Inlägg

Islandshästar för hela slanten

Tjatet om en egen häst väckte familjens slumrande ­hästintresse. Drygt 20 år senare samsas tre generationer hästtjejer på Odelsjö Gård i Tjuståsa utanför Oskarshamn.

Ylva Alexandersson tar gärna en ridtur med dottern Jennie Larsson och barnbarnet Signe. Och det är islandshästar som står i fokus för familjegemenskapen. 

I och med flytten 2004 från Mönsterås till Oskarshamn och hästgården Odelsjö, kunde familjen ta häst intresset till nya nivåer. Som mest har det funnits 13 hästar på gården. I dagsläget har familjen fyra islands-hästar två ston och två vallacker, plus att det på gården finns ytterligare ett par hästar som tillhör familjen. 

Men att hela familjen skulle bli hästtokig var ingen självklarhet. Jennie Larsson började rida när hon var i tolvårsåldern.

– Men jag fick kämpa för det. Jag cyklade en mil för att få rida på en fjording som vi hyrde och jag pantade till och med burkar för att hjälpa till med att betala hyran. 

Två hästar på en gång

Mamma Ylva Alexandersson, som själv haft hästar under uppväxten, visste hur mycket jobb det är med att ha häst. Familjen bodde dessutom inne i Mönsterås vilket också komplicerade saker och ting. Men några år senare efter att familjen hade flyttat ut på landet fick Jennie, som hunnit fylla 15, inte bara sin första häst, utan hon fick två på en gång. 

– Det är en rolig historia. Mamma och pappa hade så småningom blivit förälskade i fjordingen, men de som jag hyrde av ville inte sälja den. En dag kom mamma hem och talade om att hon köpt en islandshäst åt mig, och då berättade pappa att han också köpt en häst. Det visade sig att pappa inte kunnat släppa tanken på fjordingen och till slut lyckats övertala ägaren att få köpa den. 

Plötsligt stod Jennie där med två hästar. En som hon älskade och en som hon till att börja med inte hade några djupare känslor för. 

– Jag minns hur du skrev i din dagbok att mamma hade skaffat mig en häst som är ful, berättar Ylva -Alexandersson.

Signe Larsson, 7 år, älskar att rida.

SM-guld

Två år senare, 1998, vinner Jennie SM-guld i ungdomsklassen i tölt för islandshästar. Under några år far familjen, som nu har ett brinnande hästintresse, land och rike runt på hästtävlingar. 

När Ylva och Georg Alexandersson, som länge hade letat efter en hästgård, lyckades köpa Odelsjö Gård 2004 började Jennie att studera till -veterinär. Hon och hennes man Anders Larsson valde att flytta med till gården. 

– När jag började plugga la jag tävlandet på hyllan, men det är fortfarande oerhört kul och givande att hålla på med hästar, säger hon. 

Dottern Signe, 7 år, har ärvt intresset och när det arrangeras ridtävlingar på Häradsvallen i Mönsterås är hon gärna med och hjälper till vid prisutdelningarna. 

– Det är hennes dröm att få börja tävla, säger Jennie Larsson och Signe nickar instämmande innan hon rider iväg. 

Det var tack vare dotterns stora brinnande intresse för hästar som Ylva Alexandersson var med och startade föreningen Strokkur 1996. På Häradsvallen i Mönsterås har föreningen en förstklassig tävlingsanläggning för islandshästar. Hon har varit ordförande sedan föreningen bildades. 

– Det som gör islandshästar så speciella och roliga att jobba med är att de har en fantastisk mentalitet och fem gångarter, i stället för tre som vanliga hästar, säger Ylva Alexandersson.

Islandshästen har antingen fyra eller fem gångarter: galopp, skritt, trav, tölt och vissa hästar har även flygande pass. Medan skritt, trav och galopp är hästens gångarter. 

Stora planer

Engagemanget i Strokkur tar en hel del tid i anspråk. Och Ylva har stora planer. Mönsterås Horse Arena är arbetsnamnet på den världsunika anläggning som börjat ta form i anslutning till Häradsvallen. Tanken är att anläggningen ska växa betydligt de kommande åren och ge plats för ridhus, stallar, ridskola, förskola, restaurang med spa, lekplats, boende och konferenslokaler. 

– Vi är inte där än, men vi har kommit en bit på väg. Hittills har vi byggt 13 av de 80 planerade permanenta stallboxarna och vi har också dragit in el och vatten. Det som står på tur härnäst att hitta finansiering till det lilla ridhuset som ska finnas på området, säger hon.

Hela anläggningen beräknas kosta runt 200 miljoner kronor när den står klar.  

Vd och delägare

Ylva Alexandersson har onekligen många järn i elden. Hon är vd och delägare i Etec Teknikutbildning AB och hon är även vd och delägare i Smådjurskliniken Oskarshamn, som har sitt säte i Kristineberg, tillsammans med Jennie. På Smådjurskliniken arbetar Jennie Larsson som veterinär.

Hemma i Tjuståsa håller Anders och Jennie på att bygga ett eget stall. Sonen Tony Alexandersson har nyligen byggt ett eget hus ett stenkast från Odelsjö Gård, efter att ha bott där med sin sambo. 

– Jag älskar att samla min familj runtomkring mig. Min mor, som är 90 år, bor här också, säger hon och pekar på ett av husen på gården.

Att vi dessutom kan ha våra hästar här och ta en ridtur på en de många ridvägar som finns i området – det är verkligen livskvalitet!

Text: Urban Löfqvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Islandshäst

Islandshästen är en tålig hästras som härstammar från Island. Kännetecknande för rasen är att det är en ganska robust häst som tål väder och vind, speciellt då hästarna på vissa gårdar hålls i ett halvvilt tillstånd i stora flockar som själva får leta föda och skydda sig mot dåligt väder.

Ett intresse i hästväg

Intresset för att rida på ridskolan i Oskarshamn är större än någonsin. Femåringen Klara Samuelsson har stått i kö ett år och var spänd inför sin första lektion på ridlekis. 
– Tycker om hästar, säger hon med ett stort leende.

Det är full aktivitet på Oskarshamns Ridklubb hela veckan lång. Med runt 35 grupper utbildar ridlärarna ryttare i alla åldrar.
– Intresset för att lära sig rida har aldrig varit så stort som nu. Det är otroligt högt tryck med långa köer som följd. Men det är förstås väldigt kul att så många vill börja rida, säger den 26-­åriga ridläraren Matilda Arneving som håller i majoriteten av barngrupperna.

Ponnybompa

Just ridlekis är från tre år och varar 30 minuter, en gång i veckan. Under enklare former får barnen bekanta sig med hästen och rida inne i stallet eller utomhus. Ibland med bommar, färgglada koner eller något annat. Hästarna leds av frivilliga hjälpledare.
– Fokus är förstås att ridningen ska vara något roligt. Brukar ha något jag kallar för ponny­bompa, då barnen får rida på hästen och samtidigt utföra små uppdrag som jag skrivit ner på lappar och satt upp i ridhuset, berättar Matilda Arneving.

För Klara Samuelsson, fem år gammal och yngst i denna grupp, var det vid detta tillfälle hennes första dag i ridskolan. Hon har tidigare tagit privat­lektioner via ridklubben och stått i kö ett år för att få en plats.
– Ridskolan ringde upp mig efter jul och sa att Klara kommit med. Hon tycker om att rida och blev förstås väldigt glad. Jag tycker att ridningen är ett bra sätt för henne att lära sig ta ansvar och även bra för hennes personliga utveckling, säger mamma Aseel Samuelsson, som var med och tittade på denna torsdag.

Hästar som gällde

Direkt efter ridlekis började gruppen Miniorerna för barn som är cirka fem­ sju år. Först 30 minuter hästkunskap och sedan 30 minuter ridning. Även här är Matilda Arneving ridlärare. Hon har själv ridit på ridskolan sedan hon var fyra år gammal.
– Mitt ridintresse har funnits så länge jag kan minnas. Försökte mig på fotbollsskola en sommar kommer jag ihåg, men var bara med i två dagar. Det var hästar som gällde helt enkelt. Redan när jag gick i tvåan sa jag att min framtid var att bli ridlärare. Så blev det, säger hon.

Vad är det bästa med ridning, tycker du?
– Att man aldrig blir helt fullärd. Det finns alltid något nytt att lära sig, eftersom hästarna är olika individer. För mig är det viktigt att kunna rida olika typer av hästar och hitta tekniker som fungerar. Det är en häftig känsla att de här stora djuren låter oss rida och pyssla om dem. Hästar kommer nog vara ett livslångt intresse för mig.

Tävlar du också?
– Tävlade mycket när jag var liten och sedan även i allsvenskan, både individuellt och i lag. Men jag är ingen tävlingsmänniska utan tycker att det är roligare att utbilda och stötta andra i ridning. Det är även kul att anordna tävlingar, vilket vi gör här på ridklubben.

Vid 18 års ålder började Matilda Arneving att ha egna lektioner på ridskolan, ett par dagar i veckan. I somras tog hon examen från den ett­åriga utbildningen till ridlärare level 2, som arrangeras av Svenska Ridsport­förbundet i Strömsholm. Nu jobbar hon heltid som ridlärare på Oskarshamns Ridklubb.
– Det är verkligen drömjobbet. Är här väldigt länge ibland, spenderar ju en hel del fritid här också. Kan inte få nog av det, hästar är det bästa som finns. Tur att jag har en pojkvän som är helt okej med min passion, säger hon och skrattar.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist