Snabbast i (start)blocken

Att skriva stenografi är att hålla kulturen levande, menar Agneta Wallenberg.

Stenografi … vad är det? Redaktionens 15-åriga praktikant skakar undrande på huvudet när begreppet kommer på tal. Det är länge sedan stenografi var ett obligatoriskt ämne på gymnasiet och något som varje sekreterare med självaktning behärskade.
– Tyvärr är framtiden inte så ljus för stenografi . Det är ett kulturarv som är mer eller mindre på utdöende, konstaterar Agneta Wallenberg och Barbro Kreutz.
Som ordförande respektive sekreterare i stenografiföreningen Ostkustens Melinare gör de dock sitt bästa för att hålla den tidigare så populära snabbskriften vid liv. Föreningen, som ingår i Melinska Stenografförbundet, bildades 2006 och har i dag ett 30-tal medlemmar.
– Det är huvudsakligen före detta sekreterare som numera är pensionärer. Vi träffas en gång i månaden för olika aktiviteter där vi har användning av stenografin. Dessutom har vi även en årligen återkommande tävling där de sex föreningarna inom förbundet tävlar om vem som är snabbast på stenografi, berättar Agneta och tillägger att föreningen dessutom har gjort två receptsamlingar på stenografi.
Stenografi är en skrift med speciella tecken som medför att man kan skriva både lättare och snabbare än vanlig skrift. I Sverige används nästan uteslutande Melins system som konstruerades 1892 och nyligen firade 125 år.
– Jag lärde mig stenografi i skolan och har man en gång lärt sig så sitter det. Men det krävs regelbunden övning för att hålla hastigheten uppe, förklarar Barbro Kreutz.
Som chefssekreterare på stålverket i Sandviken i början av 1960-talet använde hon stenografi dagligen och var även riktigt snabb med uppemot 180 stavelser i minuten. Att jämföra med riksdagens debattstenografer – som hör till de få kvarvarande inom yrket – som skriver cirka 250 stavelser i minuten.
– När diktafonen kom försvann stenografin allt mer. Jag slutade med stenografi i arbetet 1963 och har sedan mest använt det privat. När barnen var små skrev jag exempelvis julklappslistorna med stenografi och då kunde de inte läsa vad som stod, berättar hon.
Agneta Wallenberg lärde sig också stenografi i skolan och hade stor nytta av det för anteckningar under sina studier på universitet och högskola.
– Jag har sedan själv varit verksam inom skolvärlden och även haft utbildningar och studiecirklar inom stenografi . Som pensionär tog jag initiativ till att bilda Ostkustens Melinare för att fortsätta med stenografin och träffa likasinnade med samma intresse.
För den oinvigde kan det vara svårt att se någon logik i snabbskriftens stavelser. Agneta betonar dock att finns bara intresse går det ganska snabbt att lära sig.
– Det kräver däremot träning och åter träning för att nötas in. Idag vill man oftast ha resultat snabbt och därför är intresset för stenografi lågt bland de yngre.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Mikaela Lindholm