– Det handlar inte om att rädda hela världens hundar. Men för hunden jag räddar – betyder det allt, säger 31-åriga Madelene Franzén som engagerar sig för att omplacera hemlösa hundar, framför allt från Spanien. På bilden syns också de tidigare hemlösa hundarna Stella, Elmer och det senaste nytillskottet Ofelia, numera älskade familjemedlemmar hos Madelene Franzén.

– Glädjen när hunden träffar sin nya familj på Arlanda, gör allt hårt slit värt det, säger hon.
De senaste åtta åren har Madelene Franzén arbetat ideellt vid sidan om sitt säljarjobb på Krepart i Oskars­ hamn, med att förmedla hemlösa hundar till passande familjer mestadels i Sverige. Allt sker via kontakter med hundhem, föreningar, veterinärer och engagerade privatpersoner i Spanien och även i Grekland.
– Jag är deras kanal till hundarnas för alltid-­hem kan man säga. Grundregeln är att innan hundarna kommer till Sverige ska de vara vaccinerade, id­-märkta, försäkrade och veterinärbesiktigade. Oftast är de också kastrerade.
– Det är av högsta prioritet att hundarna är friska när de kommer till Sverige. Därför testas varje hund mot flertalet sjukdomar (se faktarutan nedtill) och ingen omplacering sker förrän testresultaten är godkända. Kan också lägga till att alla veterinärer vi samarbetar med är legitimerade i Veterinärförbundet.
Madelene Franzén har själv adopterat två hundar från Spanien, Elmer och Ofelia. Elmer hittades fastklämd i en bergsskreva i Spanien tillsammans med fyra andra valpar. Ytterligare sju valpar befann sig i ett buskage bredvid.
– Det var två vildtikar som fått var­ sin kull. Den ena tiken var så smart att hon kallade på hjälp hos en engagerad människa, som också fick loss valparna som satt fast. Jag var sedan med och hittade för alltid­-hem till de små liven, säger hon.
Hemlösa hundar är väldigt vanligt i Spanien. Där har hundar inte samma status som i Sverige och det händer inte alltför sällan att de behandlas mycket dåligt och/eller dumpas av ägaren. Hundhemmen kan få kar­ tonger med hundvalpar satta utanför dörren eller vuxna hundar som kedjats fast utanför. Men många lever också som ”vilda” mitt i samhället, desperata i en ständig kamp efter vatten och mat.
– Jag försöker att hålla en distans till det i mitt arbete, det är otroligt jobbigt att tänka på. Har sedan länge accepterat att det inte går att rädda alla. I stället är det viktigt att se hun­darna som individer och försöka lägga krutet på dem som är mest utsatta. Vilken ras det är spelar ingen roll.
Upprinnelsen till verksamheten Omplaceringar var när hon skaffade hästgård i Misterhult 2007 och började leta efter en hund. En privat annons på nätet visade Vera Lynn, en blandras som levt hemlös länge och inte fung­erade i det spanska stödhemmet.
– Hon var så ful och dessutom aggressiv mot andra hundar. Förstod att det skulle bli svårt att hitta hem till henne och tänkte: Varför inte? Fortsatte att ha kontakt med paret som hade henne, Ann­Catrine och Magnus Fjellking, och hjälpte dem att hitta hem för fler hemlösa hundar. Det blev starten för allt mitt ideella arbete.
– Minns att jag kände en otrolig empati för utsatta hundar redan som liten. Under en semesterresa med mina morföräldrar till Spanien, jag var kanske tio år gammal, upptäckte vi en stor svart hund som var fastkedjad till en gul grävmaskin. Tyckte så synd om honom, ingen är värd ett öde som det. Då hade jag tydligen sagt, högt och tydligt, att när jag blev stor skulle jag rädda sådana som honom.
Mycket riktigt – tack vare Madelene Franzén och engagerade människor på plats i Spanien, lever nu hundra tals hemlösa individer lyckliga liv hos svenska familjer som var villiga att öppna sin famn för en ny familjemedlem.
En av dessa individer är åtta­åriga Torsten. Även han hittades i bergsskrevan i Spanien som tidigare nämndes. Nu bor han hos paret Nadja Raikkerus och Alexander Hillman i Södertorn. Här är tiden som hemlös och utsatt, ett minne blott.
– Hade egentligen inte tänkt att skaffa hund. Men när jag såg lilla, beniga Torsten med sina stora öron, föll jag direkt. Han var så fruktansvärt söt! Efter noga övervägande adopterade jag honom och nu betyder han allt för oss, säger Nadja Raikkerus.
I början var han både reserverad och rädd, men det släppte efter tag. Nu är Torsten tryggheten själv, liggandes med magen och benen uppe i vädret tätt intill husse och matte.
– Han är världens snällaste och gosigaste hund. En riktig knähund! Det känns verkligen bra att ha gjort skill­nad på riktigt, säger Nadja Raikkerus.