Inlägg

Vägrar att se tillvaron i svart

Som att någon hade dragit ned en gardin.

2012 drabbades Patrick Jutqvist av en ögonsjukdom som tog merparten av synen på höger öga. Ett år senare miste han synen på vänster öga i samma sjukdom.

– Det var en tragedi. Men livet måste gå vidare, ­konstaterar han.

Patrick Jutqvist beskriver sig som både väldigt positiv och även lite full i fan. Egenskaper som har varit till stor hjälp under de motgångar han har mött.

– Det började när mamma dog i cancer 2001. I samma veva var det även en massa andra människor i min omedelbara närhet som gick bort. Enligt läkaren var det dessa händelser som utlöste min diabetes, berättar han.

Drygt 20 år gammal var effekterna av diabetesdiagnosen inte något han tänkte speciellt mycket på. Patrick hade slutat skolan efter nian och jobbade med sin pappa på bygg- och ventilationsföretaget VBS. Det var fullt upp med såväl byggnadsarbete som smide. Men framför allt ventilationsjobb.

– När VBS gick i konkurs 2004 var jag redan utlånad till Avent Drift & Innemiljö och där blev jag omgående erbjuden jobb som ventilationstekniker. Jag stortrivdes på jobbet och fick även ansvar som fastighetsskötare för den stora byggnaden med restauranger och företagshotell på Brädholmen.

Hur Patrick drabbades

När Patrick drabbades av sin ögonsjukdom 2012 var han sedan länge gift med Ulrika och dottern Nathalie var drygt tio år.

– Jag vaknade på morgonen efter företagets sommarfest och trodde först att jag inte kunde få upp ögonlocket på höger öga då jag knappt såg något. Men det visade sig att det var en kraftig blödning som berodde på min diabetes. Jag blev opererad och de fyllde ögat med silikonolja för att hålla blodet borta, förklarar Patrik.

Att få synen kraftigt nedsatt på ena ögat var ett hårt slag för både Patrick och övriga familjen. Ännu värre blev det när samma symptom även drabbade vänster öga ett år senare.

– Det gick tyvärr inte att rädda med operation. Så på vänster öga förlorade jag synen helt, konstaterar han krasst.

Patrick Jutqvist drabbades av en ögonsjukdom mitt i livet som gjorde att han förlorade merparten av sin syn. Trots det lever han ett så normalt liv som möjligt med jobb och bland annat husvagnsliv på fritiden.

Vägen framåt

Men i stället för att bli missmodig och ge upp bestämde sig Patrik för att snabbt återvända till arbetslivet och försöka leva ett så normalt liv som möjligt. Ett beslut som stöttades till 200 procent av fru och dotter. Likaså arbetsgivaren Avent.

– Jag har haft ett otroligt stöd. Utan det stödet från både familj och arbetsgivare hade det inte gått.

Att sälja den stora tvåplansvillan som han hade renoverat och byggt till med pool- och spaavdelning var nödvändigt. Likaså båten som tidigare nyttjats flitigt för fiske och utflykter.

– Vi hade tur och hittade en handikappanpassad enplansvilla som passade oss perfekt. Vi har även köpt en husvagn som vi har uppställd på Öland och där tillbringar vi det mesta av vår lediga tid, berättar Patrick.

Dator med skärmförstoring och speciellt tangentbord hör till Patrick främsta arbetsredskap.

Jobb och den ljusa sidan

Då det var omöjligt att fortsätta jobba som ventilationstekniker med sin synnedsättning har han fått nya arbetsuppgifter som teknisk support på Avent. För att klara detta har Patricks arbetsplats anpassats med en rad olika hjälpmedel; bland annat mjukvara till datorn med skärmförstoring, speciellt tangentbord, elektroniskt förstoringsglas samt röstuppläsning av mejl och andra texter.

Sedan flera år tillbaka är Patrick Jutqvist även ordförande för Synskadades Riksförbunds Oskarshamns-avdelning. De regelbundna träffarna var till stor hjälp för honom och nu vill han stötta andra i samma situation med sina erfarenheter och sin positiva inställning.

– Det är viktigt att inte gräva ned sig. Även om min egen prognos inte ser så ljus ut med risk för att så småningom förlora synen helt går det inte att deppa ihop. Jag lever här och nu och det gäller att ta vara på alla möjligheter, framhåller han leende.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

PATRICK JUTQVIST

Ålder: 52 år

Bor: Enplansvilla i Påskallavik

Familj: Fru Ulrika, bichonhanen Bosse samt utflugna dottern Nathalie, 21 år

Gör: Teknisk support på kyl- och ­ventilationsföretaget Avent

Intressen: Samlar på whisky med allt vad det innebär av att gå på olika mässor och provningar, umgås med vänner och familj, husvagnen på Öland

Favoritwhisky: Talisker 18 Years Old Malt Whisky

Gör en ledig höstdag: Badar spa och ­umgås med hustrun

Lyssnar på: Är allätare med förkärlek för hårdrock. Drömkonserten är danska ­Volbeat på Parken i Köpenhamn

Full rull för fläskboll

Reglerna i fläskboll är enkla – de rullstolsburna ­spelarna ska med alla till buds ­stående medel få den stora pilatesbollen i mål.

Det här är en dröm som går i uppfyllelse, konstaterar Ulrica Holmqvist som är en av initiativtagarna till Fläskboll Oskarshamn.

Tillsammans med Christina Karlsson, från Norra Kalmar Läns lokalförening i Personskadeförbundet RTP, har hon under två och ett halvt år jagat sponsorer och bidrag för att kunna köpa in totalt tio sportrullstolar.

– Vi kom i kontakt med den här sporten på ett läger i Valjeviken. Sedan dess har vi kämpat hårt för att kunna börja spela i Oskarshamn. Varje rullstol kostar drygt 40 000 kronor, berättar de.

Premiärträning

I mitten av september samlades ett tiotal intresserade för premiärträning i Åsaskolans gymnastiksal.

– Superkul, konstaterar Moa Nordén som hade sällskap till träningen av syster Emma och pappa Jimmy.

Förutom Ulrica Holmqvist är ingen av deltagarna som deltog vid första träffen rullstolsburen till vardags. För Sven-Åke Nilsson, som kom till träningen med sin hustru Gunilla, var det till och med första gången han satt i en rullstol.

– Vi hörde talas om fläskboll och ville testa. Det har givit mersmak, säger han.

Så här kan Fläskboll se ut i stridens hetta.

Vänder sig till alla

Ulrica Holmqvist betonar just det faktum att detta är en aktivitet som vänder sig till såväl gammal som ung och både funktionshindrade och de utan fysiskt handikapp.

– Det är helt enkelt en rolig sport för alla, framhåller hon.

Så småningom är förhoppningen att delta i seriespel och även utmana olika föreningar och företag på fläskbollsmatch.

– Vi har redan varit i kontakt med IK Oskarshamn och Scania, berättar Ulrica Holmqvist och Christina Karlsson.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Wilma sprider hopp och kunskap

Hon uthärdar fördomar. Utbildar följare. Och utvecklas som förespråkare. Wilma Axelsson har lärt sig att omfamna sin funktionsvariation och ser därför inte längre trösklar, bara dörrar som har öppnats. 

Wilma Axelsson föddes med ryggmärgsbråck och är förlamad i båda fötterna. Hon tar sig mestadels fram med hjälp av rullstol men har också möjlighet att gå kortare sträckor med ortoser, ett hjälpmedel som stabiliserar och avlastar kroppen. För Wilma är den medfödda ryggmärgsskadan inte bara ett fysiskt attribut, hon menar att den har format hela henne som person. 

– Under min uppväxt hade jag väldigt dåligt självförtroende och var osäker i mig själv. Jag har väldigt dålig balans på grund av min skada och valde att inte vara med och leka med mina klasskamrater av rädsla för att ramla och bli skrattad åt. Detta ledde till ett stort utanförskap och gjorde att jag såg min ryggmärgsskada som min identitet – det som definierar mig, berättar Wilma. 

Positiv vändning

I dag är Wilma varken osäker eller rädd. I stället utstrålar hon ett stort självförtroende. Skadan är fortfarande en del av hennes identitet, men med tiden har hon lyckats vända det till något positivt. 

– Allt förändrades när jag startade mitt Instagramkonto för snart tre år sedan. Då märkte jag att det fanns en avsaknad av personer med funktionsvariationer som öppet delade med sig av sin historia i sociala medier. 

Växte snabbt

Under namnet Wilma on wheels började Wilma publicera bilder och historier om sin skada, främst för släkt och vänner att ta del av. Men Instagramkontot växte snabbt till något större.

– Jag började få meddelanden från människor som uttryckte sin tacksamhet för det jag gjorde. Många av de som följer mig är föräldrar till barn med olika funktionsvariationer och de tackade mig för att jag bringade lite hopp för deras söner och döttrar. I dag har jag följare från hela världen och försöker ständigt lära mig mer om olika funktionsvariationer och jag jobbar på att vara en bra förespråkare varje dag, säger Wilma. 

Syftet har aldrig varit att hon själv ska få glänsa i rampljuset. Avsikten har snarare varit att barn och unga som befinner sig i en liknande situation som Wilma ska slippa behöva gömma sig i skuggorna. 

– Jag vill att det ska vara en självklarhet för alla att synas och höras och vara en självklar del av samhället. På ett sätt gör jag det här för nioåriga Wilma, som under varje rast stannade kvar på rampen för att hon var så rädd för att förstöra för sina klasskamrater. Jag tror att många känner igen sig i det, att man inte vågar. Men jag vill visa barn och unga att det går – det tar bara lite längre tid.

Började träna

Ungefär samtidigt som Wilma startade sitt Instagramkonto började hon leta efter en fritidsaktivitet att ägna sig åt. Att hitta någon passande parasport i närområdet var svårt. Då sökte hon sig i stället till gymmet och styrketräning. 

– Det är också något som förändrat mitt liv på så många plan. Jag känner en enorm stolthet när jag kommer in där på gymmet och träningen har varit en stor del i min personliga utveckling. För det handlar inte om vilka förutsättningar man har i livet, utan vad man gör med dem, konstaterar Wilma. 

Wilma har nyligen fyllt 18 år och har just påbörjat sitt sista gymnasieår på naturvetenskapliga programmet i Kalmar. Hon har ett stort intresse för naturvetenskap och drömmer om att utbilda sig till neurobiolog så att hon kan forska om ryggmärgsskador. Samtidigt vill hon fortsätta att inspirera och motivera barn och unga genom att dela med sig av sin historia. 

– Det har dock aldrig varit en självklarhet eftersom jag under så många år inte accepterade min ryggmärgsskada. Nu har en helt ny värld öppnat sig på något sätt, nu lever jag i sanning med mig själv. Min förhoppning är att andra ska finna styrka och tröst i mina berättelser och att jag kan inspirera till ett annat tankesätt. 

Fick ta emot pris

Och inspirerat har hon verkligen gjort. I början av sommaren fick Wilma ta emot ett pris instiftat till Zaida Cataláns minne. Catalán växte upp i Högsby, precis som Wilma, och kämpade för mänskliga rättigheter både som politiker och som jurist. Zaida Catalán mördades 2017 när hon utredde människorättsbrott under ett FN-uppdrag i Demokratiska republiken Kongo.

– Det känns oerhört stort att bli tilldelad det här priset till Zaida Cataláns minne. För det jag gör är inte en intressefråga, utan det handlar om mänskliga rättigheter. 

För sin förmåga att stå upp för mobbning och näthat har Wilma också blivit nominerad till ett pris av We Stand App, en organisation som arbetar för ett schysstare klimat på nätet. 

– Det är så viktigt för oss alla att inte sprida ytterligare hat. I stället behöver vi sprida kunskap. Jag vet ju att alla dessa fördomar som finns i samhället och på nätet inte handlar om elakhet, utan om okunskap. Därför är det så viktigt att prata om det, för då försvinner fördomarna. Så hyscha inte dina barn när vi möts på stan och jag kommer i rullstol, utan låt dem ställa sina frågor. När vi kan mötas blir världen så mycket större och så mycket rikare.

Vill göra skillnad

Oavsett om det blir i rollen som forskare eller som föreläsare kommer Wilmas målsättning alltid vara att göra skillnad. 

– Jag har alltid haft känslan av att jag vill förändra saker i samhället. Och jag brukar säga att jag har ett jäkla anamma. Är det något som jag vill förändra i livet så går jag och gör det. Nu ser jag inte längre min funktionsvariation som något hinder och jag kan inte önska mig ett bättre liv. Jag har fått så mycket tack vare min funktions-variation – den har gjort mig till en annan person, den har gjort mig så mycket starkare. 

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist & Wilma Axelsson

Wilma Axelsson

Ålder: 18

Bor: Högsby

Intressen: Träning, sociala medier, ­studier, naturvetenskap 

Drömmer om: Ett samhälle där alla blir sedda, hörda och accepterade

Instagram: @wilmaonwheels