Inlägg

De byggde staden Oskarshamn

Johan Fredrik Hultenheim på Fredriksbergs herrgård, skeppsbyggmästare Carl Thorén samt varvsägarbröderna Gustaf och Fredrik Johansson, varav den sistnämnda även uppförde anrika Saltsjöbad, ligger i mångt och mycket ­bakom Oskarshamns framväxt.

De tidiga näringsverksamheterna i Döderhults socken drevs från Fredriksbergs herrgård. Förutom att herrgården var det största jordbruksföretaget i socknen var ägaren Johan Fredrik Hultenheim en av de som kämpade för stadsrättigheter och ett fritt näringsliv. Herrgården startade 1846 ett skeppsvarv som var beläget där järnvägsstationen ligger idag. Herrgården hade tidigare anlagt ett järnbruk vid Fredriksfors en knapp mil väster om Oskarshamn. Hultenheim startade även ett pottaskebruk och planer fanns att även starta ett glasbruk.

När Oskarshamn fick stadsrättigheter i maj 1856 var invånarantalet drygt 2100 personer. Staden expanderade snabbt och uppnådde 2202 invånare den 31 december 1856.

Carl Thorén byggde upp sitt skeppsvarv längst in i Döderhultsviken. Varvet hade två stapelbäddar. Skeppsvarvet var i drift från 1854 fram till 1909. De sista åren förekom endast fartygsreparationer och underhåll av fartyg vid Thoréns varv.

De som lockades att flytta till den unga staden såg möjligheten till anställning eller förutsättningar för att starta och utveckla egna verksamheter. 

En av de inflyttande var skeppsbyggmästare Carl Thorén. Han var utbildad till fartygskonstruktör vid örlogsvarvet i Karlskrona. Thorén var född i Kalmar och flyttade till Döderhultsvik år 1854. Han köpte ett stycke mark av Hultenheim på norra sidan av Döderhultsviken. Där byggde Thorén upp sin varvsverksamhet. När Thorén vid 1900-talets början sjösatte sitt sista bygge hade han ritat och byggt ett hundratal vackra segelfartyg. Den ordinarie arbetsstyrkan vid skeppsvarvet var 12 man.

Skeppsbyggmästare Carl Thorén.

Från Madesjö socken flyttade två bröder Johansson till Döderhultsvik år 1836. Efter något år anslöt ytterligare en bror och en syster. De tre brödernas namn var Johan, Fredrik och Gustaf, systerns namn var Helena Maria.

I Döderhultsvik startade bröderna affärsverksamhet med inriktning på export av timmer och sågade trävaror. Som bas för verksamheten fick trion hyra en tomtplats på Brädholmen, som på den tiden ägdes av Hultenheim på Fredriksbergs herrgård. Bröderna Gustaf och Fredrik startade snart eget rederi och ett skeppsvarv byggdes på den plats där Oskarshamns stadshus ligger idag. Flera stora seglande fraktfartyg byggdes på brödernas varv.

 

Under 1860-talet byggdes kajen på södra sidan av Döderhultsviken viket innebar att bröderna fick överge sin varvsverksamhet. Stapelbädden revs, tiden för sjösättningar vid bröderna Johanssons varv var över. Bröderna fortsatte med handel och utskeppning av trävaror. 

År 1869 påbörjades bygget av järnvägen Oskarshamn – Nässjö. Första byggåret blev sträckan genom Döderhults socken färdig. Järnvägen togs i bruk efterhand den blev färdig för transport av virke och sågade trävaror till Oskarshamn för vidare utskeppning. Hela järnvägssträckan öppnades för trafik 1874. Till vänster i bild skymtar en del av gamla järnvägsstationen.

Efter Gustafs död 1880 fortsatte Fredrik i egen regi med egendoms- och penningaffärer. Affärerna gick mycket bra och Fredrik Johansson var miljonär vid slutet av 1880-talet. Familjen Johansson ägde och bodde på adressen Kungsgatan 5 i Oskarshamn, kanske mer känt som Herssons hus vid Kråkerumsbacken. 

Fredrik Johansson köpte så småningom Kolberga gård och uppförde år 1898 den byggnad som numera är känd under namnet Saltsjöbad. Fredrik Johansson försattes i konkurs i maj månad 1899 och den 31 oktober samma år avled han. 

Text: Thomas Gren

Foto: Thomas Gren, Arkivbild

Hjärtligt engagemang för anrik byggnad

Ett ståtligt landmärke som ska återfå sin forna glans. Att renovera Saltsjöbad är ett hjärteprojekt för Patrik och Helen Lundström.
– Många ­oskarshamnare har en relation till den här byggnaden och vi vill ­bevara den för kommande ­generationer, förklarar de.

De 23 nya fönstren i originalstil mot sjösidan är kanske det mest synbara beviset på den genomgripande renoveringen av de yttre delarna av Saltsjöbad. Men den omfattar så mycket mer än så: det gamla plåttaket har vattenblästrats och målats om, 1000 fiskfjällslika takspån som pryder den övre delen av fasaden har bytts ut samtidigt som hela fasaden och alla snickerier samt befintliga fönster har målats om.

– Vi har verkligen gått igenom och gjort iordning varenda kvadratcentimeter av fastighetens exteriör, förklarar Patrik och berättar stolt att han till och med fick återuppliva sina gamla svarvkunskaper från grundskolans träslöjdslektioner för att tillverka en ny stolpe till räcket på en av husets altaner.

Höjdarjobb med utsikt. Mikael Oscarsson på Lundblads Måleri ser till att alla delar får rätt nyans när hela fasaden på Saltsjöbad målas om i tidstypiska kulörer.

Uppfördes 1897

Tillsammans med hustrun Helen köpte han den anrika fastigheten för tre år sedan. Den uppfördes redan 1897 och har bland annat verkat som privat-bostad och festlokal. Sedan några decennier tillbaka har det varit hyreslägenheter i huset.

– Vi brukade promenera förbi på strandpromenaden och tyckte att det var ett fantastiskt fint hus. Men samtidigt började det se lite förfallet ut. Så när vi började trappa ned våra arbeten och fastigheten samtidigt blev till salu så bestämde vi oss för att slå till, berättar Helen.

Patrik beskriver deras yrkesliv, där han själv har varit vd för papperstillverkningsföretaget Okab under många år, som otroligt hektiska och med ständiga deadlines.

– Det har varit hjärnprojekt som har krävt väldigt mycket. Det här gör vi med 100 procent hjärta och låter det ta den tid det tar, säger han leende.

Patrik och Helen Lundströms hjärteprojekt. När paret köpte Saltsjöbad för tre år sedan inledde de den omfattande renoveringen av fastighetens exteriör och trädgård. Syftet är att bevara den anrika byggnaden till kommande generationer.

Originalskick

Ambitionen är att återställa så mycket som möjligt av Saltsjöbads stora trädgård och fastighetens exteriör till originalskick. Paret har dock bestämt sig för att kompromissa lite och i stället satsa fullt ut på ett generellt tidstypiskt utseende.

– Vi har haft direktörsvillan i parken vid Ronneby Brunn som förebild och tagit del av dokumentationen kring den för färgval och liknande, berättar de.

Upprustningen av trädgården har redan inletts. Bland annat har häck planterats runt hela tomtgränsen och originalgrindarna återmonterats, den asfalterade entrégången ersatts av en grusgång, en fruktlund med såväl päron som plommonträd har anlagts och delar av tomten som tidigare var igenväxt har röjts, fyllts upp och såtts in med gräs.

– Vi har även gjort iordning den ena av trädgårdens damm med fontän och tillhörande Arvid Källströmstaty. Även den andra dammen och fontänen står på tur att göras iordning. Dessutom finns det ytterligare en Källströmstaty på tomten – ”Flicka med spegel” – som är i väldigt dåligt skick. Vi har börjat undersöka möjligheterna till bidrag för att renovera den och är tacksamma för tips hur kan gå vidare med det, säger Helen.

Snickare Jonas Ström på ByggTEQnik har haft ett digert jobb med att byta ut cirka 1 000 takspån som täcker de övre delarna av Saltsjöbads fasad.

Positiva kommentarer

Reaktionerna kring paret Lundströms satsning på att återskapa Saltsjöbads storhetstid har inte låtit sig vänta. Positiva kommentarer och glada tillrop från förbipasserande har gett dem ny energi.

– Det här är en byggnad som många har ett förhållande till och de tycker det är väldigt roligt att vi gör det här. För oss handlar det absolut inte om att tjäna pengar eller bli några fastighetsmagnater. Tvärtom. Vi gillar gamla hus och gör det här för att även kommande generationer ska kunna njuta av Saltsjöbad och den här fantastiska miljön, framhåller de.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Trio sätter Kolberga på pränt

Saltsjöbad har en central plats i den kommande boken om Kolberga gård. De tre lokalhistorikerna Magnus Ekstrand, Åke ­Henning och Thomas Gren gör en grundlig dokumentation av stadsdelen och dess fastigheter.

Den exakta lokaliseringen av huvudbyggnaden på Kolberga gård, med anor från mitten av 1500-talet, är inte känd. Likaså finns det hittills inte heller några bilder eller illustrationer på den ursprungliga gården.

– Vi vet i alla fall att den låg någonstans på tomten till dagens Saltsjöbad och att gårdens ägor sträckte sig mellan Kolsö i öster och Rosendalsgränd i väster samt Fiskarstigen i norr och Fyrvägen i söder, berättar Magnus Ekstrand som är initiativtagare till boken.

Till sin hjälp har han Åke Henning och Thomas Gren. Samtliga tre med gedigna kunskaper kring Oskarshamns lokala historia.

– Vi har länge pratat om att dokumentera de här delarna av Oskarshamn eftersom det inte har gjorts tidigare. Det känns extra kul att göra det tillsammans, framhåller Åke Henning.

Detektivarbete

De beskriver researchen till boken som ett riktigt detektivarbete. Att hitta information kring samtliga 90 fastigheter som fanns inom Kolberga gårds ägor har krävt såväl telefonsamtal till både när och fjärran som dörrknackning i området. Syftet är att göra en så grundlig genomgång som möjligt och att även ge boken undervisande kvaliteter.

– Det enklaste har kanske varit att hitta information kring just Saltsjöbad och dess spännande historia. Byggnaden uppfördes av den förmögne grosshandlaren och skeppsredaren Fredrik Johansson med start 1896. En stor del av virket hämtades från Fagerhults gamla 1700-talskyrka, berättar Magnus Ekstrand.

Klassisk skylt

Saltsjöbads historia och dess olika ägare under årens lopp avhandlas i ett eget kapitel i boken. Likaså den klassiska Saltsjöbadsskylten som härstammar från 1930-talet då det bedrevs restaurangverksamhet i byggnaden.

– Skylten var ursprungligen belyst. Tyvärr fick den förfalla under många år. Men nu har skylten, tack vare de nya ägarna, återfått sin forna glans och även belysning, konstaterar Åke Henning tacksamt och passar samtidigt på att ge paret Lundström en stor eloge för den pågående renoveringen.

– Det är väldigt värdefullt att de bidrar till att bevara detta fantastiska hus. Och dessutom gör det med egna medel, inflikar Thomas Gren.

Trion bakom boken om Kolberga gård räknar med att de cirka 200 sidorna ska vara färdiga och tryckta någon gång under nästa år. Förhoppningen är också att få med Hembygdsföreningen som finansiär i projektet.

– Vi vet att det finns ett stort intresse för den lokala historien och vi ser fram emot att få delge läsarna om allt intressant vi har hittat kring Kolberga gård, säger de.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist