera en arena för konserter i Rotundan i Folket Park, säger han och berättar att scenen kommer att göras både högre, djupare och bredare för att bättre passa till ändamålet.

Bra bokningar

Artisterna till de tre första konsertkvällarna har valts med omsorg. Det är bokningar som lika gärna kunde ha gjorts till Latitud, framhåller Christian.

– Brett och folkligt med musik som går hem hos oskarshamnarna. Allt från internationella hits till tung rock, förklarar han.

Under hösten blir det ytterligare tre konsertkvällar som kommer att presenteras längre fram i sommar. Sedan vidtar julshowerna med fokus på närproducerat när det gäller såväl femrättersmenyerna som artistutbudet.

– Det är otroligt kul att vara igång igen. Vi har verkligen längtat efter att åter kunna arrangera konserter, säger Christian Åberg.

Text: Mikael Bergkvist

 

Klara artister 

Petra Marklund, 16 oktober

Skivaktuella Petra Marklund slog igenom under artistnamnet ”September” med internationella dansgolvshits. Tolkningarna av Petters ”Mikrofonkåt” och Eldkvarns ­”Kärlekens tunga” i första omgången av Så Mycket Bättre ­banade väg för en karriär på svenska som hon nu följer upp med den nya skivan.

Electric Boys & The Quill, 23 oktober

Electric Boys skivdebuterade redan 1989 och är aktuella igen med sitt sjunde album ”Ups! side Down” där de fortsätter att och utveckla sin unika fusion av musikstilar för att göra något av sitt mycket egna sound. Mönsteråsbandet The Quill är tillbaka med nya plattan Earthrise som är den nionde i ordningen under deras 25-åriga karriär.

Smith & Tell, 29 oktober

Grammisprisade Smith & Thell har erövrat svenskarnas hjärtan och nått toppen av listorna med ”Forgive me Friend” och ”Hotel Walls”. 2019 var duon en av de mest spelade artisterna på svensk radio och ­turnerade i både Sverige och USA. Inspirerade av Björk, Bon Iver och Mumford & Sons har gruppen hittat hem i sitt unika country-influerade popsound.

Park 57:s övriga konsertkvällar är 2 oktober, 9 oktober och 12 november.

Färgstark satsning för anrika parken

Anrika Folkets park i Oskarshamn får sig en rejäl uppfräschning under sommaren. Ideella krafter ska sätta färg på dansrotundan. Och fram till mitten av december är i princip alla helger redan uppbokade för konserter, loppis, dans och julbordssittningar. 

I och med att samhället öppnar upp allt mer märker de ansvariga för Folkets Park att bokningarna blir allt fler, samtidigt som föreningen återigen kan satsa på egna arrangemang. 

– Det är oerhört kul att vi är på väg tillbaka till vad som kan beskrivas som normal verksamhet, säger Susanne Fogelqvist, ordförande i Föreningen Folkets Hus & Park i Oskarshamn. 

Folkets Park har tjänat som vaccinationscentral sedan i maj i år och kommer fortsätta att göra det en bit in i september.  

– Eftersom lokalerna ändå stod tomma så var det självklart att vi tackade ja när vi fick förfrågan om att hyra ut lokalerna till företaget som sköter vaccinationerna. Det känns bra att vi kan bidra på det här sättet, säger Susanne Fogelqvist.

Fredagsdans

Preliminärt kan de populära fredagsdanserna vara igång den 10 september. Bandet Highlights är bokat. Danserna lockar besökare i ett brett åldersspann, från 18 till 60, enligt Susanne Fogelqvist. 

– Det är gräddan av dansbanden som vi tar hit. Innan pandemin brukade vi ha 200 till 300 besökare på danskvällarna, säger hon. 

Exakt hur många besökare som får tas in på de planerade arrangemangen till hösten styrs av hur restriktionerna ser ut då. 

Förutom Folkets Parks egna dansbandskvällar har externa aktörer bokat en del av helgkvällarna under hösten. Men det finns fortfarande några lediga helgdatum kvar och för den som vill boka arrangemang på vardagar finns det gott om tider.

– Det här är lokaler som passar bra att hyra för föreningar som ska ha årsmöten eller aktörer som vill ordna mässor.  Vi har haft en del mässor här, som arbetsmarknadsmässan, och det har varit väldigt uppskattat av såväl besökare som arrangörer, säger Susanne Fogelqvist. 

Susanne Fogelqvist, ordförande i Föreningen Folkets Hus & Park i Oskarshamn, och Michael Blomqvist, föreståndare för Folkets Park och Sag­abiografen, ser till att parken blir lika fräsch utvändigt som på insidan.

Uppfräschning

Den gamla dansrotundan får en välbehövlig yttre uppfräschning under sommaren. Huset ska tvättas för att sedan målas i rött och vitt. 

– Det är 20 år sedan sist, så det är på tiden, säger Susanne Fogelqvist. 

Folkets Hus & Park i Oskarshamn är en ideell förening. Och som sådan beroende av att ideella krafter ställer upp. Arbetet med att fräscha upp och måla kommer därför helt och hållet att skötas av frivilliga krafter. 

– Själv har jag arbetat ideellt som ordförande i 12 år, säger Susanne Fogelqvist. 

Text: Urban Löfqvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Höstens preliminära program

10/9 Dans: Highlights

24/9 Dans: Jannez

1/10 Konsert

2/10 Konsert

8/10 Dans: Sannex

9/10 Konsert

15/10 Konsert

16/10 Konsert Park 57: Petra Marklund 

22/10 Dans: Allstars 

23/10 Konsert Park 57: Electric Boys & The Quill 

29/10 Konsert Park 57: Smith & Thell 

30/10 Loppis

12/11 Konsert 

26/11 Julbord

27/11 Julbord

1/12 Julbord

3/12 Julbord

4/12 Julbord

8/12 Julbord

9/12 Julbord

10/12 Julbord

11/12 Julbord

Festivalaktuella T & the Rex debuterar på vinyl

Vad gör man på ett ­sunkigt hotellrum i Indien utan ­internetuppkoppling?
Köper en trumma av en försäljare på gatan och börjar skriva egna låtar…
– Det var faktiskt ­precis så det började, ­säger ­album och ­dubbelt festival­aktuella Tilda ­Bergkvist leende.

Inom kort släpps hennes debutalbum Dream Less Dreamless på vinyl. Under maj gör hon dessutom två större digitala festivalspelningar. Dels på nystartade Live at Heart Southeast, dels på The Great Escape som är Storbritanniens största show-casefestival. Allt under artistnamnet T & the Rex.

– Även om jag gillar att stå på scenen och uppträda är det skönt att gömma sig bakom ett annat namn än mitt eget. Detsamma gäller när jag skriver musik och texter som kan vara ganska utlämnande, förklarar hon.

 

Musikintresset har alltid funnits. Men det var i 14-årsåldern det tog fart på allvar. Inspirerad av band som bland annat 5 Seconds of Summer och Hey Violet började Tilda att skissa på egna låtar. Visserligen fanns det såväl gitarrer som flera andra instrument hemma. Men souvenirtrumman på det där hotellrummet i Indien hade en avgörande roll.

– Eftersom det inte fanns så mycket att göra på kvällarna utan internet så tog jag istället ut lite takter och skrev texter som blev embryo till mina första låtar.

Hennes första egna gitarr i julklapp bidrog också till att sätta fart på musicerandet och ledde till att hon sökte ES-programmet när det var dags för gymnasiestudier. Första året läste Tilda i Kalmar, andra som utbytesstudent i Michigan, USA, och det tredje, pågående, året på Oscarsgymnasiet. Det var också här, i samband med gymnasiearbete och UF-företagande, som idéerna kring att släppa sin musik på vinyl väcktes.

– Jag har tidigare släppt två EP digitalt på bland annat Spotify. Nu kände jag att det kunde vara kul att göra något mer konkret, något att hålla i. Vinylskivor ligger dessutom i tiden och det har åter startat ett vinyltryckeri i Sverige som gör min skiva. Dream Less Dreamless som släpps 21 maj, kommer jag att sälja genom mitt UF-företag TBA music productions, berättar hon.

T & the Rex musik sorterar in i genren bedroom pop. Det innebär kort och gott att hon spelar in all musik hemma i sovrummet med relativt enkla medel; Garageband på datorn med tillhörande syntar, en USB-mikrofon, ett billigt midi-keyboard och sin gitarr.

– Det är väldigt basic och DIY (do it yourself). Det är också det som är lite av charmen med den här typen av musik. Jag gillar att ha kontroll och gör allting själv. Från text och sång till musik, inspelning och mixning.

Förra sommarens ­trädgårdsfestival i Visby. Under maj är T & the Rex dubbelt festivalaktuell på Live at Heart Southeast och The Great Escape.

Under arbetet med sitt debutalbum har Tilda haft stöttning av Talent Coach, som är ett artistutvecklingsprogram för unga musiker i Kalmar län. Samarbetet har medfört att T & the Rex har bokats till festivalerna Live at Heart Southeast, som utgår från Hultsfred, Kalmar och Oskarshamn och arrangeras mellan den 20–22 maj, samt The Great Escape som arrangeras i Brighton mellan den 12–15 maj. Det är Storbritanniens största showcasefestival med närmare 500 artister från hela världen.

– Det är otroligt kul att få vara med i de här sammanhangen. Eftersom det är som det är så blir det digitala spelningar. Det hade givetvis varit roligare att åka till Brighton och spela inför en stor publik, konstaterar Tilda som förra sommaren spelade på en corona-anpassad trädgårdsfestival i Visby tillsammans med de väle-tablerade artisterna David Shutrick och Peter Morén.

– Även om det var i ett mindre format var det en jättekick att få direktrespons från publiken.

Just nu är det fullt fokus på festivalspelningarna, albumsläppet och så småningom studenten. Om allt går enligt planerna kommer hon att flytta till Göteborg i höst för att plugga vidare på högskola. Givetvis kommer T & the Rex att följa med flyttlasset.

– Jag vill se hur långt det bär. Jag är fullt medveten om att det är jättesvårt att göra artistkarriär. Samtidigt stortrivs jag på scenen och vet att jag gör bra låtar och bra musik…

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist & Vera Emdén

T & the Rex

Namn: Tilda Bergkvist

Ålder: 18 år 

Familj: Mamma, pappa, lillasyster Hedda, flickvännen Vera och katten Bobbi

Bor: Hus i Dragskär

Gör: Skapar musik som T & the Rex, driver TBA music productions, går estetiska programmet med inriktning musik på Oscarsgymnasiet och jobbar extra som campingreceptionist

Musikalisk inspiration: Lana Del Rey, ­Fazerdaze samt svensk indiepop som Riga Tiger och Matriarkatet

T & the Rex om Dream Less Dreamless

”Dream Less Dreamless är ett album där jag utforskar och experimenterar mycket, både text- och produktionsmässigt. I produk­tionen har jag tagit mycket inspiration från musikstilen dream pop och nästan hela albumet är baserat runt synthar.  Det här är det bästa jag gjort än så länge, och jag tror och hoppas att det kommer leda till många fler kul projekt. Skivan kommer finnas tillgänglig på Spotify, YouTube och andra digitala streamingtjänster. Vinyl­skivan är lättast att köpa genom att kontakta mig på Instagram (@tandtherex) eller Facebook (@T & the Rex).”

Skivaktuell trummis med vilja av stål

Han har spelat med såväl Michael Monroe i Hanoi Rocks som Chris Shiflett från Foo Fighters och hängt med ­merparten av rockvärldens mest kända artister. Trummisen Jolle Atlagic lever sin rockstjärnedröm och har ett cv som få. Nu släpper han nya skivor med både The Quill och Electric Boys.

Våren 2021 kommer att bli riktigt intensiv för Djordje Jolle Atlagic från Industrigatan i Mönsterås. I slutet av mars kommer The Quills nionde platta, Earthrise, och i slutet av april kommer ytterligare en fullängdare med Electric Boys: Ups!dedown.

– Fantastiskt! Att släppa två nya album, tillsammans med kulturpriset som Quill nyligen fick ta emot från Mönsterås Kommun för våra insatser inom det kulturella verksamhetsområdet, gör ju att de här pandemitiderna ser lite ljusare ut, säger Jolle med förhoppning om att även få komma ut och möta publiken inom en inte allt för avlägsen framtid.

För snart 50 år sedan, sommaren 1971, kom han till världen, Stana Atlagics son Djordje. Vi och hela rockvärlden känner honom som Jolle, trummis i The Quill, Firebird, Hanoi Rocks och Electric Boys. Men hur hamnade han där, bland rockstjärnorna? Det började hemma i Mönsterås, på fritidsgården Solhem.

– Ja, det är tack vare Helga Thuresson på Solhem som jag fick mitt första trumset och började spela, minns Jolle. Jag hade tjatat och tjatat på de äldre killarna på ”unkan”, som vi kallade fritidsgården, om att få testa att spela trummor. Efter ett tag så fick jag chansen och Helga ringde direkt till mamma och sa: Kom ner hit och titta på din son, det här brinner han för!

Stana såg sin son och såg att det här var vad han ville. Hon gjorde ett djupt hål i hushållskassan och skaffade Jolle ett trumset.

– Det var inte så lätt för henne, berättar Jolle. Hon levde ensam med mig och det var inte alltid så fett. Men hon ställde upp och det är jag henne evigt tacksam för.

Det är med kärlek i rösten som han berättar om sin mamma som gick bort för drygt fyra år sedan.

– Hon var otroligt kärleksfull men samtidigt stenhård i sin uppfostran, minns han. Hon hade ett trick när hon skulle skälla ut mig och fick mig alltid att sitta ned när det var dags. Det var enda sättet för henne att bli längre än  jag.

Jolle Atlagic och bandkompisarna i The Quill har valt att stanna kvar i Mönsterås trots att branschen är – och alltid har varit – centrerad till storstäderna.

Har hållt ihop

En av de första som Jolle fick kontakt med genom musiken var Christian Carlsson, tre år äldre än gängets lillkille från Industrigatan. Christian finns än idag kvar vid Jolles sida och tillsammans har de i drygt 35 år varit kärnan av The Quill.

– Bandet som vägrar att dö, säger Jolle och skrattar. Chrille och jag är de enda som varit med hela tiden.

Bandet hette från början Quil men bytte namn i början på 90-talet till The Quill.

– Jag ville egentligen att vi skulle byta namn helt, men Chrille stod på sig och det nya namnet blev någon slags kompromiss. Det var vid namnbytet som den riktiga satsningen satte igång.

Men redan innan dess hade bandet hunnit släppa två singlar med två olika sättningar.

– Det tog ett tag att hitta rätt sättning på bandet, menar Jolle. När både Magnus Ekwall och Roger Nilsson var med på tåget så kändes det som om det var läge att satsa på en fullängdsplatta.

Vi är då framme vid 1993, bandet skriver låtar på löpande band och till slut kopplas bandet ihop med Malmö-producenten Berno Paulsson som fick uppgiften att ta hand om Mönsteråskvintettens sound.

– Vi hyrde ett hus i Limhamn sommaren 1994 och spenderade en dryg månad med att spela in debutplattan The Quill, berättar Jolle. 

1995 släpptes albumet på skivbolaget Mega Rock Records.

Skivan följdes upp av en handfull spelningar där bandet bland annat besökte rockfestivalen i Karlshamn, nu mera känd som Sweden Rock. Mottagandet i pressen var bra och ett par fina betyg seglade in och stärkte killarnas självförtroende. The Quill, som hittills bestått av fem medlemmar, decimeras efter första plattan.

– Keyboardisten Anders Haglund hoppade av och vi blev fyra, konstaterar Jolle Atlagic. Det gjorde att vi blev mer gitarrbaserade och soundet blev betydligt tyngre.

Visionen fanns där och bandet började jobba vidare för ytterligare ett album. Det tog några år, men 1999 så låg uppföljaren Silver Haze klar för release. Även denna gång hade inspelningen skett i Malmö under Berno Paulssons ledning.

– Sakta men säkert började vi ta oss framåt, minns Jolle. Det började hända mer och mer kring bandet och det kändes som att vi var på väg åt rätt håll.

Jolle Atlagic på scen.

Stannade i Mönsterås

Noterbart är att bandet stannade kvar i Mönsterås trots att branschen är – och alltid har varit – centrerad till storstäderna.

– Det har varit en otroligt stor fördel för oss att bo i Mönsterås, menar Jolle. Här finns replokaler så det räcker och vi har aldrig behövt dela lokal med någon utan kunnat få öva när vi behövt, både natt och dag. Dessutom är hyran för en replokal i till exempel Stockholm astronomisk om du jämför med landsbygden.

För Jolle, som vuxit upp med planscher på alla sina idoler i pojkrummet, var rockstjärnedrömmen inom räckhåll. När det drog ihop sig till album nummer tre för The Quill skrevs kontrakt med tyska SPV/Steamhammer och japanska JVC/Victor. Helt plötsligt fanns det pengar att stoppa in i produktionen. Mycket riktigt så är det också trean, Voodoo Caravan från 2002, som räknas som en av bandets bästa.

Plattan följdes upp med en massa spelningar på bland annat tyska jättefestivalen Wacken Open Air. 

Nu började det gå undan i raketfart och kvartetten vilade inte på hanen utan satte omgående igång med uppföljaren Hooray! It’s A Death Trip. 

Efter tre plattor inspelade tillsammans med Berno Paulsson i Malmö såg de sig nu om för att utveckla sitt sound. De hamnade i Halmstad tillsammans med bland andra In Flames-producenten Daniel Bergstrand. Resultatet blev lyckat och ledde till en omfattande Europaturné tillsammans med jättarna i Monster Magnet.

– Fantastiskt, konstaterar Jolle. Det var sjukt kul att få känna på det riktiga turnélivet!

Ett turnéliv som däremot inte passade basisten Roger Nilsson på den plats han då befanns sig på i livet. Han hoppade av och framtiden verkade oviss.

– Det här var ju när nedladdningen av musik exploderade, berättar Jolle. Ingen ville köpa skivor längre och skivbolagen drog sig tillbaka och vågade inte satsa. Så när bandet, tillsammans med nya basisten Robert Triches, försökte få till ett femte album satt det hårt inne.

– Vi lyckades dock få skivbolaget att satsa och fick till studiotid i Celle i Tyskland tillsammans med Helloweens producent Tommy Newton.

Femte fullängdaren In Triumph släpptes 2006 och följdes upp med en del spelningar ute i Europa samt ytterligare ett gig på Sweden Rock Festival. Därefter kom dråpslaget.

– Mangan hoppade av, berättar Jolle och syftar då på sångaren Magnus Ekwall, en av hörnstenarna till The Quills sound och framgång. Det tog liksom musten ur oss och vi gick på tomgång.

The Quill består av Jolle Atlagic, Christian Karlsson,
Magnus Ekwall och Roger Nilsson.

Jobbade som snickare

Jolle drog sig tillbaka, ägnade sig åt familjen och jobbade som snickare. Han hade inte gett upp utan bidade sin tid. Hoppet och ambitionen fanns där.

– Jag satt en kväll och slösurfade på MySpace, berättar han. Tänkte att jag skulle kolla vad den gamla Electric Boys-sångaren Conny Bloom höll på med. Hittade honom där och såg att han då spelade med de finska glamrocklegenderna Hanoi Rocks och att de för tillfället sökte ny trummis.

Jolle skickade iväg ett mess där han berättade om sig själv och sina erfarenheter.

– Jag minns att jag skrev: I would love to hit the skins in Hanoi Rocks, säger Jolle och skrattar.

Och för att göra en lång historia kort: så blev det! Efter en audition och tre provspelningar så var han anställd.

– Jag var iväg på en ridtävling med min bonusdotter Aline när de ringde, säger Jolle. Snacka om kontraster!

Hanoi Rocks var inget direkt favoritband för Jolle.

– Jag visste ju vilka de var och så men hade aldrig riktigt lyssnat på dem.

Men det fick han göra nu. I tre månader lyssnade han oavbrutet på deras digra katalog för att bekanta sig med det som skulle bli hans nya jobb.

– Sedan träffades vi i Helsingfors för två dagars intensivt repande innan den första officiella spelningen med mig som trummis. 

Skådeplatsen var Sweden Rock Festival i blekingska Norje och därefter satte cirkusen igång på allvar.

– Med Hanoi Rocks fick jag uppleva sådant som jag bara drömt om, berättar Jolle. Vi turnerade överallt och jag fick träffa människor jag tidigare bara beundrat på skivomslag. Tänk dig bara att få sitta och käka frukost i Spanien tillsammans med Duff McKagan från Guns ’n Roses. Jag levde verkligen drömmen!

Jolle konstaterar dock, så här i efterhand, att det var tur att hans sejour i Hanoi Rocks skedde när han var runt 37 år och inte tidigare.

– Nu hade jag erfarenhet och distans till allt och kunde hantera livet på vägarna.

Misslyckad turné

Redan under Hanoi’s sista Japanturné fick Jolle frågan om att fortsätta karriären i gitarristen Andy McCoy’s soloband. Han fick löftet om att världsstjärnan Chris Shiflett från Foo Fighters skulle ingå i bandet.

– Initialt var planen att vi skulle göra en turné men det blev inte riktigt som vi tänkt oss, konstaterar han.

Andy McCoy är inte känd för att vara lätt att samarbeta med och redan efter två spelningar skar det sig ordentligt med bandet och både Jolle och Chris lämnade omedelbart.

– Det hade vi kommit överens om redan från början, berättar Jolle. Drar det ihop sig till bråk så drar vi!

Väl tillbaka på den småländska, trygga ostkusten så började åter arbetet med att sparka igång den gamla Quill-maskinen igen.

– Jag tror att Chrille och jag saknade varandra, säger han och skrattar.

Tillsammans med Triches gav de sig ut och letade ny sångare. Valet föll på Gävlesonen Magnus Arnar och i dennes hemstad spelade The Quill in sin sjätte platta. Full Circle släpps 2010 och bandet ger sig ut på sin första USA-turné.

– Vi samarbetade med Backyard Babies gamle manager Micke Sundén och han sydde ihop en tre veckor lång turné på den amerikanska västkusten, berättar Jolle. Vi fick spela på alla de coola ställen som alla våra idoler har lirat på.

Väl hemkomna från staterna går basisten Robert Triches och The Quill skilda vägar och en gammal bekant gör åter entré för att tämja det fyrsträngade monstret.

– Roger Nilsson kom tillbaka till bandet och vi fick ny energi till att fortsätta det kändes bra att han var på plats, eller som han själv uttryckte det: back on the mothership.

The Quill hann med ytterligare ett album, Tiger Blood som kom 2013, innan det åter igen var dags att göra en justering i bandets sättning.

– Magnus Arnar beslutade sig för att dra i handbromsen och ta en paus, berättar Jolle som nu vid sidan av trummandet i det egna bandet även vikarierade ganska intensivt i Electric Boys tillsammans med Hanoi-kollegorna Conny Bloom och Andy Christell.

Även den här gången blev det en gammal bekanting som åter anslöt till kärntruppen.

– Efter lite om och men och en hel del jammande så var Mangan Ekwall tillbaka och cirkeln var sluten.

Vilja av stål

För Jolle startade engagemanget i Electric Boys redan 2009 och har med åren växt rejält. 2015 blev han fast medlem och delar trumsysslan i bandet med originaltrummisen Niklas Sigewall.

Men hur hinner han med allt? 100 procent The Quill, 100 procent Electric Boys och så en heltidstjänst som snickare på KBG i Oskarshamn. Tilläggas ska också att Jolle har en dotter, Alice 17 år, samt en särbo och blivande fru i form av Carina Eiche som självklart också vill ha sin del av kakan.

– En vilja av stål, förstående arbetsgivare och en fantastisk familj, blir det korta och enkla svaret.

Text: Jonas Frykman

Foto: Svante Frykman

Visste du att …

… Jolle Atlagic en gång sökte jobbet som trummis i det svenska hårdrocksbandet Mustasch? Han fick uppdraget men valde att tacka nej då Quill och familjen var viktigare och Mustasch’s schema var allt för fullspäckat.

– Han hade lite för hårda krav den gode Gyllenhammar, konstaterar Jolle.

 

Jolle om låtarna på Earthrise:

• Hallucinate – En tung catchy kioskvältare som blir albumets andra singel.

• Keep On Moving – Skrev jag musiken till på fem minuter… eller en kvart tog det nog. Alla bitar föll på plats väldigt snabbt. En väldigt straight forward låt med ett simpelt arrangemang. Det blev första singeln. 

• Dwarf Planet – Är en lång resa i dynamikens värld. Närmare sju minuter och sjutton sekunder lång! Är man ett fan av 70-talets tyngre band kommer man att älska den här. Singel nummer tre.

• Left Brain Blues – Magnus skriver alla texter och jag vet att den här handlar om ADHD. Känns som en lättlyssnad klassisk Quill-låt. Kom också till väldigt snabbt. 

• Earthrise – Bygger på ett riff som Chrille gjorde redan till förra plattan, Born From Fire. Till slut fick den se dagens ljus och refrängen är nog det tyngsta och ”doomigaste” vi någonsin gjort! 

• Evil Omen – En episk resa som börjar i de lugnaste vatten och fortsätter i dom hårdaste haven…  Den här ligger på nio minuter och 34 sekunder! Den längsta låten vi någonsin gjort och helt klart en av favoriterna…  

• 21st Century Sky – Chrilles idé och som de flesta andra låtarna har den snickrats ihop tillsammans med hela bandet på Kuggen (replokalen). Verserna har nog den mest udda rytm och beat på trummorna som jag någonsin har spelat. Gillar man Tony Iommi så älskar man det här…  

• The Zone – Är uppbyggd i två delar. Den första tunga delen hade jag i bakfickan och den andra snabba delen komponerade vi tillsammans. Ibland blir två låtar en låt helt enkelt. Det roligaste med att skriva låtar i Quill är att det verkligen inte finns några regler…  

• Dead River – Är en skön flummig tryckare som Roger har bidragit det mesta till. Den här spelar jag inte på överhuvudtaget. Tror att Roger eller vår producent Erik Nilsson står för all percussion här…  Bra sista låt! När man har hört denna vill man kramas.

 

 

Viktigt vetande om schlager

Ett levande schlageruppslagsverk. Det Mikael Claesson-Roback inte vet om Melodifestivalen och Eurovision är knappast värt att veta.

Visserligen hade han sett Melodifestivalen tidigare. Men det var framför teven 1989 som den då 10-åriga Mikael Claesson-Roback fastnade på allvar.

– Det var bara en uttagning och den hölls i Globen som var precis nyinvigd. Tommy Nilsson vann med ”En dag”. Det var en speciell stämning som gjorde intryck, berättar han.

Sedan dess har Mikael följt både Melodifestivalen och Eurovison från tevesoffan med stort intresse. Till skillnad från merparten av övriga tittare har han en speciell egenhet. Allt som är värt att veta läggs på minnet.

– Jag har generellt lätt för att komma ihåg såväl årtal som namn. När det gäller Melodifestivalen och -Eurovision kan jag även visualisera olika framträdanden och låtar i huvudet och på så sätt få fram tydliga minnesbilder. Men jag är absolut ingen expert i paritet med Björn Kjellman, säger han blygsamt.

Vänner vittnar dock om att det är få som kan slå Mikael på fingrarna när det gäller schlagerkunskaper. Hans rabblande av årtal, artister, placeringar, poäng och även kläder och övriga utstyrslar ger ytterligare bevis för djupa insikter i schlagervärlden.

– Det årtionde jag har bäst koll är 90-talet då det var mer fokus på låtarna. Nu är det mera en familjefest. Jag tittar ofta tillsammans med barnen Maximilian, Cornelia och Charlie. De har snart mer kunskap om Melodifestivalen och Eurovison än jag.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Mello-quiz

Stadsmagasinet bestämde sig för att sätta Mikael Claesson-Robacks schlagerkunskaper på prov. En utmaning han klarade med bravur:

Melodifestivalen

Vilken artist har vunnit melodifestivalen flest gånger?

– Carola Häggkvist och Marie Bergman. Marie vann med Family Four vid två tillfällen och sjöng duett med Roger Pontare vid den sista segern. Artisterna har vunnit 3 gånger var. 

Vilket år sjöng Loa Falkman (Ica-Stig)
sitt bidrag ”Symfonin”?

– 1990, på Rondo i Göteborg. Loa och ”­Symfonin” kom sist av de tio bidragen.

Vilka artister och låtar vann melodi­festivalen åren 1979, 2003 samt 2019?

– 1979 – ”Satellit” med Ted Gärdestad 

– 2003 – ”Give me your love” med Fame

– 2019 – ”Too late for love” med John Lundvik 

Eurovision Song Contest

Vilket land har vunnit
Eurovision flest gånger?

– Irland är än så länge det land som har flest vinster. De har hittills vunnit sju gånger.

Vilka länder placerade sig etta,
två och trea på Eurovision 1990?

  Italien vann, Frankrike och Irland delade på andraplatsen. Inget land blev alltså ­tilldelad ”brons” detta år.

Vilket land har varit med
längst utan att vinna?

– Cypern, vilket är lite synd med tanke på att många av deras låtar har varit bra!

 

Några av Mikael Claesson-Robacks egna favoriter:

• Janne Lucas – ”Växeln hallå” (3:e plats 1980)

• Peter Jöback – ”En sensation” (9:e plats 1990)

• Karl Martindahl – ”Love turns water into wine” (Utslagen i andra chansen 2004)

• Paul Harrington och Charlie McGettigan (Irland) – ”Rock ’n’ Roll Kids” (Segrare 1994)

• Stefán & Eyfi (Island) – ”Draumur um Nínu” (15:e plats 1991)

• Liam Reilly (Irland) – ”Somewhere in Europe” (2:a plats 1990)

Redo för den stora schlagerfesten

Ju mer glitter och glamour – desto bättre trivs Simon Nord i tevesoffan framför Melodifestivalen.
– Det ska vara lite extravaganza, säger mellofantasten med ett leende.

Skratt, gråt och glädjetjut. För Simon Nord handlar Melodifestivalen och Eurovision till stor del om känslor.

– Det är en folkfest med mycket pompa och ståt. Jag lever mig verkligen in i såväl musiken som artisterna och alla kringarrangemang. Då är det lätt att ryckas med och bli lite känslosam. Jag var inte så glad förra året när The Mamas vann eftersom jag tyckte Anna Bergendahl och ”Kingdom Come” var mycket bättre, berättar han.

När Simon bänkar sig framför Melodifestivalen på teven är det viktigt att skapa en festlig inramning. Gärna med bubbel i glaset, flaggor, ballonger och glitter. Deltävlingarna ser han gärna ensam för att kunna koncentrera sig fullt ut på bidragen. Till finalen vankas det däremot fest med inbjudna gäster.

– Tyvärr är det inte så många av mina kompisar här i Oskarshamn som är lika intresserade som jag. När jag bodde i Stockholm var det annorlunda. Det är nog lite mer storstadsgrej att fira och festa ordentligt, säger Simon och framhåller även Melodifestivalen och Eurovision som en extra stor händelse i gay-kretsar.

– Varför det har blivit så vet jag faktiskt inte. Det är bara något som vi har anammat och gjort till vår grej, förklarar han.

Simon Nord följer Melodifestivalen med stort intresse varje år.

Föredrar TV-soffan

Vid ett par tillfällen har Simon även följt arrangemanget på plats. Dels Melodifestivalens deltävling i Norrköping 2009 samt Eurovision-finalen i Globen 2016.

– Det var kul upplevelser och något jag gärna gör igen. Men jag föredrar nog att följa tävlingarna på TV. Det ger en bättre helhet, konstaterar han.

Deltävlingarna i Melodifestivalen är redan igång och Simon har full koll på startfältet.

– Det ser riktigt bra ut. Charlotte Perelli är min favorit. Tätt följd av Jessica Andersson. Tror dock att Eric Saade och Danny Saucedo har störst chanser att vinna. Dessutom är det kul att de två möts i samma tävling igen.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Simon Nord

Ålder: 25 år

Familj: Föräldrar och tre syskon

Bor: Lägenhet i centrala Oskarshamn

Gör: Vikariesamordnare på Rödsleskolan

Intressen: Träna, umgås med familj och vänner, driver även egen You Tube-kanal 

Aktuell: Deltog som brevskrivare i Bonde söker fru under hösten 2020 och är även arrangör av Prideparaden i Oskarshamn som han hoppas kunna genomföra i år

 

Tre minnesvärda schlagerhändelser:

– 2006 när Carola vann Melodifestivalen med ”Evighet” och sedan framförde samma låt på engelska – ”Invincible” – i Eurovision. Carola är en favorit och hennes storslagna uppträdanden innehåller allt som jag gillar med Melodifestivalen och Eurovision.

– Jag blev så arg att jag gick in på toaletten och grät när Martin Stenmarck vann Melodifestivalen med ”Las Vegas” 2005. Min favorit som jag ville se som segrare var ju Nanne Grönvall och låten ”Håll om mig”…

– Finalen i Eurovision Song Contest i Globen 2016. Petra Mede och Måns Zelmerlöw var programledare och Frans deltog med ”If I Were Sorry”. Det var min födelsedag och jag såg finalen på plats i Globen. Det kan knappast bli bättre!

Fullt blås på Kulturskolan

Trots rådande omständigheter är Kulturskolans ­verksamhet i full gång för de 350 eleverna.
– Vi har dock fortfarande ­platser kvar till ­samtliga ­instrument, säger Simon Leidecker. 

Tioårige Eric Deiver började spela trumpet för två och ett halvt år sedan. Han följer noggrant sin lärare Maria Shaiks anvisningar och tillsammans låter de tonerna ljuda över undervisningssalen på Norra skolan.

– Jag ville börja spela ett instrument och tyckte trumpet var häftigt, berättar han.

Tioårige Eric Deiver övar trumpet ­tillsammans med sin lärare Maria Shaik under coronasäkra former med plexiglas mellan sig.

På plats och digitalt

Eftersom Eric går på mellanstadiet får han undervisning på plats. Kulturskolans högstadie- och gymnasieelever undervisas däremot digitalt.

– Vi följer den ordinarie skolans regler och rekommendationer. Men även låg- och mellanstadieelever, samt övriga nya elever som vill, kan få digital undervisning. Det har fungerat bra hittills, säger kulturskolechef Simon Leidecker.

Publika evenemang

Förutom digital undervisning arrangerade Kulturskolan även ett 60-tal publika evenemang via digitala kanaler under förra året. Bland annat körkonserten ”Popundret” med totalt 170 medverkande elever samt mindre elevaftnar som sedan sändes via Kulturkanalen.

– Genom våra digitala konserter har vi nått en större publik och även de som av olika anledningar inte hade haft möjlighet att ta del av -konserterna annars. Så det är något som vi kommer fortsätta med även i framtiden. 

Simon Leidecker framhåller att en rad nya satsningar inom Kulturskolan är på gång. Bland annat körprojektet Tvåornas kör där alla elever i årskurs 2 i kommunen bjuds in till klassrumsövningar för att sedan genomföra en stor gemensam körkonsert. Även eleverna i årskurs 1 kommer att bjudas in till ett speciellt blåsorkesterprojekt för att öka intresset ytter-ligare för dess instrument.

– Vi har även inlett ett samarbete med Talent Coach. De jobbar med unga talanger i länet som kan vara tydliga förebilder för våra elever, berättar han.

Bleckblåslärare Maria Shaik undervisar både på plats och digitalt. Även om hon tycker att det har fungerat bra under det gångna året längtar hon efter att få stå på scenen framför publik med sina elever igen.

– Publikrespons är viktigt. Det är en upplevelse som ger eleverna mersmak, säger hon. 

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Kulturskolan Oskarshamn

Erbjuder en mängd olika kurser inom musik, bild, dans och film. Undervisningen sker både under och efter skoltid och är förlagd till såväl grundskolornas lokaler som musikhuset på Oscarsgymnasiet och Kulturhuset. Numera sker undervisning även digitalt. Musikundervisningen vänder sig till elever från årskurs två upp till 19 år.

Mer information samt kurskatalog finns på ­Kulturskolans hemsida via www.oskarshamn.se