Tack mitt hjärta för att jag lever

Stefan Jutterdal, 61 år, räddades till livet av sin fru Annmargreth Kvarnefors.
– Jag känner en stor tacksamhet för att jag har fått en andra chans i livet. Min frus insats var livsavgörande. Utan henne skulle jag inte sitta här i dag, säger han.

Hjärtinfarkten var nära att kosta Stefan Juttedal livet. Men han hade turen att vara omgiven av människor som kan hjärt- och lungräddning.

Cykelsemesterns sista dag på Bornholm slutade drama­tiskt för Stefan Jutterdal. På väg till färjan föll han ihop över cykeln med hjärtstopp orsakat av en stor hjärtinfarkt. Två dygn senare vaknade han upp på Rigshospitalet i Köpenhamn. Sjuksköterskan förklarade för Stefan att han varit död, men att han fått livet tillbaka.
Sedan den 1 januari arbetar han återigen heltid som ordförande för professions­ och fackförbundet Fysio­terapeuterna (Sveriges fysioterapeuter sjukgymnaster). Rehabiliteringen efter hjärtstoppet den 2 september förra året har gått helt enligt plan. Men Stefan Jutterdal tillhör dem som egent­ligen inte borde vara i riskzonen för att få en hjärtinfarkt. Han är icke­rökare, motionerar regelbundet, försöker äta nyttigt och är måttlig med alkohol.
– Jag försöker leva som jag lär. Men det finns en ärftlighet i släkten för hjärt­- och kärlsjukdomar och därför har jag gått på kontroll och jag har aldrig haft några alarmerande värden. Ändå drabbades jag, säger han.
Stefan Jutterdal betonar att det är tack vare hans frus insats på Bornholm som han faktiskt är i livet i dag.
– När Stefan segnade ned över cykeln så greps jag först av en overklighetskänsla. Men på något sätt så lyckades jag snabbt gå in i en pro­fessionell roll, berättar Annmargreth Kvarnefors som är narkossköterska.
Hur det gick till minns hon inte, men hon drog av Stefan från cykeln till ryggläge och startade hjärtkompression. Bornholmsbon Ole Dissing kom förbi och erbjöd sig att hjälpa till. Mobiltäckningen var dålig där de befann sig och Ole var tvungen att cykla till ett täckningsområde för att kunna larma ambulans.
Under tiden kom Erik Erich­sen och Sennait Erichsen, läkare respektive sjuksköterska, gående och erbjöd sig att hjälpa till.
– Vi turades om att göra hjärtkom­pression på Stefan och efter en stund frågar jag Erik. ”Är du läkare?” Och han svarar. ”Ja, det är jag:”
Stefan Jutterdal fördes sedan med ambulanshelikopter till Rigshospitalet i Köpenhamn. På sjukhuset placera­des han i respirator, kyldes ned och en ballongsprängning utfördes på honom.
För Annmargreth, barnen och barn­barnen, följde två dygn av ovisshet, paret har tre vuxna barn var, men inga gemensamma barn.
– När läkarna talade om när han vaknar och om han vaknar upp, så började jag fundera på om jag gjort tillräckligt, säger hon.
Efter sex dagar skrevs Stefan Jutterdal ut från sjukhuset och åkte hem till Sverige. Efter två månader började han att arbeta på halvtid.
Hemma i Oskarshamn befinner han sig nu i patientrollen gentemot sina gamla kolleger på sjukhuset, där han en gång i tiden började arbeta som sjukgymnast. Han blev senare chef för sjukgymnasterna och därefter sjukhus­chef vid Oskarshamns sjukhus.
– Jag vill särskilt lyfta fram Carina Bodén som arbetat där sedan 1981 och som snart går i pension. Hon har varit ett stort och viktigt stöd för mig under rehabiliteringen, säger han.
Som ordförande för Fysio­terapeuterna har Stefan Jutterdal möjligheten att påverka. När tidningen Dagens Medicin förra året publicerade sin årliga Maktlista hamnade han på plats 16 med motiveringen att han är en av sjukvårdens skarpaste debattörer i frågan om fysisk aktivitet och att han vill involvera sjukvårdens professioner i mer av samverkan och samarbete.
Fysioterapeuterna har sedan tidigare ett gott samarbete med riksorganisa­tionen HjärtLung, en av Sveriges största patientorganisationer.
– En fråga som jag fått upp ögonen för är vikten av att fler människor lär sig hjärt­- och lungräddning och att det finns hjärtstartare på flera ställen, då skulle betydligt fler liv kunna räddas. Stefan Jutterdal och Annmargreth Kvarnefors har också valt att teckna medlemskap i föreningen HjärtLung.
– Det känns viktigt att stödja deras arbete på det lokala planet genom att ställa upp och bli medlem.
Varje år drabbas cirka 10 000 per­soner av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige och av dessa startar ambulanspersonal livräddande behand­ling i cirka 5 500 fall. År 2016 över­levde endast elva procent, 586 stycken personer. Tidigare år har siffran varit så låg som fyra procent. Med andra ord går utvecklingen åt rätt håll och allt fler räddas likt Stefan Jutterdal till livet. Men siffrorna är fortfarande skräm­mande höga. Stefan Jutterdal vill vara med och påverka så att människor i allt högre grad överlever ett hjärtstopp.
– Mina barnbarn säger att ”ditt hjärta var trasigt men nu är det lagat”. För mig är det här livet 2.0. Livet är en gåva som jag måste ta tillvara och göra något bra av.

Text: Urban Löfqvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist

STEFAN JUTTERDALS STEG TILL ETT HÄLSOSAMMARE LIV
– Jag försöker att äta nyttigt i form av en varierad och hälsosam kost.
– Jag röker inte. Vilket är en självklarhet när det gäller att leva ett hälsosamt liv.
– Jag är måttlig med alkoholen.
– Motion. Min ambition är att gå 10 000 steg om dagen och efter hjärtstoppet har jag börjat med pulshöjande träning två dagar i veckan.
– Vila och sömn. Jag försöker sova åtta timmar per natt. Jag är också ordinerad att vila efter lunchen, vilket inte alltid är så lätt att få till.
– Odla dina sociala kontakter i form av positiva relationer till andra människor.