Numera vallfärdar vi till Spa-anläggningar. Förr drack vi brunn. Gemensam nämnare: Vatten har över tid varit en ­källa till hälsa och vederkvickelse. I Oskarshamn upp­täcktes en hälsobringande källa av en tillfällighet 1744, som ­utnyttjades flitigt under närmare 200 år!

Det var den avskedade båts­mannen Gabriel Svala som upptäckte källan med mineral­rikt vatten i Norrby, en källa som var belägen på kyrkoherde­­­­­-bo­stället Rödsles ägor. Bildhuggaren Anders Dahlström i Gränerum byggde ett brunnshus över källan. Och på en av väggarna hyllades Svala: ”När båtsman Lyra i sin yra gick vid bäckens lopp, fann han källans åder opp”. 

Eget dricksglas

Resenärer vid det intilliggande gäst­giveriet och boenden i Döderhults­trakten var de som först besökte källan. Intresset ökade och fler och fler samlades vid Norrby hälsokälla. Vid försommartid öppnades källan och under midsommarhelgen ­kulminerade intresset för det hälsobringande och magiska vattnet.

Vid brunnen ställdes gästerna upp i procession, var och en med ett eget dricksglas. När följet kom in i brunnshuset östes vattnet upp i glasen med en skopa, när vattnet var drucket fortsatte processionen runt källådern och vidare ut ur brunnshuset. 

Årligen besökte mellan 400 och 500 personer källan i Norrby. Käll­vattnets mineral­innehåll och järnhalt var fullt jämbördigt med de kända ­hälso­källorna i landet. 

Brunnspaviljong

I maj månad 1857 uppfördes en ny brunnspaviljong vid Norrby hälsobrunn. Den 13 juni öppnades brunnsdrickningen. En nyhet för året, som gästerna uppskattade, var samarbetet mellan hälsobrunnen och den nya badinrättningen på Garn­holmen (Badholmen).

I dag finns få spår av verksamheten vid Norrby hälsobrunn. Det enda påtagliga minnet på
platsen är det enkla brunnskaret som vilar
över hälsokällan.

Efter hälsobad på Badholmen och middag för en billig penning i staden tog sig brunns­gästerna till Norrby. Brunnsavgiften för ståndspersoner var två riksdaler och för allmoge en riksdaler riksmynt. I den nya brunns­paviljongen fanns även tillgång till en brunnsläkare. Populariteten avtog för att helt upphöra i mitten av 1890-talet.

1899 gjordes ett försök att åter­in­rätta brunnsdrickningen på initiativ av grosshandlaren Carl August Ideström och stadsläkaren Efraim Habbe. Intresserade kunde genom en insats om 10 kronor ge sitt stöd till ­föreningen. ­Intresset var stort och inom kort tid tecknades 241 insatser. Tre nya paviljonger anlades och attraktiva promenadstråk skapades. Något som innebar att 200 personer var inskrivna i hälsobrunnsföreningen inför nypremiären 1899.

Intresset avtog

Trots stora ekonomiska satsningar gick inte verksamheten en ljus framtid till mötes. Tvärtom avtog intresset att dricka brunn och föreningen upplöstes.

År 1907 var det slut och brunns­paviljongen flyttades till Oskarshamns Folkets Park. Där fick byggnaden namnet ”Galejan”. När stora delar av parkområdet ändrades till affärs­område fanns ett förslag att byggnaden skulle flyttas till Brädholmen. Det föreslagna kom inte att genomföras, brunnspaviljongen revs 1995. Därmed var brunnsdrickartraditionen definitivt slut i Oskarshamn.

Inte matt utan hatt

Vid Norrby hälsokälla fanns en så kallad fattigbössa, en skulptur i trä, utformad som en mansperson i naturlig storlek. Skulpturen fick namnet Jonas P Dödergren. I sin hand håller han ett plakat med texten:  ”Ödmjukast jag er beder fast rösten min är matt, kom, lägg en penning neder men lyft uppå min hatt.”

Troligtvis är fattigbössan tillverkad av bildhuggaren Anders Dahlström i ­Gränerum. Han är känd för att han utfört och skänkt predikstolen i Döderhults kyrka. När Norrby hälsokällan stängts fick Dödergren sin hemvist i Döderhults kyrka. Där kunde Dödergren studeras fram till slutet av 1990-talet. I dag återfinns ­Dödergren i en av Rödsleskolans lokaler. 

Text: Thomas Gren

Foto: Thomas Gren, Arkivbild