Arne Nilsson, Linnéa Nicklagård, Martin Åkerberg och Rose-Marie Probelius Seger testade att bli inlåsta i utbrytarspelet Jailbreak Oskarshamn

– Inte trodde jag att jag någonsin skulle bli satt i handfängsel och bära fångdräkt, utbrister Rose-Marie Probelius Seger lagom roat när hon, ihop med de övriga paneldeltagarna, förbereds inför den timslånga vistelsen i jailbreakrummet som är beläget i källarkatakomberna under Slottsgatan.
Marika Karlstad, som driver Jailbreak Oskarshamn tillsammans med maken Marcus samt lillebror Matts Bergsten, beskriver utbrytarspelet som Fångarna på Fortet – fast utan svett och spindlar. Och lite som ett datorspel – fast i verkligheten. Det handlar om att hitta dolda meddelanden och utnyttja rummets föremål. Deltagarna blir fängslade med förutsättningen att de har förväxlats med ett gäng dödsdömda fångar och bara har en timma på sig att komma ut ur rummet innan bödeln för dem vidare till elektriska stolen.
– I stort sett alla kan vara med i Jailbreak. Man måste dock ha såväl hjärna som ett visst logiskt tänkande, framhåller hon leende.
Att testpanelen uppfyller dessa kriterier med råge råder inga som helst tvivel om. Trots detta infinner sig en viss nervositet bland deltagarna innan de ska bli inlåsta med fångdräkter och handbojor på.
– Jag som har legat i styrketräning. Det lär ju inte behövas, konstaterar Arne Nilsson krasst.
Linnéa Nicklagård ser aningen tagen ut innan dörren slås igen.
– Det blir väl inte mörkt i rummet, frågar hon med ängslan i blicken.
Väl bakom lås och bom tar det en stund innan alla hittar sina roller och samarbetet inleds så smått. Ganska snart stämmer Martin Åkerberg upp i ett glädjerop när han lyckas tyda de första koderna.
– Jaa! Nu är i alla fall ett lås avklarat, jublar han.
Nedräkningen tickar på och när enbart några minuter återstår är det bara ett hinder kvar att forcera på vägen ut. Marika, Marcus och Matts följer testpanelens framfart via bildskärmen i övervakningsrummet.
– De är duktiga. Nu gäller det bara att de förstår hur de använder de sista koderna, säger Marcus som har konstruerat spelet.
Med absolut minsta möjliga marginal är testpanelen ute ur rummet. Bödeln fick gå tomhänt denna gång. Det är ett glatt, men lite svettigt, sällskap som tar plats i loungen för att summera spelet och samtidigt njuta av kaffe och hembakade bullar.
– Man blir faktiskt lite varm och andfådd av att tänka så här mycket, säger Arne Nilsson och får nickande medhåll av de övriga.
– Jättekul. Det krävs dock att man är lite klurig och bra på att samarbeta, tillägger Rose-Marie Probelius Seger.

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist