Inlägg

Guldgul bisyssla med stor spridning

Från det lilla honungshuset i Sjoketorp till ICA-butiker över hela Sverige. Under 40 år har Rune Axelsson varit lokal biodlare. I dag hör han till de större leverantörerna av fast svensk honung.

Rune Axelsson är mitt uppe i slutskattningen sina cirka 200 bisamhällen. De är utspridda över stora delar av mellersta Kalmar län – från Mönsterås till Mörlunda.

– De brukar bli lite drygt 20 ton fast honung varje år som jag, genom mitt medlemskap i Svensk Landskaps-honung, huvudsakligen levererar direkt till ICA Grossist i Västerås och som sedan skickas vidare till ICA-butiker över hela Sverige. Dessutom levererar mitt företag, Honung från Småland, till livsmedelsbutiker lokalt och vi säljer även via REKO-ring Oskarshamn, berättar han.

Rune Axelsson tappar cirka 50 000 burkar honung varje år manuellt.

Började i vedboden

När Rune inledde sin bi- och honungsverksamhet i början av 80-talet var det i betydligt blygsammare skala. Då tog han hand om och beredde sina honungsskördar i den iordninggjorda och anpassade vedboden intill gården i Sjoketorp, belägen i skogen några mil nordväst om Oskarshamn.

– Jag höll på med jord- och skogsbruk och tyckte det verkade intressant med bin och honungsproduktion. Jag gick en kurs och skaffade sedan ett bisamhälle, förklarar han.

Utökade efter hand

I takt med ökat intresse blev också antalet bisamhälle fler och fler. Ett par år senare köpte han den motoriserade slungan – som fortfarande är i drift – för att effektivt kunna ta hand om all honung.

– Ganska snart började jag leverera till dåvarande Egons Livs i Svalliden och åkte även runt på marknader. Jag insåg att det fanns ett stort intresse för min honung, säger Rune och betonar att honungsproduktionen alltid har varit en bisyssla. I ordets rätta bemärkelse.

– Jag hade tidigare heltidsjobb som elektriker på Scania och skötte även gården. Så det här är något jag enbart har gjort på ledig tid, förklarar han leende.

71-årige Rune Axelsson har inga planer på att trappa ned honungsproduktionen.

Byggde honungshus

Sedan närmare 30 år tillbaka ingår Rune i Svensk Landskapshonung. Det är en ekonomisk förening med ett tiotal av de större biodlarna i landet. Föreningen bildades 1990 med målsättningen att leverera honung året om direkt till livsmedelskedjorna utan mellanhänder.

– För att ha tillräcklig kapacitet och uppfylla alla krav kring hantering av honung byggde jag det nuvarande honungshuset 2002. Förutom den honung som mina egna bin producerar köper jag in mellan fem och tio ton lokal honung varje år som jag tar hand om och förädlar.

Rune visar runt i lokalen där han har sin slunga och där det även finns speciella maskiner för avtäckning av vaxet på ramarna. Han poängterar att all tappning av honung däremot sker helt manuellt. Något som är både kraft- och tidskrävande med tanke på att han årligen köper in och fyller cirka 50 000 burkar med honung.

– Det blir lite monotont och sliter på axlarna. När jag tappar honungen kan jag inte sitta stilla för länge. Jag måste upp och röra på mig med jämna mellanrum, förklarar Rune som trots sina 71 år inte har några planer på att trappa ned.

Svärsonen Tobias Bladh håller som bäst på att sätta sig in i såväl biodling som honungsproduktion för att kunna föra hantverket vidare.

Tryggad återväxt

Tack vare att dottern Rosita och svärsonen Tobias Bladh har tagit över gården och driver skogsbruket vidare hoppas han även att återväxten för fortsatt biodling och honungsproduktion är tryggad.

– Jag håller på att sätta mig in i allt som rör bin och honung. Det är mycket att lära sig och det kommer att ta tid. Samtidigt är det väldigt kul och det finns ett stort intresse. Dessutom är honung ett fantastiskt livsmedel. Både som den är – ringlad över en skål granola och krämig turkisk yoghurt – eller som ingrediens i matlagning, framhåller Tobias som ser fram emot att driva det uppskattade hantverket kring biodling och honungsproduktion vidare.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Bisyssla firar 100 år i Döderhult

För Rune Laneborg är det självklart att alltid börja dagen med en kopp honungsvatten. Som ordförande för 100-årsjubilerande Döderhults­ortens Biodlareförening framhåller han också de flitiga binas ­stora nytta för natur och miljö.

Att ha rökpusten nära till hands för att lugna eventuellt ilskna bin vid arbete i bikupan är både en säkerhets- och trygghetsåtgärd. Med sin långa och gedigna erfarenhet är dock Rune Laneborg väl medveten om hur han ska handskas med sina bin och behöver sällan använda vare sig rök eller speciellt mycket skyddskläder.

– Visst finns det mer eller mindre aggressiva bin. Men det gäller bara att ta det lugnt och inte göra för häftiga rörelser, förklarar han.

Bra återväxt

En rökpust är ett bra redskap för att hålla bina lugna.

Just lugnet och att låta naturen ha sin gång tror han är en bidragande orsak till biodlingens stadigt växande popularitet. Sedan Rune Laneborg började engagera sig i föreningen 1994 har antalet medlemmar nästintill fördubblats.

– I dag är vi cirka 40 medlemmar i föreningen. Även återväxten är bra. Vi har flera yngre killar och tjejer som intresserade av biodling. Vår yngsta medlem just nu är 14 år, berättar han och tillägger att det allt större engagemanget för miljö och natur säkerligen också bidrar till att fler och fler får upp ögonen för bin och biodling.

– Så var det för mig. Jag jobbade i skogen och var allmänt naturintresserad. Hur bin lever, deras pollinering och hur ett bisamhälle fungerar fascinerade mig. Genom att gå med i föreningen och vara med på träffarna i vår bigård i Lilla Hycklinge fick jag lära mig mycket av de äldre och erfarna ”bigubbarna”. Nu är jag själv en ”bigubbe” som gärna delar med mig av mina kunskaper, konstaterar Rune Laneborg leende.

Intressant att följa

Han kan närmast liknas vid ett levande uppslagsverk när det gäller allt från bidrottningens imponerande äggproduktion till arbetsbiets skiftande åtaganden under sin levnadstid och vad drönaren egentligen har till uppgift.

– Det finns uppemot 40-50 000 bin i varje samhälle under högsäsong och det händer hela tiden en massa saker i kupan som är intressant att följa.

Förutom de fem, sex kuporna vid föreningens bigård, som Rune Laneborg besöker och ser till vid minst något tillfälle varje vecka, har han totalt tio egna bisamhällen. Några hemma i trädgården i Rödsle, några vid barndomshemmet på Öland och några ute trädgården hos bekanta.

– Med tanke på den stora betydelse som binas pollineringsarbete har för växtligheten är det många som gärna vill ha bin i närheten av sina trädgårdar. Föreningen får ganska ofta förfrågningar och vi har möjlighet att ställa ut några kupor på kyrkogårdar och likande.

Lätt för nybörjare

Det krävs både ­skyddskläder och ett bra handlag för att säkert kunna skörda ­honungen ur binas kupor.

Rune Laneborg betonar att det inte är särskilt svårt att börja med bin för de som är intresserade. Förutom kupor med tillhörande utrustning krävs skyddskläder, en rökpust samt kniv och borste.

– Och bisamhälle givetvis. Det bästa är att börja med två samhällen. Skulle ett bisamhälle dö kan man göra ett avlägg och starta upp på nytt.

Sedan krävs ytterligare utrustning för att ta hand om honungen. Något som många nybörjare väljer att leja ut under första säsongen.

– I normala fall träffas vi varje måndag klockan 18.00 vid bigården i Lilla Hycklinge. Det är ett bra tillfälle för de som är intresserade att få mer inblick och se hur det fungerar innan de skaffar egna bin och kupor.

Firar jubileum

Den 23 augusti, i anslutning till Honungens Dag, är planen att Döderhultsortens Biodlareförening ska fira sitt 100-årsjubilum på Naturcentrum i Hycklinge tillsammans med Oscarshamns Trädgårdsförening och Döderhults Naturskyddsförening.

– Då kommer vi att visa upp vår verksamhet och även servera kaffe, våfflor och honungskakor. Alla intresserade är välkomna.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Skäl att skaffa bin

• Biodling är nyttigt

Det är brist på pollinerande insekter i den svenska naturen. Därför behöver den fler bin. Det är också brist på svensk honung.

• Biodling är roligt

Att vara biodlare är både roligt och lärorikt. Det är lätt att bli fascinerad av de flitiga binas samspel med naturen.

• Biodling är lönsamt

Biodling är lönsam både för biodlaren och naturen. Ett bisamhälle i Sverige ger i genomsnitt 30 kilo honung per år.

• Biodling passar alla

Biodling förknippades förr med äldre män med stora trädgårdar på landsbygden. Men fler och fler biodlare är kvinnor och ungdomar.

Läs mer om biodling på www.biodlarna.se