Inlägg

Stenkul och tung samling imponerar

Globetrottern Billy Slätten­gren älskar att resa. Men att köpa souvenirer har aldrig varit hans grej.
För 43 år sedan började han istället samla på gatstenar från olika länder och städer.
– Jag känner faktiskt inte till någon som samlar på samma sak, säger han.

I dagsläget har han smått otroliga 202 gatstenar, alla fint uppställda i specialbyggda hyllor intill källartrappan i huset i Rödsle, Oskarshamn.
– Det har blivit några stenar med åren! Började samla 1976 när jag snubblade över en lös gatsten i Kalmar, det var nog lite tillfällets ingivelse att jag plockade upp den. Sen blev det på några ytterligare ställen och därefter var jag fast. Har fått bygga ut hyllorna med åren, berättar han.
Billy Slättengren är noga med att betona att förutsättningen för samlandet är att gatstenen ligger löst, han gräver aldrig upp någon sten.
– Nej, men precis. De jag plockar ligger mest och skräpar. För mig är stenarna minnen – en påminnelse om landet eller staden jag besökt. Skriver därför upp land/stad och årtal på varje sten, säger han.

Billy Slättengren är den sjätte samlaren i Stadsmagasinets stora serie om samlare. Hans samling med 202 gatstenar från hela världen är imponerande.

Tungt på flyget
Vissa länder har inte gatstenar och då får Billy Slättengren improvisera. Från Thailand har han exempelvis en cementbit.
– Mitt samlande gör så klart att det blir lite extra tungt i bagaget på flyget, men det är det värt. Har vänner som kånkar hem gatstenar till mig från olika länder också. Totalt väger samlingen säkert 150 kilo.
För 63-åriga Billy Slättengren, projektledare på OKG, är resandet en stor passion i livet som delas av hans äkta hälft Berit. Det är ofta udda resmål som intresserar paret.
– Här har vi en rolig sten, säger Billy och pekar på en röd gatsten märkt Petra, Jordanien 2015.
– Jag och Berit besökte klippstaden Petra som Indiana Jones red in i, i en av hans filmer. Ingången till staden via en ravin var tidigare helt igenblåst av sand och dold för omvärlden. Nu är den återfunnen. En helt otrolig stad som jag rekommenderar andra att besöka, fortsätter han.

Älskar att resa
Samlingen är mäktig och det märks att Billy Slättengren värderar den högt. Oavsett om det är en sten från barnbarnet Olles dagis, en utflykt till Mönsterås eller från en resa till Trondheim, Uzbekistan eller Liverpool, så är samlandet en form av minnesbank från alla resor.
Gatstenen allra längst ifrån är den från Rio de Janeiro, som han lagt i en burk tillsammans med sand från den berömda stranden i Copacabana.
– Vi reste runt mycket i Brasilien och bodde till och med på en flotte på Amazonfloden. Älskar att resa. I juni cyklade jag och Berit tandem i Finland och det blir en resa till Etiopien och Kenya i höst, berättar han.
Har du något drömresmål?
– Har redan korsat hela USA (över 800 mil!), men det skulle vara kul att besöka Washington och sen åka söderut till Key West. Djungelstaden Angkor Wat i Kambodja har jag alltid varit nyfiken på också.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

En samling i hästväg

22-åringen Wicki Wallgren har fattat galoppen. Med 185 modellhästar är hon något av en sto(r)samlare. – Jag har verkligen lagt manken till, skrattar hon.

Hästtjejen Wicki Wallgren är den fjärde samlaren i Stadsmagasinets artikelserie om samlare. 22-åringen har 185 modellhästar av det prestigefulla märket Schleich hemma i Påskallavik.

Wicki Wallgren, boende i Emmekalv utanför Påskallavik, är helt klart en hästtjej. Redan som fyraåring började hon rida på allvar.
– Men jag följde med mamma till stallet även som nyfödd. Vi brukar skoja om att jag är uppfödd med hästar, säger hon. Det stora hästintresset tog en ny vändning som tonåring. Det var då Wicki Wallgren bestämde sig för att satsa på sin samling av modellhästar av det tyska märket Schleich.
– Hade bara runt 30 stycken då. Stod i en affär i Skåne och tänkte att nu får jag bestämma mig. Skulle jag samla eller inte? Gjorde slag i saken, sålde mina dubbletter och började leta efter hästar från alla årgångar, berättar hon.
Eftersom de äldre modellerna inte finns i butik längre, var det framför allt begagnat-marknaden, via Facebook och Tradera, som gällde. För fyra år sedan hade hon nästan alla modeller av Schleich- hästar från 2000-talet.
– De från 80- och 90-talet är svårare att få tag på, det släpptes inte så många. Jag ligger som en hök på Tradera för jämnan, men misstänker att många hamnat på tippen tyvärr. En del tänker nog att det bara är en plasthäst, men en äldre häst kan vara värd runt 500 kronor. Den äldsta hästen i samlingen är från 1989. Även om Wicki Wallgren saknar tolv hästar av äldre modell, har hon redan kommit upp i 186 stycken. Och fler ska det bli.
Schleich släpper numera runt 15 nya hästar per år. – Det som är kul med just såna här modellhästar är att de är verklighetstrogna. Hästraser i miniatyr liksom. Många andra samlare ställer ut sina modellhästar och tar dem till olika shower, men jag är inte riktigt där än, säger hon med ett skratt. När hon inte samlar hästar, rider hon gärna sin foderhäst Noblesse flera gånger i veckan. Självklart får hennes dotter Nellie följa med till stallet.
– Tanken är att jag ska börja tävla i hoppning, har tävlat i dressyr tidigare. Hästar är verkligen min stora passion, säger hon.

SCHLEICH
Schleich är ett tyskt företag som är känt för sina leksaksdjur. Företaget grundades 1935 och är baserat i Baden-Württemberg. Det var på 1950-talet som Schleich började med sina figurer, då i form av Snobben och Smurfarna. Runt 30 år senare utökades sortimentet med leksaksdjur. 1985 kom den första Schleich-hästen. Nu finns även diverse tillbehör till hästarna, så som stall och ryttare. Flera samlare tävlar med dem på Svenska Modellhästföreningens utställningar.

Imponerande samlare trivs i den virtuella världen

I spelets värld är han precis som vem som helst. 15-åriga Jonathan Ottosson, som är funktionsnedsatt på grund av en CP-skada, älskar tv-spelet Skylanders och har en imponerande samling på 357 stycken tillhörande figurer.

Jonathan Ottosson från Norrby, Oskarshamn var bara fyra månader gammal när han fick en hjärnblödning och utvecklade en CP-skada.

När Jonathan Ottosson var nio år upptäckte han spelet Skylanders och började samla på tillhörande leksaksfigurer. Nu är han 15 år och intresset är större än någonsin. Med 357 Skylanders-figurer är han något av en storsamlare.

– Han slutade äta helt. Läkaren sa att han aldrig skulle kunna röra sig eller prata. Men redan vid sju månaders ålder sa Jonathan ordet ”pappa” på skötbordet. Jag stortjöt. Sen dess har han pratat, berättar mamma Carola Ottosson stolt.
Även rörligheten har blivit bättre, även om Jonathan behöver diverse hjälpmedel så som rullstol och liftar till säng och toalett. Han kan äta lite grann, helst godisbilar, men sondmatas via magen fyra gånger om dagen.
– För oss har det aldrig varit något problem. Därför har det inte varit det för Jonathan heller. Han är en ganska normal grabb, förutom moppeåkningen då förstås. Men elrullstolen går i tolv kilometer i timmen, säger Carola med ett skratt.
Att vara annorlunda är dock aldrig lätt, särskilt inte som barn. Vid nio års ålder började Jonathan visa intresse för tv- och datorspel. I den virtuella verkligheten har han samma förutsättningar som alla andra och självförtroendet höjs vid varje uppdrag.
– Jag spelar helst Skylanders. Det finns mycket att göra på varje bana och det känns bra att klara av dem.
Spelet utspelar sig i en värld bestående av flygande öar. Dessa försvaras av en brokig skara kämpar kallade Skylanders. För att spela spelet behövs det köpas till fysiska Skylanders-figurer som har ett inbyggt digitalt chip. När leksaken placeras på den elektroniska enheten Portal of Power väcks den till liv i spelet, genom att chipet berättar vilken figur leksaken motsvarar. Jonathan Ottosson har köpt 357 stycken. Eftersom varje leksak kostar runt 99 kronor har det blivit en ansenlig summa efter sex år.
– Kosta vad det kosta vill. Datorn är hans stora grej, precis som att hans tvillingbror Jesper håller på med hockey. Jonathan har flera kompisar som spelar Skylanders, både hemma hos honom och online, vilket betyder mycket för honom, säger mamma Carola.
Spelandet har också väckt ett annat intresse till liv – musik. Jonathan drömmer om att bli kompositör för musik inom tv/datorspel. Efter att ha praoat hos Johan Swärd på Musikkompaniet i Oskarshamn AB har han bestämt sig för att läsa Estetprogrammet på Oscarsgymnasiet i höst

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

FAKTA CEREBRAL PARES (CP)
Vid cerebral pares är rörelseförmågan påverkad, en eller flera muskler fungerar inte som vanligt. Ju svårare CP desto fler funktionsnedsättningar. Sjukdomen beror på att hjärnan har fått en skada någon gång innan två års ålder. Symtomen finns kvar hela livet men kan minska med tiden genom behandling, träning och att personen växer och utvecklas. Ungefär 2 av 1000 barn i Sverige har en CP-skada.

Källa: 1177.se