Mycket i luften för Tobias

/i /av

Många bollar i luften är något som stämmer väl in på Tobias Svensson. I dubbel bemärkelse. ­Tobbes Kranbilar erbjuder ­kompletta entreprenadtjänster och lite till.

När Tobias Svensson inte är ute och flyger är chansen överhängande att han sitter i hytten på antingen någon av sina kranbilar eller i sin grävmaskin.

– Målsättningen är att, tillsammans med nära samarbetspartners, kunna erbjuda mina kunder kompletta entreprenadtjänster, framhåller han.

Sedan starten 2009 har Tobbes Kranbilar gått från klarhet till klarhet. Tobias startade firman direkt efter ­examen från Fordons- och transportprogrammet på Oscarsgymnasiet. Då med bara en grävmaskin att tillgå.

– Det började med lite anläggningsarbeten, men redan efter ett år köpte jag in min första kranbil och utökade verksamheten, berättar han.

Specialjobb

Lyfter både högt och tungt. Med sin tidigare värstingkranbil The Red Bandit hade Tobias en hel del specialjobb. Även med sina nuvarande kranbilar har han stor kapacitet och räckvidd.

Och på den vägen är det. Under en ­period hade Tobias en av Sveriges främsta kranbilar i företaget, The Red Bandit, med enorm räckvidd och lyftkraft på hela 21 ton. Det medförde en hel del specialjobb på större industrier över hela regionen. I dag omfattar Tobbes Kranbilar två mera normala kranbilar, en grävmaskin samt släp.

– Fast det är ganska rejäl räckvidd på den största kranbilen jag har nu också. Med jibben fullt ute når jag 26 meter. Under senare tid har jag bland annat anlitats ofta för att lyfta in spabad på villatomter där det inte går att komma fram på annat sätt. Sedan är det även mycket säsongsbetonade jobb som att lyfta i och ur båtar och liknande vid sidan av de mera vanliga lyftjobben, förklarar han och berättar om en egenuppfinning som breddar verksamheten ytterligare.

– Jag har byggt ett sågaggregat till ­kranen så den kan användas som en slags skördare. Det innebär att jag ­enkelt och smidigt kommer åt att ta ner träd som står besvärligt till och skulle vara svåra att fälla annars.

Goda samarbetspartners

Med en bred arsenal av skopor till grävmaskinen klarar han även de allra flesta förekommande grävjobb, från jord till fyllnadsmassor. Likaså att både leverera och transportera bort detsamma.

– Tack vare mina goda samarbets­partners kan jag åta mig de flesta entreprenadjobb och se till att allt flyter på. Tillsammans med exempelvis sprängfirman Söderman’s TNG AB tar jag mig fram även där grävmaskinen inte rår på underlaget vid olika typer av schaktarbeten.

Som om inte det skulle vara nog är Tobias även involverad i företaget ­Marinbetong som bland annat till­verkar och levererar rejäla flytbryggor till kunder över stora delar av Sverige.

– Vi bor i en kustkommun och då tycker jag det är kul och passande att kunna tillhandahålla sådan verk­samhet, konstaterar han.

Förutom nöjda kunder har Tobias Svensson ytterligare kvitto på att han är en utmärkt kranbilsförare. 2015 utsågs han till svensk mästare och året därefter deltog han även i VM i kran­körning i England där han tog hem en hedrande andraplats.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Magisk källa lockade fattig och rik

/i /av

Numera vallfärdar vi till Spa-anläggningar. Förr drack vi brunn. Gemensam nämnare: Vatten har över tid varit en ­källa till hälsa och vederkvickelse. I Oskarshamn upp­täcktes en hälsobringande källa av en tillfällighet 1744, som ­utnyttjades flitigt under närmare 200 år!

Det var den avskedade båts­mannen Gabriel Svala som upptäckte källan med mineral­rikt vatten i Norrby, en källa som var belägen på kyrkoherde­­­­­-bo­stället Rödsles ägor. Bildhuggaren Anders Dahlström i Gränerum byggde ett brunnshus över källan. Och på en av väggarna hyllades Svala: ”När båtsman Lyra i sin yra gick vid bäckens lopp, fann han källans åder opp”. 

Eget dricksglas

Resenärer vid det intilliggande gäst­giveriet och boenden i Döderhults­trakten var de som först besökte källan. Intresset ökade och fler och fler samlades vid Norrby hälsokälla. Vid försommartid öppnades källan och under midsommarhelgen ­kulminerade intresset för det hälsobringande och magiska vattnet.

Vid brunnen ställdes gästerna upp i procession, var och en med ett eget dricksglas. När följet kom in i brunnshuset östes vattnet upp i glasen med en skopa, när vattnet var drucket fortsatte processionen runt källådern och vidare ut ur brunnshuset. 

Årligen besökte mellan 400 och 500 personer källan i Norrby. Käll­vattnets mineral­innehåll och järnhalt var fullt jämbördigt med de kända ­hälso­källorna i landet. 

Brunnspaviljong

I maj månad 1857 uppfördes en ny brunnspaviljong vid Norrby hälsobrunn. Den 13 juni öppnades brunnsdrickningen. En nyhet för året, som gästerna uppskattade, var samarbetet mellan hälsobrunnen och den nya badinrättningen på Garn­holmen (Badholmen).

I dag finns få spår av verksamheten vid Norrby hälsobrunn. Det enda påtagliga minnet på
platsen är det enkla brunnskaret som vilar
över hälsokällan.

Efter hälsobad på Badholmen och middag för en billig penning i staden tog sig brunns­gästerna till Norrby. Brunnsavgiften för ståndspersoner var två riksdaler och för allmoge en riksdaler riksmynt. I den nya brunns­paviljongen fanns även tillgång till en brunnsläkare. Populariteten avtog för att helt upphöra i mitten av 1890-talet.

1899 gjordes ett försök att åter­in­rätta brunnsdrickningen på initiativ av grosshandlaren Carl August Ideström och stadsläkaren Efraim Habbe. Intresserade kunde genom en insats om 10 kronor ge sitt stöd till ­föreningen. ­Intresset var stort och inom kort tid tecknades 241 insatser. Tre nya paviljonger anlades och attraktiva promenadstråk skapades. Något som innebar att 200 personer var inskrivna i hälsobrunnsföreningen inför nypremiären 1899.

Intresset avtog

Trots stora ekonomiska satsningar gick inte verksamheten en ljus framtid till mötes. Tvärtom avtog intresset att dricka brunn och föreningen upplöstes.

År 1907 var det slut och brunns­paviljongen flyttades till Oskarshamns Folkets Park. Där fick byggnaden namnet ”Galejan”. När stora delar av parkområdet ändrades till affärs­område fanns ett förslag att byggnaden skulle flyttas till Brädholmen. Det föreslagna kom inte att genomföras, brunnspaviljongen revs 1995. Därmed var brunnsdrickartraditionen definitivt slut i Oskarshamn.

Inte matt utan hatt

Vid Norrby hälsokälla fanns en så kallad fattigbössa, en skulptur i trä, utformad som en mansperson i naturlig storlek. Skulpturen fick namnet Jonas P Dödergren. I sin hand håller han ett plakat med texten:  ”Ödmjukast jag er beder fast rösten min är matt, kom, lägg en penning neder men lyft uppå min hatt.”

Troligtvis är fattigbössan tillverkad av bildhuggaren Anders Dahlström i ­Gränerum. Han är känd för att han utfört och skänkt predikstolen i Döderhults kyrka. När Norrby hälsokällan stängts fick Dödergren sin hemvist i Döderhults kyrka. Där kunde Dödergren studeras fram till slutet av 1990-talet. I dag återfinns ­Dödergren i en av Rödsleskolans lokaler. 

Text: Thomas Gren

Foto: Thomas Gren, Arkivbild

Med känsla för Oskarshamn

/i /av

Skeppsvarv, stenbrytning och industrier. Personer, ­händelser och platser. Stadsmagasinets egen konnässör Thomas Gren ­kommer att guida läsarna genom Oskarshamnstraktens rika historia. 

Med start i detta nummer ­påbörjar Stads­magasinet en artikelserie om ­personer, händelser och platser med anknytning till Oskarshamnstraktens historia. Vid rodret står Thomas Gren som kan titulera sig både författare och föreläsare i ämnet. 

– Det är ett intresse som har ­funnits med mig länge. Jag flyttade till ­Oskarshamn i slutet av 70-talet och läste historia redan innan jag kom hit. Och väl här började jag intressera mig allt mer för just Oskarshamns historia, berättar Thomas Gren. 

Jubileumsbok

Anknytningen till Oskarshamn har bara blivit starkare med tiden eftersom Thomas, som nu är pensionär, tillbringade större delen av sitt yrkesliv i stadshuset – först på kulturförvaltningen och senare som kommun­sekreterare och nämndsekreterare. Lagom till ­stadens 150-årsjubileum 2006 skrev han boken Oskarshamn – vid Smålands­kusten.

– Det finns mycket ­intressant ­material att plocka fram om ­Oskarsham. Min tanke är att ­koppla berättelserna om olika personer, ­platser och händelser till kalendern. I första avsnittet skriver jag till ­exempel om att dricka brunn i Norrby, vilket främst var en sommaraktivitet. 

Föreningsmänniska

Genom åren har Thomas också ­varit ­engagerad i föreningslivet med styrelse­­uppdrag i både hembygds­föreningen och museiföreningen Hård klang. Även sjöfartsföreningen har fått en del av hans tid.

– Det är extra roligt på en sådan här plats där sjöfarten har haft en så stor betydelse. Det har funnits inte mindre än nio skeppsvarv här i Döderhults­viken och det första varvet kom till redan på 1600-talet, berättar Thomas. 

Just varven, sjöfarten och inte minst Oskarshamns industrihistoria finns det stor anledning att återkomma till i kommande artiklar, menar Thomas. 

– Det finns ett stort sug efter att få veta mer och det ska bli roligt att få vara den som står för berättandet. 

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

THOMAS GREN

Ålder: 68 år

Bor: Oskarshamn

Gör: Pensionär med stort historieintresse. Håller föredrag, stadsvandringar med mera.  

Aktuell: Skriver historiska följetonger i Stadsmagasinet med start i detta nummer. 

Utmaningen gav blodad tand

/i /av

Premiären av Stadsmagasinet Challenge slutade med två värdiga segrare. Men den stora vinnaren är sporten padel.
– Vi har alla hittat ett nytt fritidsintresse tack vare detta, säger en glad Sofie Gunnarsson.

Det var ovisst på förhand när de fyra profilerade Oskarshamnsborna – tillika nybörjarna i padel – Sofie Gunnarsson, Christian Åberg, Martin Åkerberg och Matilda Åkerberg skulle göra upp i prestigefyllda Stadsmagasinet Padel Challenge. Med knappa förberedelser bakom sig ställde de båda lagen upp på varsin planhalva på den nybyggda padelanläggningen, spända av både förväntan och nervositet. 

Efter lottdragning stod det klart att lag Åberg/Gunnarsson skulle börja serva – och som de gjorde det. Första gamet servades hem komfortabelt och därefter fortsatte Åberg/Gunnarsson att driva på. Vid ställningen 5–0 i ­första set lyckades lag Åkerberg/Åkerberg reducera efter ett nerv­kittlande 40–40-läge. Detta tack vare Matilda Åkerbergs vassa servar. 

Stort övertag

Segerhoppet. Christian Åberg och Sofie Gunnarsson kan stolt titulera sig som vinnare av Stadsmagasinet Padel Challenge.

Trots detta skulle det visa sig att ­setet redan var förlorat. I Sofie Gunnarssons serve svarade Åberg/Gunnarsson snabbt och fastställde siffrorna till 6–1 i första set. 

Var det möjligen dåliga tävlings­nerver som låg bakom paret Åkerbergs svaga start?

– Nja, snarare dålig kondition, konstaterar en leende Martin Åkerberg under sidbytet.

Andra set fortsatte i samma anda – det vill säga med ett stort övertag för Åberg/Gunnarsson. Men det saknades inte underhållning för det. Bara några minuter in i setet bjöds publiken på matchens bästa duell, en riktig kraftmätning från baslinjen mellan Martin Åkerberg och Christian Åberg. 

Någon riktig spänning blev det dock aldrig. Åberg/Gunnarsson kunde till slut vinna även andra set med 6–1 och därmed titulera sig vinnare av ­Stadsmagasinet Padel Challenge. 

– Fantastiskt! Det var vi värda. Jag hade på känn att vi skulle vinna det här, säger en segerrusig Sofie ­Gunnarsson direkt efter matchen. 

Hyllar sporten

KreParts vd Mikael Petersson överräcker blommor och gratulerar de hårt kämpande lagen till en väl genomförd match.

Vinnarlaget var snabba med att lovorda sporten padel. 

– Det är lätt att lära sig och det är ett bra sätt att träna och umgås på samma gång. Vi har alla hittat ett nytt fritidsintresse tack vare detta, säger Sofie Gunnarsson och får medhåll av Christian Åberg: 

– Jag är tokig i bollsport i allmänhet och racketsport i synnerhet, så det lär bli en hel del padel fram­över, säger han. 

Coachen i vinnande lag Åberg/­Gunnarsson, Intersports Henric Södergren, var stolt som en tupp över sina adepter. 

– Jag kan inte vara annat än nöjd, de är jätteduktiga, säger han. 

Trots de stora segersiffrorna var det inga sura miner på förlorarsidan efteråt. 

– De har lite mer bollkänsla än vi helt enkelt, men vi har haft jättekul och kommer garanterat att spela fler gånger, säger Martin Åkerberg. 

– Vi är lite dåliga på att träna ­annars men nu har vi verkligen fastnat för padel och vi siktar på ett returmöte efter sommaren, säger en revansch­sugen Matilda Åkerberg.

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Gamla rullar värda att se

/i /av

Underbara härliga sommar! Även om tiden är ur led och allt är uppochner så är du välkommen! Sola, bada, campa, cykla, grilla, segla… Men om det regnar då?

Ja, då är soffan ett utomordentligt bra ställe att landa på. En bra film, en bra serie och något gott att äta och dricka. Men efter en lång vår med karantän och social distansering så börjar kanske förrådet med nya filmer och nya serier sina. Dags att leta sig tillbaka i arkiven, dags att hitta de där filmerna du kanske aldrig hann se, ­eller de du så hemskt gärna vill se igen.

Ska vi kanske börja på serie-sidan? Jag har sagt det förut och jag säger det igen: SVT Play. Vilken outsinlig källa av fantastiska upplevelser. Alltifrån de lite nyare som till exempel The Split och danska DNA till Öppet Arkiv där du kan hitta pärlor från förr. Men ska jag plocka ut en riktig favorit från SVT så får det nog bli Unge ­Kommissarie Morse. En lagom småputtrande ­deckare som utspelar sig under 1960-­talet. Skådisarna Shaun Evans och Roger Allam löser brott i den fantastiskt vackra engelska staden Oxford. Kvalitet på riktigt!

Men jag ska inte bara vara präktig och säga att kvalitet är allt. Jag flippar gärna över till Netflix och garvar åt David Spade i The Wrong Missy, eller njuter av spänningen och intrigerna i Reckoning med Aden Young i huvudrollen.

Ska vi då ta och kolla in gamla ­klassiker som passar fint på en regnig dag? Jag väljer att satsa stort och ser gärna ett Spider Man-marathon på Viaplay (alla filmerna finns där) eller så njuter jag av de fantastiska ­vändningarna i Sliding Doors där ­Gwyneth Paltrow briljerar (finns även den på Viaplay).

 

Här kommer ytter­ligare några tips på både nya och gamla rullar värda att se:

Yesterday – tänk att vakna up och upptäcka att ingen kommer ihåg The Beatles. Snacka om läge att göra sig en karriär och bli betraktad som geni (finns på bland annat Viaplay)

438 Dagar – följ dramatiseringen av ­journalisterna Martin Schibbyes och Johans Perssons 438 dagar i fängelse. (CMore)

Bridget Jones – hela filmserien finns att se på C More

Full Metal Jacket – Stanley Kubricks mästerverk om Vietnamkriget (Netflix)

The Terminal – Tom Hanks när han är som allra bäst, fångad på en flygplats. (Netflix)

 

Jonas Frykman, föreståndare på Sagabiografen i Oskarshamn

Glassyra på Stora torget

/i /av

Välbehövlig svalka från en oas mitt i stan. När solen tittar fram blir det snabbt skytteltrafik till Pressbyrån i Oskarshamn.
– Sommaren är verkligen vår tid, säger handlaren Alice Jonsson. 

När Stadsmagasinet och Pressbyrån tillsammans ­öppnade frysarna för en timmes glassyra på Stora torget blev det snabbt rusning efter de kalla god­bitarna. Bland de som passade på fanns Xhenita Jashari med familj.

– Barnen älskar glass! Och jag med för den delen, säger hon leende.

Pappa Kastriot Jashari ville prova något nytt och valde proteinglassen från Barebell med smak av hasselnöt och nougat. Systrarna Nova och Alba valde barnfavoriterna Bamse-glass respektive Kinder-glass och för mamma Xhenitas del blev det en Igloo Cola. 

Glassvimmel i Oskarshamn.

– Den perfekta törstsläckaren, ­konstaterar hon.  

Given storsäljare

Exakt hur mycket glass som säljs under en sommar på Pressbyrån i ­Oskarshamn är svårt att säga. 

– Det är i alla fall väldigt mycket! Och det är alltid lika roligt när den riktiga ruschen kommer igång på sommaren. På hösten och vintern går det åt mycket korv, men på våren och sommaren är glass och dricka de givna storsäljarna, konstaterar Alice Jonsson. 

På Pressbyrån finns ett digert glassutbud från klassiska GB med såväl sockerfria som glutenfria och veganska alternativ. 

– Det breda sortimentet gör att alla har möjligheten att njuta av en riktigt god glass, framhåller Alice Jonsson. 

Roligt jobb

Som 20-åring är Alice Jonsson en av de yngsta pressbyråhandlarna i landet. Hon har drivit Pressbyrån i Oskarshamn sedan januari 2019 och berättar att hon inte kunde trivas bättre. 

– Det är verkligen ett jätteroligt jobb och ett uppdrag som innebär mycket ansvar, vilket jag gillar, säger Alice Jonsson. 

Glassbyrån kommer tillbaka

Mot slutet av sommaren, mellan 17 augusti och 6 september, kommer Pressbyrån att återupprepa vinterns succé och döpa om sig till Glassbyrån och sälja all glass till halva priset. 

– När vi hade kampanjen senast var det väldigt uppskattat och många passade på att fylla frysen med sina favoritglassar. Så det känns roligt att kunna erbjuda detta ännu en gång och vi uppmanar alla glass­älskare att förbeställa sina lådor när vi öppnar för detta i mitten på augusti.

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Stor konstupplevelse

/i /av

Vernissage. Samlings­utställning. Besök i konstnärs­ateljéer. För den som söker en konstupplevelse utöver det ­vanliga är Solkustens konst­runda 2020 ett måste. 

Det finns en stor spännvidd i det lokala konstlivet i Oskarshamns kommun. ­Konstrundan är ett sätt att visa på ­bredden. Samtidigt som konstnärerna får chansen att visa upp sig och sina verk, ­säger Li Ahlberg, ordförande i ­föreningen Solkustens konstrunda.

Samlingsutställningen inleds med vernissagen den 28 augusti och hänger sedan i Kulturhusets konsthall till den 26 september. Temat är återvinning. 

– Konstnärerna har på olika sätt tolkat begreppet genom val av ­motiv och material, säger Li Ahlberg. 

Chans att vinna verk

Den 29–30 augusti öppnar de 26 deltagande konstnärerna upp sina ateljéer, verkstäder och utställnings­lokaler för intresserade besökare. Under konst­rundan säljs lotter för 30 kronor styck. Priserna består av konstverk från konstnärerna, som har skänkt varsitt verk till ett värde av minst 500 kronor. 

– Att vi i år ska hänga samlings­utställningen i Kulturhuset känns extra kul. Vi förhandlar om ett treårsavtal med kommunen, vilket skulle innebär att vi kan ha ett liknande upplägg de kommande åren, säger hon.

Samtidigt betonar hon att det kan bli ändringar i årets program, beroende på i vilket läge smittspridningen av Covid-19 befinner sig. 

– Vi har en plan B som vi kan ta till i värsta fall. Men jag hoppas innerligt att vi inte ska behöva göra det, säger Li Ahlberg. 

Text: Urban Löfqvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Viktig förening

Föreningen Solkustens konstrundas huvudsakliga mål är att skapa en årlig konstrunda. Den första konstrundan hölls 2014, men efter tre år i kommunens regi grundades den fristående föreningen i januari 2017.

Konstrundans syfte är att visa upp en bred konstnärlig repertoar och att väcka ett konstnärligt intresse.

 

Konstnärerna som deltar i Solkustens konstrunda

Li Ahlberg, Norra Gränsgatan 6, Oskarshamn, Barbro Ahlholm, Källströmsgården, Påskallavik, Monica Andersson, Tjuståsa bystuga, Ewa Brodd, Källströmsgården, Påskallavik, Lena Carlander, Tjuståsa bystuga, Catharina Johansson-Ek, Lövsta 630 Fnyrfall, Lena Eriksson, Tjuståsa bystuga, Annette Forsberg, Källströmsgården, Påskallavik, Marica Gustafsson, Keramikateljén Brunnsvägen 6, Oskarshamn, Gerd Gussen, Källströmsgården, Påskallavik, Karin Holmgren, Rönnbärsvägen 16, Oskarshamn, Ann-Louise Håkansson, Keramikverk Kyrkogårdsgatan 14, Oskarshamn, Lisbeth Jangsell  Källströmsgården, Påskallavik, Veronica Karlsson, Hjortstigen 31, Oskarshamn, Miriam Kayser, Hälsingö affären i kanalen, ­utanför Blomsterhult, Christina Lokrantz, Mörtfors magasinet, Mörtfors, Annika Mikkonen, Stationsgatan 4, Målilla, Yvonne Nilsson, Tunnbindaregatan 1, Oskarshamn, Helena Jarnefall Plumeyer, Keramikverk Kyrkogårdsgatan 14, Oskarshamn, Maria Pohl, Kungsgatan 5, Oskarshamn, Karolina Pronckute, Konst Huset Ram Galleri ­Kungsgatan 8A, Oskarshamn, Ann-Marie Rautenberg, Mörtfors magasinet, Mörtfors, Göta Sternberg, Tjuståsa bystuga, Eva Sundman, Konst Huset Ram Galleri ­Kungsgatan 8A, Oskarshamn, Inga Wretlund, Källströmsgården, Påskallavik, Hedersutställare: Eva-Maria Strömqvist, ”Till minne av Willy Strömqvist”, Döderhult Solliden 3, Oskarshamn.

Kastsport med bred palett

/i /av

Vind och temperatur. Vägval och material. Skillnaden mellan birdie och bogey är ofta hårfin. I Frisbeeföreningen Blåkulla står utmaningen, glädjen och anspänningen i centrum. 

Du har säkert sett dem i Stadsparken. Ett glatt gäng som koncentrerat står och siktar mot kedjeprydda stolpar med sina runda plastbitar. Frisbeegolf har många hört talas om, men discgolf är namnet som används av de invigda. 

– Det är en sport som är väldigt simpel. Du behöver bara en disc till att börja med, för att sedan skaffa fler i takt med att du blir bättre på att utnyttja deras olika egenskaper, förklarar Hans Nielsen som är kassör i Frisbeeföreningen Blåkulla i Oskarshamn. 

Ökat intresse

Vana discgolfare bär med sig cirka 20 discar i väskan. Men nybörjare klarar sig ofta bra med tre.

Föreningen har nyligen återuppväckts efter 13 år i dvala. Ett 40-tal medlemmar har anslutit, vilket utgör ett bevis på att intresset för discgolf har ökat på senare tid. Sporten är dock långt ifrån ny. 

– Några av oss har varit med ganska länge. Själv har jag kastat sedan tonåren och jag är 53 nu, så det handlar om 35 år ungefär. Och här i Stads-parken har folk kastat mot stolpar och träd under lång tid. Det kanske inte började redan när frisbeen kom på 70-talet, men åtminstone inte långt därefter, berättar Hans Nielsen. 

Nu är stolpar och träd utbytta mot korgar av professionelllt snitt. Men inom föreningen känner man att den flitigt använda 9-hålsbanan i Stads-parken har blivit för liten.

– Det vi skulle behöva är en större bana, eftersom det är lite tajt i parken. Många är ute och promenerar eller rastar hunden och det gäller att visa varandra hänsyn. Det har gjorts försök att få till en bana och vi letar hela tiden efter områden som skulle passa, men hittills har vi stött på patrull på alla ställen som vi föreslagit, säger Hans Nielsen. 

Vill ha 18 hål

Det finns ett nästintill oändligt sortiment av discar på marknaden.

Varje torsdag under säsongen anordnar frisbeeföreningen veckogolf på banan i Stadsparken. Då mäter spelarna sina krafter mot varandra samtidigt som nybörjare är välkomna för att testa på sporten och få instruktioner av medlemmar i föreningen. Trots att det börjar bli trångt i parken blir man gärna fler spelare för att lättare kunna visa på behovet av en ny 18-hålsbana. 

– Det är redan nu massor med folk som kastar i parken varje dag. Och det förstår jag, för det är ett bra sätt att komma ut och få lite motion samtidigt som man hela tiden pushar sig själv att bli bättre, säger Marcus Brenander som började utöva sporten för tre år sedan. 

Har du kastat bort många discar under den tiden?

– Jag har nog hittat fler än jag kastat bort faktiskt. Om discen är märkt med namn och nummer är det lätt att slänga iväg ett sms så att ägaren kan få tillbaka den. På många banor finns det också brevlådor där man kan lämna in upphittade discar. 

Stor samling

För att bli riktigt bra i discgolf krävs mycket träning. Henric Sandeen har flera tävlingssegrar på meritlistan.

Discgolf är en förhållandevis billig sport att hålla på med. De enklaste discarna kostar runt 100–150 kronor medan de dyrare signaturdiscarna, som proffsspelare har varit med och utvecklat, går på runt 300 kronor. Men visst går det att lägga mycket pengar på sporten ändå – fråga bara Hans Nielsen, som är ägare till vad som förmodligen är Smålands största frisbeesamling. Han uppskattar att den innehåller runt 400 discar. 

– Den dyraste discen i min samling köpte jag alldeles nyss och den gav jag 400 kronor för, plus 50 kronor i frakt, säger Hans med ett skratt. 

Framgångsrik förening

I tävlingssammanhang har Frisbee-föreningen Blåkulla blivit en kraft att räkna med. På en tävling i Vetlanda i fjol deltog 16 spelare från föreningen varav sex lyckades placera sig på topp tio i sin klass. 

– Vi har många unga som är väldigt duktiga på att hantera det här redskapet, vilket är roligt att se. Och trots att jag har kastat så länge är det fortfarande lika roligt att tävla. Anspänningen som infinner sig då tröttnar jag aldrig på, säger Hans Nielsen leende.

Text: Jonas Axelsson

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Tre typer av discar

Discarna som används inom discgolfen har olika flygegenskaper där hastighet och kontroll kan variera stort. 

Driver: För riktigt långa kast. Professionella discgolfare kan kasta en driver så långt som 150–200 meter

Midrange: För medellånga kast. En bra första disc för nybörjaren som också går att använda som putter och driver

Putter: För spelet närmast korgen. En tjockare, mjukare disc som används när precision är viktigare än längd

Bisyssla firar 100 år i Döderhult

/i /av

För Rune Laneborg är det självklart att alltid börja dagen med en kopp honungsvatten. Som ordförande för 100-årsjubilerande Döderhults­ortens Biodlareförening framhåller han också de flitiga binas ­stora nytta för natur och miljö.

Att ha rökpusten nära till hands för att lugna eventuellt ilskna bin vid arbete i bikupan är både en säkerhets- och trygghetsåtgärd. Med sin långa och gedigna erfarenhet är dock Rune Laneborg väl medveten om hur han ska handskas med sina bin och behöver sällan använda vare sig rök eller speciellt mycket skyddskläder.

– Visst finns det mer eller mindre aggressiva bin. Men det gäller bara att ta det lugnt och inte göra för häftiga rörelser, förklarar han.

Bra återväxt

En rökpust är ett bra redskap för att hålla bina lugna.

Just lugnet och att låta naturen ha sin gång tror han är en bidragande orsak till biodlingens stadigt växande popularitet. Sedan Rune Laneborg började engagera sig i föreningen 1994 har antalet medlemmar nästintill fördubblats.

– I dag är vi cirka 40 medlemmar i föreningen. Även återväxten är bra. Vi har flera yngre killar och tjejer som intresserade av biodling. Vår yngsta medlem just nu är 14 år, berättar han och tillägger att det allt större engagemanget för miljö och natur säkerligen också bidrar till att fler och fler får upp ögonen för bin och biodling.

– Så var det för mig. Jag jobbade i skogen och var allmänt naturintresserad. Hur bin lever, deras pollinering och hur ett bisamhälle fungerar fascinerade mig. Genom att gå med i föreningen och vara med på träffarna i vår bigård i Lilla Hycklinge fick jag lära mig mycket av de äldre och erfarna ”bigubbarna”. Nu är jag själv en ”bigubbe” som gärna delar med mig av mina kunskaper, konstaterar Rune Laneborg leende.

Intressant att följa

Han kan närmast liknas vid ett levande uppslagsverk när det gäller allt från bidrottningens imponerande äggproduktion till arbetsbiets skiftande åtaganden under sin levnadstid och vad drönaren egentligen har till uppgift.

– Det finns uppemot 40-50 000 bin i varje samhälle under högsäsong och det händer hela tiden en massa saker i kupan som är intressant att följa.

Förutom de fem, sex kuporna vid föreningens bigård, som Rune Laneborg besöker och ser till vid minst något tillfälle varje vecka, har han totalt tio egna bisamhällen. Några hemma i trädgården i Rödsle, några vid barndomshemmet på Öland och några ute trädgården hos bekanta.

– Med tanke på den stora betydelse som binas pollineringsarbete har för växtligheten är det många som gärna vill ha bin i närheten av sina trädgårdar. Föreningen får ganska ofta förfrågningar och vi har möjlighet att ställa ut några kupor på kyrkogårdar och likande.

Lätt för nybörjare

Det krävs både ­skyddskläder och ett bra handlag för att säkert kunna skörda ­honungen ur binas kupor.

Rune Laneborg betonar att det inte är särskilt svårt att börja med bin för de som är intresserade. Förutom kupor med tillhörande utrustning krävs skyddskläder, en rökpust samt kniv och borste.

– Och bisamhälle givetvis. Det bästa är att börja med två samhällen. Skulle ett bisamhälle dö kan man göra ett avlägg och starta upp på nytt.

Sedan krävs ytterligare utrustning för att ta hand om honungen. Något som många nybörjare väljer att leja ut under första säsongen.

– I normala fall träffas vi varje måndag klockan 18.00 vid bigården i Lilla Hycklinge. Det är ett bra tillfälle för de som är intresserade att få mer inblick och se hur det fungerar innan de skaffar egna bin och kupor.

Firar jubileum

Den 23 augusti, i anslutning till Honungens Dag, är planen att Döderhultsortens Biodlareförening ska fira sitt 100-årsjubilum på Naturcentrum i Hycklinge tillsammans med Oscarshamns Trädgårdsförening och Döderhults Naturskyddsförening.

– Då kommer vi att visa upp vår verksamhet och även servera kaffe, våfflor och honungskakor. Alla intresserade är välkomna.

Text: Mikael Bergkvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Skäl att skaffa bin

• Biodling är nyttigt

Det är brist på pollinerande insekter i den svenska naturen. Därför behöver den fler bin. Det är också brist på svensk honung.

• Biodling är roligt

Att vara biodlare är både roligt och lärorikt. Det är lätt att bli fascinerad av de flitiga binas samspel med naturen.

• Biodling är lönsamt

Biodling är lönsam både för biodlaren och naturen. Ett bisamhälle i Sverige ger i genomsnitt 30 kilo honung per år.

• Biodling passar alla

Biodling förknippades förr med äldre män med stora trädgårdar på landsbygden. Men fler och fler biodlare är kvinnor och ungdomar.

Läs mer om biodling på www.biodlarna.se

Amandas bästa sommartips

/i /av

Sommaren är här med sol och bad och lata, ­sköna dagar! Stadsmagasinet bad ­Amanda ­Hedberg, plats­utvecklare på ­Attraktiva ­Oskarshamn, ge sin syn på sommarstaden ­Oskarshamn. 

Oskarshamn har en fantastisk skärgård med massor av vackra öar. Vilken är din favoritö?

– Uvö är bra, för dit kan du ta dig utan båt. Och det känns verkligen som en ö ute i skärgården. Det är underbart att sitta på klipporna, titta ut mot Blå Jungfrun och se färjorna till Öland och Gotland passera förbi.

Det finns 16 officiella badplatser i kommunen, både havsbad och insjöbad. Var tar du själv helst ett dopp?

– Forshultssjön tycker jag mycket om. Den ligger nära stan och jag är uppvuxen i närheten. Som barn cyklade vi ofta dit på somrarna.

Ge ett tips på en bra sommaraktivitet?

– Jag älskar att åka runt och hitta fikaställen. Häromhelgen var jag i ­Bråbo på B&B och Café. I Klintemålas gästhamn ligger Valborgs, ett mycket trevligt café. Påskallaviks hamncafé besöker jag också gärna.

Vart söker du dig, inom kommunens gränser, om du vill få lantligt lugn och ro?

–  Hycklinge hage, där är det lugnt och fint. Sedan har du SOK Viljans vandrings­slingor i närheten. Jag promenerar gärna där när jag söker lugn och ro.

Ditt bästa sommarminne från Oskarshamn?

– Bland de bästa minnena är när jag åkt på räkkryssning i glada vänners lag. Det är ett underbart sätt att komma ut i skärgården på. Sedan är det ju aldrig fel med räkor.

Text: Urban Löfqvist

Foto: Curt-Robert Lindqvist

 

Amanda Hedberg

Ålder: 24 år

Bor: Lägenhet i Oskarshamns centrum

Familj: Sambo

Fritidsintresse: Hänga på Instagram, ta hand om mina växter och fota i härliga miljöer