Skitbra jobbat, Tony!

Man skulle kunna säga att det är ett riktigt skitgöra. Men för Tony Hilmersson är det ett skitbra jobb.
Inget uppdrag är heller för svårt. När någon har stopp – då har han lösningen!

kloakdykare-2

Johanna Nordenskjöld-Hult i Fårbo fick hjälp av Tony Hilmersson när vatten började bubbla upp i diskhon. Det visade sig vara två stopp i ledningarna.

– Här är veckans fynd, säger han och visar en något dränkt Nokia 3510 som orsakat stopp i avloppet hos en privatperson.
För Tony Hilmersson, som jobbat på Ragn-Sells i Oskarshamn i totalt 25 år, är udda saker i rören inget ovanligt. Faktum är att folk spolar ner allt möjligt. Alltifrån fjärrkontroller och tennisbollar, till hängrännekrokar och löständer.
Men de värsta och mest frekventa bovarna som orsakar stopp, är doftblock för just toaletter, bindor, tamponger, tops, trasor och hushållspapper (bryts inte ner till en sörja som toalettpapper gör).
– Rör består ofta av flera böjar och där fastnar saker som inte hör hemma i en toalettstol. Har en sak väl satt sig, ja då fångar den allt i sin väg och orsakar stopp, berättar Tony Hilmersson.
Det lättaste för att undvika detta är förstås att aldrig spola ner några konstiga prylar i toaletten. Men skulle det trots allt hända, finns Ragn-Sells nära till hands. Tony Hilmersson har ansvaret för spolbilen om dagarna och räds inga uppdrag, hur komplicerade de än må vara.
Stadsmagasinet fick följa med när Johanna Nordenskjöld-Hult i Fårbo plötsligt fick erfara att det bubblade i diskhon i köket, när hon tvättade kläder nere i källaren.
– Man tar ju för givet att allt ska fungera. Så såklart blev jag lite nervös när det väl hände. Den stora fasan är att det ska bli översvämning i toaletten, säger hon.
Tony Hilmersson lokaliserade snabbt var alla brunnar fanns utomhus. I de flesta fall sitter nämligen avloppsrören tillsammans med vatten- rören. Bara någon minut senare drar han fram slangarna från spolbilen in i huset.
– Är övertygad om att jag hittar stoppet i rören från köket, säger han och plockar isär vattenlåset.
– Börjar med att suga ur bakvägen för att se om jag får loss det som blockerar vattnet. Kombinerar med att tillföra vatten. Vakuumet måste släppa lite grann, annars kommer stoppet som en månraket i 200 kilometer i timmen. Och det vill vi inte! Halva grejen är att lyssna på ljuden från röret och anpassa sig efter det.
Det märks att Tony Hilmersson verkligen vet vad han gör – efter ett tag fick han också loss stoppet som i detta fall bestod av matfett och maskindiskmedel. Ett vanligt förekommande scenario.kloakdykare-1
– Hör du gluck-gluck-ljudet, då är det snart stopp. Och det värsta du kan göra i det läget är att använda propplösare eller kaustiksoda. Det når inte ner till själva stoppet, tvärtom bidrar det till att bli ännu värre!
I nio fall av tio fungerar det att suga upp det som blockerar. Ibland har missöden inträffat, så som när vakuumet inte helt släppt och skapat ett enormt tryck.
– Var stopp på toaletten hos en kund en gång och stack då in slangen i en renslucka i källaren. Det nästan exploderade. Fick bajs över hela mig. Frågade kunden om han hade en vattenslang och när han såg allt kräktes han över mina byxor… Som tur är har jag alltid ett klädombyte med mig. Men visst, det har hänt att jag åkt hem i kalsongerna, säger han.
Stinkande incidenter till trots – Tony Hilmersson älskar sitt jobb. Otroligt varierande arbetsdagar, dagliga utmaningar, frihet under ansvar och framför allt att han får möjligheten att hjälpa människor, gör det till det bästa jobbet han haft.
– Är ju alltid välkommen när jag kommer med spolbilen. Många blir också väldigt lättade och tacksamma när stoppet väl är löst. Även jag blir glad, känslan ”där satt den!” är väldigt bra. Är lite känd för att inte ge mig i första taget, säger Tony Hilmersson och lägger till att luktar det alltför illa kan han alltid bära sin kolfiltermask.

Text: Kristin Ekstrand
Foto: Curt-Robert Lindqvist