Familjehem i dess rätta bemärkelse

Att växa upp i familjehem är inte alltid en dans på rosor. Men för Elinor Fransson och Tobias Wahlmér blev det en fullträff från start.
– Vi har fått genuin kärlek ända från början och är oändligt tacksamma för det.

Det finns ett stort behov av familjehem i Oskarshamns kommun. Ett familjehem tar emot ett barn under en längre tid, som av olika anledningar inte kan bo hos föräldrarna. Ibland är det tal om uppväxtplaceringar, men inte alltid. 

Elinor och Tobias kommer båda från familjer med missbruksrelaterade problem. När Janne och Kerstin Wahlström, numera bosatta i Oskarshamn, bestämde sig för att bli familjehem, var det Elinor som knackade på dörren. Paret hade sedan tidigare tre biologiska barn.

– Jag var lite skeptisk först, vi hade ju fullt upp med småbarnslivet. Men Kerstin var så entusiastisk och lyckades övertala mig att vi skulle anmäla vårt intresse till att vara familjehem. Det är jag väldigt glad över i dag, säger Janne. 

Blev familjemedlemmar

Elinor var bara sju månader gammal när hon kom till familjen Wahlström. Då hade hon bott två månader på jourhem. Jourhem är en familj som tar emot barn med kort varsel under en kortare tid.

– Jag var alltså bara fem månader gammal när socialtjänsten beslutade sig för att jag inte kunde bo med mina biologiska föräldrar. Det innebär att jag inte heller känner till något annat än familjen Wahlström. Jag har en mamma och en pappa, och det är Kerstin och Janne, säger Elinor.

Två år senare kom Tobias, två månader gammal. Efter en tid blev både Elinor och Tobias vårdnads-överflyttade till Kerstin och Janne. 

– De blev våra barn och syskon på riktigt med våra biologiska, säger Kerstin.

Det är också känslan som Elinor och Tobias haft hela sina liv.

– Jag har alltid känt mig som en i familjen. Våra föräldrar har visat oss lika mycket kärlek som till våra syskon. Samtidigt har de varit öppna från start och berättat var vi kommer ifrån. De har velat skapa en långsiktig och hållbar relation med oss och det har varit nyckeln till framgång. Vi har sett andra barn som behövt flytta runt till olika familjer, säger Tobias. 

Det som skiljer Tobias och Elinor åt är att Elinor haft kontakt med sin biologiska mamma till och från under uppväxten. Något hon upplever varit både bra och dåligt.

– Jag valde att bryta kontakten när jag var tolv år. Det blev för mycket helt enkelt, jag behövde en paus. Vid 17 års ålder tog jag upp kontakten igen och i dag har vi en fin relation. Men som barn var det svårt att förstå allt och jag mådde länge dåligt med PTSD, borderline och ångest bland annat, berättar hon.

– Kerstin och Janne har hela tiden stöttat mig genom det här. Genom att ha en familj som älskar mig villkorslöst och som jag kunnat prata med om allt, mår jag mycket bättre i dag.

Vindpinad miljö

Att vara familjehem kan vara svårt stundtals, men är samtidigt mycket givande. Likaså att vara jourhem. Därför söker socialtjänsten trygga och stabila vuxna med tid, tålamod och utrymme – både känslomässigt och rumsligt. 

– Att öppna upp sitt hem till ett barn från en vindpinad miljö kan vara tufft. För oss handlar det mycket om att göra skillnad. Det är inspirerande och roligt att hjälpa till på det här sättet, säger Janne och nämner att de är ett av kommunens jourhem. 

Sedan Elinor och Tobias kom till familjen för runt 20 år sedan, har ett 50-tal barn kommit och gått i Wahlströms hus. Allt från en helg till sju månader åt gången. 

– Det har varit normalt för oss att ha ett barn eller en ungdom inneboende. De blev som en extra lillasyster eller lillebror. Många av dem har vi kontakt med i dag och det är så roligt att höra när det gått bra för dem i livet. Det är fint att Sverige har ett system som fångar upp oss som kommer från dåliga förhållanden och riskerat misär. Allt handlar om att komma till ett familjehem eller jourhem som gör det genuint från hjärtat, säger Tobias. 

Text: Kristin Wennerström

Foto: Curt-Robert Lindqvist