Inlägg

Knut Knutsson hittade dyrgripar i Oskarshamn

En Döderhultare, ett gammalt kinafat och några andra ­dyrgripar. Några av anledningarna att Mister Antikrundan, Knut Knutsson, dök upp i Oskarshamn för en tid sedan.

– Marknaden för den här typen av antikviteter är het nu, konstaterade han.

Under Oskarshamnsvistelsen blev det naturligtvis ett besök i Döderhultarens ateljé.

Därifrån var inte steget till Thelin och Johanssons Auktionshus på Köpmangatan särskilt långt. Anledningen var förstås att Döderhultarns grupp ”Kobröllopet” var till försäljning.

Lyriskt lyfte han upp de två pjäserna och utbrast:

– Vilket hantverk och vilken fantastisk människa Axel Pettersson var. Hans sätt att skildra samhällets hyckleri i konstverken är helt otrolig.

Några sekunder senare utbrast han:

– Vad har ni satt för utrop på Kobröllopet?

– 75 000 kronor, svarade Auktionshusets ägare Patrick Johansson.

– Ja, det tror jag mycket väl att ni kan få, kontrade antikexperten.

Knut Knutsson har sedan 1989 charmat det svenska folket i det populära tv-programmet Antikrundan. I program efter program har han bländat med sin kompetens om och kring antika saker. Sedan 1996 driver han också Uppsala auktionsverk.

Knut Knutsson vid Döderhultarens ateljé.

Från uppväxt till samlarintresse

Han växte upp i Sandsbro utanför Växjö där hans far bedrev lanthandel och senare en antikaffär. När han var runt 16-17 år avlutade han på beställning gamla möbler hemma i trädgården. Ett jobb som gav lite extra pengar men som också väckte hans nyfikenhet för antika skåp, bord och stolar.

– En dag när jag stod där och avlutade ett skåp så fick jag plötsligt se ett otroligt vackert blommotiv. Sedan den dagen slutade jag avluta färg och började i stället skrapa bort målarfärg för att kunna bevara de gamla originalmålningarna som kan dölja sig bakom renoverade ommålade möbler.

Det var egentligen först på 70-talet Knut Knutssons samlarintresse tog ordentlig fart.

– Mitt första samlingsområde var porslin och keramik från Uppsala Ekeby. Mitt bästa köp under den perioden var dock en kromad Böhlmark golvlampa från 1937, som jag fortfarande har kvar.

”Mitt första samlingsområde var porslin och keramik från Uppsala Ekeby.”

Vägen till konst och kultur

Egentligen så hade antikgurun för avsikt att läsa juridik, men när han fick jobb på Kulturen i Lund 1976 avbröt han, till fars stora besvikelse, sina juridikstudier för att satsa på ämnen som konst och kulturvetenskap.

– På åttiotalet tog antikintresset fart på riktigt. Jag fick då anställning på Bukowskis med ansvar för modern design i en tid då utvecklingen och intresset stod på topp för det moderna.

1989 drog det kända och omåttligt populära tv-programmet Antikrundan igång. Ett program som Knut har medverkat i redan från start och hela vägen fram till dagens datum.

Vad är det som gör antikrundan så populär?

– Folkfesten, känslouttryck, öden och människors historier kring sina saker och fynd samt värderingarna.

Mestadels har han gjort människor glada med positiva värderingar i Antikrundan. Det finns dock undantag.

– Då kommer jag direkt att tänka på mannen som trodde att han hade en fin och värdefull elfenbensskulptur som visade sig vara plast och hur han med en mycket sur min påtalade att jag hade helt fel och gav sig iväg…

Mestadels har han gjort människor glada med positiva värderingar i Antikrundan. Det finns dock undantag.

Den stora auktionshöjningen

Vad är det som är som är så fascinerande med auktioner och antikviteter?

– Att ingen dag är den andra lik. Spänningen och förväntningarna, som till exempel den dagen jag gjorde ett hembesök hos en äldre dam och fick syn på ett kinesiskt fat som hängde på väggen. När jag fick det i min hand insåg jag att det var ett väldigt sällsynt fat från 1700-talet. Damen berättade då att hon tidigare blivit erbjuden 30 000 kronor som ett utgångspris av en auktionsfirma men tackat nej.

– Vad skulle du vara nöjd med för värdering och utgångspris för att inte sätta upp fatet på väggen igen? frågade Knut Knutsson.

Runt 80 000 kronor hade damen svarat.

– Efter en kort tid träffade jag henne igen med ett förslag på ny värdering. Hon hade då kommit fram till att acceptera ett utgångsbud på 80 000 kronor.

Knut chockade dock henne genom att kontra:

– Ja, annars så skulle vi kunna börja på 800 000 kronor och efter de orden så var jag tvungen att hålla i damen så att hon inte skulle svimma säger Knut. Auktionsdagen till ära var jag själv utropare och budgivningen startade på 800 000 kronor.

På första parkett satt tanten och hela släkten.

Budgivningen började på 800 000 kronor och auktionen på fatet slutade på 10 miljoner kronor.

– Hela släkten på första raden såg ut som fågelholkar och förstod inte riktigt vad som hade hänt, säger Knut med ett skratt.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

5 snabba

Gårdsauktion eller nätauktion?

Dansk, svensk eller finsk design?

Kroppkakor eller pizza?

Nogger eller 88:an?

Uppsala eller Växjö?

Uppmärksammar Döderhultarn

Thomas Gren är en av de främsta kännarna av Döderhultarn och kommer att hålla ett föredrag om hans liv och leverne i samband med jubileumsveckan inför 150-årsfirandet.

Ända sedan Thomas Gren inledde sin yrkeskarriär på Oskarshamns kommun i sluten av 1970-talet som anställd på det då nyöppnade Döderhultarmuseet har han fascinerats av den originella träskulptören.
– Under senare tid har jag blivit allt mer intresserad av personen Döderhultarn. Samtidigt var han en unik och väldigt självklar konstnär. Hans träskulpturer är igenkännande konst som ger ett tydligt uttryck för tiden han verkade i och det gamla bondesamhället.
Thomas Gren berättar initierat om Döderhultarns födelse på gården Högatorp i byn Eckerhult den 12 december 1868, hans uppväxt och skolgång i Döderhult, genombrottet efter första utställningen i Stockholm 1909, umgänget med dåtidens lokalkändisar i Oskarshamn och hans död – sittande i sin stol i den kombinerade ateljén och bostaden på Garvaregatan – på söndagsförmiddagen den 15 mars 1925.
Detta, och mycket mer, kommer han även att lyfta fram i sitt föredrag i Konsthallen på Kulturhuset den 11 december klockan 18.00.
– Det finns hur mycket som helst att berätta om Döderhultarn. Till exempel kanske inte så många vet att han hade en son tillsammans med sin särbo Klara Matilda Karlsson, kallad Mos-Matilda efter de bär- och fruktmos som hon tillverkade och sålde. Sonen Axel Robert föddes 1916 och dog endast 40 år gammal. De sista åren bodde han tillsammans med sin mamma i ett källarrum och visade sig sällan ute.
Till hundraårsfirandet av Döderhultarns födelsedag 1968 togs det fram ett särskilt frimärke med hans skulptur Fingerkroken. Något sådant är inte aktuellt i samband med 150-årsjubileet. Thomas Gren hoppas dock att många tar tillfället i akt att besöka de arrangemang som hålls under jubileumsveckan.
– Det är stadens store son som är värd att uppmärksammas, säger han.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist

150-åring skildras på nytt sätt

När deltagarna i Musikskolans filmgrupp ska hylla Döderhultarn ställer de allt på ända.
– Vi tar nya grepp för att attrahera ungdomarna, säger lärare Krister Wallman.

Utgångspunkt för elevernas arbete är frilagda filmer av de sex träskulpturerna i Döder­hultarns konstverk Auktion med ”Ropar­Olle” i centrum samt ett antal kända bakgrundsmiljöer från olika platser i Oskarshamn.
– Med detta underlag och för­inspelade repliker av skådespelarna i Oskarshamnsrevyn är det fritt fram för deltagarna att skapa sina egna dokumentärfilmer. Vi har tittat på vanliga dokumentärer och tanken är att dessa filmer ska vara helt tvärtom och bryta mot alla regler och konven­tioner. Det ska var dokumentärfilm av ungdomar – för ungdomar, förklarar Krister Wallman.
Lucy Amerioun, som går sin andra termin i filmgruppen och redan hunnit skaffa sig en del erfarenhet, tycker att det är en jättekul idé.
– Det är ett lite annorlunda sätt att göra film. Jag tänker att det ska vara ungefär som en spännande sketch, säger Lucy som även har en egen YouTubekanal med sina tidigare filmer.
Filmprojektet kring träskulpturerna görs med tanke på det stundande firandet av Döderhultarns 150-­årsdag. Krister Wallmans förhoppning är att de olika filmerna från deltagarna i gruppen ska visas i samband med själva firandet. Det planeras även för ytterligare visningar på Döderhultarmuseet eller Sagabiografen för familj och vän­ ner under december.
– Varje film kommer att vara runt två minuter lång. I mitten av varje film blir det även en liten sekvens om Döderhultarns framgång med Rose­Marie Edinius som berättarröst.
För Kurdo Betkari och Diar Osman är det första terminen i filmgruppen. De har tidigare gjort enklare filmer hemma med mobilkamera. Men detta är något helt annat.
– Det är jättekul att få göra film på riktigt. Det är absolut något vi skulle vilja jobba med i framtiden, säger de.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist