Festivalgeneralens kraftkälla(re)

Han kallar det sitt krafthämtningsrum. I stressiga festivaltider går Latitud 57-generalen Christian Åberg ner i källaren – sin mancave – för att hitta lugn och ro.
Där har han sin skiv-, film-, spel- och postersamling, sina gitarrer och sin musikstudio.

Det är i källaren – i sin mancave – som festivalgeneral Christian Åberg drar sig tillbaka för att ladda batterierna inför Latitud 57. Det är här han hittar kraft och inspiration och dessutom får utlopp för sin kreativa ådra.

– Även om jag är här allt för sällan är det en trygghet att bara veta att det finns. Det är en otroligt skön känsla att lägga en LP på skiv­ spelaren och luta sig tillbaka i fåtöljen. Eller sätta sig med gitarren för att ventilera den kreativa ådran, säger Christian leende och blickar ut över källarrummet där han hämtar mycket kraft och inspiration.
Trots att han hunnit bli myndig som fastlänning – Christian lämnade Gotland för 18 år sedan – finns det fortfarande tydliga spår av den karak­teristiska dialekten. Inte minst när han berättar om uppväxten i Fårösund där han som 13­-åring startade sitt första band.
– Det var ursprungligen ett rock­band som blev mer och mer ett dans­band. Bland annat på grund av min pappa som var militär och bokade oss till deras fester. Där passade dans­ bandsmusiken bättre, berättar han.
Som dansband saknades inte speltill­fällen. Under närmare tio år turnerade Christian och hans kompisar i bandet Positions runt på bygde­gårdar och Folkets Hus över hela Gotland och så små­ningom även inneställen i Visby. Vid millennieskiftet bestämde sig Christian, basisten Henrik Smitterberg och dåvarande key­boardisten för att ta konceptet vidare och pröva lyckan på fastlandet. Det var startskottet för coverbandet Fake som sedan fylldes på med ytterligare medlemmar från Oskarshamn.
– Ganska omgående fick vi massor av stora företagsgig i Stockholm. Det dröjde några år innan publiken i Oskarshamn fick upp ögonen för oss. Sedan lossnade det ordentligt tack vare flitigt spelande på bland annat Hotel Post och Pub Kråkan. När vi firade tioårsjubileum hade vi drygt 900 betalande gäster i publiken, berättar Christian stolt.
Tack vare musicerandet – och inte minst flickvännen och numera sam­bon Sofie Gunnarsson – började han engagera sig allt mer i att sätta Oskarshamn på musikkartan.
– När det visade sig att tidigare After Raceparty var på väg att gå i graven 2009 drog vi igång ett upprop. På bara tre månader lyckades vi rodda ihop första upplagan av Latitud 57. Vi var ett gott gäng som fick en riktigt bra förstasommar. Det var en ordentlig smakstart.
Redan från början hade Christian rollen som festivalgeneral. Ett uppdrag som innebär att han har det yttersta ansvaret för allt från artistbokningar till budget.
– Just ansvaret för bokningarna har varit lite tufft ibland. Det är många som har åsikter och är väldigt öppna med vad de tycker och tänker. Vi har haft över 100 artister totalt på Lati­tud och allt kan inte passa alla. Min målsättning är att leverera genuin och kvalitativ musik.
Han beskriver de nio åren som en både hård och lärorik skola. Något han har haft stor nytta av i arbetet med Latitud 57:s stundande tioårsjubileum.
– I år har det faktiskt varit enk­lare än någonsin. Dels har vi haft en större artistbudget att jobba med, dels har Latitud 57 vuxit till ett välkänt varumärke i musiksverige. Redan när Winnerbäck var klar innan jul kändes det att saker och ting började falla på plats.
Den främsta bekräftelsen på allt jobb och alla nedlagda timmar får festival­generalen när han rör sig på området under festivalen och ser alla nöjda och lyckliga besökare.
– En klapp på axeln eller ett glatt tillrop är lön för all möda. Det är en otrolig kick som gör att jag redan då och där tar beslut om att satsa ytter­ ligare ett år.
Och skulle orken och motivationen trots allt börja tryta framåt höstkan­ ten så finns ju alltid källarrummet. Christian Åbergs frizon och plats för krafthämtning – hans egen mancave!

Text: Mikael Bergkvist
Foto: Curt-Robert Lindqvist

FAVORITBOKNINGAR LATITUD 57
Ulf Lundell
(2014)
– En stor idol sedan barndomen. Det var en dröm som gick i uppfyllelse när vi lyckades få honom på scenen i Oskarshamn.

Tomas Ledin (2015)
– Det är nog den bästa spelningen vi har haft under Latituds historia. Ett fantastiskt gig med bra ljud, fint väder och en otrolig publik.

The Pusher (2012)
– Lite osäker bokning då de inte var så kända. Ett sjukt bra band som gjorde en kanonkonsert som många pratade om. Lärde även känna bandet.

FAVORITVINYLSKIVOR
Kiss
Kiss
– Första skivan med Kiss håller fortfarande. Ungdomshjältar.

Bruce SpringsteenBorn to Run
– En klassiker och trogen favorit. Behöver inte säga mer än så.

Eric ClaptonBackless
– Spelades ständigt i allra första rep- lokalen. Väcker många minnen.

FAVORITER I GITARRSAMLINGEN
Fender Stratocaster
– Snyggt röd och riktigt roadworn. Oavsett vilka nya gitarrer jag testar kommer jag alltid tillbaka till denna.

Bluridge, akustisk med mikrofon
– Liten, snygg, låter bra och väldigt lätt- spelad. Har tyvärr fått en liten skada som gör att den inte är riktigt lika bra som tidigare.

Gibson Les Paul
– Fick den av pappa som tyckte att jag skulle ha en Les Paul. Även om jag aldrig riktigt kommit överens med Gibsongitarrer ligger den mig varmt om hjärtat.