Totalt 35 år som pressfotograf har inte fått honom att lägga kameran på hyllan. Intresset att föreviga vackra miljöer är intakt och gensvaret på hans bilder är större än någonsin. Framför allt är det Oskarshamns skärgård med allt vad den erbjuder som Hasse Broms har i sökaren.

Från att tidigare främst ha varit inriktad på att fotografera det som finns ovanför vattenytan – och även strax under – har hans stora intresse fått ytterligare en dimension. Hasse är i full gång med att lära sig tygla den ettriga drönaren, som via fjärrstyrningen snabbt förflyttar sig i alla tänkbara riktningar, innan båtsäsongen drar i gång.

– Jag måste bli riktigt säker på att både kunna starta och landa den i båten. Annars kan det bli dyrt, konstaterar han leende.

En drönare har stått på önskelistan länge. Men det var ersättningen efter en otäck cykelolycka i september förra året som fick Hasse att förverkliga drömmen.

– Utan cykelhjälmen hade jag nog inte överlevt. Nu slutade det tack och lov med ”enbart” hjärnskakning, några knäckta revben och rejäla skrapsår. Som plåster på såren köpte jag drönaren. Den har bidragit till nya perspektiv på vår vackra skärgårdsmiljö och även gett en nytändning till fotograferingen och att visa upp mina bilder. Nu i tre nivåer, berättar han.

Redo för nya vyer. Med sin drönare kan ­Hasse Broms även fotografera skärgården från ovan. Se flera av hans bilder på Facebook och Instagram @fotohassebroms

Miljontals bilder

Gemene man är annars vana att se honom med kameran i högsta hugg. Under sin tid som pressfotograf, inledningsvis tre år på Kinda-Posten i uppväxtorten Kisa och från 1977 fram till 2009 på Oskarshamns-Tidningen, har han förevigat otaliga människor och blivit allmänt känd. Både för sitt hantverk och som person.

– Jag har aldrig räknat hur många bilder jag har tagit totalt. Men det bör ha blivit några miljoner. Och det har ju inneburit att jag har träffat en massa folk i olika situationer.

Det var i samband med att Hasse gick ned till deltidstjänst i mitten av 90-talet, på grund av en neurologisk sjukdom som förtvinar musklerna i händer och fötter, som intresset för skärgården tilltog.

– I början tillbringade jag mycket tid på golfbanan, men det fungerade inte heller så bra. Så då började jag fiska. För att underlätta fisket köpte jag en båt. Men sedan dess har det nog inte blivit en fisk fångad, säger han och skrattar.

I stället tog fascinationen över att fotografera skärgården och dess unika miljö över. Ganska snart startade han även en blogg för att dela med sig av sina alster.

– Som yrkesfotograf var jag ju van att visa upp mina bilder. Genom bloggen fick jag möjlighet att fortsätta med det. Numera har jag ersatt bloggen med både Facebook och Instagram.

Tjocka Hulda af Ernemar. Foto: Hasse Broms.

Egen prägel

Men det är inte bara på de hyllade sociala mediekontona som det går att ta del av Hasses framfart med kameran. Under sommarhalvåret syns han i stort sett dagligen till sjöss i sin karakteristiska ”Tjocka Hulda af Ernemar”. En öppen båt som han köpte för drygt 20 år sedan och som ursprungligen var orangefärgad.

– Jag vill sätta min egen prägel och få den att se ut som en träbåt. Så jag målade den brun och gjorde tofter av fernissat trä. I fören byggdes ett ganska utmärkande grabbräcke för att enklare kunna ta sig i land. Det har även visat sig vara ett utmärkt stativ för kameran, förklarar Hasse.

Under årens lopp har han gjort strandhugg på en mängd öar, kobbar och skär utanför Oskarshamn, och han navigerar tryggt utan sjökort i skärgården mellan Figeholm och Vånevik. Att nämna några favoritställen är svårt. Men Virboskärgården i allmänhet och Måsskärs hällar i synnerhet ligger Hasse varmt om hjärtat. Likaså Flundregatan vid Vånevik.

– I vår ska jag ta upp båten till Klintemåla under en vecka för att kunna utforska den norra skärgården ytterligare. Den är otroligt vacker och kommer medföra nya miljöer till mina bilder, säger han.

Särbos sedan fyra år. Maarit Poikeljärvi och Hasse möttes första gången på piren vid Ernemar med sina kameror i högsta hugg.

Betydelsefull plats

När båten ligger på land är piren vid Ernemar ett favorittillhåll. Dels för vyerna med havet och Blå Jungfrun i blickfånget, dels för att det var här han första gången träffade sin särbo och käresta, Maarit Poikeljärvi, för fyra år sedan.

– Jag hade noterat att hon gillade mina bilder på Facebook. Vi var inte bekanta sedan tidigare, men jag tyckte hon verkade trevlig. Jag tog reda på att hon brukade vara på piren vid Ernemar och fotografera fåglar. Så jag började vistas här alltmer för att få tillfälle att träffa henne. Efter tre veckor möttes vi och började prata och sedan dess har vi varit tillsammans, berättar Hasse nöjt.

Förutom fotografering som gemensam hobby har Maarit också fördjupat Hasses intresse för fåglar. Likaså har hon fått honom att uppskatta havet, utan kamera, under vinterhalvåret.

– Jag trodde aldrig att jag skulle gå ner frivilligt i en isvak. Men det är en fantastisk upplevelse att stå på bryggan i bara badbyxor i minusgrader efter att ha kommit upp ur det iskalla vattnet. 

Foto: Hasse Broms

Bra kombination

Vid sidan om särbons uppmaningar var det ett möte med kallbadföreningen om onsdagsbad på Hotel Corallen, med efterföljande frukost, som fick Hasse att bejaka vinterbadandet.

– Att värma upp sig efter badet med knaperstekt bacon var för bra för att kunna motstå. Så på den vägen är det, konstaterar han leende.

Tankarna kring att hitta ytterligare forum att visa upp de fantastiska skärgårdsbilderna har funnits länge. Sedan en tid tillbaka samarbetar Hasse med ett par olika studieförbund kring bildvisningar för föreningar och andra sammanslutningar. Under våren har han ett tiotal visningar inbokade.

– Det är jättekul att det har varit så stort intresse. Om flera vill se mina bilder så finns det möjlighet att boka in flera visningar framöver genom att höra av sig till mig.

Dragskär. Foto: Hasse Broms.

Starkt intresse

Nyligen fyllde Hasse Broms 65 år. Några planer på att pensionera sin fotoutrustning har han dock inte. Intresset, som gick i arv från hans far och inleddes på allvar när han fick sin första egna kamera som elvaåring, är lika starkt nu som då.

– Att fotografera är fortfarande det roligaste som finns och jag bestämde tidigt i livet att det var detta som jag skulle syssla med. Om några år firar jag 50 år som fotograf i Oskarshamn och då är det kanske läge att hitta på något extra kul, konstaterar han.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Hasse Broms

Ålder: 65 år

Familj: Särbo Maarit Poikeljärvi

Bor: Lägenhet i Åsaområdet

Gör: Tidigare pressfotograf

Fritid: Hängiven hobbyfotograf, skärgårds­utforskare och vinterbadare