Inlägg

Härlig gemenskap för barn och unga

Alltifrån Kyrkis för de minsta, till Kyrkans Unga för tonåringarna. Döderhults församling har körer och grupper för alla åldrar. Kom och var med! Alla är välkomna, oavsett församlingstillhörighet.

 

Lexie, Theo och Walter leker på Kyrkis.

För barn 0-5år

Kyrkis är för de minsta barnen men uppskattas kanske allra mest av de vuxna som följer med. Vi pratar, sjunger, leker, umgås och är. Medtag eget fika. Kaffe, te, saft och frukt finns.

Kyrkis i Påskallavik. Vi träffas i kyrkan. Ledare: Helena. Måndagar kl. 9.30 – 11.00, med start 5/9.

Kyrkis i Kristdala. Träffarna sker i församlings­hemmet, på nedervåningen. Ledare: Ulla. ­Måndagar klockan 9.30-11.00, med start 5/9.

Kyrkis i Döderhult. Träffarna sker i församlings­hemmet, på nedervåningen. Ledare: Helena. Torsdagar klockan 9.30-11.30, med start 8/9. 

 

För lågstadiebarn

Himlakul i Döderhult. För barn i årskurs 1 till 3. Frukt, körsång, lek, pyssel, gemenskap och andakt. Anmäl ditt barn via sms till Madeleine på 070-286 14 03, senast måndag 5/9. De barn som går på fritids hämtas av körledare klockan 16.00. Vi avslutar i kyrkan, barnen hämtas där. Ledare: Madeleine, Ulla och Hannah. Torsdagar klockan 16.15-18.00, med start 8/9.

Miniorer i Kristdala. För barn från förskoleklassen upp till årskurs  4. Fika, andakt, lek och pyssel. Vi hämtar och lämnar vid Kristdalaskolan ­respektive Regnbågen fritids. Anmälan via sms till Ulla på ­072-516  60  56. Ledare: Ulla, Hannah och Johannes. Onsdagar klockan 13.00-14.45, med start 7/9.

Gloriakören sjunger upp under ledning av Madeleine Åverling.

För mellanstadiebarn

46:an. Mellanmål, andakt & häng med Madeleine och Petter. Onsdagar klockan 14.00-15.00, med start 7/9 i Döderhults församlingshem. 

Gloriakören i Döderhult. En kör för dig i klass 4 till 6. Ledare: Madeleine. Onsdagar ­klockan 15.00-15.45, med start 7/9 i Döderhults ­församlingshem. 

Kristallen i Kristdala. En kör för dig i årskurs 6-9. Ledare: Marie-Louise. Jämna torsdagar klockan 16.00-17.15, med start 8/9 i Kristdala församlingshem.

 

Lovsångsteamet Vox och Kyrkans Unga tränar inför årets påskmusikal.

För högstadieungdomar och uppåt

Kristallen i Kristdala. En kör för dig i årskurs 6-9. Ledare: Marie-Louise. Jämna torsdagar klockan 16.00-17.15, med start 8/9 i Kristdala församlingshem.

Lovsångsbandet Vox i Döderhult. För dig som går i klass 7 och uppåt. Tillsammans sjunger och spelar de ­psalmer och lovsånger på sitt eget sätt. Ledare: ­Madeleine. Onsdagar klockan 17.00-17.45, med start 7/9.

KU (Kyrkans Unga). För dig som är 14 år och ­uppåt. Andakt, olika aktiviteter och prat om livet. ­Aktiviteter kan vara tårtbakartävling, häng i ­simhallen, stafetter eller ­matlagning. Ledare: Petter. Onsdagar klockan 18.00-21.00, med start 7/9 i Döderhults församlingshem.

Konfirmanderna. Konfirmandundervisningen är väldigt varierad numera och det kan vara alltifrån ­lekar och fika till målning och pyssel. Fjolårets 20 konfirmander fick till ­exempel gå på pilgrims­vandring. Ledare: Anders och Petter. ­Konfirmanderna träffas onsdagar klockan 15.00-17.00. ­Information och inskrivning i Döderhults församlingshem, måndag 5 september kl. 18.30. Du som går i åttan är välkommen tillsammans med en förälder.

 

Kontakt

Madeleine Åverling

0491-76 11 21, 070-286 14 03

Milda Jonasson

0491-76 11 22, 073-723 96 92 

Helena Karlsson

0491-76 11 31, 070-672 81 39

Ursula ”Ulla” Mecke

0491-76 11 32, 072-516 60 56 

Anders Byström

0491-76 11 10, 072-718 14 91

Marie-Louise Ohlsson

0491-76 11 23, 070-140 98 33

Petter Karlsson:

0491-76 11 34, 073-044 08 68

Hannah Bogren:

0491-76 11 00

Johannes Hedell:

0491-76 11 00

E-postadress:

fornamn.efternamn@svenskakyrkan.se

Siste kyrkoherden tillbaka i Kristdala

Han var den siste kyrkoherden i Kristdala innan samgåendet med Döderhults församling 2010. Nu är Håkan Helleberg tillbaka som präst i bygden efter en längre sejour på Orust. 

Du blev präst efter 19 år som sjöman, hur kom det sig?

– Under min konfirmationstid fick jag höra att jag skulle passa som präst. Och livet på sjön innebär att man umgås väldigt tätt med människor under lång tid. Då lärde jag mig mycket om hur folk fungerar. Det var nog det som påminde mig om att jag kanske egentligen var ämnad för någonting annat.   

Du är född och uppvuxen i Göteborg. Hur hamnade du i Kristdala?

– Vi var på väg hem till Stockholm med vår Tuna­kryssare ­efter en tur till Öland när vi fick problem och tvingades stanna till i Påskallavik. På Konsum träffade min fru Louise av en slump Eva-Lena Karlsson, förtroendevald i Oskarshamns församling, och småpratade lite med henne. När vi sedan kommit hem ringde kyrko­herden Jan Carlsson mig och sa: ”Jag hörde att du är präst i Rågsved, jag har ett område som heter Kristineberg som skulle passa dig”. Och nyfiken som jag är tackade jag ja. Vi hittade ett hus i Kristdala och ett par år senare blev jag kyrkoherde där.

Du var kyrkoherde på Orust i nio år. Varför återvänder du till Döderhults församling?

– Det passar mig bra att trappa ner inför ­pensionen med en deltidstjänst. Jag slipper till exempel arbetsgivaransvar, vilket var en stor börda på Orust där vi ständigt fick pussla för att få ihop arbetslaget. Nu ser jag verkligen fram emot att arbeta och ­komma in i mitt nygamla ­sammanhang.

Vad är det som är så bra med Kristdala?

– Det är en bygd som är väldigt framåt på alla sätt och det finns en stark lokal förankring. Jag lärde känna väldigt ­mycket folk under förra vändan och många av de som jobbade i ­församlingen då är fortfarande kvar. Så det är mycket speciellt för mig att återvända.

Vad ska du göra på fritiden nu när du jobbar deltid?

– Att ta upp mitt gitarrspelande är något jag har tänkt på länge. Sedan tycker jag mycket om flugfiske och ser fram emot att utforska Hummeln utanför Kristdala.

Fakta

Namn: Håkan Helleberg Ålder: 67 Bor: Kristdala Familj: Frun Louise och tre vuxna barn
Gör: Jobbar deltid som präst i Döderhults församling Fritidsintressen: Fiske, musik

En församling mitt i livet

Längtan efter varandra blir en drivkraft för att hitta nya vägar. Döderhults församling inbjuder till ­gemenskap på den plats i världen – och i livet – där du ­befinner dig. 

Insamling till viktigt arbete

Under 2021 fokuserar Döderhults församlings årliga insamling på Projekt 190 – ”Stöd varje flickas rätt till sin egen kropp”. Pengarna går till utbildning och påverkansarbete med syfte att skapa hållbar förändring kring könsstympning. 

– Det är ett väldigt viktigt arbete som pågår i Tanzania, säger Miranda Digréus, samordnare för församlingens inter­nationella arbete.

Ge din gåva via Swish (123 222 21 49) eller Bankgiro (5846-5279). Märk din betalning med ”P190”

Påskberättelsen i nytt format

Församlingens barngrupper står för sång och skådespeleri i den populära påskmusikalen, som i år är helt digital. Musikalen bygger på påskberättelsen
från bibeln med scener från intåget i Jerusalem, gripandet i Getsemane och rättegången inför Pontius Pilatus.

Se påskmusikalen på församlingens hemsida eller Facebook-sida:
www.svenskakyrkan.se/doderhult
www.facebook.com/doderhultsforsamling

Podcast om tro och liv

Ett undervisande, vardagligt ­samtal om tro och liv. Det är devisen för Döderhults­podden. Med avstamp i ­vardagen kläs livets svåra frågor i enkla ord. Döderhultspodden finns att lyssna på i följande appar: Spotify, Google Podcast, Podcaster, Podbean

Mer från Döderhults församling

Aftonbön på Zoom

Onsdagar kl 21.00

En stilla stund

Digital andakt från Stillhetens kapell. Torsdagar kl 13.30

Öppen kyrka

Församlingens kyrkor i Bockara, Döderhult, Kristdala och Påskallavik är öppna varje dag kl 09.00-15.00

Sorggrupp

Döderhults församling erbjuder dig en kravlös samtalsgrupp där du möter människor som delar den egna erfarenheten av sorg. Gruppen träffas på Ekersro sex gånger med start måndagen den 3 maj. Därefter den 10 maj, 24 maj, 7 juni, 21 juni och 5 juli. Du är välkommen att anmäla dig även om du tillhör en annan församling. Kontakta Monia Ivarsson på 0491-76 11 15 eller monia.ivarsson@svenskakyrkan.se

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Ljus tradition tänder hoppets låga

Stämning, stillhet och förtröstan. Allhelgonahelgen är den helg då vi särskilt uppmärksammar våra döda. Döderhults församling håller såväl kyrkor som kyrkogårdar öppna för ljuständning och eftertanke. 

Under, och även före, allhelgonahelgen vallfärdar besökare till kyrkogårdarna för att smycka minneslundar och gravar med blommor och ljus. På Alla helgons dag, som i år infaller den 31 oktober, lyser hoppets låga över minnet av våra nära och kära.  

– Det är en stark och viktig tradition och den helg då vi har i särklass flest besökare på kyrkogården. Många kommer hit bara för att uppleva stämningen, säger Anders Byström, kyrkoherde i Döderhults församling. 

Öppet för besökare

Men årets allhelgonahelg blir av förklarliga skäl inte som alla andra. Från församlingens sida vill man dock understryka att såväl kyrkorna som kyrkogårdarna kommer att stå öppna för besökare.

– Det kommer att finnas möjlighet till ljuständning och vi kommer att ha präster och diakon på plats. Vi har dessutom planerat för ett musikprogram under helgen. Men vi undviker att samlas i större grupper och vi respekterar avståndet till varandra. Tillsammans gör vi det så bra vi kan efter förutsättningarna som vi har, säger Anders Byström. 

Kyrkoherde Anders Byström ser allhelgonahelgen som en allvarstyngd men samtidigt ljus högtid.

Tänder hopp

Kyrkoherden ser allhelgonahelgen som en allvarstyngd men samtidigt ljus högtid. Den hjälper till att tända ett slags kollektivt hopp, menar han. 

– Det är som en folkrörelse, något som alla har en relation till. Sorg och saknad är något som de flesta har mött i sina liv och tillsammans kan vi finna tröst i att ljuset förjagar mörkret. Ljuset bär hoppet. När vi går på kyrkogården är det inte mörkret vi ser, det är ljuset, konstaterar Anders Byström. 

Varje år bjuder församlingen in anhöriga till personer som har gått bort under året till en minnesgudstjänst på Alla helgons dag. I samband med minnesgudstjänsten läses namnen på de avlidna upp och anhöriga får ljus att ta med sig. Till skillnad från tidigare år kommer man inte att kunna samla lika många människor denna allhelgonahelg, men det kommer ändå att kunna genomföras någon form av minnesstund.

– Församlingen kommer att kommunicera tydligt med de anhöriga vad det är som gäller. Minnesgudstjänsterna är en starkt rotad tradition med många besökare. Därför tittar vi på lite olika alternativ för hur vi kan genomföra detta på bästa sätt, i stället för att ställa in helt och hållet, säger Anders Byström. 

Monia Ivarsson tänder ljus i Stillhetens kapell, som kommer att hållas stängt under allhelgonahelgen.

Samtal mildrar ensamheten

En plats att dela med sig av – och känna igen sig i – berättelser och känslor. Döderhults församling­ ­erbjuder en kravlös samtals­gemenskap för personer som har förlorat en närstående. 

Varje höst och vår bjuder Döderhults församling in personer som har förlorat en närstående att delta i församlingens samtalsgrupp för stöd i sorg. Vid 6–7 tillfällen träffas gruppen under ledning av församlingens diakon Monia Ivarsson.  

– Vi börjar med att fika tillsammans. Sedan flyttar vi oss till en lugn plats, tänder ett ljus och först då börjar samtalet. Vi ser till att ha ett tillåtande klimat där alla får komma till tals och bli bekräftade i sin sorg. Sorgen har många färger och tar sig olika uttryck. Sorg går inte över av tid utan av att vi bearbetar den, berättar Monia Ivarsson.

Återträff

Efter 2–3 månader arrangeras en återträff för deltagarna i gruppen och det finns även möjlighet till extra stöd och enskilda samtal vid behov. Monia förklarar att målet är att livet ska gå vidare men att sorg också tar tid. Det är viktigt att dela vanmakten och låta det vara så svart som det kan vara. Ljuset kommer inte förrän man låter det vara svart. Hon understryker alltjämt att samtalsgruppen är helt kravlös. 

– Ingen är där för att prestera något. Utan det handlar om att möta människor där de befinner sig i sin sorgeprocess och finnas där för dem med stor försiktighet. Träffarna är ett tillfälle att få dela med sig av det som bråkar och skaver, samtidigt som man får känna att man inte är ensam i sin situation. Att höra saker från andra kan ge hopp.

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Digital ljuständning

Den som av olika skäl inte har möjlighet att ta sig till kyrkan och kyrkogården under allhelgonahelgen kan i stället använda sig av Svenska kyrkans bönewebb. Skriv din bön, tänd ett ljus eller gör både och genom din mobil, läsplatta eller dator. Alla kan ta del av bönen när den blivit publicerad. Bönewebben hittar du på be.svenskakyrkan.se.

Andlig ledare ger sportsligt stöd

Inte kroppsligt, men väl själsligt. Stödet till IK Oskarshamn intar nya dimensioner när ­publiken inte får vara på plats i arenan. För IK-supportern och kyrkoherden Anders Byström är den andliga världen ingen ny bekantskap.

För Anders Byström kommer ishockey i första rummet när det gäller sport. Han följer både IK Oskarshamn och Luleå Hockey med stort intresse och går gärna på IKs hemmamatcher. 

– Som norrbottning är jag uppvuxen med ishockey och i Oskarshamn är hockey alltid ett samtalsämne som kommer upp, även i kyrkan. Säsongen då IK Oskarshamn gick upp i SHL var väldigt speciell, det var en häftig resa som verkligen engagerade hela staden – det snackades hockey överallt, minns Anders Byström. 

Enligt kyrkoherden råder det inget motsatsförhållande mellan att vara kristen och att vara hockeyintresserad. Snarare blir det som berör många människor per automatik angeläget även för kyrkan. 

– Vi människor är ju inte uppdelade i delar, en som är kristen och en som är intresserade av andra saker. Utan vi är en helhet som människor och det ryms många olika saker i oss, konstaterar Anders Byström. 

Anders Byström är kyrkoherde i Döderhults församling och har ett hjärta som klappar för IK Oskarshamn.

Häftigaste hockeyminnet

När Stadsmagasinet ber honom dela med sig av ett speciellt hockeyminne behöver han inte fundera länge. 

– Jag har förstås många fina minnen av IK Oskarshamns framgångar, men mitt häftigaste hockeyminne är faktiskt från 1994, när Bodens IK var ett topplag i allsvenskan. De skulle spela en avgörande match i kvalseriens sista omgång mot AIK i Globen. Boden hade råd att förlora med två mål och ändå gå upp i elitserien, berättar Anders Byström. 

Dömde straff

Det skulle komma att bli en av svensk hockeys mest dramatiska matcher. I matchens slutskede ledde AIK med 3–0 och var därmed klara för elitserien med ett måls marginal, när AIK-backen Rickard Franzén visades ut för att avsiktligt ha flyttat målburen. Bodens lagledning, med Niklas Wikegård i spetsen, hade stenkoll på regelboken och påpekade för domarteamet att Boden hade möjligheten att välja straff i stället för utvisning eftersom det var mindre än två minuter kvar av matchen. Då åkte domaren Roger Öberg till sekretariatet för att läsa regelboken noga innan han kunde konstatera att Boden hade rätt. 

– När domaren dömde straff blev AIK-fansen helt tokiga. De började kasta in mängder med föremål på isen, så funktionärerna fick rycka in och städa upp och spola om isen. Efter en kvarts väntan i omklädningsrummet blev det skyttekungen Ulf Sandströms uppgift att lägga straffen som skulle ta Boden till elitserien. Sandström var normalt säkerheten själv, men den här gången blev det för mycket på hans axlar och han missade, berättar Anders Byström. 

Små marginaler

Efter att ha varit ett mål från uppflyttning kom Bodens IK aldrig i närheten av högsta serien igen och tio år senare gick klubben i konkurs. Det nervkittlande matchavgörandet är ett exempel på idrottens små marginaler och på ishockeyns förmåga att engagera människor. 

– Jag minns att jag var på läger då och satt i ett kök och lyssnade på radio. Samma kväll var det meningen att jag skulle hålla i aftonbönen. Men jag sa till min kollega: ”Det här går inte, du får ta den åt mig”. Jag var ju tvungen att följa upplösningen av matchen, säger Anders Byström och skrattar. 

Följer laget

Om den kommande SHL-säsongen blir lika dramatisk för IK Oskarshamn återstår att se. Men en sak är säker, Anders Byström kommer att följa laget på nära håll. Han har redan bekantat sig med IKs nya huvudtränare Martin Filander i samband med försäsongsmatchen mot Växjö Lakers. 

På plats var också biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, som även han är mycket sportintresserad. Biskopen, som är född i Jönköping, har jobbat i Oskarshamn och bor i Växjö vill dock förhålla sig neutral när det gäller de tre småländska SHL-lagen. 

– I min roll som biskop representerar jag hela stiftet och det här med hockey är känsliga saker, säger han hemlighetsfullt. 

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Anders Byström

Ålder: 49

Gör: Kyrkoherde i Döderhults församling och kontraktsprost i Stranda-Möre kontrakt

Bor: Hus i Döderhult

Favoritlag: IK Oskarshamn och Luleå Hockey

Glädjefylld gemenskap för barn och unga

I Döderhults församling finns det grupper och aktiviteter för barn och unga i alla åldrar. Kyrkorna i Döderhult, Kristdala, Bockara och Påskallavik bjuder in till samlingar som bygger på gemenskap och glädje. Var med och delta i sångstunder, lekar, fikastunder och andakter. Alla är välkomna!

 

Döderhults församlingshem

47:an

En grupp för barn i klass 4-7. Mellanmål, ­pyssel, gemenskap och andakt.

Ledare: Helena och Milda.

Tisdagar kl. 15.00 (direkt efter skolan) till kl. 16.40.

Nimbuskören 

En kör för barn i klass 4-7.

Ledare: Madeleine .

Tisdagar kl. 16.40-17.20 .

Kyrkis med musik

För barn 0-5 år tillsammans med vuxen. 

Enkel frukost, lek, sång, pyssel och andakt.

Ingen föranmälan. Ingång för barnvagnar på baksidan.

Ledare: Kerstin och Madeleine.

Torsdagar kl. 9.00-11.00.

Himlakul

En grupp för barn i förskoleklass-klass 3.

Körsång, lek, pyssel, gemenskap och andakt.

Vill du att ditt barn skall hämtas på fritids kl. 16.00 skriv då upp barnets namn på listan som finns där.

Ledare: Madeleine och Kerstin.

Torsdagar kl. 16.15-17.45.

 

Kristdala församlingshem

Kyrkis 

För barn 0-5 år tillsammans med vuxen.

Lek, sång, fika och gemenskap.

Ingen föranmälan.

Ledare: Ulla.

Fredagar 9.30-11.00.

Miniorer

För barn i förskoleklass till klass 3.

Fika, andakt, lek och pyssel.

Föranmälan till Ulla.

Vi hämtar/lämnar vid skolan och ­Regnbågens fritids.

Ledare: Ulla och Sharelle.

Onsdagar 13.00-14.30.

Barnens kyrka

Vid söndagens gudstjänst i Kristdala kyrka har barnen en egen samling i sakristian. Ingen föranmälan. 

After School med chill

för barn i klass 4 till 6.

Mellanmål, andakt, pyssel med mera.

Ledare: Sharelle och Hugo.

Torsdagar 14.45-16.30.

Kristallen

En kör för dig som är 10 till 16 år.

Ledare: Hugo och Sharelle.

Torsdagar 16.30-17.15.

 

Påskallavik – Kyrkans hus

Kyrkis med sångstund

För barn 0-5 år tillsammans
med vuxen.

Lek, fika, sång och andakt.

Ingen föranmälan.

Ledare: Helena.

Måndagar kl. 9.30-11.00.

Barnkör

För barn i klass 1 till 3.

Vi hämtar/lämnar barnen på fritids efter överenskommelse. 

Ledare: Björn.

Måndagar 15.30-16.15.

 

Bockara församlingshem

Barntimmar

För barn som är 4-7 år.

Andakt, musik, lek och pyssel.

Vi hämtar barnen från förskola/fritids 15.00

Obs! Föranmälan.

Ledare: Björn och Sharelle.

Tisdagar 15.15-16.30.

 

Kontakt:

Madeleine Åverling: 0491-76 11 21, 070-286 14 03

Milda Jonasson: 0491-76 11 22, 073-723 96 92

Björn Alexandersson: 0491-76 11 23, 070-321 41 18

Kerstin Jutterdal: 0491-76 11 30, 070-148 82 11

Helena Karlsson: 0491-76 11 31, 070-672 81 39

Ursula ”Ulla” Mecke: 0491-76 11 32, 072-516 60 56

Sharelle Sånglöf: 0491-76 11 33, 073-035 95 65

Hugo Sjögren: 0491-76 11 34

E-postadress: fornamn.efternamn@svenskakyrkan.se

Döderhults församling

Hemsida: svenskakyrkan.se/doderhult

Facebook: @doderhultsforsamling

Instagram: #doderhult.forsamling

 

Nytt kapitel för familjekär präst

Hon är mästare på att fånga ögonblick på bild. Både på fritiden och i det kyrkliga arbetet.
Möt Marie Darte, ny präst i Döderhults församling.

– Kyrkorummet har alltid känts hemma för mig. Det är min plats på något sätt, säger 37-­åringen som är bosatt i Högsby tillsammans med kyrkoherden i Högsby pastorat, Jonathan Darte, och deras fyra barn.

Den 1 februari börjar Marie Darte som komminister i församlingen och kommer att hålla i gudstjänster i framför allt Döderhult, Påskallavik och Bockara kyrkor. Ett mycket efterlängtat tillskott i präststyrkan som består av Anders Byström, Anders Duvlund och Stefan Lindholm.
– Jag tror mycket på Marie, med den erfarenhet hon har och det intryck jag fått. Har också hört väldigt mycket gott om henne från hennes tid som präst i Fagerhult. Det känns kul att hon vill börja hos oss och att även att församlingen får en kvinnlig präst, det har vi aldrig haft förut, säger Anders Byström, som är kyrkoherde.

Fotar ögonblicken

Marie Darte ses ofta med en kamera i handen, vilket också är hennes stora intresse. Det är vardagsögonblick hon vill fånga, både på sin fritid och i församlingsarbetet. Bilderna lägger hon sedan ut på sitt Instagram, med en passande text till.
– Det kan vara något jag ser på en promenad eller något annat. Jag vill fånga de små, men viktiga stunderna. Samtidigt reflek­terar jag över tron och livet, berättar hon.

Den kristna tron har alltid varit en del av Marie Darte. Hennes mamma var barnledare i kyrkan i Lund och tog med dottern redan som liten bebis.
– Fortsatte att spendera mycket tid i kyrkan även som barn. Följde ofta med på guds­ tjänster, pratade med präster och diakoner, gick alla barnverksamheter som fanns och så vidare. Den tiden var väldigt viktig för mig. Kyrkorummet är för mig en plats där livet ryms som det är. Det är en plats för alla.

En kallelse

Intresset för kyrkan och den kristna tron gjorde att hon efter gymnasiet började läsa teologi på Lunds universitet. Enskilda kurser som bibelvetenskap, missionsvetenskap och den kristna dogmatiken. Två­tre år senare kom insikten – det var präst hon skulle bli.
– Satt på en gudstjänst i Domkyrkan i Lund. 22 år gammal. Frågan ekade runt i mig hela gudstjänsten tills det helt plötsligt stod helt klart. Det var som att Gud satte en post it­lapp framför ögonen på mig. Den inre kallelsen var så tydlig.

Och eftersom hon läst sida vid sida med prästkandidaterna var det inte svårt att väva ihop fortsättningen på utbildningen för att kunna bli vigd som präst. Under samma utbildning träffade hon också sin stora kärlek. Det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet.
– Jonathan stod ofta med en kaffekopp i handen, i samtal med andra. Jag såg honom på avstånd och visste på något sätt att det här är min man. Det var en känsla av samhörighet, något han utstrålade. En dag hamnade vi helt ensamma. Min föreläsning var inställd och han kom fram till mig. Vi kände båda två, väldigt starkt, att vi hörde ihop.

Två veckor innan paret prästvigdes samma dag, var bröllopet ett faktum. Därefter beslutade de att flytta till Luleå och börja sitt gemensamma prästliv där. Jonathan kommer från den norrländska landsbygden och Marie ville uppleva något annat än i sin hembygd Skåne.
– Jag längtade efter något annat. Men efter något år där uppe började vi känna att vår pusselbit fanns någon annanstans på kartan. En dag 2009 slog vi upp tidningen och såg att det fanns tjänster i Växjö stift. Just en av tjänsterna, präst i Fagerhult/Fågelfors, till­ talade mig otroligt mycket. Jag kände mig kallad dit. Är övertygad om att det var vägledning från Gud.

Flyttade tillbaka

De tog sitt pick och pack för att satsa på ett liv i Småland. Och så blev det i några år. Därefter flyttade de tillbaka till Lund för att komma närmare familjen.
– Men våra äldsta barn slutade aldrig prata om Småland som hemma. I december 2018, fyra år senare, flyttade vi tillbaka.

Närmare bestämt till Högsby där familjen numera bor. Jonathan blev kyrkoherde i Högsby pastorat samtidigt som Marie var mammaledig med den yngsta sonen Vide. Nu kan hon knappt vänta på att få börja som präst i Döderhults församling.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

Uppskattad familjemiddag

En god middag tillsammans med andra barnfamiljer, i en avslappnad miljö. Runt en gång i månaden är det familjemiddag i Döderhults församlingshem.

– Det är alltid jätteroligt att träffa föräldrarna. Vi träffar ju deras barn regelbundet via barn­ grupperna och körerna, men inte föräldrarna i samma utsträckning, säger församlingsassistenten Kerstin Jutterdal, en av dem som förberett maten denna torsdagskväll.

Strax innan klockan 17 står också kött­ bullarna och potatismoset rykande redo, tillsammans med lingonsylt och rårivna morötter. Det dröjer inte många minuter innan församlingshemmet sakta men säkert fylls med hungriga familjer. Middagen är vältajmad – vid samma tid slutar nämligen barnen i Gloriakören och Himlakul sin övning.

– Det ska bli så gott med köttbullar, säger sexåringen Ida Ström som är en av de första i kön till maten.

Avbrott i vardagen

Familjemiddagen är till just för familjerna vars barn är aktiva i Döderhults församling. Många uppskattar ett avbrott i vardagen och slippa laga mat för en kväll.
– Vilken förmån att komma till ett dukat bord! Fantastiskt initiativ av församlingen. Det är väldigt trevligt att träffa andra föräldrar och se alla barn ha roligt tillsammans. Kul att det blir fler och fler familjer för varje gång, säger Catrin Alfredsson som är här med sin man Pär och dotter Ebba.

Stämningen är hög under kvällen och det är strykande åtgång på maten. Barnen i Gloriakören samlas vid pianot och sjunger några låtar inför de stolta föräldrarna, ackompanjerade av församlingsmusikern Madeleine Åverling. Kyrkoherde Anders Byström tar tillfället i akt och säger några väl valda ord till barnen.
– Det är väldigt kul att se församlings­ hemmet fullt av glada familjer. Precis som i skolan finns det saker att lära sig här i kyrkan. Jesus har sagt att vi ska älska och ta hand om varandra. Det är livets stora skola, säger han.

När middagen börjar lida mot sitt slut, springer barnen ner i församlingshemmets stora källare som är inredd just för barn och ungdomar. Några av barnen hittar en fotboll och en vänskaplig match blir en perfekt avslutning på en redan lyckad kväll.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

Paret som förgyllt kyrkorummet

Kyrkokonstnärer av rang. Oskarshamnarna Gertrud och Allan Lindholm, som varit trogna Döderhults församling i 50 år, imponerar stort med sina hantverk i församlingens olika kyrkor.

Vart än du tittar i Döderhults kyrka, finns det handgjorda föremål som med sina skickligt utförda och vackra detaljer bidrar till både kyrkan och gudstjänsten. Det kan vara alltifrån sakramentskåpet för det invigda nattvardsbrödet till den förgyllda duvan i lindträ ovanför dopfunten. Eller de många ikonerna som tagit lång tid att slutföra.
– Det är inte bara dekorationer, utan föremål som starkt hör ihop med gudstjänsten. Vi är otroligt tacksamma över att ha två guds­tjänstbesökare som bidragit på detta sätt en längre tid, säger kyrkoherde Anders Byström.

Döderhults församling har varit en självklarhet för oskarshamnarna Gertrud och Allan Lindholm i runt 50 år.
– Det har alltid varit så mycket glädje och liv i Döderhults församling. När vår son Björn ville bli en av kyrkans scouter, det som hette Ansgarsförbundet, började vi engagera oss som ledare, berättar Gertrud Lindholm.

Stort engagemang

Det blev starten på ett engagemang som pågick under många år. Allan var en tid sakristan i församlingen, vilket innebär att han hjälpte till före och efter mässan. Gertrud utbildade sig till diakon och arbetade som detta på frivillig basis i Döderhults kyrka. Bland annat hjälpte hon till att dela ut natt­ varden varje söndagsgudstjänst, göra hem­ besök hos äldre församlingsmedlemmar och hålla andakter på äldreboenden.
– Eftersom jag jobbade som sjuksköterska på nätterna kunde det ibland bli lite skraltigt med sömnen, säger hon med ett skratt.

Nu är Allan 89 år och Gertrud 87 år, men kommer fortfarande regelbundet för att delta i söndagstjänsten.
– Det skulle vara väldigt konstigt för oss att inte vara med. Vi känner oss hemma i Döder­hults kyrka och även med rytmen i kyrkoåret som återfinns i text, musik, färg och form, säger Allan Lindholm.

Renoverar skåp

Om inte annat har paret verkligen satt sin prägel på kyrkorummet. Gertrud har målat flertalet ikoner och Allan står för ett 30­-tal föremål. Med sin bakgrund som slöjdlärare och en egen verkstad bredvid bostaden i Ernemar, har han faktiskt tillverkat – och gör fortfarande – kyrkokonst till kyrkor runt om i Sverige. Från Lund i söder till Falun i norr.
– Just nu håller jag på att renovera ett sakramentskåp som jag själv gjorde till Sankt Ansgars kyrka i Uppsala för många år sedan. De fick inbrott och skåpet skadades, berättar han och öppnar det omsorgsfullt nyrenoverade skåpet.

Han började med kyrklig brukskonst när han arbetade som slöjdlärare i Fliseryds skola och fortsatte sedan efter pensionen.
– Det är helt egna konstruktioner och designer. För mig är det viktigt att föremålet ska stämma in i miljön där det ska vara. Jobbar huvudsakligen i björk, men även andra träslag. När det är ett särskilt svårt uppdrag, då är det som roligast. Ett av de svåraste var nog att förlänga den stora tavlan i Döderhults kyrka, den tavla där alla lokala kyrkoherdar från tidernas begynnelse finns uppskrivna.

Det allra första uppdraget i Döderhults kyrka var den stora dopljusstaken som står längst fram till höger om altaret. En konstruktion som Allan gjort själv och som faktiskt även Gertrud bidragit till, med ikoner på sidorna.

Text: Kristin Wennerström
Foto: Curt-Robert Lindqvist

FAKTA Allans brukskonst

  • 25-30 olika föremål i Döderhults kyrka, alltifrån sakramentskåp till kredensbord
  • Altare och sakramentskåp i Påskallaviks kyrka
  • Mariaskulptur och bokstöd till altaret i Bockara kyrka
  • Sedilior (särskilda sittplatser till bland annat prästen) till alla kyrkor i Döderhults församling
  • Sakramentskåp på pelare till Laurentiistiftelsen i en av Lunds kyrkor
  • Knäfall till Kristine kyrka i Falun
  • Stor Petrusskulptur som står i en båt, till Berga kyrka i Lagan, Kronobergs län
  • Ett tiotal ambor (talarstolar) till kyrkor i Sverige
  • Sakramentskåp till Visby domkyrka
  • Dopträd och dopfunt till Högsby kyrka Och mycket, mycket annat…

Reportaget är från Stadsmagasinets systertidning Döderhults församlingsblad som kommer ut i dag, torsdag den 30 januari. 

page2image3679792

Tufft arbete på himmelska höjder

Utsikten går inte att klaga på. Däremot kan det tyckas aningen vanskligt att hänga i rep på drygt 3o meters höjd för att tjära spåntaket på tornet till Kristdala kyrka.

– Det här är det absolut smidigaste sättet att utföra den här typen av jobb. Säkerheten är prioriterad och det viktigaste är att förankra utrustningen på ett tryggt sätt innan vi hänger oss ut i linorna för att genomföra vårt arbete. Här var det inga problem att fästa repen runt hjärtstocken som går upp till spiran, förklarar de erfarna industriklättrarna John Bister och Karl Sörskog från Kyrktak Bygg och Konsult.

Kyrkvaktmästare Bertil Josefsson berättar att spåntaket på tornet byttes i början av 2000­-talet och att de mest vind-­ och väder­utsatta sidorna mot syd och väst har tjärats en gång sedan dess.
– Det krävs regelbundet underhåll och nu var det dags att ge hela taket en omgång tjära för att det ska hålla tätt och fortsätta vara i fortsatt gott skick, säger han.

Hettas upp på marken
På marken intill kyrkan hettas den dalbrända tjäran upp till cirka 80 grader innan de båda klättrarna häller upp den i mindre dunkar som de fäster i sina säkerhets­selar tillsammans med hink och pensel.
– Det gäller att vi får med oss allt vi behöver på en gång. Man springer helst inte upp och ner i tornet mer än nödvändigt, konstaterar Karl Sörskog leende.

Kyrktak Bygg och Konsult renoverar och utför tak­arbeten på kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader över hela Sverige och även i övriga Norden. För John Bister och Karl Sörskog, som frilansar inom så kallad rope access, är tjär­målningen av spåntaket på tornet till Kristdala kyrka ett i raden av liknande jobb.
– Vi jobbar med alla typer av industri­klättring. Jag har bland annat klättrat på Kaknästornet och DN-­skrapan i Stockholm, säger John Bister.

Höjden inget problem
De mest avancerade jobben är slaggskrotning i pannan på kraftvärmeverk och liknande, berättar John Bister och framhåller just tjäran som den största utmaningen med kyrktak.
– Höjden är sällan några problem. Man vänjer sig ganska fort oavsett om det handlar om 20 eller 40 meter. Däremot blir utrustning snabbt kladdig och svårarbetad på grund av tjäran. Det gäller att byta rep ofta för att hålla säkerheten på topp, säger han innan det är dags att klättra ut genom tornfönstret för ännu en dag på jobbet.

Texten kommer från Döderhults församlingsblad, som är en systertidning till Stadsmagasinet, gjord av kommunikationsbyrån KrePart AB. Läs hela tidningen här.