Stenhårda Vickan sätter berget i gungning

Över 1 000 meter ner i underjorden. I en fuktig atmosfär utan naturligt ljus.
Det är här 23-åringen Viktoria Hilmersson från Oskarshamn trivs allra bäst – närmare bestämt i världens största och modernaste underjordsgruva, Kirunagruvan.

Bergstrucken Viktoria Hilmersson körde var en aning större än hon själv. Sju meter bred och en totalvikt på cirka 180 ton.

– Det är som en helt annan värld. En väldigt speciell men härlig känsla, säger hon.
Viktoria Hilmersson har jobbat för LKAB i Kirunagruvan i drygt två månader. Här kör hon en borrigg som borrar hål i taket på gruvan. Hålen fylls sedan med sprängmedel och sprängs för att hitta ännu mer järnmalm.
– Det är 1 108 meter ner under jorden så det finns inget solljus. När jag slår igen bildörren på väg till riggen är det alltid några sekunder som mörkerrädslan sätter in, innan jag får på pannlampan. Men det försvinner helt så fort den tänds, säger hon och fortsätter:
– Det är trångt i gruvan och fläktsystemets brummande ekar mellan väggarna. Det är också väldigt blött där nere, så gummistövlar på! Stannar jag bara några sekunder i lervällingen sitter fötterna nästan fast.
Det har länge varit Viktoria Hilmerssons dröm att få jobba i underjorden. Ett halvår efter studenten flyttade hon från Oskarshamn till Norrland för att börja jobba i dagbrottet Kaunisvaara, två mil utanför Pajala. Ett dagbrott är ett stort hål ner i marken, ofta en tömd sjö. Man ser himlen hela tiden, även om solens strålar kanske inte når till alla hörn.
– Hade kört lastbil på Ragn-Sells i Oskarshamn (som första tjej!) sedan studenten från Fordons- och transportprogrammet på Oscarsgymnasiet och hittade en annons på Arbetsförmedlingen att en underentreprenör till LKAB sökte lastbilsförare till dagbrottet. Wow, vad coolt, tänkte jag. Och på den vägen är det, berättar hon.
Till en början körde hon malmkoncentrat från dagbrottet till en omlastningsstation, med ett 90-tonsekipage till lastbil.
– Efter tio månader gick dagbrottet i konkurs. Hade sagt till mig själv att jag skulle ge Norrland minst ett år, hade inga planer på att åka hem. Då fick jag jobb på dagbrottet i Svappavaara!
Vips var lastbilen ersatt med en väldigt mycket större maskin – en bergstruck. Sju meter bred, gigantiska däck och en totalvikt på cirka 180 ton. Uppdraget: köra järnmalmen upp från dagbrottet till en krossanläggning.
– Det var riktigt spännande att köra bergstruck. Den är hur stor som helst! Vi var också ett bra gäng som jobbade tillsammans. Trivdes väldigt bra.
Yrket är väldigt mansdominerat, men det har Viktoria Hilmersson inget emot.
– Har man inte skinn på näsan innan, så får man det, säger hon med ett skratt.
– Är så van sedan tidigare, var bara jag och en till tjej på Fordons- och transportprogrammet som tog stu-denten. Dessutom har jag alltid varit pappas flicka, han är min idol (pappa Tony Hilmersson kör Ragn-Sells spolbil i Oskarshamn). Visst är det ett häftigt jobb jag har, men mest stolt över mitt jobb det är nog min kära pappa.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Mikaela Lindholm, Fredric Alm/LKAB

VIKTORIA HILMERSSON
ÅLDER: 23 år
BOR: I Kiruna och Oskarshamn (varannan vecka)
FAMILJ: Pappa Tony, mamma Ann-Louise och storasyster Beatrice
YRKE: Kör borrigg i Kirunagruvan
FRITIDSINTRESSEN: Hästar och bakning

KIRUNAGRUVAN
Kirunagruvan är världens största och modernaste underjordsgruva, belägen i berget Kiirunavaara i Kiruna kommun. LKAB (Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag) har brutit järnmalm där sedan början av 1900-talet. Det finns mer än två miljarder ton järnmalm i Kirunaområdet, en yta på över 700 000 kvadratmeter.